Oj, knyta an för MIG är att känna tillit, trygghet, kärlek, tillhörighet osv. Det gäller nog främst barn som knyter an till föräldrar. När det gäller föräldrar som ska knyta an till barn så är det nog främst ansvar och kärlek - att man känner att detta lilla liv är helt beroende av min välvilja och min omvårdnad och att man inte missbrukar det beroendet och ansvaret.
2
Oj, knyta an för MIG är att känna tillit, trygghet, kärlek, tillhörighet osv. Det gäller nog främst barn som knyter an till föräldrar. När det gäller föräldrar som ska knyta an till barn så är det nog främst ansvar och kärlek - att man känner att detta lilla liv är helt beroende av min välvilja och min omvårdnad och att man inte missbrukar det beroendet och ansvaret.
Att man inte känner att man hör i hop, att man inte är i symbios, att man inte låter barnet gå före allt annat, att barnet inte är det viktigaste för föräldern. Barnet kan bli otryggt och må psykiskt och fysiskt dåligt av en splittrad förälder som inte kan knyta an.
3
Att man inte känner att man hör i hop, att man inte är i symbios, att man inte låter barnet gå före allt annat, att barnet inte är det viktigaste för föräldern. Barnet kan bli otryggt och må psykiskt och fysiskt dåligt av en splittrad förälder som inte kan knyta an.
Att stöta ifrån sig.
För mig är det motsatsförhållanden när man använder sig av sånna begrepp, alltså inga mellanting. Annars får man svänga sig med andra ord om man är ute efter någon annan innebörd.
4
Att stöta ifrån sig.
För mig är det motsatsförhållanden när man använder sig av sånna begrepp, alltså inga mellanting. Annars får man svänga sig med andra ord om man är ute efter någon annan innebörd.
knutit an på nära håll. De är sökare och blir ofta väldigt "öppna" till synes i sin jakt på en vuxen att just "knyta an" till. Alla vuxna blir potentiella trygghetspumpar där de kan få tanka trygghet.
Ett barn som inte får knyta an i det allra första skedet blir en aning "fattigare" än ett barn som får känna anknytningens starka band. Det blir något som saknas som kan vara svårt att sätta fingret på.
Det spelar ingen roll egentligen om det är biomamma eller biopappa.... bara det är en trygg famn som under barnets första år alltid finns där och ser och bekräftar barnets behov.
I de fall där inte mamman i första hand haft förmåga att knyta an till sitt barn, slocknar något hos barnet. Utvecklingen den själsliga går ofta betydligt långsammare och inte sällan med oro och ångest som en del av känslan.
Att knyta an är i ursprunget ett livsvillkor för det nyfödda barnet. Inte bara hos människor utan hos alla däggdjur.
5
JAg har sett barn som inte knutit an på nära håll. De är sökare och blir ofta väldigt "öppna" till synes i sin jakt på en vuxen att just "knyta an" till. Alla vuxna blir potentiella trygghetspumpar där de kan få tanka trygghet.
Ett barn som inte får knyta an i det allra första skedet blir en aning "fattigare" än ett barn som får känna anknytningens starka band. Det blir något som saknas som kan vara svårt att sätta fingret på.
Det spelar ingen roll egentligen om det är biomamma eller biopappa.... bara det är en trygg famn som under barnets första år alltid finns där och ser och bekräftar barnets behov.
I de fall där inte mamman i första hand haft förmåga att knyta an till sitt barn, slocknar något hos barnet. Utvecklingen den själsliga går ofta betydligt långsammare och inte sällan med oro och ångest som en del av känslan.
Att knyta an är i ursprunget ett livsvillkor för det nyfödda barnet. Inte bara hos människor utan hos alla däggdjur.
..så är det anknytningen till det ofödda barnet ett sätt att överleva graviditeten som för mig enbart är en lång tortyr. Att tidigt fantisera om barnet, dess personlighet, fundera på namn och ha en förväntan är helt nödvändig för att jag inte ska bli helt tokig och "go bananas".
Sedan så kanske anknytningen inte är så stor alldeles i början av graviditeten. Det är snarare så att jag skapar en samhörighet med barnet i magen för att överhuvudtaget överleva en graviditet.
Jag skulle inte ha några problem med att skippa graviditeten och hoppa direkt till barnet.
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
7
För mig personligen... ..så är det anknytningen till det ofödda barnet ett sätt att överleva graviditeten som för mig enbart är en lång tortyr. Att tidigt fantisera om barnet, dess personlighet, fundera på namn och ha en förväntan är helt nödvändig för att jag inte ska bli helt tokig och "go bananas".
Sedan så kanske anknytningen inte är så stor alldeles i början av graviditeten. Det är snarare så att jag skapar en samhörighet med barnet i magen för att överhuvudtaget överleva en graviditet.
Jag skulle inte ha några problem med att skippa graviditeten och hoppa direkt till barnet.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
