Skolmats problem
Skolbarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2000
    #1

    Skolmats problem

    Sonen går i ettan (fyller 8 i januari), och vi har nu haft 3 terminers elände med maten i skolan, och vi vet inte längre vad vi ska ta oss till.
    Chansar på att fråga här om någon varit med om något liknande och kanske har råd eller tips på hur man kommer vidare.
    Han vägrar äta skolmaten, för det mesta, hans lärare blir tokig på honom vilket inte gör det hela bättre. Vi kan inte bara strunta i det heller, eftersom han blir sjuk i migrän om han inte äter. Vet inte hur många gånger vi diskuterat saken, hotat, bönat, bett, lovat saker men inget hjälper. Han säger till fröken att han inte "vågar smaka". I bästa fall äter han en smörgås och dricker ett glas vatten.
    Växer som han ska, men är ingen stor kille. Hemma äter han men pga problemen i skolan så serverar vi oftast mat som vi vet att han äter, vi är en familj som äter normal svensk husmanskost egentligen. Äter inte ofta snabbmat. Mjölk slutade han dricka för ca 1 år sedan, fil och yoghurt är samma sak, går bara inte längre och jag vet inte varför.

    Vi skickar med smörgås varje dag som han äter till mellanmålet, för på fritids serveras bara mjölk (som han ju inte dricker) och frukt.

    Låter som han är helt bortskämd, men det är han faktiskt inte, däremot har jag en känsla av att fröken tycker det och tror att vi inte försöker alls att komma till rätta med problemet.
    Livet blir vad du gör det till.....
    www.camilla.svgo.com
  2. 1
    Skolmats problem Sonen går i ettan (fyller 8 i januari), och vi har nu haft 3 terminers elände med maten i skolan, och vi vet inte längre vad vi ska ta oss till.
    Chansar på att fråga här om någon varit med om något liknande och kanske har råd eller tips på hur man kommer vidare.
    Han vägrar äta skolmaten, för det mesta, hans lärare blir tokig på honom vilket inte gör det hela bättre. Vi kan inte bara strunta i det heller, eftersom han blir sjuk i migrän om han inte äter. Vet inte hur många gånger vi diskuterat saken, hotat, bönat, bett, lovat saker men inget hjälper. Han säger till fröken att han inte "vågar smaka". I bästa fall äter han en smörgås och dricker ett glas vatten.
    Växer som han ska, men är ingen stor kille. Hemma äter han men pga problemen i skolan så serverar vi oftast mat som vi vet att han äter, vi är en familj som äter normal svensk husmanskost egentligen. Äter inte ofta snabbmat. Mjölk slutade han dricka för ca 1 år sedan, fil och yoghurt är samma sak, går bara inte längre och jag vet inte varför.

    Vi skickar med smörgås varje dag som han äter till mellanmålet, för på fritids serveras bara mjölk (som han ju inte dricker) och frukt.

    Låter som han är helt bortskämd, men det är han faktiskt inte, däremot har jag en känsla av att fröken tycker det och tror att vi inte försöker alls att komma till rätta med problemet.
  3. Medlem sedan
    Sep 2001
    #2
    Min spontana tanke är om han kan ha utvecklat nån fobi av nåt slag? Rädsla för att bli magsjuk t.ex? Ibland kan de ju ha blivit dåliga och förknippar sedan vissa situationer med sjukdomen. Eftersom han säger att han inte vågar smaka maten men äter hemma skulle det ju kunna vara en förklaring. Min dotter har utvecklat en försiktighet med mjölkprodukter också sen hon hade en period med dålig mage. Fast läkaren konstaterade att hon inte var laktosintolerant kan hon inte riktigt släppa tankarna på det.
  4. 2
    Min spontana tanke är om han kan ha utvecklat nån fobi av nåt slag? Rädsla för att bli magsjuk t.ex? Ibland kan de ju ha blivit dåliga och förknippar sedan vissa situationer med sjukdomen. Eftersom han säger att han inte vågar smaka maten men äter hemma skulle det ju kunna vara en förklaring. Min dotter har utvecklat en försiktighet med mjölkprodukter också sen hon hade en period med dålig mage. Fast läkaren konstaterade att hon inte var laktosintolerant kan hon inte riktigt släppa tankarna på det.
  5. Medlem sedan
    Apr 2000
    #3
    Tror jag knappast. I samband med migränen kräks han ofta och det verkar inte bekomma honom. Någon annan magsjuka har han inte haft. Men tack för tipset, just att han slutat med mjölk hör ihop med någon smak det är jag säker på, tror att han ev. har blandat mjölk med något som inte passat riktigt ihop.
  6. 3
    Tror jag knappast. I samband med migränen kräks han ofta och det verkar inte bekomma honom. Någon annan magsjuka har han inte haft. Men tack för tipset, just att han slutat med mjölk hör ihop med någon smak det är jag säker på, tror att han ev. har blandat mjölk med något som inte passat riktigt ihop.
  7. Medlem sedan
    Oct 2008
    #4
    jag känner igen detta. min yngste äter inga grönsaker, inga frukter och inte potatis i någon form. Det måste vara rätt sorts bröd, rätt pålägg, rätt modell på yoghurt och rätt flingor annars avstår sonen hellre. I 1:an levde han på ris och vatten.

    vi hade en bra dialog med skolkök, syster och lärare. vår son fick ta mat utan potatis vilket var krav på övriga elever. vi hade med extra smörgås (med rätt sorts bröd) i väskan och fritids hjälpte till när det endast serverades frukt till mellis. Nu har sonen lärt sig att äta lite mer och lärt sig att välja vad han "kan" /vill äta och peta bort om det ev. råkar ligga en grönsak på tallriken.

    Vad säger skolan? syster/läkare? vår son har ätit kosttillskott för att täcka den magra diet han själv valde. Samt att vi valde energitäta alternativ till sonen. Extra smaskig leverpastej, grädde i lördagens frukostoboy, riktigt smör m.m.

    Jag tycker det är viktigt att erbjuda, ge möjligheter och laga bra vällagad mat. Lägg tjatet och oron åt sidan . det är svårt med det hjälper.
  8. 4
    jag känner igen detta. min yngste äter inga grönsaker, inga frukter och inte potatis i någon form. Det måste vara rätt sorts bröd, rätt pålägg, rätt modell på yoghurt och rätt flingor annars avstår sonen hellre. I 1:an levde han på ris och vatten.

    vi hade en bra dialog med skolkök, syster och lärare. vår son fick ta mat utan potatis vilket var krav på övriga elever. vi hade med extra smörgås (med rätt sorts bröd) i väskan och fritids hjälpte till när det endast serverades frukt till mellis. Nu har sonen lärt sig att äta lite mer och lärt sig att välja vad han "kan" /vill äta och peta bort om det ev. råkar ligga en grönsak på tallriken.

    Vad säger skolan? syster/läkare? vår son har ätit kosttillskott för att täcka den magra diet han själv valde. Samt att vi valde energitäta alternativ till sonen. Extra smaskig leverpastej, grädde i lördagens frukostoboy, riktigt smör m.m.

    Jag tycker det är viktigt att erbjuda, ge möjligheter och laga bra vällagad mat. Lägg tjatet och oron åt sidan . det är svårt med det hjälper.
  9. Medlem sedan
    Aug 2000
    #5
    Åh vad jag lider med din son. Jag kommer från en familj där det förekommit ätstörningar på flera håll så jag har sett det "innifrån". I dag arbetar jag som lärare och har haft elever med anorexi. Hur man hanterar det beror ju mycket på hur det yttrar sig. Men det jag oftast har gjort är att jag och barnet har kommit överens om hur mycket mat som ska tas. Min ståndpunkt är att jag har ansvaret och då måste jag ansvara för att barnet får mat. Jag tar alltså från eleven ansvaret för sin mat, det brukar man komma långt med. Sen ska överenskommelsen fullföljas. Jag lägger upp mat åt barnet, ansvaret är ju mitt! Men aldrig mer än vad som kan verka överkomligt för barnet. Till en börja med kan målet vara att man ska äta två ärtor och en halv potatis. Första gången jag stötte på ätstörningar hos ett barn som jag ansvarat för kontaktade jag ätstörningsenheten på lasarettet och fick handledning därifrån. Ingen av barnen jag har haft har varit så sjuka att de har varit inskrivna där. Ta skolsyster till hjälp så att ni kan lägga upp ett åtgärdsprogram och så att läraren kan få adekvat hjälp att hantera det hela.
  10. 5
    Åh vad jag lider med din son. Jag kommer från en familj där det förekommit ätstörningar på flera håll så jag har sett det "innifrån". I dag arbetar jag som lärare och har haft elever med anorexi. Hur man hanterar det beror ju mycket på hur det yttrar sig. Men det jag oftast har gjort är att jag och barnet har kommit överens om hur mycket mat som ska tas. Min ståndpunkt är att jag har ansvaret och då måste jag ansvara för att barnet får mat. Jag tar alltså från eleven ansvaret för sin mat, det brukar man komma långt med. Sen ska överenskommelsen fullföljas. Jag lägger upp mat åt barnet, ansvaret är ju mitt! Men aldrig mer än vad som kan verka överkomligt för barnet. Till en börja med kan målet vara att man ska äta två ärtor och en halv potatis. Första gången jag stötte på ätstörningar hos ett barn som jag ansvarat för kontaktade jag ätstörningsenheten på lasarettet och fick handledning därifrån. Ingen av barnen jag har haft har varit så sjuka att de har varit inskrivna där. Ta skolsyster till hjälp så att ni kan lägga upp ett åtgärdsprogram och så att läraren kan få adekvat hjälp att hantera det hela.
  11. Medlem sedan
    Feb 2006
    #6
    En nyfiken fråga bara: Vad sa övriga elever som var tvugna att äta potatis också när din son slapp?
  12. 6
    En nyfiken fråga bara: Vad sa övriga elever som var tvugna att äta potatis också när din son slapp?
  13. Anonym
    #7
    Har han AS?
  14. 7
    Har han AS?
  15. Medlem sedan
    Feb 2008
    #8
    Känner igen matkinkighet från mig själv och mina barn och även min far (från det han berättat om hur han var som liten), men vi är liksom programmerade så att om nåt känns äckligt i konsistens, smak eller lukt så går det bara inte att äta. Själv kan jag inte äta saker som studsar eller är gummiaktiga, som mozzarella eller kött. Har inte ätit kött sen jag var ... sju åtta år gammal.

    I och med att jag känner igen mig så och vet hur det skulle vara att tvingas äta äggvita t ex så har jag aldrig tvingat eller trugat mina barn att äta nåt.

    Jag minns hur det var att tvingas äta upp, få sitta kvar tills jag fått ner allt, hur jag kräkts efter matrasten, gömt saker i kinderna, fickorna, tappat ut det på golvet osv.

    Har i mångt gjort som barnen velat och låtit dem äta makaroner och köttbullar varendaste dag när det varit en sån period. För eller senare har de ju fått en ny vurm, så så himla ensidigt har det inte varit ändå. Och de har aldrig ätit lite, snarare tvärtom.

    Kinket har gällt att det ska vara ost fram till kanten, att man inte kan äta kanten, att man inte kan ta det sista i ett paket, inte kan ta smör ur en smulig bytta, inte vill ha saker blandade eller gryta där allt är ihop osv.

    Förstår man att det inte gäller trots och bortskämdhet utan att perceptionen är annorlunda är det ganska lätt att följa dem. Att få ANDRA att förstå är nåt annat...

    Hoppas du kan få hjälp av nåt svar här inne. Förstår att det som gäller min familj inte är applicerbart på alla, men ville ändå svara. Lycka till!
  16. 8
    Känner igen matkinkighet från mig själv och mina barn och även min far (från det han berättat om hur han var som liten), men vi är liksom programmerade så att om nåt känns äckligt i konsistens, smak eller lukt så går det bara inte att äta. Själv kan jag inte äta saker som studsar eller är gummiaktiga, som mozzarella eller kött. Har inte ätit kött sen jag var ... sju åtta år gammal.

    I och med att jag känner igen mig så och vet hur det skulle vara att tvingas äta äggvita t ex så har jag aldrig tvingat eller trugat mina barn att äta nåt.

    Jag minns hur det var att tvingas äta upp, få sitta kvar tills jag fått ner allt, hur jag kräkts efter matrasten, gömt saker i kinderna, fickorna, tappat ut det på golvet osv.

    Har i mångt gjort som barnen velat och låtit dem äta makaroner och köttbullar varendaste dag när det varit en sån period. För eller senare har de ju fått en ny vurm, så så himla ensidigt har det inte varit ändå. Och de har aldrig ätit lite, snarare tvärtom.

    Kinket har gällt att det ska vara ost fram till kanten, att man inte kan äta kanten, att man inte kan ta det sista i ett paket, inte kan ta smör ur en smulig bytta, inte vill ha saker blandade eller gryta där allt är ihop osv.

    Förstår man att det inte gäller trots och bortskämdhet utan att perceptionen är annorlunda är det ganska lätt att följa dem. Att få ANDRA att förstå är nåt annat...

    Hoppas du kan få hjälp av nåt svar här inne. Förstår att det som gäller min familj inte är applicerbart på alla, men ville ändå svara. Lycka till!
  17. Medlem sedan
    Jul 2005
    #9
    Vad säger han till er då, om varför han inte äter? Är det någon som frågat vad det är han är rädd för, vad det är som gör att han "inte vågar smaka"? Är man sju år borde man kunna komma med någon slags förklaring, då får ni ju något att jobba utifrån.

    En annan tanke - har du varit med i skolmatsalen? Min erfarenhet är att det kan vara både stökigt och stressigt, och det kan ju påverka. Jag har jättesvårt för att äta om jag inte får ha lugn och ro omkring mig. Du kan ju gissa vad småbarnsåren gjort för min vikt...

    Jag tror som flera andra på att inte dramatisera för mycket. Ta reda på om det finns något ni enkelt kan göra för att hjälpa sonen i skolan, det verkar ju vara där det stora problemet ligger. Men att tjata ger ju bara motsatt effekt - fy på läraren!!!
  18. 9
    Vad säger han till er då, om varför han inte äter? Är det någon som frågat vad det är han är rädd för, vad det är som gör att han "inte vågar smaka"? Är man sju år borde man kunna komma med någon slags förklaring, då får ni ju något att jobba utifrån.

    En annan tanke - har du varit med i skolmatsalen? Min erfarenhet är att det kan vara både stökigt och stressigt, och det kan ju påverka. Jag har jättesvårt för att äta om jag inte får ha lugn och ro omkring mig. Du kan ju gissa vad småbarnsåren gjort för min vikt...

    Jag tror som flera andra på att inte dramatisera för mycket. Ta reda på om det finns något ni enkelt kan göra för att hjälpa sonen i skolan, det verkar ju vara där det stora problemet ligger. Men att tjata ger ju bara motsatt effekt - fy på läraren!!!
  19. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #10
    Liksom vajl, så känner jag igen det.
    De som har barn som äter med god aptit eller själva gör det, har väldigt svårt att förstå de äckelkänslor och de kräkkänslor som man får när man utsätts för mat man inte klarar av.
    Jag känner igen bilden från sonen, han är extremt kräsen, men rätterna kan variera, numera går det inte att äta köttbullar, då en köttbulle innehöll något äckligt (skolans köttbullar), då spelar det ingen roll vad man än säger, köttbullar är och förblir äckliga, dvs sonen får kräkreflexer pga detta.
    Det är ett problem, jag vet, vi är där också. Det enda jag kan trösta dig med är att er son trots allt får i sig ordentligt med mat en gång per dag.
    Vi får trösta oss med att det kommer gå över, och dessutom vill jag protestera mot att det skulle vara ätstörning.
    Då har jag lidit av ätstörning sedan jag var nyfödd, icke, jag har alltid ätit bra av det jag tycker om, det gör sonen också och som jag ser, gör er son det också.
    Men däremot tror jag att miljön i matsalen kan påverka mycket, jag har själv svårt att äta i stora och stimmiga miljöer.
  20. 10
    Liksom vajl, så känner jag igen det.
    De som har barn som äter med god aptit eller själva gör det, har väldigt svårt att förstå de äckelkänslor och de kräkkänslor som man får när man utsätts för mat man inte klarar av.
    Jag känner igen bilden från sonen, han är extremt kräsen, men rätterna kan variera, numera går det inte att äta köttbullar, då en köttbulle innehöll något äckligt (skolans köttbullar), då spelar det ingen roll vad man än säger, köttbullar är och förblir äckliga, dvs sonen får kräkreflexer pga detta.
    Det är ett problem, jag vet, vi är där också. Det enda jag kan trösta dig med är att er son trots allt får i sig ordentligt med mat en gång per dag.
    Vi får trösta oss med att det kommer gå över, och dessutom vill jag protestera mot att det skulle vara ätstörning.
    Då har jag lidit av ätstörning sedan jag var nyfödd, icke, jag har alltid ätit bra av det jag tycker om, det gör sonen också och som jag ser, gör er son det också.
    Men däremot tror jag att miljön i matsalen kan påverka mycket, jag har själv svårt att äta i stora och stimmiga miljöer.
  21. Anonym
    #11
    Matproblem följer med flera diagnoser.
  22. 11
    Matproblem följer med flera diagnoser.
  23. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #12
    Det är mycket möjligt, men att sätta en diagnos endast pga matproblem är lite att ta i, då har vi tre stycken här hemma som skulle ha diagnoser, då vi alla tre har maträtter vi vägrar äta, lätt förlorar aptiten och dessutom är vi alla tre äckelmagade.
    Allvarligt, att en diagnos ger symptoner är ju självklart, men att en av dessa symptoner skulle tyda på en diagnos är att överdriva.
  24. 12
    Det är mycket möjligt, men att sätta en diagnos endast pga matproblem är lite att ta i, då har vi tre stycken här hemma som skulle ha diagnoser, då vi alla tre har maträtter vi vägrar äta, lätt förlorar aptiten och dessutom är vi alla tre äckelmagade.
    Allvarligt, att en diagnos ger symptoner är ju självklart, men att en av dessa symptoner skulle tyda på en diagnos är att överdriva.
  25. Medlem sedan
    Dec 2001
    #13
    Åh, lilla dej med äckelmat i kinderna Tror och hoppas att mattanter och lärare är något bättre nu än för några decenier sedan.

    Känner för övrigt igen alltihop- min yngsta har ju grava perceptionstrubbel.
  26. 13
    Åh, lilla dej med äckelmat i kinderna Tror och hoppas att mattanter och lärare är något bättre nu än för några decenier sedan.

    Känner för övrigt igen alltihop- min yngsta har ju grava perceptionstrubbel.
  27. Medlem sedan
    Dec 1998
    #14
    Join the club... Vi har exakt samma problem. Har ingen lösning för vi letar fortfarande...
  28. 14
    Join the club... Vi har exakt samma problem. Har ingen lösning för vi letar fortfarande...
  29. Medlem sedan
    Dec 1998
    #15
    Matproblem enbart ger ingen diagnos men har man flera kriteria så ingår matproblem av exakt den typ Cammis beskriver i exvis Asperger.
  30. 15
    Matproblem enbart ger ingen diagnos men har man flera kriteria så ingår matproblem av exakt den typ Cammis beskriver i exvis Asperger.
  31. Medlem sedan
    Jan 2008
    #16
    Äter han samma mat hemma som han ratar i skolan? Äter han t.ex. pasta, potatis och ris hemma? Då SKA han kunna äta det i skolan, om man ser till smak och konsistens. Allt annat tycker jag faktiskt är himla tramsigt. Och ja, jag tycker att man daltar med sitt barn och skämmer bort det om man ger dem rätt i att "_skolans_ potatis är äcklig men potatos hemma är god". (Vanlig barnkommentar. Mycket vanlig. Trots att inga vuxna hittar fel på potatisen).

    Däremot kan jag mycket väl förstå att man kan reagera på matsituationen i stort. Har man en gång börjat trilskas är det inte lätt att svälja stoltheten och börja äta, t.ex. Och självklart kan man ha svårigheter med miljön i matsalen som någon föreslog. Jag tror att ni måste gräva i hans svar "vågar inte smaka" för att kunna lösa problemet. Vad är han rädd för? Vad kan hända om han smakar?

    Kan det hjälpa om du är med i skolan en dag och hjälper honom att äta?
  32. 16
    Äter han samma mat hemma som han ratar i skolan? Äter han t.ex. pasta, potatis och ris hemma? Då SKA han kunna äta det i skolan, om man ser till smak och konsistens. Allt annat tycker jag faktiskt är himla tramsigt. Och ja, jag tycker att man daltar med sitt barn och skämmer bort det om man ger dem rätt i att "_skolans_ potatis är äcklig men potatos hemma är god". (Vanlig barnkommentar. Mycket vanlig. Trots att inga vuxna hittar fel på potatisen).

    Däremot kan jag mycket väl förstå att man kan reagera på matsituationen i stort. Har man en gång börjat trilskas är det inte lätt att svälja stoltheten och börja äta, t.ex. Och självklart kan man ha svårigheter med miljön i matsalen som någon föreslog. Jag tror att ni måste gräva i hans svar "vågar inte smaka" för att kunna lösa problemet. Vad är han rädd för? Vad kan hända om han smakar?

    Kan det hjälpa om du är med i skolan en dag och hjälper honom att äta?
  33. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #17
    Visst kan det upplevas som trams, mina föräldrar ansåg att det var trams, men likväl, även som vuxen har jag svårt att äta i vissa miljöer, all aptit försvinner och jag kan inte äta.
    Det jag vill säga är att jag förstår killen till 100%, och trots att mina föräldrar gjorde allt annat än dalta med mig, så har detta inte vuxit bort. Det var snarare långa kamper vid matbordet hemma och vid luncherna i skolan. Det var många gånger jag satt ensam kvar i matsalen i skolan hela lunchrasten.
  34. 17
    Visst kan det upplevas som trams, mina föräldrar ansåg att det var trams, men likväl, även som vuxen har jag svårt att äta i vissa miljöer, all aptit försvinner och jag kan inte äta.
    Det jag vill säga är att jag förstår killen till 100%, och trots att mina föräldrar gjorde allt annat än dalta med mig, så har detta inte vuxit bort. Det var snarare långa kamper vid matbordet hemma och vid luncherna i skolan. Det var många gånger jag satt ensam kvar i matsalen i skolan hela lunchrasten.
  35. Medlem sedan
    Aug 2005
    #18

    Jag tycker att

    ni ska skicka med sonen mat som ni vet att han tycker om och kan äta. Inte är det meningen att han ska vara utan mat och må dåligt!
    Har ingen erfarenhet av matstörningar, men tror inte en sekund på att ni skulle vara slappa eller skämma bort honom. Det finns barn som har problem av alla de slag och det är väl klart att man kan ha problem med mat också. Håll inte på och tjata och muta och tvinga, ni har gjort det länge och det har inte hjälpt eller hur? Då är det dags att lägga ner det.

    Matlåda till killen och tala om för skolan att si och så här är det. Fråga inte. Gnäller de som be dem visa exakt var i skollagen det står att barn måste äta skolans mat eller att barn inte får ha med mat hemmifrån. Ni är ytterst ansvariga för er sons välbefinnande och behöver han mat som ni skickat med så finns det inget att diskutera.

    Min son har haft mycket dålig aptit under skoldagarna den senaste tiden och vi gjorde som så att jag pratade med läraren och sa till henne att om pojken inte vill äta så behöver han inte. Hon får inte tjata och truga en enda gång, han bestämmer själv om han ska äta. Vi skickade även med mat som han hade i skolan så kunde han ta det om han var sugen.
    Läraren var helt med på detta och något annat hade inte accepterats.

    De som tycker det är trams ska du inte lyssna alls på tycker jag.

    Lycka till!
  36. 18
    Jag tycker att ni ska skicka med sonen mat som ni vet att han tycker om och kan äta. Inte är det meningen att han ska vara utan mat och må dåligt!
    Har ingen erfarenhet av matstörningar, men tror inte en sekund på att ni skulle vara slappa eller skämma bort honom. Det finns barn som har problem av alla de slag och det är väl klart att man kan ha problem med mat också. Håll inte på och tjata och muta och tvinga, ni har gjort det länge och det har inte hjälpt eller hur? Då är det dags att lägga ner det.

    Matlåda till killen och tala om för skolan att si och så här är det. Fråga inte. Gnäller de som be dem visa exakt var i skollagen det står att barn måste äta skolans mat eller att barn inte får ha med mat hemmifrån. Ni är ytterst ansvariga för er sons välbefinnande och behöver han mat som ni skickat med så finns det inget att diskutera.

    Min son har haft mycket dålig aptit under skoldagarna den senaste tiden och vi gjorde som så att jag pratade med läraren och sa till henne att om pojken inte vill äta så behöver han inte. Hon får inte tjata och truga en enda gång, han bestämmer själv om han ska äta. Vi skickade även med mat som han hade i skolan så kunde han ta det om han var sugen.
    Läraren var helt med på detta och något annat hade inte accepterats.

    De som tycker det är trams ska du inte lyssna alls på tycker jag.

    Lycka till!
  37. Medlem sedan
    Apr 2000
    #19
    Tack för många och skiftande svar, precis det jag ville ha :-) skönt att se att det är fler som har samma problem. Enl. sonens fröken är han ensam i skolan om att trilskas vid maten...

    Han har ingen ätstörning det är jag helt säker på, han äter ju hemma, dock inte ris, grytor, tacorätter, gratänger osv. som det ofta är i skolan. Han äter inte heller fil, yougurt m.m. hemma, tyvärr för det skulle ju underlätta. Mjölk går bara bra om det är o´boy.

    Han har svårt att säga varför han inte äter i skolan, han vill helst inte prata om det. Jag har varit med honom där och det är förhållandevis lugnt i matsalen tycker jag. Vi har provat med att han får gå lite före de andra barnen och ta mat i lugn och ro.
  38. 19
    Tack för många och skiftande svar, precis det jag ville ha :-) skönt att se att det är fler som har samma problem. Enl. sonens fröken är han ensam i skolan om att trilskas vid maten...

    Han har ingen ätstörning det är jag helt säker på, han äter ju hemma, dock inte ris, grytor, tacorätter, gratänger osv. som det ofta är i skolan. Han äter inte heller fil, yougurt m.m. hemma, tyvärr för det skulle ju underlätta. Mjölk går bara bra om det är o´boy.

    Han har svårt att säga varför han inte äter i skolan, han vill helst inte prata om det. Jag har varit med honom där och det är förhållandevis lugnt i matsalen tycker jag. Vi har provat med att han får gå lite före de andra barnen och ta mat i lugn och ro.
  39. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #20
    Jag tror det är blandningen som de itne alltid klarar av, sonen ratar allt med ärtor, bönor och paprika, vilket de har en förmåga att stoppa i varenda maträtt de har, han äter dessutom inte fisk.
    Eftersom just ärtor, bönor och paprika inte serveras hemma hos oss heller, utan de gångerna han har smakat det har varit hos syrran och han verkligen HATAR dessa grönsaker.
    Det är nog bara att inse, vi båda har kräsna barn, barn som kanske dessutom är lätt äckelmagade, och det är nog bara att gilla läget. Stoppa med lite mackor, frukt eller sådant han gillar.
  40. 20
    Jag tror det är blandningen som de itne alltid klarar av, sonen ratar allt med ärtor, bönor och paprika, vilket de har en förmåga att stoppa i varenda maträtt de har, han äter dessutom inte fisk.
    Eftersom just ärtor, bönor och paprika inte serveras hemma hos oss heller, utan de gångerna han har smakat det har varit hos syrran och han verkligen HATAR dessa grönsaker.
    Det är nog bara att inse, vi båda har kräsna barn, barn som kanske dessutom är lätt äckelmagade, och det är nog bara att gilla läget. Stoppa med lite mackor, frukt eller sådant han gillar.
Sidan 1 av 5 123 ... SistaSista

Liknande trådar

  1. Problem, problem...alaaarm
    By Grekyogin in forum Vikt
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-04-29, 11:05
  2. Problem med FK?!
    By anonymt namn in forum _0808 Augustibarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2008-07-26, 10:03
  3. Har ett problem..
    By anonymt namn in forum Kropp & hälsa
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2007-09-09, 22:02
  4. problem?
    By Yllopgirl in forum Bebissnack
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2007-01-20, 15:31
  5. Problem
    By Tess in forum Svårt att bli gravid
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-05-28, 07:47
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar