Protesterade hos läkaren häromdagen, när vi kom in på specialintressen. Eller, jag protesterade inte mot nåt han sa, för han är väldigt sansad och bra, men jag sa att jag blir tvärprovocerad av sånt som sägs om specialintressen och att det skulle vara katalogartat, värdelöst vetande som inte kan användas (typ sånt man läst hos Gillberg...).
När jag var liten hade jag IDIOTKOLL på hundraser. Jag minns fortfarande ofantligt mycket av det, även om jag tappat intresset för hundar.
Sen lärde jag mig en otrolig massa om dräkthistoria, akvariefiskar, litteratur (särskilt i psykologi) och indisk matlagning (fick en massa hindi på köpet).
Så har jag lärt mig ett språk på helt egen hand (fast jag vågar inte prata, men jag förstår så pass så jag kan vara med på möten och svara på nåt annat språk..).
Så har jag skrivit A-, B-, C- och D-uppsats på universitetet utifrån specialintressen... DET är väl användning om nåt, även om A- och B-nivåuppsatser inte räknas..
Hav förtröstan vill jag alltså säga er föräldrar till småaspisar!