Ja, det har de. Även om sonen då med sin asperger oftast anser att det är andra som är orättvisa så har han ju sett/känt att han inte har varit som alla de andra. Han blev jättearg då jag först tog upp ämnet adhd för han var ju minsann inte som sin syster!
Nä, det är han ju inte, och efter att ha pratat med honom ett tag om att alla är olika och att adhd inte betyder att alla med adhd är samma person utan det förklarar bara varför man har svårt att vara stilla, blir arg eller ledsen väldigt lätt och så, så lugnade han sig.
När det väl var dags för utredning och han så småningom fick diagnos så ryckte han bara på axlarna och sa "jaha", så var det inte mer med den saken.
Man behöver inte så mycket egentligen gå in på själva svårigheterna, särskilt inte med så pass små barn utan mer bara säga att "du vet att det kan vara lite jobbigt att sitta still och lyssna på fröken och att komma ihåg vad det är du ska göra" , typ så... och bara säga att det _kan_ bero på något som heter ADHD och sen bara förklara att det _inte_ betyder att det är nåt fel på honom utan att det bara helt enkelt är en förklaring på vad det skulle kunna vara som gör att han är så mycket mer springig i kroppen och knoppen än andra barn.
Sen behöver inte egentligen det ämnet beröras mer förrän det är dags för själva utredningen, men det brukar underlätta om barnet vet varför de ska dit och vad det är som väntar. ADHD och plötsliga förändringar är ju som sagt oftast inte nån bra kombination.
Att din son inte vill lyssna då ni pratar om de problem som uppstår med tredje part inblandad är nog en blandning av dåligt samvete och taskig självkänsla som ofta ofta medföljer denna problematik. Nog vet de att man inte får slåss eller springa iväg och att de förväntas sitta still i klassrummet, men de har ingen koll på impulserna, blir fort uttråkad och det blir trassel. Inte sällan så skuldbeläggs de ytterligare av personal och omgivning som tycker att "du som är så stor borde kunna....". Jo, de VET det men de kan inte hejda sig och så lägger de tyngden på sig själva och tror att det är fel på dem.