Vi slutade med nattamningen när jag började jobba heltid och började pendla 14 mil per dag och det var uppstigning vid fem... Både Vilje och jag fick bättre sömn då - vilket var välbehövligt - och det gick relativt smidigt.
Vet inte om det blir lika lång amningsperiod med honom som med Storebror, men jag låter Vilje styra det där själv.
Och ja, jag är ensam med mina Barn.
Vet inte om det är jobbigt eller inte, för jag har ju inget att jämföra med
Njuter av min lilla familj och det flyter på bra. Barnen är med när jag handlar och är de sjuka så vab:ar jag. Precis som alla andra.
Det blir vad man gör det till, det tror jag starkt på.
Det som jag tycker har varit tufft, det är att jag varit tvungen att börja jobba när Barnen varit så små. Hade jag haft ekonomin så hade jag gärna varit hemma tills de varit två eller tre år. Nu har de fått börja på förskola - en mycket bra sådan som tur är - redan när de varit några månader över året och det har inte känts helt bra i mammahjärtat. Men vad kan jag göra.