Skrivet: 2008-12-07, 14:06
#1
I går kom min son hem från sin pappa
Direkt började han prata: "pappa har sagt att skolan vill ge mig lugntabletter för att jag ska bli lugn. Jag vägrar, jag ska ALDRIG äta sån medicin. Jag kommer slåss om de tvingar mig".
I morse så sa han samma sak till sin kompis: mamma vill att jag ska äta lugningspiller för att jag ska lugna ner mig..."
Jag har försökt säga att det är för att han ska koncentrera sig på skolarbetet. Och ibland kan man behöva det om man har stora koncentratonsproblem. Men han har redan fått någon slags information från sin pappa om detta. Som att det är lugnande medicin.
Så här tror jag: I och med att hans pappa presenterar det hela som han har gjort, säkert med en negativ underton även om han inte direkt sagt det - så kommer jag ALDRIG kunna få sonen att tag någon medicin. Hur ska jag kunna få sonen att ta en medicin som han själv uppfattar som "skadlig"? Min son är skitsvår med sådan grejer.
Jag tror också att han kommer bråka om det här att ska få gå i mindre grupp på skolan nu visst antal timmar. Han kommer att känna sig utpekad att gå med de där "ADHD"-barnen som han brukar säga. För han uppfattar sig inte själv likadan.
Vadå luckor säger han. Han har faktiskt inte riktigt självinsikt att han inte klarar av skolan eller så tycker han inte att det är så viktigt kanske.
Och jag börjar känna att jag snart inte kommer orka mer. Lever under sådan stress hemma med pojken, att det ska hända någon medans jag sitter på jobbet eller är ute. En av väninnorna som var på min middag i går sa att jag verkade stressad. Och rådde mig att söka någon avlastning. För hon trodde inte att jag skulle orka i längden. Hon jobbar med ADHD-barn och deras familjer. Hon vet att många har jättejobbigt, och då är det kanske två, eller har ett kontaktnät m m. Ändå är det skitjobbigt sa hon.
T ex i går skulle vi ha gäster. Jag skulle ut och handla några drycker i affären. När jag är på väg hem ser jag att han tänt ljus i fönstren. Okej han ville göra fint tänker jag. Hemma ser jag att han tänt massor av värmeljus i köket. Okej.
MEN, han hade också hällt motorolja i en äggkopp som stod på ett lerfat och tänt på (men det hade slocknat). På en tallrik hade han lagt en hög pinnar och stenar runt om (som en brasa) som han tänkt tända på. Jag sa NEJ, att han inte fick det. För att det kunde börja brinna och att det var jättefarligt med ljus osv osv. Jag sa också att han INTE FÅR tända ljus när han är ensam.
Likaså hade han hittat mina matknivar igen och gömt de någonstans i sitt rum. När jag säger att han måste ta fram dem, säger han bara: Inte förrän jag får tillbaka min kniv (som jag har tagit undan). Och det är omöjligt att få honom att ta fram dessa matknivar. Jag kan ju när han inte är hemma leta igenom hans rum för att hämta dem igen.
Han är ensvis som en åsna. Trots att jag sagt att knivar är endast för att användas till MAT ingenting annat. Och de ska finnas i köket. Då säger han bara: ja men min kniv kan ligga i köket.
Känner att jag kan börja gråta på bussen eller T-banan eller på jobbet. På fredag ska jag berätta det här för min kontakt på KOMET. ADHD-center ska få papperen också så jag kan få några råd därifrån. Det är inte så lätt med positiv förstärkning även om jag gör det också. Jag berömmer när han gör bra saker. Eller om han har någon tanke som är bra. Då säger jag det.