Hur är det med era marsianer, lyssnar de på vad ni säger?? Min lilla marsian lyssnar verkligen inte på ett ord av vad jag säger känns det som. Jag måste säga till många gånger och många gånger ryta till ordentligt vilket jag avskyr. Häromdagen fick h*n ett utbrott för att h*n inte fick en kaka till och skrek sig hes och det var ett annorlunda skrik än "nu är jag arg" det gjorde mig faktiskt lite upprörd och ledsen. Jag undrar ju självklart om jag gör nåt fel eller har gjort nåt fel som gör att h*n inte lyssnar på mig. Är det normalt för en 2.5 åring att inte lyssna, är det trots eller är det nåt annat som gör att min marsian inte lyssnar på mig?? Börjar känna mig helt matt och värdelös som mamma.
1
Det här med trots Hur är det med era marsianer, lyssnar de på vad ni säger?? Min lilla marsian lyssnar verkligen inte på ett ord av vad jag säger känns det som. Jag måste säga till många gånger och många gånger ryta till ordentligt vilket jag avskyr. Häromdagen fick h*n ett utbrott för att h*n inte fick en kaka till och skrek sig hes och det var ett annorlunda skrik än "nu är jag arg" det gjorde mig faktiskt lite upprörd och ledsen. Jag undrar ju självklart om jag gör nåt fel eller har gjort nåt fel som gör att h*n inte lyssnar på mig. Är det normalt för en 2.5 åring att inte lyssna, är det trots eller är det nåt annat som gör att min marsian inte lyssnar på mig?? Börjar känna mig helt matt och värdelös som mamma.
Hej! Eddie lyssnar inte speciellt mkt på vad jag säger. Han brukar bli väldigt arg/ledsen och kan tillomed spotta åt mig om jag säger åt honom! Eller om jag råkar göra nåt som han KAN SJÄLV. sätta på han skorna eller vad som helst.. Men jag väljer verkligen mina strider. Och jag har inte speciellt många regler heller.
När jag måste säga emot/säga till så försöker jag avleda: Nej nu ska vi spara kakorna, men du ska vi diska/ser du sopbilen där utanför/OJ hörde du katten jamar och vill in etc etc.. Ibland funkar det, ibland inte, och då får han vara arg en stund, helt enkelt.
Men nej han lyssnar inte nämnvärt på mig, det är nog den här kan själv/bestämma sjäv ålder som dom är i.
2
Hej! Eddie lyssnar inte speciellt mkt på vad jag säger. Han brukar bli väldigt arg/ledsen och kan tillomed spotta åt mig om jag säger åt honom! Eller om jag råkar göra nåt som han KAN SJÄLV. sätta på han skorna eller vad som helst.. Men jag väljer verkligen mina strider. Och jag har inte speciellt många regler heller.
När jag måste säga emot/säga till så försöker jag avleda: Nej nu ska vi spara kakorna, men du ska vi diska/ser du sopbilen där utanför/OJ hörde du katten jamar och vill in etc etc.. Ibland funkar det, ibland inte, och då får han vara arg en stund, helt enkelt.
Men nej han lyssnar inte nämnvärt på mig, det är nog den här kan själv/bestämma sjäv ålder som dom är i.
Nä, här har vi drama killen. kasta sig på golvet och skriker. slänger sig på sina syskon för att få sin vilja igenom. Vägrar komma när vi skall gå mm. mm.
Det går ju över men det är ju så jobbigt mitt i det hela BLÄ
Lycklig mamma till R -04, Z-06, I -07, J -10 Och till stora syster i himmelen född -03
3
Lysna Vad är det
Nä, här har vi drama killen. kasta sig på golvet och skriker. slänger sig på sina syskon för att få sin vilja igenom. Vägrar komma när vi skall gå mm. mm.
Det går ju över men det är ju så jobbigt mitt i det hela BLÄ
Hej! Min erfarenhet är att barn går igenom olika faser, och faserna ser olika ut för olika barn. Jag känner inte alls igen min 2,5-åring i din beskrivning, men den stämmer väldigt bra in på min 4,5-åring. Så länge ni även har glädjestunder tillsammans så tror jag inte det är någon fara. Men visst, det är krävande både fysiskt och psykiskt att ha med trotsande barn att göra.
Och du är den bästa mamma din marsian kan ha, kom ihåg det!
4
Hej! Min erfarenhet är att barn går igenom olika faser, och faserna ser olika ut för olika barn. Jag känner inte alls igen min 2,5-åring i din beskrivning, men den stämmer väldigt bra in på min 4,5-åring. Så länge ni även har glädjestunder tillsammans så tror jag inte det är någon fara. Men visst, det är krävande både fysiskt och psykiskt att ha med trotsande barn att göra.
Och du är den bästa mamma din marsian kan ha, kom ihåg det!
Jo visst lyssnar hon på vad jag säger. Och visst blir hon ofta ärg när hennes vilja krockar med min, men det betyder väl inte att hon inte lyssnar? Om hon vill ha en kaka till och jag säger nej, då blir hon naturligtvis "skrikarg" (som David säger) men det betyder väl snarare att hon har lyssnat och hört vad jag sagt?
Sådana konflikter har vi nog flera gånger/dag, och det anser jag vara en normal del av utvecklingen. Hon måste få mäta sin vilja med andras för att formas till en självständig individ, annars blir hon ju bara en klon av mig. Hemska tanke...
Jo visst lyssnar hon på vad jag säger. Och visst blir hon ofta ärg när hennes vilja krockar med min, men det betyder väl inte att hon inte lyssnar? Om hon vill ha en kaka till och jag säger nej, då blir hon naturligtvis "skrikarg" (som David säger) men det betyder väl snarare att hon har lyssnat och hört vad jag sagt?
Sådana konflikter har vi nog flera gånger/dag, och det anser jag vara en normal del av utvecklingen. Hon måste få mäta sin vilja med andras för att formas till en självständig individ, annars blir hon ju bara en klon av mig. Hemska tanke...
min lyssnart inte alls! käns som att jag ger upp faktiskt. Ligger och skriker på golvet för minsta lilla, står och skriker dumma mamma och skriker: skrik inte på mig mamma! Även om jag inte ens sagt något. Käns som att grannarna måste tro vi slåss här eller något. Kan även bli sådana utbrott att det är inte mitt barn på golvet utan ett monster som slänger sig, skriker som ett monster på tv, okontakt bar och skriker till h*n spyr. Nä behöver en rejäl paus känner jag
6
min lyssnart inte alls! käns som att jag ger upp faktiskt. Ligger och skriker på golvet för minsta lilla, står och skriker dumma mamma och skriker: skrik inte på mig mamma! Även om jag inte ens sagt något. Käns som att grannarna måste tro vi slåss här eller något. Kan även bli sådana utbrott att det är inte mitt barn på golvet utan ett monster som slänger sig, skriker som ett monster på tv, okontakt bar och skriker till h*n spyr. Nä behöver en rejäl paus känner jag
Eller kanske läsa en bok av Jesper Juul? det brukar rädda mig när jag känner så... "Ditt kompetenta barn" är en höjdare när man behöver bryta mönster, kort och lättläst är den också...
Eller kanske läsa en bok av Jesper Juul? det brukar rädda mig när jag känner så... "Ditt kompetenta barn" är en höjdare när man behöver bryta mönster, kort och lättläst är den också...
Här varierar det. Ibland är så glad att göra som jag ber honom om, stolt och nöjd med sig själv. Nästa gång bara blänger han på mig och skrattar när jag säger till honom att låta bli något. Ibland kan jag hantera det, ibland inte.
Är det bara ett av mina två barn som sätter sig på tvären så brukar jag kunna hantera det hyfstat, men är det båda så kan det låsa sig totalt ibland. Då blir jag världens mest opedagogiska förälder. Höjer rösten, stampar i golvet och slänger ur mig något "hot" som jag troligen inte kommer att hålla. När det händer så känner jag mig så kass, men jag har inte all ork i världen. Jag är också människa med känslor, behov, trötthet och allt. Så, jag FÖRSÖKER att inte ta det så hårt när jag "misslyckas", erkänna för barnen när jag gjort något fel (tex be om förlåtelse om jag skikit åt dem) och jag försöker att göra det bättre nästa gång. Som jag upplever det, gör jag trots allt så gott jag kan och det, det är det enda jag kan göra.
KRAM Stella
8
Här varierar det. Ibland är så glad att göra som jag ber honom om, stolt och nöjd med sig själv. Nästa gång bara blänger han på mig och skrattar när jag säger till honom att låta bli något. Ibland kan jag hantera det, ibland inte.
Är det bara ett av mina två barn som sätter sig på tvären så brukar jag kunna hantera det hyfstat, men är det båda så kan det låsa sig totalt ibland. Då blir jag världens mest opedagogiska förälder. Höjer rösten, stampar i golvet och slänger ur mig något "hot" som jag troligen inte kommer att hålla. När det händer så känner jag mig så kass, men jag har inte all ork i världen. Jag är också människa med känslor, behov, trötthet och allt. Så, jag FÖRSÖKER att inte ta det så hårt när jag "misslyckas", erkänna för barnen när jag gjort något fel (tex be om förlåtelse om jag skikit åt dem) och jag försöker att göra det bättre nästa gång. Som jag upplever det, gör jag trots allt så gott jag kan och det, det är det enda jag kan göra.
Skönt att höra att det är någon mer som kör med hot.. när mina två bråkar hjälper ingenting. Jo mina hot.. lite, en stund. Inget lördagsgodis, ingen tv, ingen Egypten resa.. *skäms*
9
Skönt att höra att det är någon mer som kör med hot.. när mina två bråkar hjälper ingenting. Jo mina hot.. lite, en stund. Inget lördagsgodis, ingen tv, ingen Egypten resa.. *skäms*
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
