Jag har en son med diagnosen Aspergers syndrom. Jag är väldigt rädd att "lämna ut honom" eftersom han snart är vuxen så jag skriver inte så många detaljer.
Han fick diagnosen för ett halvår sedan. Han har även adhd. Hans läkare skrev ut recept på en medicin mot depression. Inte för att sonen var deprimerad utan för att medicinen lär kunna påverka måendet ändå hos de med AS. Läkaren sa att det kan göra det lättare socialt för sonen. Är det här något ni har märkt ni vars barn tar antidepp?
Det vi märker är att sonen är något mera pratsam. Han kan också nu hålla ögonkontakt en kortare stund. Förut såg han helt åt sidan. Han är heller inte lika trött och seg. Jag vet inte vad jag egentligen ville med detta men kanske bara få några åsikter?
Vi är absolut inte nöjda med Bup efter att de utrett i 2 år. ( !) så den som ställde diagnosen blev en privat läkare här i Stockholm. Bup ifrågasätter diagnosen vilket gör mig gråtfärdig. De har uppträtt rent ut sagt småspydigt mot oss och det var det sista vi behövde i vår situation. Känns tråkigt att de nu tror att våran kille fått en felaktig diagnos.
Vad gör man åt sådant? Jag är väldigt ledsen över det.
Läkaren är raka motsatsen till vårt Bup, de lyckades inte ställa en diagnos men detta gjorde den andra läkaren per omgående.Och hon förklarade på ett helt suveränt sätt varför hon rätt omgående såg att han har AS. ( ja efter en noggrann genomgång av journaler och handlingar och några träffar med sonen och oss föräldrar.
Jag har sökt henne i sommar men ej lyckats nå henne så jag antar att hon har semester. Jag vill veta mera av henne om varför antidepp är så bra för de med AS..
Någon som vet mera om det här med antidepp och AS?
1
Hej ,har några frågor till er.. Jag har en son med diagnosen Aspergers syndrom. Jag är väldigt rädd att "lämna ut honom" eftersom han snart är vuxen så jag skriver inte så många detaljer.
Han fick diagnosen för ett halvår sedan. Han har även adhd. Hans läkare skrev ut recept på en medicin mot depression. Inte för att sonen var deprimerad utan för att medicinen lär kunna påverka måendet ändå hos de med AS. Läkaren sa att det kan göra det lättare socialt för sonen. Är det här något ni har märkt ni vars barn tar antidepp?
Det vi märker är att sonen är något mera pratsam. Han kan också nu hålla ögonkontakt en kortare stund. Förut såg han helt åt sidan. Han är heller inte lika trött och seg. Jag vet inte vad jag egentligen ville med detta men kanske bara få några åsikter?
Vi är absolut inte nöjda med Bup efter att de utrett i 2 år. ( !) så den som ställde diagnosen blev en privat läkare här i Stockholm. Bup ifrågasätter diagnosen vilket gör mig gråtfärdig. De har uppträtt rent ut sagt småspydigt mot oss och det var det sista vi behövde i vår situation. Känns tråkigt att de nu tror att våran kille fått en felaktig diagnos.
Vad gör man åt sådant? Jag är väldigt ledsen över det.
Läkaren är raka motsatsen till vårt Bup, de lyckades inte ställa en diagnos men detta gjorde den andra läkaren per omgående.Och hon förklarade på ett helt suveränt sätt varför hon rätt omgående såg att han har AS. ( ja efter en noggrann genomgång av journaler och handlingar och några träffar med sonen och oss föräldrar.
Jag har sökt henne i sommar men ej lyckats nå henne så jag antar att hon har semester. Jag vill veta mera av henne om varför antidepp är så bra för de med AS..
Någon som vet mera om det här med antidepp och AS?
Tyvärr har de som mest skrev om just det försvunnit härifrån pga allt tjorv och tjafs som varit här inne på sistone. Hoppas de återkommer eller ser din fråga.
Ville mest säga att jag känner med dig kring det du upplevt med BUP. Har varit i samma sits och den är allt annat än avundsvärd.
Lycka till!
Mina töser är ordinerade CS, men den stora vägrar i sten (då de frågade Är du hyperaktiv vilket hon sa nej till). De skulle frågat Har du problem med att känna dig rastlös? Är du för impulsiv ibland? Ofta? osv istället för att ge henne ett val kring nåt hon vet för lite om... men ja, alla kan ju inte vara lika perfekta som jag... (Hoppas ironin gick fram...)
2
Tyvärr har de som mest skrev om just det försvunnit härifrån pga allt tjorv och tjafs som varit här inne på sistone. Hoppas de återkommer eller ser din fråga.
Ville mest säga att jag känner med dig kring det du upplevt med BUP. Har varit i samma sits och den är allt annat än avundsvärd.
Lycka till!
Mina töser är ordinerade CS, men den stora vägrar i sten (då de frågade Är du hyperaktiv vilket hon sa nej till). De skulle frågat Har du problem med att känna dig rastlös? Är du för impulsiv ibland? Ofta? osv istället för att ge henne ett val kring nåt hon vet för lite om... men ja, alla kan ju inte vara lika perfekta som jag... (Hoppas ironin gick fram...)
Jag vill veta mera av henne om varför antidepp är så bra för de med AS..
Någon som vet mera om det här med antidepp och AS?
Här är jag inte på hemmaplan alls - men jag gissar att det handlar om hjärn-kemin, att även icke-deprimerade personer med AS kan behöva stöd med serotinin-halten. Hoppas att du snart får tag på den bra läkaren.
Har du möjlighet att vända dig till annat BUP? (Svårt om du bor i glesbygd, men kan ändå vara värt det...) Att de upplevs som ifrågasättande och hånfulla känns (minst sagt) inte bra...
3
Jag vill veta mera av henne om varför antidepp är så bra för de med AS..
Någon som vet mera om det här med antidepp och AS?
Här är jag inte på hemmaplan alls - men jag gissar att det handlar om hjärn-kemin, att även icke-deprimerade personer med AS kan behöva stöd med serotinin-halten. Hoppas att du snart får tag på den bra läkaren.
Har du möjlighet att vända dig till annat BUP? (Svårt om du bor i glesbygd, men kan ändå vara värt det...) Att de upplevs som ifrågasättande och hånfulla känns (minst sagt) inte bra...
Jag kan bara konfirmera detta:
"är att sonen är något mera pratsam. Han kan också nu hålla ögonkontakt en kortare stund. Förut såg han helt åt sidan. Han är heller inte lika trött och seg." Du har observerat väldigt bra och uttrycker det väldigt bra. Och att det sociala samspelet blir bättre, vilket skulle kunna då bero på ovanstående detaljer.
4
Jag kan bara konfirmera detta:
"är att sonen är något mera pratsam. Han kan också nu hålla ögonkontakt en kortare stund. Förut såg han helt åt sidan. Han är heller inte lika trött och seg." Du har observerat väldigt bra och uttrycker det väldigt bra. Och att det sociala samspelet blir bättre, vilket skulle kunna då bero på ovanstående detaljer.
Bl.a. Gillberg skriver i sin litt att seretoninåterupptagningshämmar e, d.v.s. Zoloft, Sertralin, Cipramil m.fl. preparatnamn kan ge positiv effekt hos personer med AS. Det kan vara sådana saker som du nu har sett, mera öppenhet, lättsammare humör m.m.
En del personer med AS är till sitt "lynne" lite smådeppiga för jämnan och detta kan ju vara p.g.a. omgivningen som är alltför krävande men kan även ligga i personens läggning. Många har fobier och tvång av olika slag och även detta lindras av den här medicinen.
Vår dr på bup som inte alls räds medicinering satte in Sertralin på Nisse som då var deppig (djupt) och var 15 år. Hon höjde snart till maxdos och då såg vi bra effekt. Nisse (16 med AS) säger själv att han inte vill sluta med medicinen. Han känner sig mindre trängd i sociala situationer och vågar mer (hrmm ibland lite fööör mkt kan jag tillägga)
Nisses tvång har minskat och ögonkontakten förbättrats, likaså tålamodet.
Nallemorfar som började med samma medicin för några år sen (även han tar maxdos, kände ingen speciell förbättring innan han bva uppe i det) säger att hans tvång och hans ritualer har minskat betydligt (det ser jag också). Han är mindre "tjatig" och påpekar färre sajker för mig om hur jag ska gå, var jag ska lägga diskborsten osv. Hans kontrollbehov har minskat väsentligt. Detta är en enorm förbättring för både han och mig. Nu kan han lita på att jag har känt på ytterdörren och behöver inte kontrollera mig. Han kan fråga om saker _en_ gång och sen nöja sig med det (jag tackar...).
Han är mera tolerant mot omgivningen och mindre stressad. På jobbet går det också bättre, han är liksom gladare ochhar fått fler vänner som vågar närma sig hans bistra uppsyn. Han säger själv att han kan strunta i fler saker nu och att det är jätteskönt.
Medicinen har inte tagit bort alla jobbiga saker hos Nallemorfar, han har t.ex. kvar nojan att han räknar alla bokstäver i alla ord i en text på TV:n och när han samtalar med andra personer så har han koll på alla ord, hur många bolstäver det finns i dem.
Men mycket, mycket bättre har det blivit för oss alla.
Vår bupdr påpekade just detta med att många dr är rädda för att höja medicinen tillräckligt. Det kan göra skillnaden! Lycka till!
5
Bl.a. Gillberg skriver i sin litt att seretoninåterupptagningshämmar e, d.v.s. Zoloft, Sertralin, Cipramil m.fl. preparatnamn kan ge positiv effekt hos personer med AS. Det kan vara sådana saker som du nu har sett, mera öppenhet, lättsammare humör m.m.
En del personer med AS är till sitt "lynne" lite smådeppiga för jämnan och detta kan ju vara p.g.a. omgivningen som är alltför krävande men kan även ligga i personens läggning. Många har fobier och tvång av olika slag och även detta lindras av den här medicinen.
Vår dr på bup som inte alls räds medicinering satte in Sertralin på Nisse som då var deppig (djupt) och var 15 år. Hon höjde snart till maxdos och då såg vi bra effekt. Nisse (16 med AS) säger själv att han inte vill sluta med medicinen. Han känner sig mindre trängd i sociala situationer och vågar mer (hrmm ibland lite fööör mkt kan jag tillägga)
Nisses tvång har minskat och ögonkontakten förbättrats, likaså tålamodet.
Nallemorfar som började med samma medicin för några år sen (även han tar maxdos, kände ingen speciell förbättring innan han bva uppe i det) säger att hans tvång och hans ritualer har minskat betydligt (det ser jag också). Han är mindre "tjatig" och påpekar färre sajker för mig om hur jag ska gå, var jag ska lägga diskborsten osv. Hans kontrollbehov har minskat väsentligt. Detta är en enorm förbättring för både han och mig. Nu kan han lita på att jag har känt på ytterdörren och behöver inte kontrollera mig. Han kan fråga om saker _en_ gång och sen nöja sig med det (jag tackar...).
Han är mera tolerant mot omgivningen och mindre stressad. På jobbet går det också bättre, han är liksom gladare ochhar fått fler vänner som vågar närma sig hans bistra uppsyn. Han säger själv att han kan strunta i fler saker nu och att det är jätteskönt.
Medicinen har inte tagit bort alla jobbiga saker hos Nallemorfar, han har t.ex. kvar nojan att han räknar alla bokstäver i alla ord i en text på TV:n och när han samtalar med andra personer så har han koll på alla ord, hur många bolstäver det finns i dem.
Men mycket, mycket bättre har det blivit för oss alla.
Vår bupdr påpekade just detta med att många dr är rädda för att höja medicinen tillräckligt. Det kan göra skillnaden! Lycka till!
han har t.ex. kvar nojan att han räknar alla bokstäver i alla ord i en text på TV:n och när han samtalar med andra personer så har han koll på alla ord, hur många bolstäver det finns i dem.
En gång för många år sedan var jag förlovad med en bokstavsräknare ;-) Som kanske hade AS... Hans pappa hade det då defenitivt, med ovanliga specialintressen och rätt begränsad social förmåga.
Min bokstavsräknade blev dessutom på extra gott humör om orden (skriftligt erller muntligt) bestod av något antal bokstäver som var jämnt delbara med tre.
Han var också rätt bra på att försöka få mig att lägga diskborstar på rätt ställen och ... göra om mig till något jag inte orkade eller kunde vara. Men förhoppningsvis är de flesta kvinnor något mindre slarviga än jag och kan därför fungera bättre ,med denne kille (som hade massor av fina sidor, förstås!)
6
Mitt ex
han har t.ex. kvar nojan att han räknar alla bokstäver i alla ord i en text på TV:n och när han samtalar med andra personer så har han koll på alla ord, hur många bolstäver det finns i dem.
En gång för många år sedan var jag förlovad med en bokstavsräknare ;-) Som kanske hade AS... Hans pappa hade det då defenitivt, med ovanliga specialintressen och rätt begränsad social förmåga.
Min bokstavsräknade blev dessutom på extra gott humör om orden (skriftligt erller muntligt) bestod av något antal bokstäver som var jämnt delbara med tre.
Han var också rätt bra på att försöka få mig att lägga diskborstar på rätt ställen och ... göra om mig till något jag inte orkade eller kunde vara. Men förhoppningsvis är de flesta kvinnor något mindre slarviga än jag och kan därför fungera bättre ,med denne kille (som hade massor av fina sidor, förstås!)
Yes, räknetvång var det här och det var det där
Nallepappa gillar jämna tal. Ska vi handla bullar, mjök osv så ska det vara jämnt antal.
En gång sa jag till honom att "det måste ta en himla tid att läsa text om du måste ha koll på antalet bokstäver" ja sa han och tänk då när det är engelskt tal, helst ska jag ha koll på orden som de säger också... Tur att det finns mkt humor i vår familj... och att han numera är öppen om det mesta
7
Yes, räknetvång var det här och det var det där
Nallepappa gillar jämna tal. Ska vi handla bullar, mjök osv så ska det vara jämnt antal.
En gång sa jag till honom att "det måste ta en himla tid att läsa text om du måste ha koll på antalet bokstäver" ja sa han och tänk då när det är engelskt tal, helst ska jag ha koll på orden som de säger också... Tur att det finns mkt humor i vår familj... och att han numera är öppen om det mesta
Jag och lillan har precis diskuterat vad som är sjukdom och vad som är neuropsykiatrisktktsktskskt funktionshinder.. Det var galet roligt. Ska försöka återberätta lite av det.
10
Ah, det är sååå du kallar det?
Jag och lillan har precis diskuterat vad som är sjukdom och vad som är neuropsykiatrisktktsktskskt funktionshinder.. Det var galet roligt. Ska försöka återberätta lite av det.
Idag har jag funderat lite över min egen personlighet. Utan vin. Det ni!
Helt oskyldig till mina barns personligheter är jag nog inte.
Tänk på vad jag läste i boken om AS och missförstånd det stod (med andra finare ord)
i princip såhär att "ingen normal människa lever med en aspie" det sa jag till nallemorfar och han skrattade gott och sa att det stämmer nog, helt vanlig person är jag nog inte fast jag spelar spelet ganska väl idag
Om ni vill och orkar höra så kan jag berätta lite om mina egenheter. Jag menar nu när jag berättat om Nallemorfars, Nisses och Pelles egenheter och en del om dottern så kan jag kanske rannsaka mig själv, kanske på tiden
12
Idag har jag funderat lite över min egen personlighet. Utan vin. Det ni!
Helt oskyldig till mina barns personligheter är jag nog inte.
Tänk på vad jag läste i boken om AS och missförstånd det stod (med andra finare ord)
i princip såhär att "ingen normal människa lever med en aspie" det sa jag till nallemorfar och han skrattade gott och sa att det stämmer nog, helt vanlig person är jag nog inte fast jag spelar spelet ganska väl idag
Om ni vill och orkar höra så kan jag berätta lite om mina egenheter. Jag menar nu när jag berättat om Nallemorfars, Nisses och Pelles egenheter och en del om dottern så kan jag kanske rannsaka mig själv, kanske på tiden
Gärna. Men eftersom de flesta pusselbitar jag fått om dig som person fått mig att tänka på min mamma (sic) vägrar jag läsa. Du får ju inte radera min världsbild ;-)
Mamma var nattarbetande sjuksyrra, gift med en aspie, mormor til världens goaste bebbe (fabian, Bella hann hon aldrig träffa) och själv väldigt lyhörd för känslor... Bland annat.
15
Gärna. Men eftersom de flesta pusselbitar jag fått om dig som person fått mig att tänka på min mamma (sic) vägrar jag läsa. Du får ju inte radera min världsbild ;-)
Mamma var nattarbetande sjuksyrra, gift med en aspie, mormor til världens goaste bebbe (fabian, Bella hann hon aldrig träffa) och själv väldigt lyhörd för känslor... Bland annat.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
(Hoppas ironin gick fram...)
