Högstadium och Asperger

[Sindra]

Min 13 åring med Asperger går i sjuan i "vanlig" skola. Han trivs men lyckas inte särskilt bra i skolan och får inte värst mycket hjälp. Alla är snälla och vänliga men jag tycker dom har svårt att ge den extra tiden och den extra motivationen som krävs. Jag har lånat ut flera böcker om funktionshindret och finns ständigt till förfogande för arbete som krävs hemma för att han ska nå målen. Tyvärr kommer oftast inte materialet med hem,han kommer inte själv ihåg och vet kanske inte heller själv vad han måste jobba mer på.

Den mesta tiden går åt till bus. Han och hans två kompisar i klassen har egentligen inget mer gemensamt än myror i brallan och det blir mycket dumheter. Alla tre är mycket omogna och såvitt jag vet har de två andra ingen diagnos. Den ostyrda tiden är mitt största bekymmer och de tar med sig busen in på lektionerna. Det finns visst inget att göra åt det,tiden finns inte. Dom är som dom är,var glad att han har kompisar tycker lärarna.
Det är svårt att veta vad man kan kräva. Vet ni?
Går era barn i "vanlig" skola,vad har ni för erfarenheter?
Om han inte når målen vad händer då?
Finns det fördelar med anpassad klass och vem tar initiativet till det? Är det skolan som kommer att reagera och säga att :Nej,nu går det inte längre,vi föreslår att.....
Lärarna vet om diagnosen,men inte kompisarna. Vad har ni för erfarenheter av att berätta? Har klimatet blivit bättre eller har det rentav blivit grogrund till påhopp eller mobbing? Det är min rädsla när han gått för normalstörd så länge. Det är hårt klimat och tuff chargong i klassen.....

[Annika60]

Låter som en beskrivning av min son och hans skolgång....
Vi tampas med exakt samma problem. Vi har fått visst gehör från handledaren som i vart fall försöker se till att vi får mail med läxinfo och som sett till att han fått hem en extra bok i ett ämne så att den finns hemma för läxorna.

Men det är ju många lärare och många saker att hålla reda på.

Nu senast var det projekt och det innebär som vanligt en massa "göra klart hemma! arbete för sån där ostyrd tid blir det inget utrttat i skolan plus att det blir bråk när tillvaron blir för flummig för sonen.

Biträdande rektor är positiv till att snen ska gå kvar "för det blir ju så dyrt för skolan att skicka honom till specialklass". Inte ofta man får såna vapen i näven... Nu kan jag ju i vart fall påminna om kostnaden om det inte blir fart på den utlovade åtgärdsplanen...

Vi har valt att avvakta med ev specialklass eftersom sonen redan flyttats runt i skolan så myclet innan diagnosen, men får vi det inte at funka får vi ta Aspergerklass under övervägande.

Närmast väntar vi in utvecklingssamtalet om ett par veckor.

[doriz]

svårt min son går oxå i vanlig klass dock bara i åk 4 han har visserligen gått om en klass för att komma på ungefär samma nivå men nu efter ett par år märks det tyvärr att han är långt efter igen. problemet är redan nu att han inte har koll på vilka läxor och även om vi får veckorbrev så ska ju veckobrevet hem och samtidigt flera olika böcker varje vecka. Pust lite besvärligt att få med sig rätt bok osv hem. Jag tror attd et blir du som får agera om att det inte fungerar om du känner så . misstänker att lärarna inte gör ngt så länge det funkar någorlunda. Men jag hade tagit upp det med hela arbetslaget+ledningen om att du känner dig orolig hur han ska fixa högstadiet och kanske kan det sättas in alla resurser i god tid .
Bävar själv lite för högstadiet då man som tonåring söker sin identitet med mera och att man lätt kanske hamnar i "fel" kompisgäng.

[Valerina]

Min dotter går i nian och vi har precis samma dilemma som ni,,,skolan lägger inte ner det där extra som behövs,,,,min dotter har IG i idrott och läraren menar mest att "hon måste visa mer vad hon kan", och är vacklande ang betygen i andra ämnen och där tror jag inte lärarna gör ett skit. Jag har krävt en EVK nu, får hoppas rektorn hör av sig i veckan som kommer.

[*N-M*]

Min 13-åring klarade inte att gå i vanlig skola då han kom till årskurs 6. Det började krångla redan i slutet av årskurs 4 , blev sämre i 5:an. Men i 6:an tog det tvärstopp o han började komma hem då o då. Han klarade inte utedagar, fria aktiviteter, gympan, grupparbeten, mm...
Han är dock mkt duktig motoriskt sett, men klarar inte av sådant som lagspel i gympan, därför gick han inte dit.
Han blev deprimerad o blev hemma 8 månader. Sedan provade vi allt möjligt, förkortade dagar, anpassat schema. Inget funkade. Tills sist pratade jag med rektorn o lärarna, o vi sökte till en särskild grupp i en liten skola, en skola för barn med NPF.

Där är de experter, o för oss föräldrar känns detta som högsta vinsten. Sonen verkar trivas på skolan o är duktig i ämnena. Men viker ändå inte en tum på att det är en " jävla CP-skola" som han hatar..
Men, han är å andra sidan så att han inte kan ändra åsikt i något..han kör liksom på samma linje..