I höst ska jag och Zacharias börja spela cello ihop. Vi är redan en inbiten suzukifamilj så läger, grupplektioner och orkestrar är redan del av hans vardag. Men det ska bli så himla kul att han får ett eget instrument! Och ingen annan i familjen spelar cello så här bryter vi ny mark!
Zacharias själv pratar mycket om att han ska spela cello. Fast viktigast av allt är att han ska få en egen stråke tycker han. (Hmmm, han verkar ha fattat essensen med att spela stråkinstrument i alla fall...)
Annars är han aktivitetslös för tillf'ället. I höstas gick han på barndans, men han tyckte inte det var kul så vi slutade vid jul. Och mulle finns inte här i vår skog. Och så ska han ju börja på förskolan där storasyster Claudia alldeles nyligen slutade också - det känns ju rätt stort!