Less på kung 6-åring
_02 Sommarbarn
  1. anonymt namn
    #1

    Less på kung 6-åring

    Jag är nu less.
    Less på att sonen på snart 6 år tror sig bestämma. Less på att han får för sig att man kan putta/slå/nypa/hålla fast lillasyster på 3 och sen ser förvånad ut när man säger "Sluta" trots att lillasyster gapar "Släpp mig " för full hals. Han bryr sig inte om det.
    Man säger "Nu är det dags att gå och *aktivitet*.." och innan man avslutat meningen kommer " -nej, det kan ni göra" eller "-tänker jag inte alls".
    Jag är less. Trött på att ständigt och jämt behöva tjata / hota / höja rösten för att få ens någonting att fungera som man hoppas och vill. Hur man än lirkar, pratar, argumenterar eller behåller lugnet slutar det i gap och skrik, ingen godnattsaga, grina sig till sömns och sedan kommer han in till oss på natten och ockuperar halva stora sängen, med resultat att en själv sover kass.
    Less.
    Vad i fridens namn ska man ta sig till egentligen ? Hur länge sitter sånt här i ?

    Kan ju tillägga att det inte är enklare att ha kungen i huset när lillasystern har ett röstläge som är ett mellanting mellan skrik och höga C, klättrar, hoppar, kastar och grejar med precis allt. Sitter inte still ens när bollibompa går och rycker på axlarna så fort man säger åt henne.

    är nyreggad här, kan komma att röja mig om något tag när jag är lite mer hemma. Behöver i alla fall få lite respons på vad Ni tycker och kanske ett tips eller två på sätt att komma på bättringsvägen hemma. Det här brister snart känner jag.
  2. 1
    Less på kung 6-åring Jag är nu less.
    Less på att sonen på snart 6 år tror sig bestämma. Less på att han får för sig att man kan putta/slå/nypa/hålla fast lillasyster på 3 och sen ser förvånad ut när man säger "Sluta" trots att lillasyster gapar "Släpp mig " för full hals. Han bryr sig inte om det.
    Man säger "Nu är det dags att gå och *aktivitet*.." och innan man avslutat meningen kommer " -nej, det kan ni göra" eller "-tänker jag inte alls".
    Jag är less. Trött på att ständigt och jämt behöva tjata / hota / höja rösten för att få ens någonting att fungera som man hoppas och vill. Hur man än lirkar, pratar, argumenterar eller behåller lugnet slutar det i gap och skrik, ingen godnattsaga, grina sig till sömns och sedan kommer han in till oss på natten och ockuperar halva stora sängen, med resultat att en själv sover kass.
    Less.
    Vad i fridens namn ska man ta sig till egentligen ? Hur länge sitter sånt här i ?

    Kan ju tillägga att det inte är enklare att ha kungen i huset när lillasystern har ett röstläge som är ett mellanting mellan skrik och höga C, klättrar, hoppar, kastar och grejar med precis allt. Sitter inte still ens när bollibompa går och rycker på axlarna så fort man säger åt henne.

    är nyreggad här, kan komma att röja mig om något tag när jag är lite mer hemma. Behöver i alla fall få lite respons på vad Ni tycker och kanske ett tips eller två på sätt att komma på bättringsvägen hemma. Det här brister snart känner jag.
  3. Medlem sedan
    Jan 2004
    #2
    Jag ahr inga tips tyvärr men åhhhhh! vad skönt att läsa att vi inte är ensamna här hemma. Det kunde varit Storebror och Systeryster här hemma du skrivit om.

    Satt idag med en vän som har barn som är året äldre och hon kan se slutfasen nu.
  4. 2
    Jag ahr inga tips tyvärr men åhhhhh! vad skönt att läsa att vi inte är ensamna här hemma. Det kunde varit Storebror och Systeryster här hemma du skrivit om.

    Satt idag med en vän som har barn som är året äldre och hon kan se slutfasen nu.
  5. Medlem sedan
    Aug 2008
    #3
    Jag ahr inga tips tyvärr men åhhhhh! vad skönt att läsa att vi inte är ensamna här hemma. Det kunde varit Storebror och Systeryster här hemma du skrivit om.

    Satt idag med en vän som har barn som är året äldre och hon kan se slutfasen nu.

    Oj..ja det är skönt att höra att man inte är ensam. Det känns så många gånger. verkar vara svårt för folk att erkänna att de har struligt med sina 6-åringar.

    måste man verkligen vänta ett år till ? kan man få snabbspola lite ..? *s*
  6. 3
    Jag ahr inga tips tyvärr men åhhhhh! vad skönt att läsa att vi inte är ensamna här hemma. Det kunde varit Storebror och Systeryster här hemma du skrivit om.

    Satt idag med en vän som har barn som är året äldre och hon kan se slutfasen nu.

    Oj..ja det är skönt att höra att man inte är ensam. Det känns så många gånger. verkar vara svårt för folk att erkänna att de har struligt med sina 6-åringar.

    måste man verkligen vänta ett år till ? kan man få snabbspola lite ..? *s*
  7. Medlem sedan
    Jul 2000
    #4

    Det ÄR jobbigt

    och det känns som det aldrig kommer bli lugnt igen, men det blir det. Här har vi en lugn 6-åring, men storasyster var (och är) 10 resor värre. Det känns så jättejobbigt och som om man aldrig kommer ur det, men tids nog har man en hjälpsam och underbar 7-åring igen.
    Just 6-årsåldern kallas ju för "lilla tonåren" och det med rätta. De beter sig som obstinata tonåringar, och man förstår inte riktigt var allt temperament och alla konstiga beteenden kom ifrån.

    Hur är det med egentid för honom med er föräldrar? Det verkar onekligen som han försöker få er uppmärksamhet, och han får den genom att vara på lillasyster. Kan ni turas om att göra saker ensam med honom?
    Jag har pluggat hela tiden som barnen funnits (eller varit mammaledig), och jag har tagit "kvalitetsdagar" med barnen, ett i taget. Ett barn har fått vara ledigt från dagis, medan de andra gått som vanligt, och vi har hittat på något som barnet fått välja (och det har fått välja vilken mat vi ska äta). Det har varit jätteroligt för oss alla, och barnen har verkligen behövt det. Nu går det två äldsta i skolan så det går inte att genomföra dessa "kvalitetsdagar" på samma sätt längre. Har du möjlighet så är såna här dagar väldigt positiva!

    Bit ihop och försök vara konsekvent hur jobbigt det än känns. Det vänder, snart, och då kommer det kännas bättre!

    Kram
    /Ango
    Paulina 001213, Simone 020804, Victor 040802 och Axel 100111
    ~http://angosdagar.blogspot.com/~ Vardagsbloggen
    ~http://matbak.blogspot.com~ Mat- och bakbloggen
    ~http://bokfilm.blogspot.com~ Bok- och filmbloggen
  8. 4
    Det ÄR jobbigt och det känns som det aldrig kommer bli lugnt igen, men det blir det. Här har vi en lugn 6-åring, men storasyster var (och är) 10 resor värre. Det känns så jättejobbigt och som om man aldrig kommer ur det, men tids nog har man en hjälpsam och underbar 7-åring igen.
    Just 6-årsåldern kallas ju för "lilla tonåren" och det med rätta. De beter sig som obstinata tonåringar, och man förstår inte riktigt var allt temperament och alla konstiga beteenden kom ifrån.

    Hur är det med egentid för honom med er föräldrar? Det verkar onekligen som han försöker få er uppmärksamhet, och han får den genom att vara på lillasyster. Kan ni turas om att göra saker ensam med honom?
    Jag har pluggat hela tiden som barnen funnits (eller varit mammaledig), och jag har tagit "kvalitetsdagar" med barnen, ett i taget. Ett barn har fått vara ledigt från dagis, medan de andra gått som vanligt, och vi har hittat på något som barnet fått välja (och det har fått välja vilken mat vi ska äta). Det har varit jätteroligt för oss alla, och barnen har verkligen behövt det. Nu går det två äldsta i skolan så det går inte att genomföra dessa "kvalitetsdagar" på samma sätt längre. Har du möjlighet så är såna här dagar väldigt positiva!

    Bit ihop och försök vara konsekvent hur jobbigt det än känns. Det vänder, snart, och då kommer det kännas bättre!

    Kram
    /Ango
  9. Medlem sedan
    Jul 2000
    #5

    Glömde:

    Välkommen hit! Hoppas du kommer trivas här!

    Kram
    /Ango
    Paulina 001213, Simone 020804, Victor 040802 och Axel 100111
    ~http://angosdagar.blogspot.com/~ Vardagsbloggen
    ~http://matbak.blogspot.com~ Mat- och bakbloggen
    ~http://bokfilm.blogspot.com~ Bok- och filmbloggen
  10. 5
    Glömde: Välkommen hit! Hoppas du kommer trivas här!

    Kram
    /Ango
  11. Medlem sedan
    Jan 2004
    #6
    Å vad jag genom åren har önskat att det fanns en fjärrkontroll, eler iaf en bruksanvisning till min -02.
    Är det något speciellt med just den årgången eller? Måste vara eller hur? :P

    Förhoppning är att det alla tjatat om sen han var pytte - "jobbig i unga år, lugnare ju äldre han blir" snart börjar gälla för det är det som gör att jag orkar lite till.
  12. 6
    Å vad jag genom åren har önskat att det fanns en fjärrkontroll, eler iaf en bruksanvisning till min -02.
    Är det något speciellt med just den årgången eller? Måste vara eller hur? :P

    Förhoppning är att det alla tjatat om sen han var pytte - "jobbig i unga år, lugnare ju äldre han blir" snart börjar gälla för det är det som gör att jag orkar lite till.

Liknande trådar

  1. Varför är han kung?
    By ElsaB in forum Föräldraskap - kristen
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2011-11-19, 18:36
  2. Wiehe är kung!
    By Trivial in forum Politik
    Svar: 56
    Senaste inlägg: 2009-01-04, 17:27
  3. Kung Fu Fighting!
    By Sase in forum _0807 Julibarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2008-03-04, 12:58
  4. Nu e jag KUNG!!
    By mia* in forum _0402 Februaribarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2007-10-11, 07:35
  5. Linus som kung
    By Kristina med 3 in forum _0112 Decemberbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2005-11-12, 19:32
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar