Måste jag bo kvar?
Vårdnad - gemensam/enskild
  1. Velpottan
    #1

    Måste jag bo kvar?

    Jag och mina barns far separerade för två år sedan, barnen är nu 10 och 14 år gamla. Vi har båda nya förhållanden och jag och min pojkvän har nu kommit till den punkten i vår relation då vi känner att vi vill börja fundera på att flytta ihop. Eftersom min pojkvän har hus och bra fast arbete är det i så fall jag som kommer att flytta till honom. Problemet är att han bor ca 6 mil ifrån mig och om jag flyttar så kommer inte barnen att kunna bo varannan vecka som dom gör nu. Naturligtvis känns det inte alls kul att tvinga barnen att välja, jag förstår mycket väl att det är jättejobbigt för ungarna. Dom vill ju ha båda sina föräldrar. Det jag undrar nu är om deras pappa med laglig rätt kan tvinga mig att bo kvar här på orten? Han gillar väldigt mycket att bestämma, men jag är innerligt trött på att ha honom styrandes över mitt liv trots att vi är skilda sen två år tillbaka. Han är dessutom väldigt bra på att ge mig dåligt samvete för barnen när jag vill göra nåt som inte han gillar. Han påpekar gärna att jag är självisk osv. Är det själviskt av mig att vilja bo ihop med mannen jag älskar? Ska också säga att mina barn verkligen gillar min nye man och problemet är inte att dom inte vill bo med honom. Problemet är att dom inte vill bo bara hos antingen mamma eller pappa, dom vill inte välja för då blir ju den andra föräldern ledsen.

    Jav vet verkligen inte hur mycket jag ska låta andra bestämma över MITT liv. En flytt behöver inte per automatik betyda att allt blir jättedåligt även om mina barns far gärna vill tuta i ungarna det. Hur mycket ska han få bestämma över mig? Och hur mycket ska barnen få bestämma över mig?
  2. 1
    Måste jag bo kvar? Jag och mina barns far separerade för två år sedan, barnen är nu 10 och 14 år gamla. Vi har båda nya förhållanden och jag och min pojkvän har nu kommit till den punkten i vår relation då vi känner att vi vill börja fundera på att flytta ihop. Eftersom min pojkvän har hus och bra fast arbete är det i så fall jag som kommer att flytta till honom. Problemet är att han bor ca 6 mil ifrån mig och om jag flyttar så kommer inte barnen att kunna bo varannan vecka som dom gör nu. Naturligtvis känns det inte alls kul att tvinga barnen att välja, jag förstår mycket väl att det är jättejobbigt för ungarna. Dom vill ju ha båda sina föräldrar. Det jag undrar nu är om deras pappa med laglig rätt kan tvinga mig att bo kvar här på orten? Han gillar väldigt mycket att bestämma, men jag är innerligt trött på att ha honom styrandes över mitt liv trots att vi är skilda sen två år tillbaka. Han är dessutom väldigt bra på att ge mig dåligt samvete för barnen när jag vill göra nåt som inte han gillar. Han påpekar gärna att jag är självisk osv. Är det själviskt av mig att vilja bo ihop med mannen jag älskar? Ska också säga att mina barn verkligen gillar min nye man och problemet är inte att dom inte vill bo med honom. Problemet är att dom inte vill bo bara hos antingen mamma eller pappa, dom vill inte välja för då blir ju den andra föräldern ledsen.

    Jav vet verkligen inte hur mycket jag ska låta andra bestämma över MITT liv. En flytt behöver inte per automatik betyda att allt blir jättedåligt även om mina barns far gärna vill tuta i ungarna det. Hur mycket ska han få bestämma över mig? Och hur mycket ska barnen få bestämma över mig?
  3. Medlem sedan
    Oct 2003
    #2
    Han har inte laglig rätt att påverka var DU bor någonstans. Som myndig person i Sverige så äger man rätt att flytta bästa man vill.
    Barn däremot är det vårdnadshavare som bestämmer var dom skall bo. Är man då två vårdnadshavare så är det meningen att man skall vara överens om detta och där har han precis lika mycket att säga till om som du men blanda inte ihop detta med att han "hindrar" dig från att flytta. Det är barnens ev. flytt det handlar om.
    Kom också ihåg att det är DU som för din egen skull vill förändra sakers tillstånd mot vad dom är idag.
    Att detta påverkar både barnen och den andre föräldern innebär självklart att dessa också kan/bör ha en åsikt om detta och att ha denna åsikt är inte per automatik att "bestämma över ditt liv". Just nu är det ju snarare du som står i begrepp att "bestämma" över barnens och den andre förälderns liv då du vill genomföra en ganska stor förändring så påverkar även deras liv.

    I min bok så ger man sig själv det spelrum som förutsättningarna medger. Att jag har ett fungerande 50/50 med sonens mamma och att det också är så han vill ha det innebär att jag redan i förväg väljer bort alternativet där jag skulle sätta mig i en situation där detta behöver förändras för min skulle. Detta oaktat om det gäller flytt pga. ny partner, jobb etc.
    Den moralkakan behöver du inte svälja rakt av, det är nämligen bara min uppfattning om hur jag vill agera som separerad förälder mht. mitt barn och mitt ex. Däremot kan den kanske vara värd att reflektera lite över i alla fall.
  4. 2
    Han har inte laglig rätt att påverka var DU bor någonstans. Som myndig person i Sverige så äger man rätt att flytta bästa man vill.
    Barn däremot är det vårdnadshavare som bestämmer var dom skall bo. Är man då två vårdnadshavare så är det meningen att man skall vara överens om detta och där har han precis lika mycket att säga till om som du men blanda inte ihop detta med att han "hindrar" dig från att flytta. Det är barnens ev. flytt det handlar om.
    Kom också ihåg att det är DU som för din egen skull vill förändra sakers tillstånd mot vad dom är idag.
    Att detta påverkar både barnen och den andre föräldern innebär självklart att dessa också kan/bör ha en åsikt om detta och att ha denna åsikt är inte per automatik att "bestämma över ditt liv". Just nu är det ju snarare du som står i begrepp att "bestämma" över barnens och den andre förälderns liv då du vill genomföra en ganska stor förändring så påverkar även deras liv.

    I min bok så ger man sig själv det spelrum som förutsättningarna medger. Att jag har ett fungerande 50/50 med sonens mamma och att det också är så han vill ha det innebär att jag redan i förväg väljer bort alternativet där jag skulle sätta mig i en situation där detta behöver förändras för min skulle. Detta oaktat om det gäller flytt pga. ny partner, jobb etc.
    Den moralkakan behöver du inte svälja rakt av, det är nämligen bara min uppfattning om hur jag vill agera som separerad förälder mht. mitt barn och mitt ex. Däremot kan den kanske vara värd att reflektera lite över i alla fall.
  5. Medlem sedan
    Jan 2000
    #3

    Nope!

    DU måste inte bo kvar och pappan kan inte tvinga dig att göra det heller. Däremot blir det problem om du tar med dig barnen till den nya orten och om ni har gemensam vårdnad så kan pappan vägra skriva under barnens flyttanmälan.

    Rent praktiskt - hur har du tänkt dig att lösa detta?
    Låta barnen bo kvar på samma ort och har kvar skola/kompisar och sin fasta punkt eller ska du dra upp dom från rötterna och kämpa mot pappan och kanske t.o.m. mot barnen?

    Självklart innebär inte en flytt att allt blir skit! Du har en man du älskar och ni har beslutat att ta ert förhållande till en annan nivå. Tyvärr så är det som påverkar barnen är avståndet. Precis som du skriver så utesluter detta att barnen fortsätter sitt växelvisa.

    Försök få till en dialog, både med exet och barnen. Det vinner du på i längden!
    "Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
  6. 3
    Nope! DU måste inte bo kvar och pappan kan inte tvinga dig att göra det heller. Däremot blir det problem om du tar med dig barnen till den nya orten och om ni har gemensam vårdnad så kan pappan vägra skriva under barnens flyttanmälan.

    Rent praktiskt - hur har du tänkt dig att lösa detta?
    Låta barnen bo kvar på samma ort och har kvar skola/kompisar och sin fasta punkt eller ska du dra upp dom från rötterna och kämpa mot pappan och kanske t.o.m. mot barnen?

    Självklart innebär inte en flytt att allt blir skit! Du har en man du älskar och ni har beslutat att ta ert förhållande till en annan nivå. Tyvärr så är det som påverkar barnen är avståndet. Precis som du skriver så utesluter detta att barnen fortsätter sitt växelvisa.

    Försök få till en dialog, både med exet och barnen. Det vinner du på i längden!
  7. Velpottan
    #4
    Hur man än vänder sig har man ändan där bak. Flyttar jag och tar med mig barnen så rycker jag upp dom med rötterna. Flyttar jag utan barnen så har jag stuckit och lämnat dom. Det enda jag kan göra är alltså att hoppas att förhållandet med pojkvännen tål ett avstånd på sex mil i åtta år till då min yngste fyller arton. Men om det är nåt till kärlek så är väl inte det nåt problem, eller hur? Man kan ju inte få allt här i livet. Och det där med att leva ett normalt vardagsliv tillsammans är nog överskattat det med. Och inte sliter man lika mycket på varandra heller om man inte bor ihop.

    Dialog med exet? Han är inte mycket för dialoger... Han har redan bestämt att barnen ska bo varannan vecka, no matter what, och det har jag bara att rätta mig efter.

    (Ta inte det här inlägget personligt, jag är bara lite sarkastisk i min förtvivlan i en till synes hopplös situation.)
  8. 4
    Hur man än vänder sig har man ändan där bak. Flyttar jag och tar med mig barnen så rycker jag upp dom med rötterna. Flyttar jag utan barnen så har jag stuckit och lämnat dom. Det enda jag kan göra är alltså att hoppas att förhållandet med pojkvännen tål ett avstånd på sex mil i åtta år till då min yngste fyller arton. Men om det är nåt till kärlek så är väl inte det nåt problem, eller hur? Man kan ju inte få allt här i livet. Och det där med att leva ett normalt vardagsliv tillsammans är nog överskattat det med. Och inte sliter man lika mycket på varandra heller om man inte bor ihop.

    Dialog med exet? Han är inte mycket för dialoger... Han har redan bestämt att barnen ska bo varannan vecka, no matter what, och det har jag bara att rätta mig efter.

    (Ta inte det här inlägget personligt, jag är bara lite sarkastisk i min förtvivlan i en till synes hopplös situation.)
  9. Velpottan
    #5
    Vill bara påpeka att min eventuella flytt inte är nåt oövertänkt och hastigt påkommet. Jag är inte dummare än jag begriper att det skulle påverka både exet och barnen. Så skönt för dig att du redan har ditt liv klart för dig och att du kan blunda för eventuella frestelser på annan ort. Dessvärre är jag själv en känslomänniska som tycker att även kärleken är en viktig del av livet och jag är inte så stark att jag kan avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) Men det är jag det...
  10. 5
    Vill bara påpeka att min eventuella flytt inte är nåt oövertänkt och hastigt påkommet. Jag är inte dummare än jag begriper att det skulle påverka både exet och barnen. Så skönt för dig att du redan har ditt liv klart för dig och att du kan blunda för eventuella frestelser på annan ort. Dessvärre är jag själv en känslomänniska som tycker att även kärleken är en viktig del av livet och jag är inte så stark att jag kan avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) Men det är jag det...
  11. Medlem sedan
    Oct 2003
    #6
    Så skönt för dig att du redan har ditt liv klart för dig och att du kan blunda för eventuella frestelser på annan ort...
    .
    Vem har sagt att jag kan det?

    Dessvärre är jag själv en känslomänniska som tycker att även kärleken är en viktig del av livet och jag är inte så stark att jag kan avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) Men det är jag det...
    Inte jag heller nödvändigtvis. Men nu handlade det ju heller inte om att välja eller välja bort att "älska och bli älskad" nu handlade det om en eventuell flytt. Alltså....även om man är "känslomänniska" (vilket jag nog skulle vilja titulera de flesta människor eftersom de flesta människor förefaller ha känslor som påverkar oss) så innebär detta inte per automatik att man inte sedan behöver göra praktiska val som inte enbart baseras på känsla. Huruvida man anser att "kärleken är en viktig del av livet" avgörs nödvändigtvis inte av hur man förhåller sig till en flytt och ändrat boende/umgänge för sina barn.
    Det tror jag nog att du egentligen förstod att jag menade även om ditt svar indikerar något annat.
    "Det du inte förstår - förstör!
    Tillslut blir hela världen begriplig!"
  12. 6
    Så skönt för dig att du redan har ditt liv klart för dig och att du kan blunda för eventuella frestelser på annan ort...
    .
    Vem har sagt att jag kan det?

    Dessvärre är jag själv en känslomänniska som tycker att även kärleken är en viktig del av livet och jag är inte så stark att jag kan avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) Men det är jag det...
    Inte jag heller nödvändigtvis. Men nu handlade det ju heller inte om att välja eller välja bort att "älska och bli älskad" nu handlade det om en eventuell flytt. Alltså....även om man är "känslomänniska" (vilket jag nog skulle vilja titulera de flesta människor eftersom de flesta människor förefaller ha känslor som påverkar oss) så innebär detta inte per automatik att man inte sedan behöver göra praktiska val som inte enbart baseras på känsla. Huruvida man anser att "kärleken är en viktig del av livet" avgörs nödvändigtvis inte av hur man förhåller sig till en flytt och ändrat boende/umgänge för sina barn.
    Det tror jag nog att du egentligen förstod att jag menade även om ditt svar indikerar något annat.
  13. Katja_73
    #7
    Men 6 mil är ju inte så långt... Det är ju en sträcka som många pendlar till jobbet och säkert rent tidsmässigt många som har samma pendlingstid till jobbet. Så jag undrar lite varför ni måste flytta? Kan inte din pojkvän flytta till där ni bor och pendla till jobbet? Han kan väl sälja sitt hus och så kan ni köpa ett nytt på din ort? Det är ju större sak för dig att flytta på barnen än för honom att sälja huset och pendla till jobbet. Så jag förstår egentligen inte varför ni inte tar det alternativet, finns det någon anledning till att ni inte kan göra så? Om han inte flyttar så är det ju han som kan som du skriver " avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) "
    Varför ska ni vara tre personer som gör stora förändringar i ert liv, jämfört med att din pojkvän får längre att pendla till jobbet?
  14. 7
    Men 6 mil är ju inte så långt... Det är ju en sträcka som många pendlar till jobbet och säkert rent tidsmässigt många som har samma pendlingstid till jobbet. Så jag undrar lite varför ni måste flytta? Kan inte din pojkvän flytta till där ni bor och pendla till jobbet? Han kan väl sälja sitt hus och så kan ni köpa ett nytt på din ort? Det är ju större sak för dig att flytta på barnen än för honom att sälja huset och pendla till jobbet. Så jag förstår egentligen inte varför ni inte tar det alternativet, finns det någon anledning till att ni inte kan göra så? Om han inte flyttar så är det ju han som kan som du skriver " avstå från att älska och bli älskad för att personen i fråga bor några mil bort. (Nu pratar vi alltså om sex mil, inte andra sidan jorden.) "
    Varför ska ni vara tre personer som gör stora förändringar i ert liv, jämfört med att din pojkvän får längre att pendla till jobbet?
  15. Karlavagnen
    #8
    Nej, pappan kan inte på något sätt tvinga DIG att bo kvar. Däremot har han ju rätt att ha synpunkter på var hans egna barn bor, precis som du har. Det är inte att lägga sig i ditt liv, det är att ta ansvar för sina barn. Barnens pappa kommer att påverka ditt liv ända tills barnen blir stora och kanske hela livet. På samma sätt som du påverkar hans liv. Det är en konsekvens av att få barn helt enkelt.

    Vill barnen flytta 6 mil, byta skola och få minskat umgänge med pappan? Hur många av er fyra är det som tycker det är en bra lösning? Jag får känslan av att det just nu bara är du som tycker det är en bra lösning, och isåfall känns det ju rätt egoistiskt.

    Sen måste jag bara få säga att dåligt samvete är inget som någon annan ger dig, det är dina egna känslor och du väljer själv hur du reagerar på pappans sätt att vara och säga.

    Varför flyttar inte din pojkvän till dig istället? Om det bara är hus och jobb som hindrar så känns det ju smidigare att köpa nytt hus och att han pendlar.
  16. 8
    Nej, pappan kan inte på något sätt tvinga DIG att bo kvar. Däremot har han ju rätt att ha synpunkter på var hans egna barn bor, precis som du har. Det är inte att lägga sig i ditt liv, det är att ta ansvar för sina barn. Barnens pappa kommer att påverka ditt liv ända tills barnen blir stora och kanske hela livet. På samma sätt som du påverkar hans liv. Det är en konsekvens av att få barn helt enkelt.

    Vill barnen flytta 6 mil, byta skola och få minskat umgänge med pappan? Hur många av er fyra är det som tycker det är en bra lösning? Jag får känslan av att det just nu bara är du som tycker det är en bra lösning, och isåfall känns det ju rätt egoistiskt.

    Sen måste jag bara få säga att dåligt samvete är inget som någon annan ger dig, det är dina egna känslor och du väljer själv hur du reagerar på pappans sätt att vara och säga.

    Varför flyttar inte din pojkvän till dig istället? Om det bara är hus och jobb som hindrar så känns det ju smidigare att köpa nytt hus och att han pendlar.
  17. Medlem sedan
    Mar 2005
    #9
    Efter att ha läst alla inlägg kan jag inte heller riktigt se varför du "måste" flytta. Sex mil..det är som sagt inget jätteavstånd för en vuxen människa (och om ni har varannan vecka kan väl du bo där de veckorna barnen är hos sin far, alternativt så får din pojkvän flytta till dig, eller ditt område i alla fall.

    Personligen hade jag satt mina barn före kärleken, även om det är jobbigt. (men nu finns det ju ganska bra lösningar för er, utan att du egentligen behöver välja..)
  18. 9
    Efter att ha läst alla inlägg kan jag inte heller riktigt se varför du "måste" flytta. Sex mil..det är som sagt inget jätteavstånd för en vuxen människa (och om ni har varannan vecka kan väl du bo där de veckorna barnen är hos sin far, alternativt så får din pojkvän flytta till dig, eller ditt område i alla fall.

    Personligen hade jag satt mina barn före kärleken, även om det är jobbigt. (men nu finns det ju ganska bra lösningar för er, utan att du egentligen behöver välja..)
  19. Karlavagnen
    #10
    Men det handlar inte om man är en känslomänniska eller inte (fast vad är det eg, är inte all det mer eller mindre?). Handlar inte det här om hur man prioriterar?

    Ziggy prioriterar sina barn, du verkar luta åt att prioritera kärleken. Det är OK att göra det valet, men då får du stå för det också. Man är inte mer känslomänniska för att man gör det ena eller det andra valet, det handlar kort och gott om prioriteringar (baserade på värderingar).
  20. 10
    Men det handlar inte om man är en känslomänniska eller inte (fast vad är det eg, är inte all det mer eller mindre?). Handlar inte det här om hur man prioriterar?

    Ziggy prioriterar sina barn, du verkar luta åt att prioritera kärleken. Det är OK att göra det valet, men då får du stå för det också. Man är inte mer känslomänniska för att man gör det ena eller det andra valet, det handlar kort och gott om prioriteringar (baserade på värderingar).
  21. Medlem sedan
    Oct 2003
    #11
    Jag tror dessutom att det ligger en del känslor och kärlek till sina barn när man väljer att sätta deras bästa i första rummet. Känslomänniska kan man rimligen vara även om man prioriterar andras känslor och behov högre än sina egna även om det inte verkar så av Velpottans svar ovan.
  22. 11
    Jag tror dessutom att det ligger en del känslor och kärlek till sina barn när man väljer att sätta deras bästa i första rummet. Känslomänniska kan man rimligen vara även om man prioriterar andras känslor och behov högre än sina egna även om det inte verkar så av Velpottans svar ovan.
  23. Velpottan
    #12
    Borde kanske ha berättat att pojkvännen också har två barn på halvtid. Och jag vet inte om det är nån bättre idé att han säljer huset och flyttar till en mindre ort där jag ändå har ganska svårt att hitta ett fast jobb.
  24. 12
    Borde kanske ha berättat att pojkvännen också har två barn på halvtid. Och jag vet inte om det är nån bättre idé att han säljer huset och flyttar till en mindre ort där jag ändå har ganska svårt att hitta ett fast jobb.
  25. Velpottan
    #13
    Jag kan förstå att det verkar som om jag struntar i mina barns bästa och bara tänker på min egen lycka. Men jag kan försäkra att så är icke fallet. Jag förstår också att det är väldigt lätt att sitta och tycka en massa saker och litegrand slå sig för bröstet när man själv lyckats få till en lösning som är till allas bästa. På många av kommentarerna här låter det som att det var första gången i världshistorien som det varit tal om att en förälder eventuellt ska flytta. Det jag försökte uppnå med den här tråden var att få lite tips och råd om hur man kan göra i en sån här situation, moralkakor får jag nog av från ungarnas far.
  26. 13
    Jag kan förstå att det verkar som om jag struntar i mina barns bästa och bara tänker på min egen lycka. Men jag kan försäkra att så är icke fallet. Jag förstår också att det är väldigt lätt att sitta och tycka en massa saker och litegrand slå sig för bröstet när man själv lyckats få till en lösning som är till allas bästa. På många av kommentarerna här låter det som att det var första gången i världshistorien som det varit tal om att en förälder eventuellt ska flytta. Det jag försökte uppnå med den här tråden var att få lite tips och råd om hur man kan göra i en sån här situation, moralkakor får jag nog av från ungarnas far.
  27. Velpottan
    #14
    Egentligen handlar det inte om att jag ska tvinga barnen att flytta, dom är stora nog att välja själva och skulle dom hellre stanna hos pappan så får jag respektera det. Ja ja, jag vet hur elakt och egoistiskt det är att tvinga barnen att välja förälder, jag vet vilka inre konflikter dom drabbas av och att dom kommer att känna att dom sviker nån hur än dom gör.
  28. 14
    Egentligen handlar det inte om att jag ska tvinga barnen att flytta, dom är stora nog att välja själva och skulle dom hellre stanna hos pappan så får jag respektera det. Ja ja, jag vet hur elakt och egoistiskt det är att tvinga barnen att välja förälder, jag vet vilka inre konflikter dom drabbas av och att dom kommer att känna att dom sviker nån hur än dom gör.
  29. Medlem sedan
    Jan 2000
    #15

    Jag kan ju..

    säga som så att jag inte avundas dig!

    Som mamma slits man mellan hopp och förtvivlan - vilket gör minst ont i mammahjärtat. Det beslut man tar - orkar man leva med dem och speciellt om man "lämnar" sina barn...

    Som kvinna och med kärlek till någon annan vuxen - så även där slits man itu. Hur mer orkar förhållandet tåla? Bör man vänta med att flytta ihop? Eller ska man göra det nu då det känns rätt?! *ibland är jag glad att jag är singelmamma *

    Jag förstår om du är sarkastisk i all bedrövelse (och jag tar inte illa upp!!) men jag personligen tror inte att kärleken tål ALLT här i livet.
    Jag tror inte på slitningarna som tas då man har ett särboförhållande....
    Jag tror inte att kärleken övervinner allt oavsett hur stark den är - för någonstans är man inte mer än människa och alla har en gräns någonstans!

    Jag är inte pessimistisk till kärleken och att hitta den rätte! Jag tror att man väljer "rätt" i de stunder man måste välja och då får man acceptera de rätta besluten man tog då även om det inte alltid håller i framtiden.

    Sen är jag optimistisk då jag tror på att det kommer att lösa sig! Vem säger att det dröjer 8 år innan ni kan bo ihop?! Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte och vem vet.. Pappan kanske tröttnar på att vara pappa.. barnen kanske vägra bo vv och DÅ måste något ändras!

    Tills något händer...så måste man bara orka härda ut

    KRAM
    "Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
  30. 15
    Jag kan ju.. säga som så att jag inte avundas dig!

    Som mamma slits man mellan hopp och förtvivlan - vilket gör minst ont i mammahjärtat. Det beslut man tar - orkar man leva med dem och speciellt om man "lämnar" sina barn...

    Som kvinna och med kärlek till någon annan vuxen - så även där slits man itu. Hur mer orkar förhållandet tåla? Bör man vänta med att flytta ihop? Eller ska man göra det nu då det känns rätt?! *ibland är jag glad att jag är singelmamma *

    Jag förstår om du är sarkastisk i all bedrövelse (och jag tar inte illa upp!!) men jag personligen tror inte att kärleken tål ALLT här i livet.
    Jag tror inte på slitningarna som tas då man har ett särboförhållande....
    Jag tror inte att kärleken övervinner allt oavsett hur stark den är - för någonstans är man inte mer än människa och alla har en gräns någonstans!

    Jag är inte pessimistisk till kärleken och att hitta den rätte! Jag tror att man väljer "rätt" i de stunder man måste välja och då får man acceptera de rätta besluten man tog då även om det inte alltid håller i framtiden.

    Sen är jag optimistisk då jag tror på att det kommer att lösa sig! Vem säger att det dröjer 8 år innan ni kan bo ihop?! Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte och vem vet.. Pappan kanske tröttnar på att vara pappa.. barnen kanske vägra bo vv och DÅ måste något ändras!

    Tills något händer...så måste man bara orka härda ut

    KRAM
  31. Karlavagnen
    #16
    Oj, är det framtiden du redan nu spår dina barn? Ja, då förstår jag att det inte känns så kul att flytta.
  32. 16
    Oj, är det framtiden du redan nu spår dina barn? Ja, då förstår jag att det inte känns så kul att flytta.
  33. Medlem sedan
    Oct 2003
    #17
    Jag besvarade också ditt ursprungliga inlägg sakligt och den del i avslutningen som var en "moralkaka" betonade jag till och med att du inte behövde svälja.
    Din respons på detta var då att mena att om man prioriterar andras känslor högre än sina egna så är man ingen "känslomänniska". Resten av diskussionen är en respons på detta. Ville du inte ha den diskussionen så borde du m.a.o. inte behövt svara som du gjorde utan hanterat "moralkakan" just på det sätt jag skrev i anslutning till den.
    Huruvida någon "slår sig för bröstet" vet jag inte. Den uppfattningen kommer nog mest från dina egna projiceringar. Överhuvudtaget verkar du ha taggarna utåt litegrann. Då kan det vara läge att tänka på följande grundläggande princip när man skriver på ett forum:
    "Om du inte är beredd att höra svaren - ställ inte frågan!"
  34. 17
    Jag besvarade också ditt ursprungliga inlägg sakligt och den del i avslutningen som var en "moralkaka" betonade jag till och med att du inte behövde svälja.
    Din respons på detta var då att mena att om man prioriterar andras känslor högre än sina egna så är man ingen "känslomänniska". Resten av diskussionen är en respons på detta. Ville du inte ha den diskussionen så borde du m.a.o. inte behövt svara som du gjorde utan hanterat "moralkakan" just på det sätt jag skrev i anslutning till den.
    Huruvida någon "slår sig för bröstet" vet jag inte. Den uppfattningen kommer nog mest från dina egna projiceringar. Överhuvudtaget verkar du ha taggarna utåt litegrann. Då kan det vara läge att tänka på följande grundläggande princip när man skriver på ett forum:
    "Om du inte är beredd att höra svaren - ställ inte frågan!"
  35. Medlem sedan
    Oct 2003
    #18
    Kan ni kanske bosätte er "mitt emellan"?
    (Om det nu finns något mitt emmelan att bo i)

    3 mil är ju oftast ganska fort gjort att pendla vilket då kanske skulle funka att fortsätta med VV på "båda håll".
  36. 18
    Kan ni kanske bosätte er "mitt emellan"?
    (Om det nu finns något mitt emmelan att bo i)

    3 mil är ju oftast ganska fort gjort att pendla vilket då kanske skulle funka att fortsätta med VV på "båda håll".
  37. Karlavagnen
    #19
    Moralkakor eller åsikter?

    Frågar man så får man ju räkna med svar på det man frågar.

    Du har fått förslag, mitt var att din pojkvän flyttade till dig. Nu har han tydligen barn på sin ort, det var en rätt viktigt detalj att känna till för att kunna komma med vettiga förslag.

    Men du ska få ett till förslag som möjliggör att alla barn har fortsatt samma tillgång till sina föräldrar.

    Din pojkvän bor hos dig på sina barnfria veckor och pendlar till jobbet dessa veckor. När du är barnfri bor du hos honom och pendlar till jobbet. Eller så fixar du jobb på hans ort och pendlar till jobbet på dina barnveckor.

    Kanske inte så kul det heller, men de var ju tydligen så stora att de klarade av att välja var de ville bo och då kanske det inte handlar om så lång tid.
  38. 19
    Moralkakor eller åsikter?

    Frågar man så får man ju räkna med svar på det man frågar.

    Du har fått förslag, mitt var att din pojkvän flyttade till dig. Nu har han tydligen barn på sin ort, det var en rätt viktigt detalj att känna till för att kunna komma med vettiga förslag.

    Men du ska få ett till förslag som möjliggör att alla barn har fortsatt samma tillgång till sina föräldrar.

    Din pojkvän bor hos dig på sina barnfria veckor och pendlar till jobbet dessa veckor. När du är barnfri bor du hos honom och pendlar till jobbet. Eller så fixar du jobb på hans ort och pendlar till jobbet på dina barnveckor.

    Kanske inte så kul det heller, men de var ju tydligen så stora att de klarade av att välja var de ville bo och då kanske det inte handlar om så lång tid.
  39. Velpottan
    #20
    Jo visst är det så, du har helt rätt. Ber om ursäkt.
  40. 20
    Jo visst är det så, du har helt rätt. Ber om ursäkt.
Sidan 1 av 5 123 ... SistaSista

Liknande trådar

  1. Måste måste måste måste jobba
    By TTUK in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2010-06-02, 21:37
  2. Måste man duscha? Näe man måste inte det
    By EllaNora in forum Ordet är fritt
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2009-04-04, 16:40
  3. En timme kvar tills jag måste gå,
    By malojeli in forum Ordet är fritt
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2008-10-27, 08:18
  4. 100 dagar kvar idag! Måste ...
    By Norrskenet in forum _0608 Augustibarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-05-10, 12:34
  5. Buhu....VV måste finnas kvar
    By tolovi in forum Vikt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-01-25, 20:55
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar