Som en spinoff på en något urartad diskussion längre ner där någon anser att en lärare inte prioriterar rätt om den inte jobbar heltid så undrar jag vad den allmänna uppfattningen är:
- Ska den som väljer läraryrket avsäga sig rätten att ha egna små barn som tar tid?
- Ska lärare få ta del av samma regler och rättigheter kring arbetstidsnedsättning som andra löntagare har?
- Har en förälder till barn i skolan rätt att ifrågasätta en lärares prioriteringar när det handlar om val mellan arbetsliv och privatliv?
- Är argumentet att man själv valt att arbeta övertid utan betalning gångbart för att kräva att andra löntagare ska göra likadant?
Jag blev uppriktigen chockad och dessutom väldigt provocerad av att dessa sätt att tänka ens existerar. Det finns alltså folk som tycker att jag som lärare inte ska få lov att gå ner i tid att umgås med mina egna barn, för att jag ska serva deras barn i första hand..?
Är det verkligen en vanlig tanke?
Säg snälla människor att det inte är så!
1
Ska lärare få ha ett eget liv? Som en spinoff på en något urartad diskussion längre ner där någon anser att en lärare inte prioriterar rätt om den inte jobbar heltid så undrar jag vad den allmänna uppfattningen är:
- Ska den som väljer läraryrket avsäga sig rätten att ha egna små barn som tar tid?
- Ska lärare få ta del av samma regler och rättigheter kring arbetstidsnedsättning som andra löntagare har?
- Har en förälder till barn i skolan rätt att ifrågasätta en lärares prioriteringar när det handlar om val mellan arbetsliv och privatliv?
- Är argumentet att man själv valt att arbeta övertid utan betalning gångbart för att kräva att andra löntagare ska göra likadant?
Jag blev uppriktigen chockad och dessutom väldigt provocerad av att dessa sätt att tänka ens existerar. Det finns alltså folk som tycker att jag som lärare inte ska få lov att gå ner i tid att umgås med mina egna barn, för att jag ska serva deras barn i första hand..?
Är det verkligen en vanlig tanke?
Iallafall inte i mitt huvud! Har själv en andraklassare som har en lärarinna som är ledig en dag i veckan. Det har hon även varit i f-klassen och i ettan. Även en av fritidpedagogerna som nu är knuten till klassen har en dag i veckan som hon är ledig. Inget konstigt med det och inte heller ett problem som jag ser det. Med ett fungerande arbetslag och bra planering så är det nog snarare positivt här hos oss. Barnen lär sig att uppskatta flera vuxna och pedagogerna får fördjupa sig i det som de själva brinner för allra mest.
2
Nä, det är inte så! Iallafall inte i mitt huvud! Har själv en andraklassare som har en lärarinna som är ledig en dag i veckan. Det har hon även varit i f-klassen och i ettan. Även en av fritidpedagogerna som nu är knuten till klassen har en dag i veckan som hon är ledig. Inget konstigt med det och inte heller ett problem som jag ser det. Med ett fungerande arbetslag och bra planering så är det nog snarare positivt här hos oss. Barnen lär sig att uppskatta flera vuxna och pedagogerna får fördjupa sig i det som de själva brinner för allra mest.
Så här tycker jag som nog missade detta där nere eller inte uppfattade det riktigt så.
- Ska den som väljer läraryrket avsäga sig rätten att ha egna små barn som tar tid?
SVAR: Nej
- Ska lärare få ta del av samma regler och rättigheter kring arbetstidsnedsättning som andra löntagare har?
SVAR: Ja
- Har en förälder till barn i skolan rätt att ifrågasätta en lärares prioriteringar när det handlar om val mellan arbetsliv och privatliv?
SVAR: Det beror på. Om privatlivet tar så mycket av läraren att denne inte längre gör ett bra jobb så har man skäl att ifrågasätta det. Precis om på vilket annat jobb som helst.
- Är argumentet att man själv valt att arbeta övertid utan betalning gångbart för att kräva att andra löntagare ska göra likadant?
SVAR: Nej
3
Så här tycker jag som nog missade detta där nere eller inte uppfattade det riktigt så.
- Ska den som väljer läraryrket avsäga sig rätten att ha egna små barn som tar tid?
SVAR: Nej
- Ska lärare få ta del av samma regler och rättigheter kring arbetstidsnedsättning som andra löntagare har?
SVAR: Ja
- Har en förälder till barn i skolan rätt att ifrågasätta en lärares prioriteringar när det handlar om val mellan arbetsliv och privatliv?
SVAR: Det beror på. Om privatlivet tar så mycket av läraren att denne inte längre gör ett bra jobb så har man skäl att ifrågasätta det. Precis om på vilket annat jobb som helst.
- Är argumentet att man själv valt att arbeta övertid utan betalning gångbart för att kräva att andra löntagare ska göra likadant?
SVAR: Nej
Jag håller med Malinau. Självklart har lärare samma rätt till arbetstidsförkortning som andra.
Och naturligvis finns det en gräns när privatlivet tar så mycket tid att jobbet blir dåligt gjort, men till det räknas absolut inte normalt deltidsarbete.
4
Jag håller med Malinau. Självklart har lärare samma rätt till arbetstidsförkortning som andra.
Och naturligvis finns det en gräns när privatlivet tar så mycket tid att jobbet blir dåligt gjort, men till det räknas absolut inte normalt deltidsarbete.
Tyker att Malinau gav ett bra svar. Självklart har lärare samma rättigheter och skyldigheter som alla andra i arbetslivet. Tror dock att det kan vara några därute som tänker så, bla min syster som var mäkta upprörd över att hennes barns lärare bla inte följde med på nån utflykt på kvällstid...Att jag försökte förklara att läraren oxå har privatliv och familj gick inte in och vi har lagt lärardiskussionerna åt sidan för att inte bli osams syrran och jag.
5
Tyker att Malinau gav ett bra svar. Självklart har lärare samma rättigheter och skyldigheter som alla andra i arbetslivet. Tror dock att det kan vara några därute som tänker så, bla min syster som var mäkta upprörd över att hennes barns lärare bla inte följde med på nån utflykt på kvällstid...Att jag försökte förklara att läraren oxå har privatliv och familj gick inte in och vi har lagt lärardiskussionerna åt sidan för att inte bli osams syrran och jag.
Det tycker även jag, precis som du och Malinau, att det finns en gräns som inte bör passeras, den då privatlivet går ut över kvalitén på arbetet.
Ska väl kanske tillägga det som några kanske misstänkt, nämligen att jag varit i samma sits som läraren som Anfiveth beskrivit. D v s jag hade arbetstidsnedsättning och fick ett gäng föräldrar på mig som ifrågasatte såväl mitt val att gå ner i tid, som skolans val av vikarie.
Det var otroligt påfrestande och slitsamt att känna de negativa vibbarna från dessa föräldrar. Vikariens insatser planerade jag tillsammans med vikarien och visserligen arbetade vi på lite olika sätt, men jag ansåg att vikarien snarare berikade klassen än något annat. Dessa föräldrar hängde bara upp sig på att vikarien var obehörig. Att det handlade om en insats över en begränsad tid spelade inte nån roll för dem.
Här är väl den största skillnaden mellan min historia och Anfiveths då min vikarie inte var belastad med något rykte om att vara otrevlig mot barnen. Men det spelade å andra sidan ingen roll då föräldrarna ändå var emot denna.
Jag kan förstå om man som förälder känner sig orolig inför förändringar, men att ta ut problemen i förskott eller överreagera för småsaker gagnar ingen. Inte heller barnen som - även om föräldern inte säger något rätt ut i barnets närhet - känner av förälderns negativitet. Det gör att barnen också börjar leta fel och rapportera sådant som de vet kommer att skapa uppmärksamhet och uppståndelse hemma.
Jag fick min revansch då klassen klarade av bägge kommunproven (ett i matematik och ett i svenska) med bravur. Min lediga dag hade inte "förstört" deras inlärning. Däremot hade dessa föräldrars ovilja att försöka lyssna, förstå och medverka till en god och positiv stämning förstört min arbetsglädje för ett bra tag framöver.
Det tror jag att man ska hålla i minnet som förälder, även om man tycker att man har all rätt i världen att ifrågasätt och klaga: Det spelar stor roll hur man lägger fram sina farhågor och klagomål. Det är bra att avvakta och se om det där värsta scenariot verkligen är på väg att utspela sig eller om det bara var ett hjärnspöke. Som lärare är man inte mer än människa och de flesta lärare vill faktiskt att det ska gå bra för eleverna och att klassen ska trivas och må bra. Ibland kan föräldraengagemanget, när det blir ett negativt sådant, faktiskt skada mer än det hjälper. Ha en öppen dialog med läraren och döm inte det första ni gör. Då brukar det mesta gå att lösa till allas belåtenhet.
6
Det tycker även jag, precis som du och Malinau, att det finns en gräns som inte bör passeras, den då privatlivet går ut över kvalitén på arbetet.
Ska väl kanske tillägga det som några kanske misstänkt, nämligen att jag varit i samma sits som läraren som Anfiveth beskrivit. D v s jag hade arbetstidsnedsättning och fick ett gäng föräldrar på mig som ifrågasatte såväl mitt val att gå ner i tid, som skolans val av vikarie.
Det var otroligt påfrestande och slitsamt att känna de negativa vibbarna från dessa föräldrar. Vikariens insatser planerade jag tillsammans med vikarien och visserligen arbetade vi på lite olika sätt, men jag ansåg att vikarien snarare berikade klassen än något annat. Dessa föräldrar hängde bara upp sig på att vikarien var obehörig. Att det handlade om en insats över en begränsad tid spelade inte nån roll för dem.
Här är väl den största skillnaden mellan min historia och Anfiveths då min vikarie inte var belastad med något rykte om att vara otrevlig mot barnen. Men det spelade å andra sidan ingen roll då föräldrarna ändå var emot denna.
Jag kan förstå om man som förälder känner sig orolig inför förändringar, men att ta ut problemen i förskott eller överreagera för småsaker gagnar ingen. Inte heller barnen som - även om föräldern inte säger något rätt ut i barnets närhet - känner av förälderns negativitet. Det gör att barnen också börjar leta fel och rapportera sådant som de vet kommer att skapa uppmärksamhet och uppståndelse hemma.
Jag fick min revansch då klassen klarade av bägge kommunproven (ett i matematik och ett i svenska) med bravur. Min lediga dag hade inte "förstört" deras inlärning. Däremot hade dessa föräldrars ovilja att försöka lyssna, förstå och medverka till en god och positiv stämning förstört min arbetsglädje för ett bra tag framöver.
Det tror jag att man ska hålla i minnet som förälder, även om man tycker att man har all rätt i världen att ifrågasätt och klaga: Det spelar stor roll hur man lägger fram sina farhågor och klagomål. Det är bra att avvakta och se om det där värsta scenariot verkligen är på väg att utspela sig eller om det bara var ett hjärnspöke. Som lärare är man inte mer än människa och de flesta lärare vill faktiskt att det ska gå bra för eleverna och att klassen ska trivas och må bra. Ibland kan föräldraengagemanget, när det blir ett negativt sådant, faktiskt skada mer än det hjälper. Ha en öppen dialog med läraren och döm inte det första ni gör. Då brukar det mesta gå att lösa till allas belåtenhet.
planering.. Om skolan och läraren i samråd gör upp ett väl fungerande schema med kompetenta vikarier, finns väl ingen anledning att protestera. Det är väl när detta brister som föräldrar tappar humöret (inbillar jag mig)
Men det är ju inte lärarnas fel utan snarare rektors.. som inte fick fram rätt personal. Men så har vi alla lagar och regler på det så även där är det en akilleshäl
Lite mer flexibilitet så tror jag allt skulle flyta bättre. OCh för att svara på din fråga så självklart ska lärare ha samma rättigheter som alla nadra
Bara måste...... allt....
7
Det största problemet är väl planering.. Om skolan och läraren i samråd gör upp ett väl fungerande schema med kompetenta vikarier, finns väl ingen anledning att protestera. Det är väl när detta brister som föräldrar tappar humöret (inbillar jag mig)
Men det är ju inte lärarnas fel utan snarare rektors.. som inte fick fram rätt personal. Men så har vi alla lagar och regler på det så även där är det en akilleshäl
Lite mer flexibilitet så tror jag allt skulle flyta bättre. OCh för att svara på din fråga så självklart ska lärare ha samma rättigheter som alla nadra
Om föräldrar tappar humöret när de står inför ett fullbordat och reellt problem så kan även jag förstå reaktionen. Men när man rör upp himmel och jord för att man _tror_ att det kan uppstå problem eller för mindre olägenheter som man kanske måste ha överseende med för att planen ska fungera, så blir det lite surt.
I den bästa av världar så fungerar ju allt smidigt och all personal är kompetent, välutbildad och möter sin arbetsdag med ett leende på läpparna. Men så ser det ju inte alltid ut och då tänker jag mig att man ändå gör det bästa möjliga av situationen genom samarbete och en lyhörd dialog baserad på ömsesidig förståelse. (jaja, lagom lätt när man som förälder känner sig orolig för sitt barn, men ändå...)
Att bli ifrågasatt och betraktad som svikare och "dålig lärare" för att man med all rätt går ner i tjänst för att ägna mer tid åt sin familj under en begränsad tid, ökar inte direkt arbetsglädjen.
Så det var främst det jag hakade upp mig på i diskussionen längre ner. Att inte vilja ha en vikarie som bevisligen inte fungerar med barn, är en sak. Men att tycka att folk inte ska vara lärare om de inte jobbar heltid, är en helt annan. Man ska inte behöva känna sig obekväm och ifrågasatt för att man vill ha ork och energi över för sina barn under en tid av livet. I regel går det faktiskt alldeles utmärkt att jobba deltid och ändå ha en välfungerande klass med glada barn.
8
Om föräldrar tappar humöret när de står inför ett fullbordat och reellt problem så kan även jag förstå reaktionen. Men när man rör upp himmel och jord för att man _tror_ att det kan uppstå problem eller för mindre olägenheter som man kanske måste ha överseende med för att planen ska fungera, så blir det lite surt.
I den bästa av världar så fungerar ju allt smidigt och all personal är kompetent, välutbildad och möter sin arbetsdag med ett leende på läpparna. Men så ser det ju inte alltid ut och då tänker jag mig att man ändå gör det bästa möjliga av situationen genom samarbete och en lyhörd dialog baserad på ömsesidig förståelse. (jaja, lagom lätt när man som förälder känner sig orolig för sitt barn, men ändå...)
Att bli ifrågasatt och betraktad som svikare och "dålig lärare" för att man med all rätt går ner i tjänst för att ägna mer tid åt sin familj under en begränsad tid, ökar inte direkt arbetsglädjen.
Så det var främst det jag hakade upp mig på i diskussionen längre ner. Att inte vilja ha en vikarie som bevisligen inte fungerar med barn, är en sak. Men att tycka att folk inte ska vara lärare om de inte jobbar heltid, är en helt annan. Man ska inte behöva känna sig obekväm och ifrågasatt för att man vill ha ork och energi över för sina barn under en tid av livet. I regel går det faktiskt alldeles utmärkt att jobba deltid och ändå ha en välfungerande klass med glada barn.
Jag håller med Malinau om att lärare absolut har rätt till en "normal" arbetsrättslig nedsättning av arbetstid för att t ex fixa livspusslet - precis som vi andra i samhället.
Däremot håller jag inte riktigt med dig om att man ska avvakta och se om något man befarar verkligen inträffar... Är man orolig så är man ju det i grunden - man är inte orolig "lite grann men det kanske blir bra" utan för det mesta är man ganska övertygad om att det är på väg käpprätt åt fel håll. Sedan behöver inte oron stämma med verkligheten - med det är så det upplevs och då bör man ta den på allvar. Däremot är det ju bra om både föräldrar och skolan/lärarna kan mötas och diskutera i lugn och ro innan det blir en uppjagad stämning.
9
Jag håller med Malinau om att lärare absolut har rätt till en "normal" arbetsrättslig nedsättning av arbetstid för att t ex fixa livspusslet - precis som vi andra i samhället.
Däremot håller jag inte riktigt med dig om att man ska avvakta och se om något man befarar verkligen inträffar... Är man orolig så är man ju det i grunden - man är inte orolig "lite grann men det kanske blir bra" utan för det mesta är man ganska övertygad om att det är på väg käpprätt åt fel håll. Sedan behöver inte oron stämma med verkligheten - med det är så det upplevs och då bör man ta den på allvar. Däremot är det ju bra om både föräldrar och skolan/lärarna kan mötas och diskutera i lugn och ro innan det blir en uppjagad stämning.
Går det att diskutera sinsemellan och samtalet känns som jämlikt lärare och förälder emellan så är det nog det allra bästa. Då går det ofta att lufta farhågor och få ärliga svar. Men bägge två måste lyssna på varandra och våga lita på det som sägs.
Läraren bör inte släta över situationen och sopa farhågorna under mattan, men föräldern måste också lyssna på läraren och våga lita på det som sägs.
Har man haft ett bra sådant samtal så borgar det för ett gott samarbete för bägge där ingen känner sig vare sig påhoppad eller marginaliserad.
Det lät väl enkelt ! (Haha, jag vet väl att det är dundersvårt, men ambitionen måste ändå vara att ha ett sådant samtal utan ordet "kräver" kommer upp i första handvändningen)...
10
Går det att diskutera sinsemellan och samtalet känns som jämlikt lärare och förälder emellan så är det nog det allra bästa. Då går det ofta att lufta farhågor och få ärliga svar. Men bägge två måste lyssna på varandra och våga lita på det som sägs.
Läraren bör inte släta över situationen och sopa farhågorna under mattan, men föräldern måste också lyssna på läraren och våga lita på det som sägs.
Har man haft ett bra sådant samtal så borgar det för ett gott samarbete för bägge där ingen känner sig vare sig påhoppad eller marginaliserad.
Det lät väl enkelt ! (Haha, jag vet väl att det är dundersvårt, men ambitionen måste ändå vara att ha ett sådant samtal utan ordet "kräver" kommer upp i första handvändningen)...
Äh, bry dig inte - men kom ihåg du är inte bara mamma, hustru. dotter, syster, älskarinna, vän, kusin etc du är LÄRARE också
Glöm det! Lärare är amöbor och vi anpassat oss till alla situationer
11
Äh, bry dig inte - men kom ihåg du är inte bara mamma, hustru. dotter, syster, älskarinna, vän, kusin etc du är LÄRARE också
Glöm det! Lärare är amöbor och vi anpassat oss till alla situationer
Jag har full förståelse för att en lärare prioriterar sin familj först. Vår lärare går ner i tid nu för att kunna vara med sin familj mer och det uppmuntrade jag henne till och sade att hon gör helt rätt.
Dessvärre vet jag att det kan vara ett himla ojjande från en del föräldrar när läraren tex ska ha barn. Igen....Eller att läraren är hemma med sjuka barn. Dock tror jag att det är ett fåtal som ger uttryck för vad de tycker, de allra flesta nöjer sig med att tycka att det är synd ( om det är en bra lärare vill säga...) men accepterar det.
Och fattas bra.
13
Ja, även lärare är människor, som jag brukar säga
Jag har full förståelse för att en lärare prioriterar sin familj först. Vår lärare går ner i tid nu för att kunna vara med sin familj mer och det uppmuntrade jag henne till och sade att hon gör helt rätt.
Dessvärre vet jag att det kan vara ett himla ojjande från en del föräldrar när läraren tex ska ha barn. Igen....Eller att läraren är hemma med sjuka barn. Dock tror jag att det är ett fåtal som ger uttryck för vad de tycker, de allra flesta nöjer sig med att tycka att det är synd ( om det är en bra lärare vill säga...) men accepterar det.
Och fattas bra.
Jag är ju uppvuxen i en lärarfamilj och anser att en lärare har precis lika stor rätt att ha ett familjeliv, arbeta deltid etc.
Om, som någon skrev, en förälder eller fler anser att lärarens familjeliv tar över skolarbetet, så får de väl vända sig till rektorn och påtala detta. Det är inte föräldrarna som är arbetsgivare och de har ingen aning om vad som står i avtalet mellan skolan och läraren.
Sonens förra lärare arbetade 75%, vilket jag inte såg som något problem, dessutom är hans fd andra lärare pappaledig nu.
Om jag, som förälder, vill ha tag på en lärarare utanför skoltid så har jag antinge mailat läraren på den mailadressen som vi har fått eller talat in ett meddelande på mobilen, då har läraren själv kunnat avgöra när det passar att ringa.
Min mamma skaffade ett extra telefonabonnemang när hon arbetade (det var långt före mobil och internet) som föräldrarna var hänvisade att ringa till under vissa tider.
Din fritid är din fritid och den tillhör dig och er familj, som förälder till barn i skolan anser jag att jag endast i nödfall har rätt att störa dig.
14
Jag är ju uppvuxen i en lärarfamilj och anser att en lärare har precis lika stor rätt att ha ett familjeliv, arbeta deltid etc.
Om, som någon skrev, en förälder eller fler anser att lärarens familjeliv tar över skolarbetet, så får de väl vända sig till rektorn och påtala detta. Det är inte föräldrarna som är arbetsgivare och de har ingen aning om vad som står i avtalet mellan skolan och läraren.
Sonens förra lärare arbetade 75%, vilket jag inte såg som något problem, dessutom är hans fd andra lärare pappaledig nu.
Om jag, som förälder, vill ha tag på en lärarare utanför skoltid så har jag antinge mailat läraren på den mailadressen som vi har fått eller talat in ett meddelande på mobilen, då har läraren själv kunnat avgöra när det passar att ringa.
Min mamma skaffade ett extra telefonabonnemang när hon arbetade (det var långt före mobil och internet) som föräldrarna var hänvisade att ringa till under vissa tider.
Din fritid är din fritid och den tillhör dig och er familj, som förälder till barn i skolan anser jag att jag endast i nödfall har rätt att störa dig.
Svarar på allt så här: Klart att lärare (som också är människor och medborgare) ska få ha ratt till sitt eget liv. Med barn familj osv.
Jag kan dra ett exempel från vår skola.Fröken NN berättade på föräldramöte att hon skulle få sitt andra barn. och givetvis vara mamma ledig till hösten och klassen skulle på XX som de känner väl till vikarie.
Det var föräldrar på mötet som blev arga på henne för att hon skaffade så många barn! Ville hon inte se till klassens barns bästa! Och det var inte en av föräldrarna som reagarede på detta viset. Hemskt tycker jag.
16
Svarar på allt så här: Klart att lärare (som också är människor och medborgare) ska få ha ratt till sitt eget liv. Med barn familj osv.
Jag kan dra ett exempel från vår skola.Fröken NN berättade på föräldramöte att hon skulle få sitt andra barn. och givetvis vara mamma ledig till hösten och klassen skulle på XX som de känner väl till vikarie.
Det var föräldrar på mötet som blev arga på henne för att hon skaffade så många barn! Ville hon inte se till klassens barns bästa! Och det var inte en av föräldrarna som reagarede på detta viset. Hemskt tycker jag.
Min erfarenhet är att lärare är ganska dåliga på att kommunicera. Hör och häpa... De borde ju vara proffs, eller hur. Men även mycket duktiga lärare som jag har stor respekt för, kan inte kommunicera med vuxna människor som föräldrar är. Deras sätt att hålla i ett föräldramöte är ofta lite barnsligt. De har svårt att förutse vad föräldrarna kan tänkas vilja veta, deras reaktioner etc. Man är inte på samma våglängd.
Även i enskilda situationer har jag erfarit samma sak. De talar med eller till mig som om jag vore ett barn.
Det här är något som lärare måste få lära sig. Tror att lärarhögskolan missat det.
Lärde man sig det skulle man undvika många situationer och trista attityder och framförallt skulle man kunna bemöta dem på ett helt annat sätt.
Dock menar jag inte att föräldrarna har rätt när de inte tillåter ett privatliv etc. Det vet ni redan. Det här är bara en detalj som orsakar en slags kommunikativ obalans.
17
Jag håller också med mig. *S*
Min erfarenhet är att lärare är ganska dåliga på att kommunicera. Hör och häpa... De borde ju vara proffs, eller hur. Men även mycket duktiga lärare som jag har stor respekt för, kan inte kommunicera med vuxna människor som föräldrar är. Deras sätt att hålla i ett föräldramöte är ofta lite barnsligt. De har svårt att förutse vad föräldrarna kan tänkas vilja veta, deras reaktioner etc. Man är inte på samma våglängd.
Även i enskilda situationer har jag erfarit samma sak. De talar med eller till mig som om jag vore ett barn.
Det här är något som lärare måste få lära sig. Tror att lärarhögskolan missat det.
Lärde man sig det skulle man undvika många situationer och trista attityder och framförallt skulle man kunna bemöta dem på ett helt annat sätt.
Dock menar jag inte att föräldrarna har rätt när de inte tillåter ett privatliv etc. Det vet ni redan. Det här är bara en detalj som orsakar en slags kommunikativ obalans.
Kommunikation ÄR svårt.
Vet inte om man skulle kunna lära sig mer redan på lärarhögskolan - det är nog för tidigt. Det är så mycket man kommer ut till som ny lärare som man aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat drömma om, så allt går nog inte att förbereda sig inför med hjälp av kurser.
Men lite senare, när man jobbat några år så skulle det nog varit på sin plats med en fortbildningskurs i kommunikation och samtalsteknik.
Det jag ser som en svårighet när jag ska kommunicera med föräldrar är kort och gott min roll. Jag är inte ledare eller chef för föräldrarna, så även om jag hade haft ett sådant yrke förr så har jag ingen nytta av att kunna uttrycka mig som en överordnande uttrycker sig mot anställda underordnade.
Jag är inte jämbördig heller, för jag har ansvar för att eleverna ska lära sig och utveckla sig i skolan och måste därför tala klarspråk och ibland även kräva insatser från elev och föräldrar. Samtidigt måste jag visa skolans insatser för att nå samma mål.
Jag tänker mig att de en lärare skulle behöva lära sig mer om är samma som föräldrar skulle ha nytta av att utvecka: en förmåga att lägga upp det som ska sägas på så sätt att ingen hamnar i försvarsposition och som istället uppmuntrar till samarbete. Någon sorts coachingsnack kanske?
En mening som jag fått träna framför spegeln hemma är "tack för att du framförde detta, jag ska tänka på det du sa och återkommer till dig senare".
Jag har varit alldeles för snabb på att försöka komma med färdiga svar istället för att skaffa mig själv andrum och tänka efter innan jag säger något som inte gagnar någon.
Det här fick jag som tips från en äldre lärare, så det kanske är det man ska ha som lärare: en bra mentor?
18
Kommunikation ÄR svårt.
Vet inte om man skulle kunna lära sig mer redan på lärarhögskolan - det är nog för tidigt. Det är så mycket man kommer ut till som ny lärare som man aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat drömma om, så allt går nog inte att förbereda sig inför med hjälp av kurser.
Men lite senare, när man jobbat några år så skulle det nog varit på sin plats med en fortbildningskurs i kommunikation och samtalsteknik.
Det jag ser som en svårighet när jag ska kommunicera med föräldrar är kort och gott min roll. Jag är inte ledare eller chef för föräldrarna, så även om jag hade haft ett sådant yrke förr så har jag ingen nytta av att kunna uttrycka mig som en överordnande uttrycker sig mot anställda underordnade.
Jag är inte jämbördig heller, för jag har ansvar för att eleverna ska lära sig och utveckla sig i skolan och måste därför tala klarspråk och ibland även kräva insatser från elev och föräldrar. Samtidigt måste jag visa skolans insatser för att nå samma mål.
Jag tänker mig att de en lärare skulle behöva lära sig mer om är samma som föräldrar skulle ha nytta av att utvecka: en förmåga att lägga upp det som ska sägas på så sätt att ingen hamnar i försvarsposition och som istället uppmuntrar till samarbete. Någon sorts coachingsnack kanske?
En mening som jag fått träna framför spegeln hemma är "tack för att du framförde detta, jag ska tänka på det du sa och återkommer till dig senare".
Jag har varit alldeles för snabb på att försöka komma med färdiga svar istället för att skaffa mig själv andrum och tänka efter innan jag säger något som inte gagnar någon.
Det här fick jag som tips från en äldre lärare, så det kanske är det man ska ha som lärare: en bra mentor?
Klart lärare ska få få barn, men när varenda lärare ens barn haft har varit grav- och föräldraledig är det mindre roligt. Min lilla är inne på sin... sjunde eller åttonde fröken och jag har tänkt att jag önskade de tog nån femtioplussare nästa gång istället för en tjugotrettionåntingåring som fröken..
20
Klart lärare ska få få barn, men när varenda lärare ens barn haft har varit grav- och föräldraledig är det mindre roligt. Min lilla är inne på sin... sjunde eller åttonde fröken och jag har tänkt att jag önskade de tog nån femtioplussare nästa gång istället för en tjugotrettionåntingåring som fröken..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Har själv en andraklassare som har en lärarinna som är ledig en dag i veckan. Det har hon även varit i f-klassen och i ettan. Även en av fritidpedagogerna som nu är knuten till klassen har en dag i veckan som hon är ledig. Inget konstigt med det och inte heller ett problem som jag ser det. Med ett fungerande arbetslag och bra planering så är det nog snarare positivt här hos oss. Barnen lär sig att uppskatta flera vuxna och pedagogerna får fördjupa sig i det som de själva brinner för allra mest.
(Haha, jag vet väl att det är dundersvårt, men ambitionen måste ändå vara att ha ett sådant samtal utan ordet "kräver" kommer upp i första handvändningen)...
