I går kom min son hem från sin pappa
Bokstavsbarn
  1. Medlem sedan
    Dec 1999
    #1

    I går kom min son hem från sin pappa

    Direkt började han prata: "pappa har sagt att skolan vill ge mig lugntabletter för att jag ska bli lugn. Jag vägrar, jag ska ALDRIG äta sån medicin. Jag kommer slåss om de tvingar mig".

    I morse så sa han samma sak till sin kompis: mamma vill att jag ska äta lugningspiller för att jag ska lugna ner mig..."

    Jag har försökt säga att det är för att han ska koncentrera sig på skolarbetet. Och ibland kan man behöva det om man har stora koncentratonsproblem. Men han har redan fått någon slags information från sin pappa om detta. Som att det är lugnande medicin.

    Så här tror jag: I och med att hans pappa presenterar det hela som han har gjort, säkert med en negativ underton även om han inte direkt sagt det - så kommer jag ALDRIG kunna få sonen att tag någon medicin. Hur ska jag kunna få sonen att ta en medicin som han själv uppfattar som "skadlig"? Min son är skitsvår med sådan grejer.
    Jag tror också att han kommer bråka om det här att ska få gå i mindre grupp på skolan nu visst antal timmar. Han kommer att känna sig utpekad att gå med de där "ADHD"-barnen som han brukar säga. För han uppfattar sig inte själv likadan.
    Vadå luckor säger han. Han har faktiskt inte riktigt självinsikt att han inte klarar av skolan eller så tycker han inte att det är så viktigt kanske.

    Och jag börjar känna att jag snart inte kommer orka mer. Lever under sådan stress hemma med pojken, att det ska hända någon medans jag sitter på jobbet eller är ute. En av väninnorna som var på min middag i går sa att jag verkade stressad. Och rådde mig att söka någon avlastning. För hon trodde inte att jag skulle orka i längden. Hon jobbar med ADHD-barn och deras familjer. Hon vet att många har jättejobbigt, och då är det kanske två, eller har ett kontaktnät m m. Ändå är det skitjobbigt sa hon.

    T ex i går skulle vi ha gäster. Jag skulle ut och handla några drycker i affären. När jag är på väg hem ser jag att han tänt ljus i fönstren. Okej han ville göra fint tänker jag. Hemma ser jag att han tänt massor av värmeljus i köket. Okej.
    MEN, han hade också hällt motorolja i en äggkopp som stod på ett lerfat och tänt på (men det hade slocknat). På en tallrik hade han lagt en hög pinnar och stenar runt om (som en brasa) som han tänkt tända på. Jag sa NEJ, att han inte fick det. För att det kunde börja brinna och att det var jättefarligt med ljus osv osv. Jag sa också att han INTE FÅR tända ljus när han är ensam.

    Likaså hade han hittat mina matknivar igen och gömt de någonstans i sitt rum. När jag säger att han måste ta fram dem, säger han bara: Inte förrän jag får tillbaka min kniv (som jag har tagit undan). Och det är omöjligt att få honom att ta fram dessa matknivar. Jag kan ju när han inte är hemma leta igenom hans rum för att hämta dem igen.
    Han är ensvis som en åsna. Trots att jag sagt att knivar är endast för att användas till MAT ingenting annat. Och de ska finnas i köket. Då säger han bara: ja men min kniv kan ligga i köket.

    Känner att jag kan börja gråta på bussen eller T-banan eller på jobbet. På fredag ska jag berätta det här för min kontakt på KOMET. ADHD-center ska få papperen också så jag kan få några råd därifrån. Det är inte så lätt med positiv förstärkning även om jag gör det också. Jag berömmer när han gör bra saker. Eller om han har någon tanke som är bra. Då säger jag det.
  2. 1
    I går kom min son hem från sin pappa Direkt började han prata: "pappa har sagt att skolan vill ge mig lugntabletter för att jag ska bli lugn. Jag vägrar, jag ska ALDRIG äta sån medicin. Jag kommer slåss om de tvingar mig".

    I morse så sa han samma sak till sin kompis: mamma vill att jag ska äta lugningspiller för att jag ska lugna ner mig..."

    Jag har försökt säga att det är för att han ska koncentrera sig på skolarbetet. Och ibland kan man behöva det om man har stora koncentratonsproblem. Men han har redan fått någon slags information från sin pappa om detta. Som att det är lugnande medicin.

    Så här tror jag: I och med att hans pappa presenterar det hela som han har gjort, säkert med en negativ underton även om han inte direkt sagt det - så kommer jag ALDRIG kunna få sonen att tag någon medicin. Hur ska jag kunna få sonen att ta en medicin som han själv uppfattar som "skadlig"? Min son är skitsvår med sådan grejer.
    Jag tror också att han kommer bråka om det här att ska få gå i mindre grupp på skolan nu visst antal timmar. Han kommer att känna sig utpekad att gå med de där "ADHD"-barnen som han brukar säga. För han uppfattar sig inte själv likadan.
    Vadå luckor säger han. Han har faktiskt inte riktigt självinsikt att han inte klarar av skolan eller så tycker han inte att det är så viktigt kanske.

    Och jag börjar känna att jag snart inte kommer orka mer. Lever under sådan stress hemma med pojken, att det ska hända någon medans jag sitter på jobbet eller är ute. En av väninnorna som var på min middag i går sa att jag verkade stressad. Och rådde mig att söka någon avlastning. För hon trodde inte att jag skulle orka i längden. Hon jobbar med ADHD-barn och deras familjer. Hon vet att många har jättejobbigt, och då är det kanske två, eller har ett kontaktnät m m. Ändå är det skitjobbigt sa hon.

    T ex i går skulle vi ha gäster. Jag skulle ut och handla några drycker i affären. När jag är på väg hem ser jag att han tänt ljus i fönstren. Okej han ville göra fint tänker jag. Hemma ser jag att han tänt massor av värmeljus i köket. Okej.
    MEN, han hade också hällt motorolja i en äggkopp som stod på ett lerfat och tänt på (men det hade slocknat). På en tallrik hade han lagt en hög pinnar och stenar runt om (som en brasa) som han tänkt tända på. Jag sa NEJ, att han inte fick det. För att det kunde börja brinna och att det var jättefarligt med ljus osv osv. Jag sa också att han INTE FÅR tända ljus när han är ensam.

    Likaså hade han hittat mina matknivar igen och gömt de någonstans i sitt rum. När jag säger att han måste ta fram dem, säger han bara: Inte förrän jag får tillbaka min kniv (som jag har tagit undan). Och det är omöjligt att få honom att ta fram dessa matknivar. Jag kan ju när han inte är hemma leta igenom hans rum för att hämta dem igen.
    Han är ensvis som en åsna. Trots att jag sagt att knivar är endast för att användas till MAT ingenting annat. Och de ska finnas i köket. Då säger han bara: ja men min kniv kan ligga i köket.

    Känner att jag kan börja gråta på bussen eller T-banan eller på jobbet. På fredag ska jag berätta det här för min kontakt på KOMET. ADHD-center ska få papperen också så jag kan få några råd därifrån. Det är inte så lätt med positiv förstärkning även om jag gör det också. Jag berömmer när han gör bra saker. Eller om han har någon tanke som är bra. Då säger jag det.
  3. Medlem sedan
    Apr 2007
    #2
    Och jag har sagt det förut, du MÅSTE vara ärlig med din son och säga som det är. Presentera fakta, han HAR adhd, han HAR svårigheter men det är inte detsamma som att det är nåt fel i huvudet på honom, tvärtom så är han väldigt mycket smartare än barn i hans ålder vilket är en fördel men också en nackdel beroende på hur man ser på saken.
    Men så länge du sopar detta under mattan så ger du pappan mer bränsle till elden., Så är det bara.

    Du kan naturligtvis inte motivera din son att ta medicin om han inte vet varför det behövs. Och som jag sagt förr, ju längre du skjuter undan problemen desto större blir dem.

    Och återigen, alldeles uppenbart kan inte din son lämnas utan tillsyn utan du blir tvungen att börja ta med honom och handla och vad du nu ska hitta på innan det sker en smärre katastrof. Den här gången gick det bra, men nästa gång kanske han får upp en liten brasa som han sen inte kan släcka och så kommer du hem till en nedbrunnen lägenhet och hemförsäkringen täcker inte om den är självförvållad och du kan stå som ansvarig att betala hyresbolaget för de renoveringar som blir. Det kan alltså bli allvarliga konsekvenser om inte du börjar agera kraftigt NU!
    Och orkar inte mer? Ledsen, men du har inget val. Du MÅSTE hitta orken att hitta hjälp för dig och din son och nu har du inte tid längre att vänta för nu är han inne på riktigt farliga vägar.
  4. 2
    Och jag har sagt det förut, du MÅSTE vara ärlig med din son och säga som det är. Presentera fakta, han HAR adhd, han HAR svårigheter men det är inte detsamma som att det är nåt fel i huvudet på honom, tvärtom så är han väldigt mycket smartare än barn i hans ålder vilket är en fördel men också en nackdel beroende på hur man ser på saken.
    Men så länge du sopar detta under mattan så ger du pappan mer bränsle till elden., Så är det bara.

    Du kan naturligtvis inte motivera din son att ta medicin om han inte vet varför det behövs. Och som jag sagt förr, ju längre du skjuter undan problemen desto större blir dem.

    Och återigen, alldeles uppenbart kan inte din son lämnas utan tillsyn utan du blir tvungen att börja ta med honom och handla och vad du nu ska hitta på innan det sker en smärre katastrof. Den här gången gick det bra, men nästa gång kanske han får upp en liten brasa som han sen inte kan släcka och så kommer du hem till en nedbrunnen lägenhet och hemförsäkringen täcker inte om den är självförvållad och du kan stå som ansvarig att betala hyresbolaget för de renoveringar som blir. Det kan alltså bli allvarliga konsekvenser om inte du börjar agera kraftigt NU!
    Och orkar inte mer? Ledsen, men du har inget val. Du MÅSTE hitta orken att hitta hjälp för dig och din son och nu har du inte tid längre att vänta för nu är han inne på riktigt farliga vägar.
  5. Medlem sedan
    Feb 2008
    #3
    Håller med om allt. Säger inte mer, har sagt det så många gånger förut...
  6. 3
    Håller med om allt. Säger inte mer, har sagt det så många gånger förut...
  7. Medlem sedan
    Jan 2008
    #4
    Kan bara hålla med Paxelle.
    Bättre svar finns inte.
  8. 4
    Kan bara hålla med Paxelle.
    Bättre svar finns inte.
  9. Medlem sedan
    Aug 2004
    #5
    Varför har du knivar så han kan få tag i dem? Och leta igenom hans rum när han inte är hemma! Det är DU som är ansvarig om det händer något! Sådana farliga verktyg SKA vara inlåsta om man har barn som gör som din son!

    Och ett barn i hans ålder ska överhuvudtaget inte ha några knivar, eller andra vapen.

    Inser du att din son var snäppet från att bli mordbrännare? Hur kan du ha både ljus och tändstickor så att han kan få tag i dem? NÄR ska DU förstå vad du måste göra?? Det är helt obegripligt med tanke på alla råd och allt stöd du får här, att du fortfarande inte inser ditt ansvar och att DU måste ta det!

    Anmäl din son till soc, sök hjälp där för du kan inte själv ta hand om det, det är ju uppenbart. Vad ska hända nästa gång? Om det inte slocknar den gången? Förstår du vad det är han gör?

    Och händer det något så blir han iaf omhändertagen.
    Och det hjälper inte ett dugg att säga till honom och det vet du! Hans funktionshinder gör att han inte alls själv förstår någonting av vad som kan hända. Och han kan inte lära sig det heller!

    Detta du nu berättar är så allvarligt att det inte går att förstå att du inte agerar. Vad ska hända för att du ska göra det? Ska det hus du bor i brinna ner, människor skadas, din son utvecklas till en kriminell person för att du inte gör nåt och han inte förstår vad han gör?

    Och du förstår inte hans funktionshinder, vad det innebär och vad han faktiskt inte kan pga av det. Det är hans hjärnfunktion som det är problem med, inte hans uppfostran! Och då måste man göra något annat än att göra samma sak om och om igen fast man ser att det inte fungerar.

    Sen kan du ju tala om för honom att den medicin man ger inte har ett enda dugg lugnande effekt, tvärtom. Den piggar upp delar av hjärnan så att man inte behöver hoppa omkring för att hålla den vaken.
    Dags att du talar om för honom att han faktiskt inte fungerar som andra barn. Det kan tyckas hårt men det är ett bättre alternativ än att fortsätta att låta det utvecklas som det gör nu.

    Varje gång du berättar något här så är det om något som är ännu allvarligare än vad du tidigare berättat. Ser du inte det själv?

    Jag vet att jag är hård nu, men det känns som om det inte längre finns något val. Alla råd du fått har inte haft någon effekt på hur du hanterar situationen med din son. Alla här vill dig väl och att det ska gå bra för din son, men att bara ge välmenta råd har ju inte hjälpt dig att förstå HUR allvarligt det här är. Jag har sett så många och hur det blivit därför att man inte i tid tagit det på allvar och gripit in med de medel som måste till.

    Så gör nåt innan du har en katastrof på halsen! Och anmäl pappan för att han inte tar sitt föräldraansvar, begär att soc går in och tar över det ansvaret från honom. Det kan de göra.

    Be bup om hjälp att anmäla om du inte kan det själv, de är skyldiga att göra det på misstanke om barn som far illa.
    Och det gör din som eftersom han inte får den behandling och det stöd som han behöver pga sitt funktionshinder. Jag antar att du inte vill se honom i fängelse om några år? Men det är tyvärr dit han är på väg om du inte gör något NU!

    Sorry för att jag tar i med hårdhandskarna, men den här gången hjälper inte silkesvantar, du måste nu förstå allvaret i det din son gör och din skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att det inte ska fortsätta.
  10. 5
    Varför har du knivar så han kan få tag i dem? Och leta igenom hans rum när han inte är hemma! Det är DU som är ansvarig om det händer något! Sådana farliga verktyg SKA vara inlåsta om man har barn som gör som din son!

    Och ett barn i hans ålder ska överhuvudtaget inte ha några knivar, eller andra vapen.

    Inser du att din son var snäppet från att bli mordbrännare? Hur kan du ha både ljus och tändstickor så att han kan få tag i dem? NÄR ska DU förstå vad du måste göra?? Det är helt obegripligt med tanke på alla råd och allt stöd du får här, att du fortfarande inte inser ditt ansvar och att DU måste ta det!

    Anmäl din son till soc, sök hjälp där för du kan inte själv ta hand om det, det är ju uppenbart. Vad ska hända nästa gång? Om det inte slocknar den gången? Förstår du vad det är han gör?

    Och händer det något så blir han iaf omhändertagen.
    Och det hjälper inte ett dugg att säga till honom och det vet du! Hans funktionshinder gör att han inte alls själv förstår någonting av vad som kan hända. Och han kan inte lära sig det heller!

    Detta du nu berättar är så allvarligt att det inte går att förstå att du inte agerar. Vad ska hända för att du ska göra det? Ska det hus du bor i brinna ner, människor skadas, din son utvecklas till en kriminell person för att du inte gör nåt och han inte förstår vad han gör?

    Och du förstår inte hans funktionshinder, vad det innebär och vad han faktiskt inte kan pga av det. Det är hans hjärnfunktion som det är problem med, inte hans uppfostran! Och då måste man göra något annat än att göra samma sak om och om igen fast man ser att det inte fungerar.

    Sen kan du ju tala om för honom att den medicin man ger inte har ett enda dugg lugnande effekt, tvärtom. Den piggar upp delar av hjärnan så att man inte behöver hoppa omkring för att hålla den vaken.
    Dags att du talar om för honom att han faktiskt inte fungerar som andra barn. Det kan tyckas hårt men det är ett bättre alternativ än att fortsätta att låta det utvecklas som det gör nu.

    Varje gång du berättar något här så är det om något som är ännu allvarligare än vad du tidigare berättat. Ser du inte det själv?

    Jag vet att jag är hård nu, men det känns som om det inte längre finns något val. Alla råd du fått har inte haft någon effekt på hur du hanterar situationen med din son. Alla här vill dig väl och att det ska gå bra för din son, men att bara ge välmenta råd har ju inte hjälpt dig att förstå HUR allvarligt det här är. Jag har sett så många och hur det blivit därför att man inte i tid tagit det på allvar och gripit in med de medel som måste till.

    Så gör nåt innan du har en katastrof på halsen! Och anmäl pappan för att han inte tar sitt föräldraansvar, begär att soc går in och tar över det ansvaret från honom. Det kan de göra.

    Be bup om hjälp att anmäla om du inte kan det själv, de är skyldiga att göra det på misstanke om barn som far illa.
    Och det gör din som eftersom han inte får den behandling och det stöd som han behöver pga sitt funktionshinder. Jag antar att du inte vill se honom i fängelse om några år? Men det är tyvärr dit han är på väg om du inte gör något NU!

    Sorry för att jag tar i med hårdhandskarna, men den här gången hjälper inte silkesvantar, du måste nu förstå allvaret i det din son gör och din skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att det inte ska fortsätta.
  11. Medlem sedan
    Dec 1999
    #6
    På fredag nästa vecka kommer en person från soc. vara med på KOMET-mötet. Jag har också mailat min KOMET-kontakt om de här incidenterna. Så att de fattar allvaret. Likaså kommer jag berätta om det här med medicineringen.

    Men vaddå ska jag anmäla min son för att han ska bli omhändertagen av soc? Är det det du menar?
    Däremot vill jag gärna någon måste prata pappan till rätta, inte jag. Ang. det här att sonen faktiskt har ADHD. Jag når inte honom alls med det. Och jag vill faktiskt inte längre diskutera med honom alls nu känner jag. Det känns bara meningslöst.

    Men vad jag har hört kommer soc. bara säga att pappan måste ta över mer ansvar för pojken än nu. Det är ju inte så att jag får en kontaktfamilj bara sådär. Eftersom det finns en pappa med i bilden.

    Det är ju bara hemma hos mig han gör de här grejerna, men "förståeligt" eftersom han är här hela tiden.

    På torsdag ska vi till skolläkaren för information.
  12. 6
    På fredag nästa vecka kommer en person från soc. vara med på KOMET-mötet. Jag har också mailat min KOMET-kontakt om de här incidenterna. Så att de fattar allvaret. Likaså kommer jag berätta om det här med medicineringen.

    Men vaddå ska jag anmäla min son för att han ska bli omhändertagen av soc? Är det det du menar?
    Däremot vill jag gärna någon måste prata pappan till rätta, inte jag. Ang. det här att sonen faktiskt har ADHD. Jag når inte honom alls med det. Och jag vill faktiskt inte längre diskutera med honom alls nu känner jag. Det känns bara meningslöst.

    Men vad jag har hört kommer soc. bara säga att pappan måste ta över mer ansvar för pojken än nu. Det är ju inte så att jag får en kontaktfamilj bara sådär. Eftersom det finns en pappa med i bilden.

    Det är ju bara hemma hos mig han gör de här grejerna, men "förståeligt" eftersom han är här hela tiden.

    På torsdag ska vi till skolläkaren för information.
  13. Medlem sedan
    Dec 1999
    #7
    Ska jag låta bli att ha ljus tända överhuvudtaget? Var låser ni in era matknivar? Har ni låsbara lådor? När ni är hemma och jobbar med maten i köket hur gör ni då om era barn är på?

    Nu har jag hittat 2 av 3 knivar i hans rum som jag gömt igen.

    Tändare köper de i affären. Tändstickorna får jag väl gömma någonstans....
  14. 7
    Ska jag låta bli att ha ljus tända överhuvudtaget? Var låser ni in era matknivar? Har ni låsbara lådor? När ni är hemma och jobbar med maten i köket hur gör ni då om era barn är på?

    Nu har jag hittat 2 av 3 knivar i hans rum som jag gömt igen.

    Tändare köper de i affären. Tändstickorna får jag väl gömma någonstans....
  15. Medlem sedan
    Aug 2004
    #8
    Jag förstår verkligen vilken svår situation du är i. Men den gör att du måste ta till åtgärder som kanske inte behövts om pappan varit med och förstått.

    Men som du själv är inne på; han har sannolikt ett eget funktionshinder och så som du beskrivit det, och din son också, så handlar det nog inte bara om ADHD, utan det finns mycket av autistiska drag hos dem båda som gör att deras flexibilitet är mindre än med bara ADHD.

    Soc kan mycket väl gå in och tillfälligt ta över pappans rätt att utöva sitt föräldraskap men då måste du vara extremt tydlig när du berättar för dem varför. Du måste ta med pappans egen problematik och hans oförmåga att både förstå och vilja. Gör soc detta så skulle din son kunna medicineras med andras hjälp eftersom han nu fått för sig att det är nåt farligt. Då kan det oxå vara bra för honom att få veta att den här medicinen försvinner ur kroppen på mindre än ett dygn. Så att prova är inte så farligt ....

    Men du behöver också stöd i din egen vardag så att det som hände inte får så stor chans att upprepas.
    Kontaktfamilj är en sak, avlösarservice en annan, korttidsvistelse ytterligare något.

    Allt beror på vilket eftertryck du kan lägga i vad du säger till soc. Ge dig inte! Låt någon kunnig berätta om sonens npf och vad det innebär för hans förmåga att fungera efter sin ålder. Den är inte så stor nämligen, hans förmåga, och hans löften om hur han ska bete sig är tyvärr inte mycket värda eftersom han ju faktiskt saknar förmåga att uppfylla dem, hur mycket han än vill.

    Det finns bra internatskolor i Sthlms området som hade varit perfekt för din son, t ex Sundsgården på Ekerö. Känner barn som uppträtt som din son och som fick en plats där och det har gått fantastiskt bra. Så det finns möjligheter om ditt soc vill förstå och kan hjälpa dig.

    Låt dem bara inte skylla ifrån sig om att pappan ska ta sitt ansvar, det ska du bara säga att det gör han inte, inte heller att du ska bli och vara si eller så, det svarar du bara att det inte fungerar på det sättet med barn som har sådana npf som din son.

    Låt dem inte trycka ner dig och få dig att känna dig skyldig för det är du inte!

    Det du är skyldig till är vad jag skrivit innan, ditt ansvar som vuxen att se till att din son inte har de möjligheter han nu har att göra sådant som du beskrev, och att du kräver den hjälp till honom som han verkligen behöver, inte minst medicin.

    Men du måste ordna hemma så han inte utan vidare kan komma åt sådant som kan vara farligt. Ordna säkra lås på skåp, ta bort ur hemmet allt som inte är absolut nödvändigt i den vägen, ha inte ljus och tändstickor hemma, det finns ju batteriljus och elektriska grejor så det är inte nödvändigt. Bättre att avstå från "mysfaktorn" än ha ett hem som är uppeldat ....

    Och kom alltid ihåg! Tillsägelser och straff hjälper inte ett dugg, de ändrar inte på hjärnans funktionsförmåga!

    Sen tror jag det är viktigt att du med bup tar upp att sonen har en del drag som inte är ADHD utan hör hemma i autismområdet. Det gör att han kan behöva annat stöd o andra insatser, du också.

    Prova t ex att arbeta med bilder och schema kring sånt som du vill att han ska göra, resp inte göra.
    Kräv av bup att de hjälper dig med detta!

    Visst är Komet bra men det räcker inte på långa vägar för dig och din son! Så kräv att få det stöd du behöver! Tala om för både bup och soc vad alternativet kan bli om de inte gör nåt nu.

    Och en sak till, låt dem inte få dig att tro att det här att hantera din sons funktionshinder hör till normalt föräldraskap! Det gör det inte!

    Det är bara ditt ansvar att se till att sonen får det stöd och den behandling som han behöver som ingår i föräldraansvaret, inte att själv utföra det. Det har man faktiskt inte kunskap och kompetens för som förälder, det krävs utbildning och erfarenhet för det.

    Så stå på dig! Ställ krav! Tala om att din son har rätt till ett fungerande vuxet liv så småningom och att det är nu man måste göra något, inte sen när det redan strular totalt.
  16. 8
    Jag förstår verkligen vilken svår situation du är i. Men den gör att du måste ta till åtgärder som kanske inte behövts om pappan varit med och förstått.

    Men som du själv är inne på; han har sannolikt ett eget funktionshinder och så som du beskrivit det, och din son också, så handlar det nog inte bara om ADHD, utan det finns mycket av autistiska drag hos dem båda som gör att deras flexibilitet är mindre än med bara ADHD.

    Soc kan mycket väl gå in och tillfälligt ta över pappans rätt att utöva sitt föräldraskap men då måste du vara extremt tydlig när du berättar för dem varför. Du måste ta med pappans egen problematik och hans oförmåga att både förstå och vilja. Gör soc detta så skulle din son kunna medicineras med andras hjälp eftersom han nu fått för sig att det är nåt farligt. Då kan det oxå vara bra för honom att få veta att den här medicinen försvinner ur kroppen på mindre än ett dygn. Så att prova är inte så farligt ....

    Men du behöver också stöd i din egen vardag så att det som hände inte får så stor chans att upprepas.
    Kontaktfamilj är en sak, avlösarservice en annan, korttidsvistelse ytterligare något.

    Allt beror på vilket eftertryck du kan lägga i vad du säger till soc. Ge dig inte! Låt någon kunnig berätta om sonens npf och vad det innebär för hans förmåga att fungera efter sin ålder. Den är inte så stor nämligen, hans förmåga, och hans löften om hur han ska bete sig är tyvärr inte mycket värda eftersom han ju faktiskt saknar förmåga att uppfylla dem, hur mycket han än vill.

    Det finns bra internatskolor i Sthlms området som hade varit perfekt för din son, t ex Sundsgården på Ekerö. Känner barn som uppträtt som din son och som fick en plats där och det har gått fantastiskt bra. Så det finns möjligheter om ditt soc vill förstå och kan hjälpa dig.

    Låt dem bara inte skylla ifrån sig om att pappan ska ta sitt ansvar, det ska du bara säga att det gör han inte, inte heller att du ska bli och vara si eller så, det svarar du bara att det inte fungerar på det sättet med barn som har sådana npf som din son.

    Låt dem inte trycka ner dig och få dig att känna dig skyldig för det är du inte!

    Det du är skyldig till är vad jag skrivit innan, ditt ansvar som vuxen att se till att din son inte har de möjligheter han nu har att göra sådant som du beskrev, och att du kräver den hjälp till honom som han verkligen behöver, inte minst medicin.

    Men du måste ordna hemma så han inte utan vidare kan komma åt sådant som kan vara farligt. Ordna säkra lås på skåp, ta bort ur hemmet allt som inte är absolut nödvändigt i den vägen, ha inte ljus och tändstickor hemma, det finns ju batteriljus och elektriska grejor så det är inte nödvändigt. Bättre att avstå från "mysfaktorn" än ha ett hem som är uppeldat ....

    Och kom alltid ihåg! Tillsägelser och straff hjälper inte ett dugg, de ändrar inte på hjärnans funktionsförmåga!

    Sen tror jag det är viktigt att du med bup tar upp att sonen har en del drag som inte är ADHD utan hör hemma i autismområdet. Det gör att han kan behöva annat stöd o andra insatser, du också.

    Prova t ex att arbeta med bilder och schema kring sånt som du vill att han ska göra, resp inte göra.
    Kräv av bup att de hjälper dig med detta!

    Visst är Komet bra men det räcker inte på långa vägar för dig och din son! Så kräv att få det stöd du behöver! Tala om för både bup och soc vad alternativet kan bli om de inte gör nåt nu.

    Och en sak till, låt dem inte få dig att tro att det här att hantera din sons funktionshinder hör till normalt föräldraskap! Det gör det inte!

    Det är bara ditt ansvar att se till att sonen får det stöd och den behandling som han behöver som ingår i föräldraansvaret, inte att själv utföra det. Det har man faktiskt inte kunskap och kompetens för som förälder, det krävs utbildning och erfarenhet för det.

    Så stå på dig! Ställ krav! Tala om att din son har rätt till ett fungerande vuxet liv så småningom och att det är nu man måste göra något, inte sen när det redan strular totalt.
  17. Medlem sedan
    Aug 2004
    #9
    Bra gjort! Se mitt andra svar också. Och du kanske kan få affären att sluta sälja tändare till minderåriga, det får de inte.
    Spisen kan du också få lås på, prata med din hyresvärd. De kanske också kan hjälpa dig med lås på nåt skåp.
    Ja, andra har också fått göra såhär och jag rekommenderar det alltid. Man måste förekomma allt man kan av otrevliga händelser.
    Förresten, var hade han fått motoroljan ifrån?
    Och ja, du kan nog inte lämna din son ensam hemma .... det klarar han faktiskt inte! Du måste se honom som yngre än han är, barn med npf mognar senare än andra, är man 12 så kanske man har en mognad motsv en 8-åring. Och yngre ibland.
    En viktig sak måste du alltid ha klart för dig, din son saknar förmåga att förstå konsekvenser av vad han gör. Den förmågan ökar inte för att man tjatar på honom, straffar eller förbjuder. Det hör ihop med hans npf och man måste därför hantera det problemet på helt andra sätt.
  18. 9
    Bra gjort! Se mitt andra svar också. Och du kanske kan få affären att sluta sälja tändare till minderåriga, det får de inte.
    Spisen kan du också få lås på, prata med din hyresvärd. De kanske också kan hjälpa dig med lås på nåt skåp.
    Ja, andra har också fått göra såhär och jag rekommenderar det alltid. Man måste förekomma allt man kan av otrevliga händelser.
    Förresten, var hade han fått motoroljan ifrån?
    Och ja, du kan nog inte lämna din son ensam hemma .... det klarar han faktiskt inte! Du måste se honom som yngre än han är, barn med npf mognar senare än andra, är man 12 så kanske man har en mognad motsv en 8-åring. Och yngre ibland.
    En viktig sak måste du alltid ha klart för dig, din son saknar förmåga att förstå konsekvenser av vad han gör. Den förmågan ökar inte för att man tjatar på honom, straffar eller förbjuder. Det hör ihop med hans npf och man måste därför hantera det problemet på helt andra sätt.
  19. Medlem sedan
    Dec 1999
    #10
    För mig känns det väldigt konstigt att sonen skulle fråntas sin pappa. Han är inte dåligt med allt. Men just det här att förstå att sonen har ADHD, det är svårt för honom. Eller så förstår han att sonen inte är som andra barn, eftersom han alltid sagt att man måste vara extra hård med honom. Men han vill inte riktigt sätta sig in i VARFÖR.

    Jag tycker också att han ska gå i en vanlig skola men med hjälp så att han inte missar skolan.
    Men funkar inte det, då får man ju göra på annat sätt. Han ska ju få gå i en mindre grupp nu vissa timmar.
  20. 10
    För mig känns det väldigt konstigt att sonen skulle fråntas sin pappa. Han är inte dåligt med allt. Men just det här att förstå att sonen har ADHD, det är svårt för honom. Eller så förstår han att sonen inte är som andra barn, eftersom han alltid sagt att man måste vara extra hård med honom. Men han vill inte riktigt sätta sig in i VARFÖR.

    Jag tycker också att han ska gå i en vanlig skola men med hjälp så att han inte missar skolan.
    Men funkar inte det, då får man ju göra på annat sätt. Han ska ju få gå i en mindre grupp nu vissa timmar.
  21. Medlem sedan
    Dec 1999
    #11
    Kan säga att jag inte har hyresrätt utan en bostadsrätt. Allt måste jag bekosta själv i lägenheten.
    Sonen har klarat att värma pizza i ugnen, koka nudlar på spisen. Det har aldrig varit någora problem med det.

    Levande ljus har inte heller direkt varit något problem, men han får inte ha det när han är ensam. Då gömmer jag tändstickorna och ljusen.

    Motoroljan har han till sin cross. Den ska han nu ha på pappans land. Jag har låst in tändvätskorna och lacknaftan i källaren.

    BUP som jag har gått till har aldrig riktigt förstått problematiken. Jag blev ju t o m avrådd från att utreda sonen för ADHD.
  22. 11
    Kan säga att jag inte har hyresrätt utan en bostadsrätt. Allt måste jag bekosta själv i lägenheten.
    Sonen har klarat att värma pizza i ugnen, koka nudlar på spisen. Det har aldrig varit någora problem med det.

    Levande ljus har inte heller direkt varit något problem, men han får inte ha det när han är ensam. Då gömmer jag tändstickorna och ljusen.

    Motoroljan har han till sin cross. Den ska han nu ha på pappans land. Jag har låst in tändvätskorna och lacknaftan i källaren.

    BUP som jag har gått till har aldrig riktigt förstått problematiken. Jag blev ju t o m avrådd från att utreda sonen för ADHD.
  23. Medlem sedan
    Dec 1999
    #12
    Och jag tror faktiskt att sonen skulle bli ännu värre om pappan skulle fråntas sitt föräldraransvar. Jag skulle bli den ONDA mamman som ställt till allt det här. För pappan har ju redan barn som det inte är några problem med alls. De är vuxna och hans vuxna dotter frågar t o m honom om råd i sin uppfostran av sina barn.

    Men de har ju inte ADHD så det har säkert varit lättare. De andra två har han inte haft hand om under deras uppväxt på grund av att mamman flyttade till annan ort.

    Kanske du tycker att jag är dum i det här med pappan. Men självklart ska jag prata med soc. om problematiken och hur det funkar med pappan.

    Och varför fungerar det hemma hos pappan när han "hotar" med indraget crossåkande eller annat. Där gör ju sonen ingenting som är direkt olämpligt.
  24. 12
    Och jag tror faktiskt att sonen skulle bli ännu värre om pappan skulle fråntas sitt föräldraransvar. Jag skulle bli den ONDA mamman som ställt till allt det här. För pappan har ju redan barn som det inte är några problem med alls. De är vuxna och hans vuxna dotter frågar t o m honom om råd i sin uppfostran av sina barn.

    Men de har ju inte ADHD så det har säkert varit lättare. De andra två har han inte haft hand om under deras uppväxt på grund av att mamman flyttade till annan ort.

    Kanske du tycker att jag är dum i det här med pappan. Men självklart ska jag prata med soc. om problematiken och hur det funkar med pappan.

    Och varför fungerar det hemma hos pappan när han "hotar" med indraget crossåkande eller annat. Där gör ju sonen ingenting som är direkt olämpligt.
  25. Medlem sedan
    Dec 1999
    #13
    Jo, orken att hitta hjälp kan jag ha. Med orkar menar jag att den här situationen hemma är tärande på mig så att jag känner att jag snart går in i väggen. Det här att ständigt vara på helspänn liksom, inte riktigt kunna koppla av.
  26. 13
    Jo, orken att hitta hjälp kan jag ha. Med orkar menar jag att den här situationen hemma är tärande på mig så att jag känner att jag snart går in i väggen. Det här att ständigt vara på helspänn liksom, inte riktigt kunna koppla av.
  27. Medlem sedan
    Apr 2007
    #14
    Vill du ha en ärlig åsikt? Jag tycker inte det verkar som att du riktigt tagit till dig det faktumet än heller att din son HAR ett funktionshinder. Ett livslångt sådant till och med.
    Och innan ni vuxna faktiskt tagit till er och lärt er förstå vad ADHD egentligen innebär, så kommer ni heller inte att kunna hjälpa er son heller.
  28. 14
    Vill du ha en ärlig åsikt? Jag tycker inte det verkar som att du riktigt tagit till dig det faktumet än heller att din son HAR ett funktionshinder. Ett livslångt sådant till och med.
    Och innan ni vuxna faktiskt tagit till er och lärt er förstå vad ADHD egentligen innebär, så kommer ni heller inte att kunna hjälpa er son heller.
  29. Medlem sedan
    Apr 2007
    #15
    allt det där hänger ihop.... men alltså, jag är jätteledsen men nu orkar jag tyvärr inte ge dig fler tips och råd för allt man försöker tipsa om verkar ju liksom bara rinna ut i sanden och då är det slöseri med energi för min del och tid som jag bättre kan lägga på annat.

    Kanske kan nån annan tipsa och råda men jag har tömt mitt tipslager nu till dig och detta gäller inte bara nu på sistone utan faktiskt under flera ÅRS tid där jag tipsat, gett råd, förvarnat om vilka konsekvenser icke-handlande kan ge vilket nu tyvärr börjar inträffa....
    Jag tycker nu att du OCH sonens pappa tillsammans nu borde sätta er och studera vad ADHD egentligen innebär för detta verkar ingen av er egentligen ha satt er in i. Sen är ni skyldig er son att ge honom de bästa förutsättningarna ni bara kan för att ge honom en bra grund att stå på när han ska stå på egna ben. Detta verkar ingen av er göra just nu utan ni lägger krutet på att skylla bristerna på varandra och det kommer ingen bli lyckligare av. Er son är i desperat behov av vägledning, rutiner, tydliga ramar, struktur, konsekvens, och om det innebär att ni måste följa varje steg han tar, gömma alla ljus, låsa in knivar, sätta honom i liten klass eller specialskola, Ja,då är det just det ni måste göra. Inte beroende av vad DU tycker eller vad Pappan tycker utan utifrån vad som blir bäst för er son!
    Jobbigt, javisst. Men vad blir jobbigast? Räta upp problemet nu eller behöva åka och besöka honom i fängelset varje helg om några år????? Nu måste du börja inse allvaret i det här, för utan rätt styrning så kan det liksom bara gå käpprätt nerför och dit tror jag inte vare sig du eller pappan vill?
  30. 15
    allt det där hänger ihop.... men alltså, jag är jätteledsen men nu orkar jag tyvärr inte ge dig fler tips och råd för allt man försöker tipsa om verkar ju liksom bara rinna ut i sanden och då är det slöseri med energi för min del och tid som jag bättre kan lägga på annat.

    Kanske kan nån annan tipsa och råda men jag har tömt mitt tipslager nu till dig och detta gäller inte bara nu på sistone utan faktiskt under flera ÅRS tid där jag tipsat, gett råd, förvarnat om vilka konsekvenser icke-handlande kan ge vilket nu tyvärr börjar inträffa....
    Jag tycker nu att du OCH sonens pappa tillsammans nu borde sätta er och studera vad ADHD egentligen innebär för detta verkar ingen av er egentligen ha satt er in i. Sen är ni skyldig er son att ge honom de bästa förutsättningarna ni bara kan för att ge honom en bra grund att stå på när han ska stå på egna ben. Detta verkar ingen av er göra just nu utan ni lägger krutet på att skylla bristerna på varandra och det kommer ingen bli lyckligare av. Er son är i desperat behov av vägledning, rutiner, tydliga ramar, struktur, konsekvens, och om det innebär att ni måste följa varje steg han tar, gömma alla ljus, låsa in knivar, sätta honom i liten klass eller specialskola, Ja,då är det just det ni måste göra. Inte beroende av vad DU tycker eller vad Pappan tycker utan utifrån vad som blir bäst för er son!
    Jobbigt, javisst. Men vad blir jobbigast? Räta upp problemet nu eller behöva åka och besöka honom i fängelset varje helg om några år????? Nu måste du börja inse allvaret i det här, för utan rätt styrning så kan det liksom bara gå käpprätt nerför och dit tror jag inte vare sig du eller pappan vill?
  31. Medlem sedan
    Jun 2007
    #16

    Jag ställde ultimatum

    till min.. ska han bo här.. med oss så _måste_ han ta sin medicin. annars måste det tillandra alternartiv, pappan är ett.

    Och här tänker jag säga tvärtemot övriga... låt pappan välja.. Stödja dig till 100% eller ta hela boendet. Det verkar ju trots allt fungera där.. och gör det inte det så är han troligen lite mera samarbetsvillig sedan. Du kan inte ha det så där.

    Och BUP tror inte jag är rätt instans för er.. åtminstone så är det min personliga erfarenhet att de förstår sig inte på funktionshinder. Där har du större glädje av Habiliteringen.
    Bara måste...... allt....
  32. 16
    Jag ställde ultimatum till min.. ska han bo här.. med oss så _måste_ han ta sin medicin. annars måste det tillandra alternartiv, pappan är ett.

    Och här tänker jag säga tvärtemot övriga... låt pappan välja.. Stödja dig till 100% eller ta hela boendet. Det verkar ju trots allt fungera där.. och gör det inte det så är han troligen lite mera samarbetsvillig sedan. Du kan inte ha det så där.

    Och BUP tror inte jag är rätt instans för er.. åtminstone så är det min personliga erfarenhet att de förstår sig inte på funktionshinder. Där har du större glädje av Habiliteringen.
  33. Medlem sedan
    Dec 1999
    #17
    Nu sa jag till pojken att han har ADHD. Att bl a koncentrationssvårigheter är ADHD. Svaret jag fick:
    Jag har INTE ADHD. Vem har sagt det?
    Jag svarade att testerna vi gjorde visade det. Men pojken säger igen: jag har INTE ADHD.
    "ge mig en femma om dagen så ska du se att jag kan sköta mig, inte vara uppkäftig hemma eller mot lärarna i skolan". "och jag tänker INTE ta nån jävla medicin".
  34. 17
    Nu sa jag till pojken att han har ADHD. Att bl a koncentrationssvårigheter är ADHD. Svaret jag fick:
    Jag har INTE ADHD. Vem har sagt det?
    Jag svarade att testerna vi gjorde visade det. Men pojken säger igen: jag har INTE ADHD.
    "ge mig en femma om dagen så ska du se att jag kan sköta mig, inte vara uppkäftig hemma eller mot lärarna i skolan". "och jag tänker INTE ta nån jävla medicin".
  35. Medlem sedan
    Dec 1999
    #18
    Jag tror inte att pappan tar hela boendet om han inte får vårdnaden. Alltså att jag ska avsäga mig vårdnaden.
    Kanske kan man fråga Soc. om det. För det är så jag tänker. Om sonen inte kan fungera i mitt hem eller vill ta ev. medicineringen så kan han inte bo hos mig. Om jag ska få saker förstörda, blommor, ljus m m.

    Pojken sa apropå att jag berättade för honom att han har ADHD. "det är bara med dig jag har håller på". Jag sa att han gör ju saker i skolan också som inte alltid är så lyckade.
    Nej, BUP har inte varit någon höjdare direkt. Jag vänder mig nu till ADHD-center.
  36. 18
    Jag tror inte att pappan tar hela boendet om han inte får vårdnaden. Alltså att jag ska avsäga mig vårdnaden.
    Kanske kan man fråga Soc. om det. För det är så jag tänker. Om sonen inte kan fungera i mitt hem eller vill ta ev. medicineringen så kan han inte bo hos mig. Om jag ska få saker förstörda, blommor, ljus m m.

    Pojken sa apropå att jag berättade för honom att han har ADHD. "det är bara med dig jag har håller på". Jag sa att han gör ju saker i skolan också som inte alltid är så lyckade.
    Nej, BUP har inte varit någon höjdare direkt. Jag vänder mig nu till ADHD-center.
  37. Medlem sedan
    Jan 2004
    #19
    Det är väl inte 18-års-gräns på att få köpa tändare?
  38. 19
    Det är väl inte 18-års-gräns på att få köpa tändare?
  39. Medlem sedan
    Jun 2007
    #20

    Vore jag i dina kläder så

    skulle jag ta den diskussionen när soc var närvarande.. för kör han med den utpressningen där så ser de ju vad du har att kämpa emot.

    Jag tycker du gör rätt som vänder dig till ADHD center.. och protesterar pappan mot det så kan han inte rimligtvis komma och säga sen att han agerar med sonens bästa för ögonen.. därför bör DU då få egen vårdnad så ni kan få den hjälp ni behöver.

    Med det är inte sagt att du tar ifrån sonen hans far. Pappan kan fortfarande ha precis så mkt umgänge ni vill.
    Bara måste...... allt....
  40. 20
    Vore jag i dina kläder så skulle jag ta den diskussionen när soc var närvarande.. för kör han med den utpressningen där så ser de ju vad du har att kämpa emot.

    Jag tycker du gör rätt som vänder dig till ADHD center.. och protesterar pappan mot det så kan han inte rimligtvis komma och säga sen att han agerar med sonens bästa för ögonen.. därför bör DU då få egen vårdnad så ni kan få den hjälp ni behöver.

    Med det är inte sagt att du tar ifrån sonen hans far. Pappan kan fortfarande ha precis så mkt umgänge ni vill.
Sidan 1 av 3 123 SistaSista

Liknande trådar

  1. Dopidé från pappa
    By gabbiz in forum _0903 Marsbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2009-06-10, 21:28
  2. Vykort från pappa
    By poesi in forum Ordet är fritt
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2008-08-13, 18:53
  3. Pappa från Burundi
    By Lissi_78 in forum Föräldraskap
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2008-04-21, 13:15
  4. Nakenbilder från er pappa
    By anonymt namn in forum Pappasnack
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2008-01-23, 07:46
  5. Kian kom hem från pappa
    By Alyssa m Adie & Kian in forum _0605 Majbarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-12-05, 16:50
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar