tätt mellan syskon (pseudotvillingar)?
Föräldraskap
  1. Medlem sedan
    Aug 2008
    #1

    tätt mellan syskon (pseudotvillingar)?

    Hej alla!
    Vi har en 8-åring och en 10månaders hemma. Nu är jag gravid igen, tror jag... (har testat positivt men inte varit hos barnmorskan ännu). Det jag undrar är om någon av er har erfarenhet av att få barn väldigt tätt. Alla så kallade experter påstår ju att man ska vänta tills det första barnet är tre år innan man skaffar syskon. Det är ju lätt att säga men vad gör man om man står inför fullbordat faktum. Vad är era erfarenheter?
  2. 1
    tätt mellan syskon (pseudotvillingar)? Hej alla!
    Vi har en 8-åring och en 10månaders hemma. Nu är jag gravid igen, tror jag... (har testat positivt men inte varit hos barnmorskan ännu). Det jag undrar är om någon av er har erfarenhet av att få barn väldigt tätt. Alla så kallade experter påstår ju att man ska vänta tills det första barnet är tre år innan man skaffar syskon. Det är ju lätt att säga men vad gör man om man står inför fullbordat faktum. Vad är era erfarenheter?
  3. Anonym
    #2
    Hej!

    Vi har 16 månader emellan barnen och de är ju sk. pseudotvillingar (när man har mindre än 18 mån emellan). Varför ska man vänta tills första barnet är tre år? Experter och experter säger jag, det finns ju ingen som kan säga vad som är fel eller rätt. I så fall handlar det ju om avundsjuka! Jag tror att många vill skaffa barn tätt men inte kan få till det, antar jag. Vi är stolta över att det bara är 16 månader mellan barnen, båda var planerade och precis så tätt som de kom.

    Lycka till!
  4. 2
    Hej!

    Vi har 16 månader emellan barnen och de är ju sk. pseudotvillingar (när man har mindre än 18 mån emellan). Varför ska man vänta tills första barnet är tre år? Experter och experter säger jag, det finns ju ingen som kan säga vad som är fel eller rätt. I så fall handlar det ju om avundsjuka! Jag tror att många vill skaffa barn tätt men inte kan få till det, antar jag. Vi är stolta över att det bara är 16 månader mellan barnen, båda var planerade och precis så tätt som de kom.

    Lycka till!
  5. Medlem sedan
    Aug 2008
    #3
    Kul! Vad skönt att höra!
    Har inte alls tänkt att det skulle vara något egentligt problem hittills (mer än kanske för föräldrarna, men jag vet inte om det är mindre jobbigt bara för att det är ett större åldersintervall mellanbarnen?), men enligt vissa "proffs" är det lätt att det äldre barnet skuffas undan och ändå upp i vuxen ålder upplever sig som åsidosatt. Jag blev lite paff av styrkan i påståendena. Läs här t.ex. http://www.barnfamiljen.com/template...le.asp?id=3374
  6. 3
    Kul! Vad skönt att höra!
    Har inte alls tänkt att det skulle vara något egentligt problem hittills (mer än kanske för föräldrarna, men jag vet inte om det är mindre jobbigt bara för att det är ett större åldersintervall mellanbarnen?), men enligt vissa "proffs" är det lätt att det äldre barnet skuffas undan och ändå upp i vuxen ålder upplever sig som åsidosatt. Jag blev lite paff av styrkan i påståendena. Läs här t.ex. http://www.barnfamiljen.com/template...le.asp?id=3374
  7. Medlem sedan
    Sep 2003
    #4

    Hej!

    Mellan mina barn är det 17 månader och vi har tyckt att det varit super på det viset Vi har visserklige inget att jämföra med, men för oss har allt funkat jättebra.

    Jag tror inte att det är abrnens åldrar som är det jobbiga utan olika situationer som kan vara oavsett älder på barnen. Nu är mina 3 år och 1.5 år och jag tror inte att det skulle vara lättare för storebror att få syskon än för lillasyster faktiskt.

    Däremot så "lärde" vi storebror att somna själv i vagnen på dagen och i sängen på kvällen - innan lillasyster föddes, för att underlätta ifall båda ville sova samtidigt. Det har varit A och O för oss på kvällarna tills lillasyster var ca 5 månader och också började göra detsamma

    Egentligen har ingen period varit jobbigare med 2 små än vad det var med en liten. Det handlar mest om att hitta olika lösningar.

    För oss var det super när maken tog ut fp i samband med semestern när lillan föddes och var hemma i 4 månader. Lyx!
    Sen har andra saker underlättat, som tvillingvagn/syskonvagn, ge storebror en flaska med vatten/välling och mys samtidigt som jag ammade lillasyster mm...

    Sen är det inte jobbigare enligt mig att byta blöja på 2, göra välling till 2 eller bada 2 när jag ändå håller på

    Det komemr säkert bli jättebra för er och vänta bara tills de hittar på bus tillsammans, det är underbart! ÄVen om det hndlar om att hoppa i min säng (som dom inte får) så är det kul att se vilken sammanhållning dom har - mot mig

    Grattis och sköt om er!!
  8. 4
    Hej! Mellan mina barn är det 17 månader och vi har tyckt att det varit super på det viset Vi har visserklige inget att jämföra med, men för oss har allt funkat jättebra.

    Jag tror inte att det är abrnens åldrar som är det jobbiga utan olika situationer som kan vara oavsett älder på barnen. Nu är mina 3 år och 1.5 år och jag tror inte att det skulle vara lättare för storebror att få syskon än för lillasyster faktiskt.

    Däremot så "lärde" vi storebror att somna själv i vagnen på dagen och i sängen på kvällen - innan lillasyster föddes, för att underlätta ifall båda ville sova samtidigt. Det har varit A och O för oss på kvällarna tills lillasyster var ca 5 månader och också började göra detsamma

    Egentligen har ingen period varit jobbigare med 2 små än vad det var med en liten. Det handlar mest om att hitta olika lösningar.

    För oss var det super när maken tog ut fp i samband med semestern när lillan föddes och var hemma i 4 månader. Lyx!
    Sen har andra saker underlättat, som tvillingvagn/syskonvagn, ge storebror en flaska med vatten/välling och mys samtidigt som jag ammade lillasyster mm...

    Sen är det inte jobbigare enligt mig att byta blöja på 2, göra välling till 2 eller bada 2 när jag ändå håller på

    Det komemr säkert bli jättebra för er och vänta bara tills de hittar på bus tillsammans, det är underbart! ÄVen om det hndlar om att hoppa i min säng (som dom inte får) så är det kul att se vilken sammanhållning dom har - mot mig

    Grattis och sköt om er!!
  9. Anonym
    #5
    Jag känner helt tvärtom, för barnen är så nära varandra så man behandlar dem exakt lika, ofta glömmer man själv tom bort deras åldersskillnad. Våra killar är dessutom lika stora (skiljer 2 cm i längden), lillebror är dessutom mer muskulös så han är ngt starkare än storebrorsan.

    Jobbigt ja, ja, jag ska inte sticka under stolen med. Dock har vi inget att jämföra men vissa stunder när det är som jobbigast så tänker man väl att det hade varit bra att vänta lite men när man tänker efter så har barnen det som roligast iom att de är så nära varandra.
  10. 5
    Jag känner helt tvärtom, för barnen är så nära varandra så man behandlar dem exakt lika, ofta glömmer man själv tom bort deras åldersskillnad. Våra killar är dessutom lika stora (skiljer 2 cm i längden), lillebror är dessutom mer muskulös så han är ngt starkare än storebrorsan.

    Jobbigt ja, ja, jag ska inte sticka under stolen med. Dock har vi inget att jämföra men vissa stunder när det är som jobbigast så tänker man väl att det hade varit bra att vänta lite men när man tänker efter så har barnen det som roligast iom att de är så nära varandra.
  11. Anonym
    #6
    Vi har provat båda varianterna; våra två första kom med 15 mån mellanrum ochsen väntade vi i fyra år innan nästa kom. Då tyckte jag att den tredje skulle bli så ensam så vi valde att skaffa en till fort. Hur jobbigt det blir beror på hur dana barn man får och det vet man ju inte innan....

    Nu är våra stors 7 och 8 och de små 2 och snart 4. Iperioder leker de jättebra och ibland inte alls. Det jag ser på de stora är att de alltid ställer upp och håller varann om ryggen när det behövs. De har ett väldigt speciellt förhållande. Vi har också förberett våra stora att de ska få syskon. TITTAT PÅ BILDER PÅ BEBISAR OCH PRATAT OM HUR DE ÄR och hur livet kanbli med en bebis i huset. Det har betytt jättemycket.
  12. 6
    Vi har provat båda varianterna; våra två första kom med 15 mån mellanrum ochsen väntade vi i fyra år innan nästa kom. Då tyckte jag att den tredje skulle bli så ensam så vi valde att skaffa en till fort. Hur jobbigt det blir beror på hur dana barn man får och det vet man ju inte innan....

    Nu är våra stors 7 och 8 och de små 2 och snart 4. Iperioder leker de jättebra och ibland inte alls. Det jag ser på de stora är att de alltid ställer upp och håller varann om ryggen när det behövs. De har ett väldigt speciellt förhållande. Vi har också förberett våra stora att de ska få syskon. TITTAT PÅ BILDER PÅ BEBISAR OCH PRATAT OM HUR DE ÄR och hur livet kanbli med en bebis i huset. Det har betytt jättemycket.
  13. Medlem sedan
    Aug 2008
    #7
    Hej alla! Tack för er fina input. Skönt att höra att ni är så nöjda med hur det blev för er och era barn. Jag brukar säga "allt blir bra" när folk pratar om åldersskillnad mellan syskon, och det blir det ju oftast. Men jag blev som sagt lite tagen på sängen av styrkan i några artiklar jag läste. Tyvärr påverkas jag lite för lätt av sån't ibland.
  14. 7
    Hej alla! Tack för er fina input. Skönt att höra att ni är så nöjda med hur det blev för er och era barn. Jag brukar säga "allt blir bra" när folk pratar om åldersskillnad mellan syskon, och det blir det ju oftast. Men jag blev som sagt lite tagen på sängen av styrkan i några artiklar jag läste. Tyvärr påverkas jag lite för lätt av sån't ibland.
  15. Medlem sedan
    Feb 2003
    #8
    Vi har en 3 månaders och en 21 månaders här hemma och det fungerar jättebra tycker jag. Det är helt galet stojjigt ibland när storebror leker rövare och lillasyster bara vill äta men lika ofta är det helt underbart lugnt och mysigt när de sitter och "pratar" med varandra. Jag har medvetet försökt att inte tvinga storebror att väga upp för fort utan han får fortfarande bli buren, matad osv om han vill. Det blir rätt ofta att båda barnen bärs eller storebror sitter i famnen medan lillasyster ammar och på nätterna sover dom rätt ofta på var sin sida om mig.

    Dessutom har vi föräldrarledighet kvar från första barnet och kan vara hemma båda två i några månader!! Vi valde att låta storebror börja på dagis redan vid ett år dels för att spara fl-dagar och dels för att jag mådde väldigt dåligt som gravid och blev sjukskriven.
  16. 8
    Vi har en 3 månaders och en 21 månaders här hemma och det fungerar jättebra tycker jag. Det är helt galet stojjigt ibland när storebror leker rövare och lillasyster bara vill äta men lika ofta är det helt underbart lugnt och mysigt när de sitter och "pratar" med varandra. Jag har medvetet försökt att inte tvinga storebror att väga upp för fort utan han får fortfarande bli buren, matad osv om han vill. Det blir rätt ofta att båda barnen bärs eller storebror sitter i famnen medan lillasyster ammar och på nätterna sover dom rätt ofta på var sin sida om mig.

    Dessutom har vi föräldrarledighet kvar från första barnet och kan vara hemma båda två i några månader!! Vi valde att låta storebror börja på dagis redan vid ett år dels för att spara fl-dagar och dels för att jag mådde väldigt dåligt som gravid och blev sjukskriven.
  17. ännu en anonym
    #9

    Oj, oj, oj

    Ja tänk vad alla "experter" kan sätta griller i huvudet på folk. Jag är anonym idag pga av frågans natur och att jag kommer lämna ut väldigt mycket av mig själv i det här. Hoppas det är ok.

    Det är 14 månader till mitt eget småsyskon och det har funkar både bra och dåligt. Vad av det är att vi är för "tätt" (enligt "experterna") och vad är "vanlig" sk hederlig syskonrivalitet? Jag har 16 månader mellan mina egna barn och det är alldeles själv-valt och planerat (i den mån det nu går). OM jag hade upplevt och tyckt det var bara vansinnigt med att ha syskon tätt hade jag antagligen inte valt att göra så själv? Jo just det... jag glömde skriva att jag själv är utbildad psykolog med inriktning på barn och utveckling va?

    Mitt "expertsvar" skulle istället låta; Det beror helt på situationen, föräldrarna och barnen! Vissa föräldrar har aldrig några som helst problem med att ha syskon tätt. Vissa borde kanske nöjt sig med ett barn över huvud taget och inte alls ge sig på att ha fler barn, oavsett hur långt det är emellan dem. Ytterligare andra föräldrar har fem-sex barn och det är som att ha ett enda för andra? Det finns helt enkelt inga rätta eller enkla svar.

    Den enda som kan svara på frågan är du själv. Hur vill NI ha det? Är ni beredda att kasta er ut på okänd mark och ha barn tätt? För även om ni har barn sedan innan så är det annorlunda att ha dem tätt. Jobbigare eller lättare, det kan bara ni svara på! En otroligt viktig del i detta är ju också att NI kan planera och fundera så mycket ni orkar och sedan kommer barnen och är inte alls lika. Alla barn är olika, alla föräldrar också. Fråga runt lite bland vänner och bekanta. De som har ett par år till sina syskon kommer antagligen prata om fördelarna med det och kanske har de även ungefär samma ålder mellan sina egna barn? Andra har det tätt till sina syskon och ser alla fördelar med det, som jag själv t.ex.

    Nackdelen med att få syskon tätt, och nu talar jag ur självupplevd sits, är att mitt lillesyskon fick göra saker nästan samtidigt som jag själv. Vi blev behandlade som tvillingar av våra föräldrar -för vi var ju nästan lika gamla. Det kan jag än idag känna frustration över... (men har accepterat). Fördelen är att jag aldrig var ensam, det fanns alltid någon att leka med och hänga ihop med. Semestrar har funkat kanon eftersom vi var nästan lika i ålder så passade samma slags aktiviteter oss.

    Att få egna barn tätt är själv-valt. Fördelarna med det är att alla babyprylar ändå redan finns. Du är inne i amningsträsket, föräldraledighetslagar, smakportionsregler mm. Alla kläder finns kvar och går att återanvända, vagnen står i hallen, babygymet har inte hunnit ur lägenheten och inget är hopplöst omodernt. Att byta en eller två blöjor spelar ingen roll. Nackdelarna är att två små barn är ganska tidskrävande och eftersom de inte är tvillingar så behöver de olika saker. En 2-månaders och en 18-månaders kräver helt olika saker av sin mamma... Du kan säkert, med inte alltför mycket fantasi, gissa diskussionerna jag hamnat i med andra psykologer om detta val, för precis som du skriver säger litteraturen och experterna att det bör vara minst två år mellan barnen. Jag har tom fått ett par rejäla avhyvlingar och utskällningar för mitt "oansvariga val"... Det jag tycker är extra intressant i detta är att det är de utan syskon (eller med mer än 6 år emellan) som är de största förespråkarna av långt mellan barnen. Då kan man ju också fundera över ur vems synvinkel man då talar? Är det ur barnens eller föräldrarnas? För VEM är det bäst att ha 2-3 år mellan barnen? Barnen eller föräldrarna? För egen del tycker jag att det skulle vara urjobbigt att börja om med småbarnsåren, dagis, vab, lämning och hämtning när man en gång lämnat det? Andra ser fördelarna att vara "nästan klar" med ett barn innan man lägger ner så mycket tid och engagemang igen på nästa?

    Hittills har vi inte en endaste gång drabbats av syskonavundsjuka. (Tack gode vem som nu bestämmer det!) Mitt största barn minns inte tiden med oss när h*n var ensam. Syskonet har liksom "alltid" funnits där. En treåring känner definitivt av att det blir en förändring, därmed inte sagt att _alla_ barn då mår dåligt, blir utåtagerande och "hatar" sitt syskon. Det beror helt på barnet/barnen, situationen och föräldrarnas/omgivningens beteende/hantering.

    Du kan säkert väldigt enkelt räkna upp många fördelar med att ha nästan 8 år mellan barnen. För egen del, i min värld och med mina argument, hade det inte alls passat mig. Därmed _inte_ sagt att det är fel! Inom psykologin kallas syskon som har mindre än 18 månader emellan pseudotvillingar, syskon med mer än 6 år kallas ensambarn för de har inte stött och blött ihop med småsyskonen på samma sätt som om det är närmre i ålder. Vad är rätt och vad är fel? Inget av det, tror jag. Att vissa åldrar passar vissa föräldrar bättre betyder inte att barnen upplever samma sak. Föräldrarna kanske upplever barn tätt som urjobbigt medan barnen tycker det varit roligt. Eller tvärtom, föräldrarna tycker att det har gått jättebra och är nöjda med sin föräldrainsats medan barnen tycker det var vansinne och _aldrig_ skulle göra så själva. Det går ju heller aldrig att förutse. Bestäm hur ni vill göra och försök sedan göra det bästa av situationen, barn accepterar det mesta om föräldrarna visar fördelarna och är glada inför situationen. Gläd er att ni får lov att återigen uppleva lyckan att sätta barn till världen. Alla är inte förunnat den glädjen. Och tänk, ni får lov att testa båda delar! Inte heller alla förunnat, ni får lov att ha ett "ensambarn" och "pseudotvillingar". Vem vet om inte det är det bästa? Hur många experter har provat den varianten?

    Och förresten, GRATTIS till graviditeten!
  18. 9
    Oj, oj, oj Ja tänk vad alla "experter" kan sätta griller i huvudet på folk. Jag är anonym idag pga av frågans natur och att jag kommer lämna ut väldigt mycket av mig själv i det här. Hoppas det är ok.

    Det är 14 månader till mitt eget småsyskon och det har funkar både bra och dåligt. Vad av det är att vi är för "tätt" (enligt "experterna") och vad är "vanlig" sk hederlig syskonrivalitet? Jag har 16 månader mellan mina egna barn och det är alldeles själv-valt och planerat (i den mån det nu går). OM jag hade upplevt och tyckt det var bara vansinnigt med att ha syskon tätt hade jag antagligen inte valt att göra så själv? Jo just det... jag glömde skriva att jag själv är utbildad psykolog med inriktning på barn och utveckling va?

    Mitt "expertsvar" skulle istället låta; Det beror helt på situationen, föräldrarna och barnen! Vissa föräldrar har aldrig några som helst problem med att ha syskon tätt. Vissa borde kanske nöjt sig med ett barn över huvud taget och inte alls ge sig på att ha fler barn, oavsett hur långt det är emellan dem. Ytterligare andra föräldrar har fem-sex barn och det är som att ha ett enda för andra? Det finns helt enkelt inga rätta eller enkla svar.

    Den enda som kan svara på frågan är du själv. Hur vill NI ha det? Är ni beredda att kasta er ut på okänd mark och ha barn tätt? För även om ni har barn sedan innan så är det annorlunda att ha dem tätt. Jobbigare eller lättare, det kan bara ni svara på! En otroligt viktig del i detta är ju också att NI kan planera och fundera så mycket ni orkar och sedan kommer barnen och är inte alls lika. Alla barn är olika, alla föräldrar också. Fråga runt lite bland vänner och bekanta. De som har ett par år till sina syskon kommer antagligen prata om fördelarna med det och kanske har de även ungefär samma ålder mellan sina egna barn? Andra har det tätt till sina syskon och ser alla fördelar med det, som jag själv t.ex.

    Nackdelen med att få syskon tätt, och nu talar jag ur självupplevd sits, är att mitt lillesyskon fick göra saker nästan samtidigt som jag själv. Vi blev behandlade som tvillingar av våra föräldrar -för vi var ju nästan lika gamla. Det kan jag än idag känna frustration över... (men har accepterat). Fördelen är att jag aldrig var ensam, det fanns alltid någon att leka med och hänga ihop med. Semestrar har funkat kanon eftersom vi var nästan lika i ålder så passade samma slags aktiviteter oss.

    Att få egna barn tätt är själv-valt. Fördelarna med det är att alla babyprylar ändå redan finns. Du är inne i amningsträsket, föräldraledighetslagar, smakportionsregler mm. Alla kläder finns kvar och går att återanvända, vagnen står i hallen, babygymet har inte hunnit ur lägenheten och inget är hopplöst omodernt. Att byta en eller två blöjor spelar ingen roll. Nackdelarna är att två små barn är ganska tidskrävande och eftersom de inte är tvillingar så behöver de olika saker. En 2-månaders och en 18-månaders kräver helt olika saker av sin mamma... Du kan säkert, med inte alltför mycket fantasi, gissa diskussionerna jag hamnat i med andra psykologer om detta val, för precis som du skriver säger litteraturen och experterna att det bör vara minst två år mellan barnen. Jag har tom fått ett par rejäla avhyvlingar och utskällningar för mitt "oansvariga val"... Det jag tycker är extra intressant i detta är att det är de utan syskon (eller med mer än 6 år emellan) som är de största förespråkarna av långt mellan barnen. Då kan man ju också fundera över ur vems synvinkel man då talar? Är det ur barnens eller föräldrarnas? För VEM är det bäst att ha 2-3 år mellan barnen? Barnen eller föräldrarna? För egen del tycker jag att det skulle vara urjobbigt att börja om med småbarnsåren, dagis, vab, lämning och hämtning när man en gång lämnat det? Andra ser fördelarna att vara "nästan klar" med ett barn innan man lägger ner så mycket tid och engagemang igen på nästa?

    Hittills har vi inte en endaste gång drabbats av syskonavundsjuka. (Tack gode vem som nu bestämmer det!) Mitt största barn minns inte tiden med oss när h*n var ensam. Syskonet har liksom "alltid" funnits där. En treåring känner definitivt av att det blir en förändring, därmed inte sagt att _alla_ barn då mår dåligt, blir utåtagerande och "hatar" sitt syskon. Det beror helt på barnet/barnen, situationen och föräldrarnas/omgivningens beteende/hantering.

    Du kan säkert väldigt enkelt räkna upp många fördelar med att ha nästan 8 år mellan barnen. För egen del, i min värld och med mina argument, hade det inte alls passat mig. Därmed _inte_ sagt att det är fel! Inom psykologin kallas syskon som har mindre än 18 månader emellan pseudotvillingar, syskon med mer än 6 år kallas ensambarn för de har inte stött och blött ihop med småsyskonen på samma sätt som om det är närmre i ålder. Vad är rätt och vad är fel? Inget av det, tror jag. Att vissa åldrar passar vissa föräldrar bättre betyder inte att barnen upplever samma sak. Föräldrarna kanske upplever barn tätt som urjobbigt medan barnen tycker det varit roligt. Eller tvärtom, föräldrarna tycker att det har gått jättebra och är nöjda med sin föräldrainsats medan barnen tycker det var vansinne och _aldrig_ skulle göra så själva. Det går ju heller aldrig att förutse. Bestäm hur ni vill göra och försök sedan göra det bästa av situationen, barn accepterar det mesta om föräldrarna visar fördelarna och är glada inför situationen. Gläd er att ni får lov att återigen uppleva lyckan att sätta barn till världen. Alla är inte förunnat den glädjen. Och tänk, ni får lov att testa båda delar! Inte heller alla förunnat, ni får lov att ha ett "ensambarn" och "pseudotvillingar". Vem vet om inte det är det bästa? Hur många experter har provat den varianten?

    Och förresten, GRATTIS till graviditeten!
  19. Medlem sedan
    Apr 2004
    #10
    Jag har 11 månader emellan som minst.Tycker nästan bara det varit positivt.Tre år...det är väl mest för kroppens återhämtning tror jag,men jag har fött snart 8 tätt och min kropp är inte hysteriskt sliten precis...
  20. 10
    Jag har 11 månader emellan som minst.Tycker nästan bara det varit positivt.Tre år...det är väl mest för kroppens återhämtning tror jag,men jag har fött snart 8 tätt och min kropp är inte hysteriskt sliten precis...
  21. Medlem sedan
    Aug 2008
    #11

    Tack!

    Precis som du skriver ska man ju kanske egentligen inte hålla på att jämföra - man vet ju inte hur ens familj hade blivit om man haft längre tid mellan barnen. Det hade ju inte blivit samma barn ens!!

    Det där med sömnen funderar jag också på; den blivande storasystern sover halva natten i vår säng, det kommer inte att fungera med en bebis till...

    Och syskonsammanhållningen... ska bli så kul att se!

    Tack för alla tips
  22. 11
    Tack! Precis som du skriver ska man ju kanske egentligen inte hålla på att jämföra - man vet ju inte hur ens familj hade blivit om man haft längre tid mellan barnen. Det hade ju inte blivit samma barn ens!!

    Det där med sömnen funderar jag också på; den blivande storasystern sover halva natten i vår säng, det kommer inte att fungera med en bebis till...

    Och syskonsammanhållningen... ska bli så kul att se!

    Tack för alla tips
  23. Medlem sedan
    Aug 2008
    #12
    Hoppas också vår dotter kan gå på dagis när/om den mindre bebisen kommit. Tror det är toppen att få ha ngt eget.

    Vad kul att det går så bra för er.
  24. 12
    Hoppas också vår dotter kan gå på dagis när/om den mindre bebisen kommit. Tror det är toppen att få ha ngt eget.

    Vad kul att det går så bra för er.
  25. Medlem sedan
    Aug 2008
    #13
    Tusen tack för ditt inlägg!! Det här var ju jättebra att läsa. Jag ska printa ut det och ha det över sängen tror jag :-)

    Jag får lust att anlita dig i din profession...

    Hursomhelst - ALLT har ju för och nackdelar, som du skriver. För mig kom denna graviditet lite som en överraskning, och då är det lätt att ta till sig allt negativt med att få barn tätt. Men just nu tänker jag mycket på att jag är själv ensambarn och har alltid tyckt det var kasst; också som barn. Och nu blir det syskon. Tätt. Vi får göra vårt bästa, mer än så kan man kanske inte begära av sig själv...

    TACK!
  26. 13
    Tusen tack för ditt inlägg!! Det här var ju jättebra att läsa. Jag ska printa ut det och ha det över sängen tror jag :-)

    Jag får lust att anlita dig i din profession...

    Hursomhelst - ALLT har ju för och nackdelar, som du skriver. För mig kom denna graviditet lite som en överraskning, och då är det lätt att ta till sig allt negativt med att få barn tätt. Men just nu tänker jag mycket på att jag är själv ensambarn och har alltid tyckt det var kasst; också som barn. Och nu blir det syskon. Tätt. Vi får göra vårt bästa, mer än så kan man kanske inte begära av sig själv...

    TACK!
  27. Medlem sedan
    Aug 2008
    #14
    Åtta barn! OK, jag ger mig... Två plus en bonus (som jag kommer att ha) är kanske inte mycket att nojja om, liten åldersskillnad eller inte :-)

    Men seriöst, det skulle vara SÅ intressant att höra om dina erfarenheter. Har du någon hemsida?
  28. 14
    Åtta barn! OK, jag ger mig... Två plus en bonus (som jag kommer att ha) är kanske inte mycket att nojja om, liten åldersskillnad eller inte :-)

    Men seriöst, det skulle vara SÅ intressant att höra om dina erfarenheter. Har du någon hemsida?
  29. Medlem sedan
    Feb 2008
    #15
    Jag har 3 år och 2,5 år emellan. Att vi valde 3 år vilket har sina skäl: Experter anser att barnet har blivit klar över sitt jag och har förstått att mamman eller pappan är någon annan. Jag kände att min äldsta grabb hade blivit väldigt självständig och inte behövde bevakas på samma sätt när han blev 3 år. Det gjorde lättare för mig när sedan lillebror kom. Ingen avund/svartsjuka utan jättegulligt. Dessutom hann jag jobba lite emellan. Att det blev 2,5 år till nästa var bara självklart då men ett halvår till hade nog inte skadat.
    Jag tycker att barnen har mått bra av åldersskillnaden och att blivit väldigt självständiga.
    Sedan har jag bar sett från sidan dem med mindre åldersskillnad och har väl egentligen inget att jämföra med.
  30. 15
    Jag har 3 år och 2,5 år emellan. Att vi valde 3 år vilket har sina skäl: Experter anser att barnet har blivit klar över sitt jag och har förstått att mamman eller pappan är någon annan. Jag kände att min äldsta grabb hade blivit väldigt självständig och inte behövde bevakas på samma sätt när han blev 3 år. Det gjorde lättare för mig när sedan lillebror kom. Ingen avund/svartsjuka utan jättegulligt. Dessutom hann jag jobba lite emellan. Att det blev 2,5 år till nästa var bara självklart då men ett halvår till hade nog inte skadat.
    Jag tycker att barnen har mått bra av åldersskillnaden och att blivit väldigt självständiga.
    Sedan har jag bar sett från sidan dem med mindre åldersskillnad och har väl egentligen inget att jämföra med.
  31. Medlem sedan
    Apr 2004
    #16
    Blogg bara Men jag bloggar inte så mkt om mitt vardagsliv.
    Allt är jobbigt och stort i början,men du vänjer dig garanterat.
  32. 16
    Blogg bara Men jag bloggar inte så mkt om mitt vardagsliv.
    Allt är jobbigt och stort i början,men du vänjer dig garanterat.
  33. Medlem sedan
    May 2007
    #17
    Vi har fått samma reaktioner av alla (kommer att vara ca16mån mellan barnen);
    "Gud, vad skönt med så tätt, då slipper ni svartsjukan!!!"
    Det tror jag på till 100%, de har ju inte hunnit komma in i den där "mitt/min!!!"åldern heller så det kommer nog att gå väldigt lätt tror jag.
  34. 17
    Vi har fått samma reaktioner av alla (kommer att vara ca16mån mellan barnen);
    "Gud, vad skönt med så tätt, då slipper ni svartsjukan!!!"
    Det tror jag på till 100%, de har ju inte hunnit komma in i den där "mitt/min!!!"åldern heller så det kommer nog att gå väldigt lätt tror jag.
  35. Medlem sedan
    Aug 2008
    #18
    Mitt enda huvudbry med att vi - om allt går bra - kommer att få barn tätt är att vi inte kan ha full fokus på den "stora" bebisen. Nu kan vi inte det ändå till 100 % eftersom hon har en storebror (8 år). Fördelens med 2-3 år mellan barnen är väl just att det äldre barnet kan vara lite för sig självt lite grann?
  36. 18
    Mitt enda huvudbry med att vi - om allt går bra - kommer att få barn tätt är att vi inte kan ha full fokus på den "stora" bebisen. Nu kan vi inte det ändå till 100 % eftersom hon har en storebror (8 år). Fördelens med 2-3 år mellan barnen är väl just att det äldre barnet kan vara lite för sig självt lite grann?
  37. Medlem sedan
    Aug 2008
    #19
    Det har jag faktiskt inte tänkt på. Vår "stora" tjej kommer ju inte att komma ihåg tiden innan småsyskonet fanns (om det går bra nu vill säga....). Det måste vara ett +. Stort tack för din input!
  38. 19
    Det har jag faktiskt inte tänkt på. Vår "stora" tjej kommer ju inte att komma ihåg tiden innan småsyskonet fanns (om det går bra nu vill säga....). Det måste vara ett +. Stort tack för din input!
  39. Medlem sedan
    Feb 2008
    #20
    Vad som är viktigt ,oavsett ålder på barnen, är att "se" dem och ge dem egen, exklusiv, tid utan syskonen.
    Igår var jag på pyssel med mellangrabben. Han sa efteråt att det var det bästa han gjort på länge och vi måste göra om det.
  40. 20
    Vad som är viktigt ,oavsett ålder på barnen, är att "se" dem och ge dem egen, exklusiv, tid utan syskonen.
    Igår var jag på pyssel med mellangrabben. Han sa efteråt att det var det bästa han gjort på länge och vi måste göra om det.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Hur tätt mellan syskon
    By Anonym in forum Försöker bli med barn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2011-07-24, 19:54
  2. Tätt mellan syskon?!
    By bejbisen in forum Gravidsnack
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2009-08-09, 20:16
  3. Tätt mellan syskon, några erfarenheter?
    By ninni79 in forum Föräldraskap
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-09-04, 22:01
  4. Hur tätt har ni mellan 1-2-3?
    By Zmillis in forum Många barn
    Svar: 41
    Senaste inlägg: 2007-08-15, 07:23
  5. Ni tätt mellan syskon vilken..
    By Flisa75 in forum Bebissnack
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-11-09, 14:34
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar