och funderar...
Jag minns att jag sa till en kollega för ca 10 år sedan att det inte finns någon som på dödsbädden tycker att de spenderade för mycket tid med sina barn. Han skulle ta pappaledigt över en extremt stressig jobbperiod och undrade om jag blev sur på honom. Vilket jag ju naturligtvis inte blev.
Nu har jag nog funderat klart, och nästan övertalat mig själv att att försöka få ner barnens timmar på dagis. Lilleman sover ju inte längre bort någon tid där och somnar tidigare på kvällarna. Jag saknar våra hemmamåndagar där vi skrotade runt så skönt. Kravlöst efter att helgerna ibland var rätt intensiva. Men det kräver att maken tar en större del. Jag vill inte helt ge upp chansen att bli klar i september. Det kräver också att jag jobbar en kväll i veckan i tre timmar och tre timmar varje helg. Att skjuta upp redovisningen 2 månader tar emot... Jahg kanske inte lyckas bli klar till september ändå, men då har jag försökt, och det kommer inte (möhö) att bli lika stressigt under hösten som om jag inte hade försökt. Kraven på exjobben är helt klart höga, och det är ofta folk håller på i ett år. Poängmässigt är det 1 termin man ska jobba med det.
I måndags var min man hemma med barnen eftersom det var helgdag i Dannmark, men inte i Sverige. De hade haft det riktigt skönt och det är bra för dem att vara hemma utan mig ibland!
Så, medan jag skrev detta så klarnade det mer
1
Funderar och funderar *långt* och funderar...
Jag minns att jag sa till en kollega för ca 10 år sedan att det inte finns någon som på dödsbädden tycker att de spenderade för mycket tid med sina barn. Han skulle ta pappaledigt över en extremt stressig jobbperiod och undrade om jag blev sur på honom. Vilket jag ju naturligtvis inte blev.
Nu har jag nog funderat klart, och nästan övertalat mig själv att att försöka få ner barnens timmar på dagis. Lilleman sover ju inte längre bort någon tid där och somnar tidigare på kvällarna. Jag saknar våra hemmamåndagar där vi skrotade runt så skönt. Kravlöst efter att helgerna ibland var rätt intensiva. Men det kräver att maken tar en större del. Jag vill inte helt ge upp chansen att bli klar i september. Det kräver också att jag jobbar en kväll i veckan i tre timmar och tre timmar varje helg. Att skjuta upp redovisningen 2 månader tar emot... Jahg kanske inte lyckas bli klar till september ändå, men då har jag försökt, och det kommer inte (möhö) att bli lika stressigt under hösten som om jag inte hade försökt. Kraven på exjobben är helt klart höga, och det är ofta folk håller på i ett år. Poängmässigt är det 1 termin man ska jobba med det.
I måndags var min man hemma med barnen eftersom det var helgdag i Dannmark, men inte i Sverige. De hade haft det riktigt skönt och det är bra för dem att vara hemma utan mig ibland!
Det låter vettigt i mina öron. Om man har råd tror jag aldrig man ångrar den tiden man spenderar med barn och familj. De växer ju upp så otroligt fort. Jag är så glad att jag är hemma med barnen - jag gör ju andra saker ändå, som att plugga och jobba i svenska skolan. Självklart funderar jag också ibland på att det skulle vara skönt att jobba men den tiden kommer ju igen. När jag berättade för min styvmamma att jag var gravid med D sa hon "Men nu skjuter du ju upp ditt liv ännu mer". Precis som att jobbet är ens liv!!!! Men så tycker ju hon och jag inte särskilt lika.
Nej, nu ska jag sluta svamla. Dina tankar känns riktiga tycker jag! Det viktiga är att ni alla i familjen är överens och att ni trivs med beslutet. Man ska inte försöka slå knut på sig själv.
2
Det låter vettigt i mina öron. Om man har råd tror jag aldrig man ångrar den tiden man spenderar med barn och familj. De växer ju upp så otroligt fort. Jag är så glad att jag är hemma med barnen - jag gör ju andra saker ändå, som att plugga och jobba i svenska skolan. Självklart funderar jag också ibland på att det skulle vara skönt att jobba men den tiden kommer ju igen. När jag berättade för min styvmamma att jag var gravid med D sa hon "Men nu skjuter du ju upp ditt liv ännu mer". Precis som att jobbet är ens liv!!!! Men så tycker ju hon och jag inte särskilt lika.
Nej, nu ska jag sluta svamla. Dina tankar känns riktiga tycker jag! Det viktiga är att ni alla i familjen är överens och att ni trivs med beslutet. Man ska inte försöka slå knut på sig själv.
Nej, Lilelman är så liten och han vill ju verkligen vara med mig nu, i denna åldern. Storebror behöver också känna sig sedd av mig och sin pappa. Vi har rättat munnen efter matsäcken och det är inga stora uppoffringar vi gör. Jag är ju rädd att konjunkturen ska ha hunnit bli ännu sämre, branchen är så konjunkturberoende, men jag kan ju inte styra mitt liv efter det. Iom att jag börjar att söka jobb nu, så kanske det blir mindre tid mellan examen och att jag får jobb. Anställningsprocessen tar ju ofta rätt lång tid. Har jag osis däremot så missar jag något jobb iom att jag inte är klar.
Jag har velat om detta länge, legat vaken, men jag börjar bli mer övertygad nu. Maken är nog positiv, han lät så nör han sömndrucken vacklade förbi nyss.
Vad löjligt av din styvmamma att säga så. Barnen är ju livet!! Även om jag hoppas få ett yrke som jag tycker om så är ju barnen det som ger glädjen och det som gör livet värt att leva!
4
Nej, Lilelman är så liten och han vill ju verkligen vara med mig nu, i denna åldern. Storebror behöver också känna sig sedd av mig och sin pappa. Vi har rättat munnen efter matsäcken och det är inga stora uppoffringar vi gör. Jag är ju rädd att konjunkturen ska ha hunnit bli ännu sämre, branchen är så konjunkturberoende, men jag kan ju inte styra mitt liv efter det. Iom att jag börjar att söka jobb nu, så kanske det blir mindre tid mellan examen och att jag får jobb. Anställningsprocessen tar ju ofta rätt lång tid. Har jag osis däremot så missar jag något jobb iom att jag inte är klar.
Jag har velat om detta länge, legat vaken, men jag börjar bli mer övertygad nu. Maken är nog positiv, han lät så nör han sömndrucken vacklade förbi nyss.
Vad löjligt av din styvmamma att säga så. Barnen är ju livet!! Även om jag hoppas få ett yrke som jag tycker om så är ju barnen det som ger glädjen och det som gör livet värt att leva!
*fniss* Nej jag var nog lite förvirrande. Att skriva av sig är terapi. Billigare än en terapeut
Att barnen ska vara hemma med med mig och /eller min man, och att det är viktigare än att jag blir klar med min examen i september. Min utbildning har bliit mycket försenad pga av många olika orsaker, vissa mycket irriterande orsaker. så det är inte ett helt ångestbefriat beslut.
5
*fniss* Nej jag var nog lite förvirrande. Att skriva av sig är terapi. Billigare än en terapeut
Att barnen ska vara hemma med med mig och /eller min man, och att det är viktigare än att jag blir klar med min examen i september. Min utbildning har bliit mycket försenad pga av många olika orsaker, vissa mycket irriterande orsaker. så det är inte ett helt ångestbefriat beslut.
Skönt att fundera - hänger inte riktigt med - men du verkar ha en klar bild - och det är ju huvudsaken! ;-)
Nu när jag tittar tillbaka på de senaste åren som gått racerfort har vi väl tänkt lite i samma banor - de här åren går så fort - och snart är båda i skolan hela dagarna - då får vi roa oss med mer jobb... röriga år - men skönt att ha dem att se tilblaka på.
6
Skönt att fundera - hänger inte riktigt med - men du verkar ha en klar bild - och det är ju huvudsaken! ;-)
Nu när jag tittar tillbaka på de senaste åren som gått racerfort har vi väl tänkt lite i samma banor - de här åren går så fort - och snart är båda i skolan hela dagarna - då får vi roa oss med mer jobb... röriga år - men skönt att ha dem att se tilblaka på.
Precis. Storebror börjar ju förskoleklass i höst, och då är det inte lika självklart att ha honom hemma när man vill. När han börjar där så vore det också skönt att kunna hämta honom hyfsat tidigt, så han inte behöver så mycket fritids i början, det är en stor omställning. Min lille plutt ska börja skolan!!
7
*hehe* Jag lyckades visst förvirra dig också
Precis. Storebror börjar ju förskoleklass i höst, och då är det inte lika självklart att ha honom hemma när man vill. När han börjar där så vore det också skönt att kunna hämta honom hyfsat tidigt, så han inte behöver så mycket fritids i början, det är en stor omställning. Min lille plutt ska börja skolan!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
