bortvald
Separation
  1. Medlem sedan
    Mar 2004
    #1

    bortvald

    hej.vet inte om jag är rätt,men jag skilde mej för 7 år sen och har 2 barn som år 16 o 18.

    den yngsta har nu valt att bo hos sin pappa på heltid och jag kämpar med att inte känna mej bortvald men gör det ändå hela tiden.
    har nån mer känt så och hur har ni gjort för att övervinna det?
    kan tillägga att hon alltid tar hans parti oavsett vad det gäller vilket bidrar till att jag känner mej ännu mer betydelselös
  2. 1
    bortvald hej.vet inte om jag är rätt,men jag skilde mej för 7 år sen och har 2 barn som år 16 o 18.

    den yngsta har nu valt att bo hos sin pappa på heltid och jag kämpar med att inte känna mej bortvald men gör det ändå hela tiden.
    har nån mer känt så och hur har ni gjort för att övervinna det?
    kan tillägga att hon alltid tar hans parti oavsett vad det gäller vilket bidrar till att jag känner mej ännu mer betydelselös
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    #2
    Min son var 17 år när jag och pappan separerade. han valde att bo hos mig då men nu har han bott hos pappan det sista halvåret.
    Men nej, jag känner mig inte bortvald. Vet att han har världens bästa pappa (det var ju därför jag valde honom som pappa!) och tycker inte alls det är konstigt att han vill bo där.
    Vad menar du med att hon tar hans parti? Finns det konflikter mellan dig och pappan där hon behöver ta parti? Känner inte igen mig där. Om jag någon gång kritiserar pappan för något får jag genast mothugg av barnen. Och de har ju helt rätt, varför ska jag kritisera honom inför dom? Har jag något att säga ska jag göra det direkt till honom.
    Min särbo har däremot samma problem som du. Hans döttrar har valt att bo mer och mer hos mamman och han känner sig bortvald. Tyvärr har han inte övervunnit det själv, så hur det ska gå till har jag inget tips om. Jag försöker bara uppmuntra honom till tät kontakt med döttrarna, att han ringer och bjuder över dem på mat någon gång/vecka.
    Alla stora barn flyttar ju hemifrån (vilket ju är bra!) och alla föräldrar känner sig nog övergivna då, mer eller mindre.
  4. 2
    Min son var 17 år när jag och pappan separerade. han valde att bo hos mig då men nu har han bott hos pappan det sista halvåret.
    Men nej, jag känner mig inte bortvald. Vet att han har världens bästa pappa (det var ju därför jag valde honom som pappa!) och tycker inte alls det är konstigt att han vill bo där.
    Vad menar du med att hon tar hans parti? Finns det konflikter mellan dig och pappan där hon behöver ta parti? Känner inte igen mig där. Om jag någon gång kritiserar pappan för något får jag genast mothugg av barnen. Och de har ju helt rätt, varför ska jag kritisera honom inför dom? Har jag något att säga ska jag göra det direkt till honom.
    Min särbo har däremot samma problem som du. Hans döttrar har valt att bo mer och mer hos mamman och han känner sig bortvald. Tyvärr har han inte övervunnit det själv, så hur det ska gå till har jag inget tips om. Jag försöker bara uppmuntra honom till tät kontakt med döttrarna, att han ringer och bjuder över dem på mat någon gång/vecka.
    Alla stora barn flyttar ju hemifrån (vilket ju är bra!) och alla föräldrar känner sig nog övergivna då, mer eller mindre.
  5. Medlem sedan
    May 2008
    #3
    Jag separerade för snart tre år sedan och inledde sen en relation efter ungefär ett år. Har två barn, idag 17 och 15. 17-åringen har hela tiden kunnat hantera situationen medan den yngre som alltid haft svårt för förändringar haft det tuffare. Han kom ändå igenom separationen hyfsat bra, men har inte klarat av att det kommit en ny man in i bilden. Sedan några månader tillbaka bor ajg ihop med min nya man och hans barn. Min 17-åring bor varanan vecka, som mina bonusbarn, medan 15-åringen bor heltid hos sin pappa. Han ska vara hos oss varannan helg, men det blir i realiteten oftast bara en stund av en dag. I detta fallet är det mi nnya familj som är tysdligt bortvald mer än jag, men det blir ju resultatet. Han vill inte heller ha två boenden, tyckte det var jobbigt så det fanns också i bilden.

    Det känns att inte bo med sitt barn, även när han är lite större... det blir tydligt mindre av vardag, p ågott och ont givetvis, blir också mindre av läxgräl och sånt,. Men jag skulle givetvis hellre ta det. Känslan av bortvald är itne rolig, vare sig den är reell eller inte.

    Jag ahr försökt hitta andra former att umgås, som fungerar för oss. Vi har flyttat en bit bort, men min mamma bor nära mitt ex, och en gång i veckan äter jag och sonen middag hos henne, så det blir lite "egen" tid, fast hon är med, men utan min nya familj.

    Det är vanlgit att barn när de blir tonåringar hellre vill ha fast boende på ena stället, men kanske kan ni hitta andra umgängesformer, om du säger att du saknar barnet och gärna vill ses mer. Men känns gör det ändå...

    Lycka til och kram
  6. 3
    Jag separerade för snart tre år sedan och inledde sen en relation efter ungefär ett år. Har två barn, idag 17 och 15. 17-åringen har hela tiden kunnat hantera situationen medan den yngre som alltid haft svårt för förändringar haft det tuffare. Han kom ändå igenom separationen hyfsat bra, men har inte klarat av att det kommit en ny man in i bilden. Sedan några månader tillbaka bor ajg ihop med min nya man och hans barn. Min 17-åring bor varanan vecka, som mina bonusbarn, medan 15-åringen bor heltid hos sin pappa. Han ska vara hos oss varannan helg, men det blir i realiteten oftast bara en stund av en dag. I detta fallet är det mi nnya familj som är tysdligt bortvald mer än jag, men det blir ju resultatet. Han vill inte heller ha två boenden, tyckte det var jobbigt så det fanns också i bilden.

    Det känns att inte bo med sitt barn, även när han är lite större... det blir tydligt mindre av vardag, p ågott och ont givetvis, blir också mindre av läxgräl och sånt,. Men jag skulle givetvis hellre ta det. Känslan av bortvald är itne rolig, vare sig den är reell eller inte.

    Jag ahr försökt hitta andra former att umgås, som fungerar för oss. Vi har flyttat en bit bort, men min mamma bor nära mitt ex, och en gång i veckan äter jag och sonen middag hos henne, så det blir lite "egen" tid, fast hon är med, men utan min nya familj.

    Det är vanlgit att barn när de blir tonåringar hellre vill ha fast boende på ena stället, men kanske kan ni hitta andra umgängesformer, om du säger att du saknar barnet och gärna vill ses mer. Men känns gör det ändå...

    Lycka til och kram
  7. Medlem sedan
    Dec 1998
    #4
    Barn älskar alltid sina föräldrar. Skapa dej ett eget liv och sluta tycka synd om dej själv. Dina barn behöver dej och din kärlek och kan inte vara utan den, även om de beter sig så just nu. Du är inte utbytbar och barn väljer inte mamma ELLER pappa! De väljer BÅDA, även om de bor hos den ena och "försvarar" den ena. Försök förstå att du är viktig och betydelsefull hur dottern än beter sig nu. Hon frigör sej antagligen. Hon kommer att "komma tillbaka" om du bara inte gör så stor affär av det här. Skaffa dej ett eget liv! Gå en kurs, gör något kul! SMS:a till dina barn ibland glada små meddelanden utan krav eller martyrskap. Låt dom se att du mår bra, för att du VET att du är älskad, trots att dom beter sig bakvänt just nu! Mammor ÄR älskade! Pappor med!
  8. 4
    Barn älskar alltid sina föräldrar. Skapa dej ett eget liv och sluta tycka synd om dej själv. Dina barn behöver dej och din kärlek och kan inte vara utan den, även om de beter sig så just nu. Du är inte utbytbar och barn väljer inte mamma ELLER pappa! De väljer BÅDA, även om de bor hos den ena och "försvarar" den ena. Försök förstå att du är viktig och betydelsefull hur dottern än beter sig nu. Hon frigör sej antagligen. Hon kommer att "komma tillbaka" om du bara inte gör så stor affär av det här. Skaffa dej ett eget liv! Gå en kurs, gör något kul! SMS:a till dina barn ibland glada små meddelanden utan krav eller martyrskap. Låt dom se att du mår bra, för att du VET att du är älskad, trots att dom beter sig bakvänt just nu! Mammor ÄR älskade! Pappor med!

Liknande trådar

  1. Jaha - 9 år och på väg att bli bortvald
    By kmcb in forum Ordet är fritt
    Svar: 42
    Senaste inlägg: 2009-08-18, 22:00
  2. Bortvald
    By självbo in forum Ensamförälder
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-06-04, 08:20
  3. Jag är ju en sådan där bortvald person
    By EllaNora in forum Ordet är fritt
    Svar: 44
    Senaste inlägg: 2009-03-30, 20:38
  4. Att bli bortvald av sina föräldrar
    By Rut_Blad in forum Ordet är fritt
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2009-03-19, 19:27
  5. Att bli bortvald som singel
    By Hildegard in forum Ordet är fritt
    Svar: 32
    Senaste inlägg: 2007-02-11, 18:54
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar