7
Låt dem bråka!?!
Våra barn, 3 och 6 år, har också haft bråkiga perioder. Det vi märkt är att om vi inte lägger oss i så mycket, utan finns där för tröst om någon behöver det, och i övrigt litar på att de löser konflikerna själva, så minskar bråkandet, och det bråk som uppstår klarar de jättebra att lösa själva numera.
Men det blev ju inte förändring från en dag till en annan när vi ändrade förhållningssätt. Jag skulle gissa att det tagit kanske ett halvår eller längre för dem att förstå att de har egen förmåga.
Det vi gör när de ryker ihop är att vi har is i magen, lär oss som vuxna att lyssna på hur de slåss och skriker, och verkligen anstränger oss att inte bryta in med våra vuxenlösningar. Hittills har vi inte behövt uppsöka akuten, men jag kan faktiskt säga att jag är beredd att ta att de skadar varandra fysiskt utan att jag hindrar det. Galet? Tja, nu när de vet att de kan lösa sina egna konflikter blir det faktiskt inga allvarliga skador, inte innan heller förresten.
Om någon blir ledsen och får ont eller känner sig orättvist behandlad kommer de till oss och söker tröst och medkänsla. Vi tröstar det ledsna barnet, och fokuserar inte på vad som orsakat det, utan när barnet känner sig bättre säger vi att nu ska ni nog prata med varandra och lösa det här själva. Det barn som orsakat "skadan" blir ibland lika upprört, och kommer rusande och "skyller ifrån sig", och då lyssnar vi och tröstar, men läxar inte upp (ofta vet vi ju faktiskt inte vad som egentligen hänt, så att då skälla ut ett av barnen borgar ju för orättvisa).
Däremellan, när alla är glada och nöjda, pratar vi om hur kul det är när de leker tillsammans, hur duktiga de är på att lösa konflikter. Och ibland tar vi, under lugna former, upp att man så klart inte ska slåss. Men vi pratar väldigt lite om det just när de slåss. Vi tror fullt och fast på att barnen vet att de inte ska slåss, men att det är svårt för dem att komma ihåg när humöret rinner över. Och när de redan är upprörda och vet att de gjort fel ger det inget posisitvt att vi börjar skälla. De mår nog redan dåligt över att de gjort något fel.
Numera har vi två fina syskon, som ryker ihop ibland (mest on de är trötta eller hungriga, eller har umgåtts för intensivt ett tag), men större delen av tiden leker så himla fint tillsammans och tar hand om varandra så mammahjärtat blir alldeles översvämmat!!!
