Jag har tre barn, födda 04, 07 och 08.
Just nu har jag mer att göra och fler barn än jag känner att jag orkar och hinner med
Barnen är dessutom sjuka med astma/allergier och äldsta problem med urinvägar (njurar) och tarmfunktion så vi har en tung vardag med mycket mediciner, omvårdnad, sjukhusvistelser..
Vi har heller ingen hjälp av barnvakter eller mormor/farmor så det kör ofta ihop sig och jag kräks av utmattning på nätterna ibland..
Vår 08:a var inte planerad. Vi hade svårt att få syskon till vårt första barn, född i januari 04. Vi fick missfall och genomgick hormonbehandlingar. Blev sedan äntligen gravid och fick vår marspojke förra året
Eftersom vi fått svart på vitt att våra chanser att tillverka bebisar själva var ganska små (rekommenderades ivf!) så trodde vi inte att det "var någon fara"
Men det behövdes bara ett "snedsteg" så låg trean i magen!!
så det är bara 1½ år mellan de yngsta...!
Jag hade ev tänkt en trea i framtiden, en liten sladdis som jag skulle NJUTA av när de andra två var kanske 7 och 10 år. Nu blev det inte så och IBLAND sörjer jag lite för att jag hinner inte alls ägna mig åt bebisen (eller de två äldre!) som jag hade önskat.. Samtidigt så är jag såklart väldigt glad och tacksam för alla mina barn.. Man blir ödmjuk inför livet när man haft svårt att bli gravid..
Tror inte att det blir fler barn i framtiden men är bara 26 år så OM jag skulle vilja ha min "sladdis" om sisådär 7-10 år så kanske jag hinner innan åldern tar ut sin rätt