Skrivet: 2009-01-15, 20:15
#1
förskoleklass
Hej alla som arbetar i förskoleklass!
Om ni lugnar mina farhågor så blir jag så glad. Jag har en femåring som läser ungefär som en genomsnittlig nioåring, kanske bättre? Jag har aldrig drillat honom men erbjudit lek med bokstäver och mycket mycket läsning och ramsande eftersom jag själv är språk- och litteraturintresserad. Han började läsa vid 4 och nu läser han serietidningar, böcker, textade program på TV etc. Han stavar rätt obehindrat, de flesta sje-ljud fixar han (kan vara osäker på om det ska vara stj eller sch ibland) och kan "höra" om det ska vara dubbelkonsonant. Han läser skrivstil (även min slarviga!) och kan lätt hitta hur ord ska betonas även om han aldrig hört dem förut. Vi är en släkt som är väldigt språklig så jag är inte förvånad, och kanske var det nåt med att jag läste så mycket bra skönlitteratur medan jag ammade? Med modersmjölken liksom
Nu till min farhåga: Jag är rädd för att han ska bli uttråkad i förskoleklassen när man ska "känna igen bokstäver och siffror" t ex. I förskolans storbarnsgrupp har han blivit förbannad ibland för att de andra barnen ska ta en massa tid på sig med att gissa en bokstav. Det är ju inte bra att han inte har tålamod med det men ärligt talat förstår jag honom också, det är som om han satt med en småbarnsgrupp i just det fallet. Ingen skulle begära att en nioåring skulle sitta och "vänta in" femåringar i en grupp där man skulle lära sig eller upptäcka något slags kunskap.
Ett problem med detta är också att jag inte kan prata om detta eftersom folk då tycker att jag "skryter" eller verkar vilja framhålla sonen som nåt slags underbarn, det är han givetvis inte. På alla andra sätt är han som femåringar är mest, bra på somt och sämre på annat.
Samtidigt är det ett faktum (nära vänner som är lärare och förskollärare bekräftar detta) att han läser och skriver extremt bra för sin ålder. Själv var jag dödligt uttråkad i grundskolan på alla språklektioner genom hela skolan för att jag låg så långt före. Nu vill jag tro att skolan är annorlunda och bättre kan individanpassa... stämmer det? Och hur är det i förskoleklassen? Nu söker vi skola och jag vill fråga skolorna jag tänker söka hur de kan stimulera honom men vet knappt om jag törs eftersom det känns "fult" att påstå att ens barn är "bättre". Ni som jobbar i skolan, bör jag ta upp det? Hur lägger jag fram det?
Återigen han är inget geni, men han har lätt -mycket lätt - att snabbt lära sig saker, även matte, hur man konstruerar saker etc. Jag har en känsla av att en del tycker att det är löjligt att oroa sig över "begåvning" men jag vet tyvärr att brist på stimulans kan göra en snabbt skoltrött. Och om man dessutom har väldigt lätt för sig så kanske man inte "lär sig att lära sig" om ni förstr hur jag menar för att man redan kan allt. Och då kan det bli svårt när man blir äldre. Är skolan medveten om det? Mina farhågor kanske bara bygger på erfarenheter av 70-80-talets skola.... ? Är det annorlunda nu?
Tacksam för svar, hälsar en mamma som inser det absurda i att skämmas över att ens son är bra på nåt men som ändå gör det i såna här sammanhang...