ADHD eller vanlig 6 åring????

[anonymt namn]

Hej ! Är lite fundersam över min nyss fyllda sexåring. Jag vet ju att barn i den åldern kan bli oroliga och så, men min tjej är nog VILDAST!
Vad tror ni experter? Det känns som om vi är arga på henne alltid...
Det här är min busa:
. ALDRIG STILLA , far runt i ett, hoppar, skuttar, ja, rör sig hela tiden...
. har svårt att vänta, om vi pratar med någon blir hon efter en stund tjatig och arg.
. ofokuserad, "hör" oss inte alltid, pratar oavbrutet...
.har hon en kompis hemma, får jag ofta ta fast henne, hålla i henne och tala om att hon måste lugna sig, för hon blir totalspeedad av besökande kompisar nu...
. har en HÖÖG ljudnivå!!!

Å andra sidan, förskolan och skolan verkar tycka att hon är jätteduktig, sitter tyst och snällt på samlingar, tar instruktioner utan problem, bråkar aldrig utan vi får ofta beröm för att hon är en sån diplomat som gärna försöker lösa fejder då kompisar bråkar. Är glad och lär fort känna nya kompisar. Fått beröm för att att hon lyssnar så bra då fröknarna säger till, alltså inget trots.
Är alltid snäll och trevlig mot mig så länge vi är inom skolans ramar, men i bilen kan hon förvandlas och bli riktigt otrevlig!
Jag tror nästan fröknarna hittar på då de berömmer henne, för hemma är hon en riktig farsot!!!!
Hon var hos mormor en vecka och vi blev, hemskt nog som en ny familj, lugna o harmoniska...men när mitt älskade barn kommer hem får vi magsår.
Behöver hon hjälp, eller vi?
Låter det utredning eller är vi fjantiga?

[vajl]

Att hon är så vild hemma KAN (obs KAN, det måste inte vara så) vara för att hon skärper sig till tusen i skolan och inte orkar mer när hon kommer därifrån. Det tar fruktansvärt med energi att hålla igen.

Många flickor med ADHD upptäcks inte för att man tänker sig att ADHD är killar som slåss och klättrar på allt. Flickor som pratar i ett, och högt, och är mer rastlösa än fariga tar man gärna för "bara" jobbiga och ouppfostrade, eller i värsta fall offer för nåt traumatiskt hemma.. Helt åt granskogen alltså...

Sen kan hon funka bättre i skolan för att det är mer strukturerat och uppstyrt. Ofta mår "våra ungar" bra av fasta ramar och att veta vad som förväntas av dem, det är vilsamt för dem att slippa tänka på och klura ut.

Hemma, med lösare boliner, fri lek och en mamma som hänger med på det man gör och säger så blir det cirkus. Och värre blir det när folk går igång på ens tossigheter och en ond cirkel dras igång...

Jag vet inte om din tös skulle få ADHD-diagnos eller ej, men skulle råda dig att läsa mer och försöka BEHANDLA henne som om hon hade nåt sånt, för det mår inga barn dåligt av, tvärtom. Har precis skrivit en läslista till Tarantella, den kan du nog kopiera med undantaget att du kan lägga till Flickor med ADHD, av Kathlyn G Nadeau. ¨

Orkar du läsa på nätet så är sidan adhdinfo.se bra.

Gott mod!

[Valerina]

Håller med vajl att det kan vara så att hon är superfokuserad i skolan och sen inte orkar mer när hon kommer hem. Min tjej hade visserligen lite beteenden i skolan också men hon var MYCKET värre hemma och hon har ADHD. NU syns beteendena mer i skolan också, nu är hon äldra och skolan är friare och hon får högre krav på sig. Dessutom har hon autistiska drag och de syns mer och mer ju äldre hon blir eftersom det ställs högre sociala krav på en 15-åring än vad det görs på en 6-åring.

[vajl]

Kan tilllägga att jag inte var särskilt vild utan bara pratig, lättdistraherad, hade svårt att göra saker som inte var roliga, dagdrömde, tappade bort saker, var disträ och glömsk osv. Som barn alltså. Är fortfarande sån och går på utredning för att se om jag också får diagnos. Mina två flickor har dubbeldiagnos, ADHD plus en bit ur autismspektrat.

[Anonym]

Tack för era snabba svar! Jag har också läst det där att flickor ter sig annorlunda och kan hålla ihop i skolan o braka ihop hemma. Så har min tjej alltid varit, aldrig visat trots överhuvudtaget på dagis, men fröknarna har alltid sagt tröstande att hon är mkt trygg, som vågar testa gränser hemma och vet hur man beter sig på dagis.Hur vilda var era flickor hemma? Hon kan koncentrera sig ex på att skriva, lyssna på sagor etc, om vi ber henne. Hon har varit pysselmästare till för ca en mån sedan, då hon förvandlades....Hon leker bra med vänner annars, det beror lite på vilken kompis det är. Med vissa kan hon sitta i två timmar på sitt rum o leka med.
Det är mest tillsammans med lillasyrran hon blir en äkta springfia, o när vissa besök kommer...
Men matsituationer är hon alltid duktig på, sitter stilla o äter som man ska. Vi är väldigt strukturerade hemma.Hur var era på dagis/ 6-års?

[vajl]

Påhittiga, sturska, roliga, aktiva, igångsättare, argumentativa, svåra på att få att göra saker de inte ville men väldigt duktiga så snart nåt var intressant, dominanta, tjurskalliga, svåra att få att börja saker och lika svåra att få att sluta när de väl börjat.

Om jag generaliserar lite, för även om de är lika så är det ju olika personer och personligheter. Förövrigt gick min stora hos dagmamma.

Mina har klarat sig hyfsat tack vare hög begåvning och många strategier, samt charmighet, det är först i senare klasser som det brakat helt i skolan. JAG själv har däremot tänkt att det var nåt sen de var mkt mindre.

[Valerina]

Dottern (som alltså har ADHD och autistiska drag) var burdus på dagis, knuffade på folk, knuffade omkull saker de byggde och sånt. Grät vid lämning och hämtning, tydlig separationsångest.
Sonen (som vi misstänker har ADHD, TS och kanske nåt inom autism) var mycket social, duktig på alla sätt och vis, inget avvikande alls på dagis. Det som har märkts på honom är att han på senare år i skolan blivit pratig, överaktiv, tics, men fortfarande social och väldigt snäll, ingen som hamnar i konflikter såsom storasyster.

[Anonym]

Det verkar vara ena pigga o skojiga barn du har! Förutom det där andra..men jag såg en film för ett tag sedan, då en man beklagade sig över sin pojke. Den andre sa, barn är inga färgläggnings böcker. Man kan inte bara fylla dem med sina favoritfärger. Bra va? Men , har flickor med adhd kontroll över sina impulser? Om ens barn orkar sköta sig i skolan, måste hon väl ha en bra impulskontroll?

[Anonym]

Ja, det är klart, det är fråga om perioder och olika "symtom" i olika åldrar...? Men, om man läser inne på syskonfrågor låter ju många 6 åringar som barn med adhd???? Hur vet man vad som är vad? NÄR går ett barn över gränsen för vad som är normalt?

[Valerina]

Ja det handlar nog om hur länge beteendet håller i sig,,,,det finns ju 6-åringar som är riktiga små monster i några månader, men som sen ändrar beteende nästan liks fort som man vänder på en hand. Då var det ju isåfall bara 6-års-trotsen och alltså en mognadsfas. Men håller beteendet i sig över längre tid så bör man väl börja fundera på om man ska söka hjälp.
När började ditt barns beteende?

[vajl]

Urkass impulskontroll har mina. Eller, allt beror ju på vad man jämför med.. Och de orkar inte "sköta sig" i skolan, det är just det som inte funkar.. Det jag skrev om det handlade om andra(s) barn, inte mina.

Och visst är de roliga, i lagom doser.

[Anonym]

Jaa..livlig blev hon vid ca 4, innan var hon EXTREMT lugn, har kunnat sitta i knä hur länge som helst... men sen då lillasyster kom vågade hon busa till o sen har det väl accelererat...kan man säga. Men det övervilda o ostyriga går i vågor, typ vid 4,5 och nu igen , började lite smått i våras...

[Anonym]

..hon har väldigt tydliga perioder, det märks då hon börjar o slutar. Men hon är överlag ett farigt barn nu, även i lugnare perioder. Fast innan vi fick besök idag pratade jag med henne o sa att hon inte fick rusa runt, och berättade konsekvenrna. Och hon hejdade sig faktiskt flera ggr, tittade på mig o gjorde tummen upp- typ- jepp, jag minns....

[Valerina]

Ja du det är svårt att råda,,,,,en del kan ju bero på att hon fick syskon, men då borde det ju ha lugnat ner sig igen och inte börjat om. Nej jag vågar inte råda,,,kanske avvakta lite, men om det kvarstår och ni känner oro så gå på er magkänsla,,,,den brukar vara rätt.

[vajl]

Det är vanligt bland dem att pendla mellan hyper och hypo, och det är vanligt med att de varit över"snälla" som pyttesmå.

Måste du vara anonym förresten, det är mycket trevligare att svara ett nick! Jag vet ju inte varför du är det, du kanske har superbra skäl, men det känns lite trist att vara öppen själv och så liksom prata i tomma intet, som det känns med det där Anonym.. Hoppas du förstår hur jag menar.

[Jenniemedyrhönan]

Oj, ursäkta, tänkte inte på det där med anonymiteten...Ja, det låter onekligen som min tjej har något, men..ja, så länge det ändå är hanterbart går det ju.. eller tänker jag fel? Det kan ju vara bra att i alla fall börja bekanta sig med tanken vad detta kan bero på. Så är vi redo om det börjar bli större problem.
Hemskt snällt att ni orkar engagera er förresten, Tack, det var skönt att få dela funderingar o lycka till med era stjärnor! Jag fortsätter dock att hänga här, nu när tanken är född o jag hittat hit...

[vajl]

Du är så välkommen! Som jag säkert sagt tidigare, inga barn mår dåligt av en bokstavsvänlig omgivning och behandling, så läs på och ta till dig av tips så ska du nog se att det gagnar er, utredning och diagnos eller ej!