Ny relation snabbt inpå separation?
Separation
  1. anonymt namn
    #1

    Ny relation snabbt inpå separation?

    Jag och min fd separerade i samråd utan diskussioner i början av januari. Vi har haft många kämpiga år med fam.rådgivn etc utan att få ordning på livet. Så man kan säga att det bara har dragit ut på tiden, vi har inte varit ovänner utan levt mer som kompisar. Har två barn, och 6 år.

    Nu är det så att jag, helt oplanerat och utan förvarning träffat en man (skild sedan 2 år)som det verkligen klickade med. Han har också barn (jämngamla med mina)och bor ca 30 min härifrån(dock i annan kommun).

    Vi har umgåtts intensivt endast ett par veckor men känner båda att vi vill satsa på denna relationen. Min f.d vet om denna relation, har gett oss sin välsignelse och sagt att han litar på mitt omdöme gentemot våra barn.

    "Problemet" är att vi ha våra barn tvärt emot varandra, vilket ger oss ytterst få tillfällen att kunna träffas utan att barnen involveras. Vi har tänkt att när timingen känns rätt så ska vi tillsammans hitta på nåt allihopa, t.ex fara och bada så att barnen får lära känna varandra i avslappnad situation, där jag och min nya är "kompisar".

    Min fråga är, hur länge bör man vänta?
    Hans barn har ju haft längre omställelsetid efter skilsmässan än mina, och särskilt en av mina känns väldigt instabil i sitt nya liv. Vi vill ju alla barnens bästa, men ändå kunna träffas. Vi ser det som självklart att inte hålla på och pussas och kramas inför barnen, särskilt inte i början då det kan bli jobbigt. Inte heller sova över hos varandra, utan kunna umgås som den stora familj vi hoppas att vi ska bli med tiden.

    Hjälp -någon.
  2. 1
    Ny relation snabbt inpå separation? Jag och min fd separerade i samråd utan diskussioner i början av januari. Vi har haft många kämpiga år med fam.rådgivn etc utan att få ordning på livet. Så man kan säga att det bara har dragit ut på tiden, vi har inte varit ovänner utan levt mer som kompisar. Har två barn, och 6 år.

    Nu är det så att jag, helt oplanerat och utan förvarning träffat en man (skild sedan 2 år)som det verkligen klickade med. Han har också barn (jämngamla med mina)och bor ca 30 min härifrån(dock i annan kommun).

    Vi har umgåtts intensivt endast ett par veckor men känner båda att vi vill satsa på denna relationen. Min f.d vet om denna relation, har gett oss sin välsignelse och sagt att han litar på mitt omdöme gentemot våra barn.

    "Problemet" är att vi ha våra barn tvärt emot varandra, vilket ger oss ytterst få tillfällen att kunna träffas utan att barnen involveras. Vi har tänkt att när timingen känns rätt så ska vi tillsammans hitta på nåt allihopa, t.ex fara och bada så att barnen får lära känna varandra i avslappnad situation, där jag och min nya är "kompisar".

    Min fråga är, hur länge bör man vänta?
    Hans barn har ju haft längre omställelsetid efter skilsmässan än mina, och särskilt en av mina känns väldigt instabil i sitt nya liv. Vi vill ju alla barnens bästa, men ändå kunna träffas. Vi ser det som självklart att inte hålla på och pussas och kramas inför barnen, särskilt inte i början då det kan bli jobbigt. Inte heller sova över hos varandra, utan kunna umgås som den stora familj vi hoppas att vi ska bli med tiden.

    Hjälp -någon.
  3. Anonym
    #2
    Jag och min fd separerade i samråd utan diskussioner i början av januari. Vi har haft många kämpiga år med fam.rådgivn etc utan att få ordning på livet. Så man kan säga att det bara har dragit ut på tiden, vi har inte varit ovänner utan levt mer som kompisar. Har två barn, och 6 år.

    Nu är det så att jag, helt oplanerat och utan förvarning träffat en man (skild sedan 2 år)som det verkligen klickade med. Han har också barn (jämngamla med mina)och bor ca 30 min härifrån(dock i annan kommun).

    Vi har umgåtts intensivt endast ett par veckor men känner båda att vi vill satsa på denna relationen. Min f.d vet om denna relation, har gett oss sin välsignelse och sagt att han litar på mitt omdöme gentemot våra barn.

    "Problemet" är att vi ha våra barn tvärt emot varandra, vilket ger oss ytterst få tillfällen att kunna träffas utan att barnen involveras. Vi har tänkt att när timingen känns rätt så ska vi tillsammans hitta på nåt allihopa, t.ex fara och bada så att barnen får lära känna varandra i avslappnad situation, där jag och min nya är "kompisar".

    Min fråga är, hur länge bör man vänta?
    Hans barn har ju haft längre omställelsetid efter skilsmässan än mina, och särskilt en av mina känns väldigt instabil i sitt nya liv. Vi vill ju alla barnens bästa, men ändå kunna träffas. Vi ser det som självklart att inte hålla på och pussas och kramas inför barnen, särskilt inte i början då det kan bli jobbigt. Inte heller sova över hos varandra, utan kunna umgås som den stora familj vi hoppas att vi ska bli med tiden.

    Hjälp -någon.
    Varför denna brådska???? Du säger att ni kämpat med er dåliga relation i flera år, nu är du "fri" och ska genast rusa in i nåt nytt och dessutom dra med barnen??? Förstår att det är härligt att vara kär, men just nu är allt bara rosa. Ta det lugnt! Och så får du och din nya ta vara på de stunder ni lyckas pussla ihop utan barn. Så tycker jag.
  4. 2
    Jag och min fd separerade i samråd utan diskussioner i början av januari. Vi har haft många kämpiga år med fam.rådgivn etc utan att få ordning på livet. Så man kan säga att det bara har dragit ut på tiden, vi har inte varit ovänner utan levt mer som kompisar. Har två barn, och 6 år.

    Nu är det så att jag, helt oplanerat och utan förvarning träffat en man (skild sedan 2 år)som det verkligen klickade med. Han har också barn (jämngamla med mina)och bor ca 30 min härifrån(dock i annan kommun).

    Vi har umgåtts intensivt endast ett par veckor men känner båda att vi vill satsa på denna relationen. Min f.d vet om denna relation, har gett oss sin välsignelse och sagt att han litar på mitt omdöme gentemot våra barn.

    "Problemet" är att vi ha våra barn tvärt emot varandra, vilket ger oss ytterst få tillfällen att kunna träffas utan att barnen involveras. Vi har tänkt att när timingen känns rätt så ska vi tillsammans hitta på nåt allihopa, t.ex fara och bada så att barnen får lära känna varandra i avslappnad situation, där jag och min nya är "kompisar".

    Min fråga är, hur länge bör man vänta?
    Hans barn har ju haft längre omställelsetid efter skilsmässan än mina, och särskilt en av mina känns väldigt instabil i sitt nya liv. Vi vill ju alla barnens bästa, men ändå kunna träffas. Vi ser det som självklart att inte hålla på och pussas och kramas inför barnen, särskilt inte i början då det kan bli jobbigt. Inte heller sova över hos varandra, utan kunna umgås som den stora familj vi hoppas att vi ska bli med tiden.

    Hjälp -någon.
    Varför denna brådska???? Du säger att ni kämpat med er dåliga relation i flera år, nu är du "fri" och ska genast rusa in i nåt nytt och dessutom dra med barnen??? Förstår att det är härligt att vara kär, men just nu är allt bara rosa. Ta det lugnt! Och så får du och din nya ta vara på de stunder ni lyckas pussla ihop utan barn. Så tycker jag.
  5. Medlem sedan
    jan 2009
    #3

    varför inte byta veckor?

    Grattis till att du har träffat någon du gillar!

    Om ditt ex. redan känner till att du har en ny relation kanske du lätt kan byta veckor så att du och din nya partner få samma veckor. Om ni separerade i januari kan det inte heller vara så att barnen är helt inkörda på varannan vecka.

    Jag tycker det låter alltför snabbt att blanda in barnen. Vänta och se lite. Och njut lite av den nya relationen först! Om ni är jättekära så är det bättre att träffas ensamma ett tag och njuta av varandra än att försöka dölja detta för barnen.

    Om ni menar allvar med varandra är det dumt att blanda in barnen för tidigt. Då kan de låsa sig och det kan bli helt fel!

    kram erikastockholm
  6. 3
    varför inte byta veckor? Grattis till att du har träffat någon du gillar!

    Om ditt ex. redan känner till att du har en ny relation kanske du lätt kan byta veckor så att du och din nya partner få samma veckor. Om ni separerade i januari kan det inte heller vara så att barnen är helt inkörda på varannan vecka.

    Jag tycker det låter alltför snabbt att blanda in barnen. Vänta och se lite. Och njut lite av den nya relationen först! Om ni är jättekära så är det bättre att träffas ensamma ett tag och njuta av varandra än att försöka dölja detta för barnen.

    Om ni menar allvar med varandra är det dumt att blanda in barnen för tidigt. Då kan de låsa sig och det kan bli helt fel!

    kram erikastockholm
  7. Anonym
    #4
    ...Förspod nästan att jag skulle få mycket skit för att jag träffat nån ny. Men, ibland blir saker och ting inte som planerat och det är inte heller så att jag (eller han) ser allt i rosa.

    Vi fattar att det här komplicerar bådas liv, men vad ska man göra när man helt apropå träffar sin soulmate? Och när det känns likadant för oss båda?

    Byta veckor skulle vara underbart om det gick! Min f.d arbetar extremt oregelbundet med mycket obekväm tid vilket innebär att jag har våra barn mycket, han har dem så fort han är ledig.

    Men jag och min soulmate får pussla och ta den lila tid som finns, för vi vill självklart lära känna varandra på ett djupare plan än den omedelbara blixtförälskelsen innan vi introducerar våra barn i det här nya.

    Så den här brådskan...
    ...jag hade verkligen inte planerat detta! Men jag och min f.d hade redan skilt oss för flera år sen, men ingen av oss orkade gå. Tillvaron fungerade utan större komplikationer.

    Men till slut kände jag att jag inte kunde leva under sådana förhållanden längre. Inte för att jag mådde dåligt, utan för att jag kände att jag var tvungen att LEVA mitt liv istället för att bara leva det.

    Så jag är fortfarande tacksam om jag kan få konstruktiv kritik och råd.

    Jag vet att vi inte träffats länge.
    Jag vet att skilsmässan är nära inpå för omgivningen och för våra barn.

    Vi vill alla vuxna våra barns bästa.
    hur ska vi kunna göra detta så lindrigt som möjligt för våra?
  8. 4
    ...Förspod nästan att jag skulle få mycket skit för att jag träffat nån ny. Men, ibland blir saker och ting inte som planerat och det är inte heller så att jag (eller han) ser allt i rosa.

    Vi fattar att det här komplicerar bådas liv, men vad ska man göra när man helt apropå träffar sin soulmate? Och när det känns likadant för oss båda?

    Byta veckor skulle vara underbart om det gick! Min f.d arbetar extremt oregelbundet med mycket obekväm tid vilket innebär att jag har våra barn mycket, han har dem så fort han är ledig.

    Men jag och min soulmate får pussla och ta den lila tid som finns, för vi vill självklart lära känna varandra på ett djupare plan än den omedelbara blixtförälskelsen innan vi introducerar våra barn i det här nya.

    Så den här brådskan...
    ...jag hade verkligen inte planerat detta! Men jag och min f.d hade redan skilt oss för flera år sen, men ingen av oss orkade gå. Tillvaron fungerade utan större komplikationer.

    Men till slut kände jag att jag inte kunde leva under sådana förhållanden längre. Inte för att jag mådde dåligt, utan för att jag kände att jag var tvungen att LEVA mitt liv istället för att bara leva det.

    Så jag är fortfarande tacksam om jag kan få konstruktiv kritik och råd.

    Jag vet att vi inte träffats länge.
    Jag vet att skilsmässan är nära inpå för omgivningen och för våra barn.

    Vi vill alla vuxna våra barns bästa.
    hur ska vi kunna göra detta så lindrigt som möjligt för våra?
  9. Anonym
    #5
    Hejsan,
    Jag började direkt träffa min nya efter skiljsmässan...han var en mkt god vän och jag tror att jag förälskade min i uppmärksamheten och nytändningen. Mina barn kände honom redan och jag berättade för dem om honom ganska omgående. Det finns säkert delade meningar om det var rätt eller fel, men så gjorde jag.
    Vi har nu varit tillsammans i snart 3 år, vi är dock särbos och jag är inte redo för något mer.
    För mig har det varit en lång process att hitta balansen och mig själv i min nya situation. Ett år efter skiljsmässan kände jag att jag behöver mer tid för mig själv för att hitta rätt balans mellan nya och barnen och "det nya livet". Förälskelseperioden övergår till en vardag också och för mig var det viktigt att jag fann mig själv. Så att jag visste att det inte var "den nya uppmärksamheten och förälskelsen" blev ett supliment för det jag saknat......
    Jag har träffat en underbar människa på alla sätt och vis, stabil, stort hjärta och massor med tålamod. Han månar om mina barn och ställer upp för dem i vått och torrt.
    Det är jag som inte känner mig redo för att skapa en ny familj.....levde 18år med mitt ex och det är lång tid.
    För mig har skiljsmässan varit en lång process med mycket sorg (trots att jag valde att lämnade honom) Jag har låtit sorgen finnas och försökt se varje ny fas som ett steg framåt. Om jag gjort misstag så har jag tänkt " Jag visste inte bättre då" kavlat upp ärmarna och tagit nya tag.
    Vad som känns rätt för dig, vet bara du. Åsikter finns det flera färger av och se dem bara för vad de är, åsikter utifrån andras perspektiv och erfarenheter....

    Min åsikt om snabbt in i nya förhållanden är att det kanske inte är så bra för barnen om det sker åter och åter igen i en strävan att "finna en ny familj" kastas mellan nya hela tiden. Det tror jag inte är bra. Jag tror att det är viktigt att inte tvinga på barnen sin egen nya förälskelse, kanske fundera på vad som är viktigast för dig och vad era barn har för glädje av att på en gång träffa din nya och dennes barn. Finner du att det är det som är bäst för dem, så är det så du känner.

    Jag upplever ofta att mitt ex "nya flickvänner" gärna vill bygga upp en ny kärnfamilj efter 1a dejten och nu har det inte hållig särskilt länge, så mina barn har väl haft lite svårt. Jag förstår inte riktigt varför barnen ska med på tåget på en gång, men bara för att jag inte förstår det behöver det vara något fel i det.

    Hoppas du förstod lite av mitt svammel:-)

    Ta det positiva ur varje dag och var sann med dig själv.

    Lycka till!
  10. 5
    Hejsan,
    Jag började direkt träffa min nya efter skiljsmässan...han var en mkt god vän och jag tror att jag förälskade min i uppmärksamheten och nytändningen. Mina barn kände honom redan och jag berättade för dem om honom ganska omgående. Det finns säkert delade meningar om det var rätt eller fel, men så gjorde jag.
    Vi har nu varit tillsammans i snart 3 år, vi är dock särbos och jag är inte redo för något mer.
    För mig har det varit en lång process att hitta balansen och mig själv i min nya situation. Ett år efter skiljsmässan kände jag att jag behöver mer tid för mig själv för att hitta rätt balans mellan nya och barnen och "det nya livet". Förälskelseperioden övergår till en vardag också och för mig var det viktigt att jag fann mig själv. Så att jag visste att det inte var "den nya uppmärksamheten och förälskelsen" blev ett supliment för det jag saknat......
    Jag har träffat en underbar människa på alla sätt och vis, stabil, stort hjärta och massor med tålamod. Han månar om mina barn och ställer upp för dem i vått och torrt.
    Det är jag som inte känner mig redo för att skapa en ny familj.....levde 18år med mitt ex och det är lång tid.
    För mig har skiljsmässan varit en lång process med mycket sorg (trots att jag valde att lämnade honom) Jag har låtit sorgen finnas och försökt se varje ny fas som ett steg framåt. Om jag gjort misstag så har jag tänkt " Jag visste inte bättre då" kavlat upp ärmarna och tagit nya tag.
    Vad som känns rätt för dig, vet bara du. Åsikter finns det flera färger av och se dem bara för vad de är, åsikter utifrån andras perspektiv och erfarenheter....

    Min åsikt om snabbt in i nya förhållanden är att det kanske inte är så bra för barnen om det sker åter och åter igen i en strävan att "finna en ny familj" kastas mellan nya hela tiden. Det tror jag inte är bra. Jag tror att det är viktigt att inte tvinga på barnen sin egen nya förälskelse, kanske fundera på vad som är viktigast för dig och vad era barn har för glädje av att på en gång träffa din nya och dennes barn. Finner du att det är det som är bäst för dem, så är det så du känner.

    Jag upplever ofta att mitt ex "nya flickvänner" gärna vill bygga upp en ny kärnfamilj efter 1a dejten och nu har det inte hållig särskilt länge, så mina barn har väl haft lite svårt. Jag förstår inte riktigt varför barnen ska med på tåget på en gång, men bara för att jag inte förstår det behöver det vara något fel i det.

    Hoppas du förstod lite av mitt svammel:-)

    Ta det positiva ur varje dag och var sann med dig själv.

    Lycka till!
  11. Medlem sedan
    jan 2009
    #6

    nu tycker jag du är orättvis

    [QUOTE]...Förspod nästan att jag skulle få mycket skit för att jag träffat nån ny. Men, ibland blir saker och ting inte som planerat och det är inte heller så att jag (eller han) ser allt i rosa.

    Jag menade inte att ge dig skit - utan bara svara på din fråga. O.k. då förstår jag varför du inte kan byta vecka.

    Min erfarenhet (från vänner) är att barnen kan börja trilska om de inte fått tid att ställa om sig och försiktigt bekanta sig med tanken på att föräldrarna kan ha en ny relation. Har någon kompis som körde på jättesnabbt och aldrig fick relationen med styvsonen att fungera. Har själv bott hemma när min pappa träffade en ny - även om jag inte var liten så hade jag två yngre bröder. Jag skulle rekommendera att vänta lite. Och du frågade - vilket var för att få råd - eller?

    Men det är du som känner dina barn bäst. Det är du som vet hur de reagerar. Det kan bli jättebra (vilket jag hoppas för din skull).

    Lycka till oavsett! Jag tycker inte att det är skit att du träffat något så snart, du vet ju bäst hur lång tid det behövs för dig. Det jag tycker är tveksamt är att presentera någon för barnen alltför snabbt (men vad som är alltför snabbt sklijer sig naturligtvis också mellan barn).

    Vore kul att höra hur det gick!

    /Erika
  12. 6
    nu tycker jag du är orättvis [QUOTE]...Förspod nästan att jag skulle få mycket skit för att jag träffat nån ny. Men, ibland blir saker och ting inte som planerat och det är inte heller så att jag (eller han) ser allt i rosa.

    Jag menade inte att ge dig skit - utan bara svara på din fråga. O.k. då förstår jag varför du inte kan byta vecka.

    Min erfarenhet (från vänner) är att barnen kan börja trilska om de inte fått tid att ställa om sig och försiktigt bekanta sig med tanken på att föräldrarna kan ha en ny relation. Har någon kompis som körde på jättesnabbt och aldrig fick relationen med styvsonen att fungera. Har själv bott hemma när min pappa träffade en ny - även om jag inte var liten så hade jag två yngre bröder. Jag skulle rekommendera att vänta lite. Och du frågade - vilket var för att få råd - eller?

    Men det är du som känner dina barn bäst. Det är du som vet hur de reagerar. Det kan bli jättebra (vilket jag hoppas för din skull).

    Lycka till oavsett! Jag tycker inte att det är skit att du träffat något så snart, du vet ju bäst hur lång tid det behövs för dig. Det jag tycker är tveksamt är att presentera någon för barnen alltför snabbt (men vad som är alltför snabbt sklijer sig naturligtvis också mellan barn).

    Vore kul att höra hur det gick!

    /Erika
  13. Medlem sedan
    dec 2007
    #7
    håller med! du kanske känenr att det har varit slut mellan dig och ditt ex länge, men ser det ur barnens tidsperspektiv, för dem har det bara gått några veckor (om jag förstod ditt inlägg rätt?)
    Sen förstår jag att det är svårt att kunna träffas så lite, men ha tålamod ett tag till, det är även mitt råd lycka till!
  14. 7
    håller med! du kanske känenr att det har varit slut mellan dig och ditt ex länge, men ser det ur barnens tidsperspektiv, för dem har det bara gått några veckor (om jag förstod ditt inlägg rätt?)
    Sen förstår jag att det är svårt att kunna träffas så lite, men ha tålamod ett tag till, det är även mitt råd lycka till!
  15. Anonym
    #8
    Hej! Vad klokt du skriver. Jag tar till mig mycket av det.

    Har själv just träffat den stora kärleken i mitt liv efter att jag skildes i somras efter 19 års förhållande. Jag gick precis som du, och känner igen mig så i allt du skriver. Det är så oerhört enkelt att ryckas med och inte tänka först. Har inte berättat för barnen än, men det är rätt lugnt eftersom vi bor på olika ställen. Han har också barn, och det blir inte en lätt nöt att knäcka när man verkligen vill vara tillsammans. Men min förhoppning är väl att allt löser sig om man verkligen vill.

    Sedan tror jag att man ska förstå att världen förändras hela tiden och det som händer nu inte är gjutet i sten. Dvs där man bor och hur umgänget med barnen ska se ut är i ständig förändring. Det gäller väl bara att försöka se nyktert på saker och ryckas med med måtta när man hittat den stora kärleken.

    Jag är bara SÅ fantastiskt lycklig och välsignad som får uppleva allt detta så jag njuter gärna av det ett tag till...!!!

    Lycka till med allt.
  16. 8
    Hej! Vad klokt du skriver. Jag tar till mig mycket av det.

    Har själv just träffat den stora kärleken i mitt liv efter att jag skildes i somras efter 19 års förhållande. Jag gick precis som du, och känner igen mig så i allt du skriver. Det är så oerhört enkelt att ryckas med och inte tänka först. Har inte berättat för barnen än, men det är rätt lugnt eftersom vi bor på olika ställen. Han har också barn, och det blir inte en lätt nöt att knäcka när man verkligen vill vara tillsammans. Men min förhoppning är väl att allt löser sig om man verkligen vill.

    Sedan tror jag att man ska förstå att världen förändras hela tiden och det som händer nu inte är gjutet i sten. Dvs där man bor och hur umgänget med barnen ska se ut är i ständig förändring. Det gäller väl bara att försöka se nyktert på saker och ryckas med med måtta när man hittat den stora kärleken.

    Jag är bara SÅ fantastiskt lycklig och välsignad som får uppleva allt detta så jag njuter gärna av det ett tag till...!!!

    Lycka till med allt.
  17. Medlem sedan
    jan 2009
    #9
    ..Läste ditt svar igen och åter igen, tack för din visdom!!
  18. 9
    ..Läste ditt svar igen och åter igen, tack för din visdom!!
  19. Medlem sedan
    dec 1998
    #10
    Jag brukar säga att barn behöver ca 1 år på sig för att orka "släppa in" någon ny vuxen i sin familj. Det blir väldigt konstigt för barn, när mamma, eller pappa, så snabbt "byter ut" sin partner mot en ny. Rent känslomässigt hänger de heller inte med. De behöver få reagera och sörja att mamma och pappa skilt sej, innan de ska behöva "ta in en ny" som ska pussa på mamma/pappa och bli en familjemedlem. Tänk dej själv om du var barn och dina föräldrar skildes! 2 månader senare säger din mamma:"Och här har vi Kalle, som jag är kär i nu!". Vadan denna brådska?! Kan ni inte fixa så att ni har barnen samma vecka, så att ni kan gosa och ägna er åt varandra varannan vecka utan barn och vänta med att presentera barnen för varandra???
  20. 10
    Jag brukar säga att barn behöver ca 1 år på sig för att orka "släppa in" någon ny vuxen i sin familj. Det blir väldigt konstigt för barn, när mamma, eller pappa, så snabbt "byter ut" sin partner mot en ny. Rent känslomässigt hänger de heller inte med. De behöver få reagera och sörja att mamma och pappa skilt sej, innan de ska behöva "ta in en ny" som ska pussa på mamma/pappa och bli en familjemedlem. Tänk dej själv om du var barn och dina föräldrar skildes! 2 månader senare säger din mamma:"Och här har vi Kalle, som jag är kär i nu!". Vadan denna brådska?! Kan ni inte fixa så att ni har barnen samma vecka, så att ni kan gosa och ägna er åt varandra varannan vecka utan barn och vänta med att presentera barnen för varandra???
  21. Medlem sedan
    jun 2022
    #11
    Jag kan rekomendera https://be2.se En väldigt mysig dejtingsida.
  22. 11
    Jag kan rekomendera https://be2.se En väldigt mysig dejtingsida.

Liknande trådar

  1. Oense delning separation. Snabbt svar!
    By rudeboken in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2012-02-17, 20:42
  2. Intervju hur tätt inpå?
    By jobbsugen in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-02-03, 11:43
  3. Hur nära inpå
    By Norrlandsmamma in forum Hem & fritid
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2006-10-30, 21:55
  4. Syskon tätt inpå
    By Frida in forum Föräldraskap
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-07-30, 10:19
  5. Hur tätt inpå jobbar ni?
    By Neta in forum _0604 Aprilbarn
    Svar: 20
    Senaste inlägg: 2006-03-22, 18:37
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar