Ev, hjärnskada?
Hjärnskador
  1. Medlem sedan
    Mar 2004
    #1

    Ev, hjärnskada?

    Jag har innan skrivit ett inlägg på övriga funktionshinder eftersom vi inte vet vad som är vad i vår sons utveckling. Låter detta bekant, någon?

    I mars 2008 födde jag mitt andra barn vid urakut kejsarsnitt (nr 1 föddes vaginalt). Beslutet om kejsarsnitt togs nästan direkt när vi kom in efter att förlossningen startat spontant, v. 38+4. Jag var förkyld och hade feber den dagen.

    När vi kom in, var jag öppen 6 cm. När de satte CTG såg de direkt att bebisen inte mådde bra, så de satte skaplelektrod. Hjärtfrekvensen var ca 60, så beslut om kejsarsnitt.

    Medan jag "sov", kämpade de med hans andning. Apgar 2-3-4. 3260 g.

    Det första dygnet låg han uppkopplad till det mesta och var väldigt irriterad, sov knappt. Efterhand blev han bättre och kopplades ifrån den ena monitorn efter den andra. Vi var kvar på neonatal i nio dygn, bl a för att komma igång med amningen (med hjälp av amningsnapp). Sedan stod han still i vikt ett tag, men det tog sig och vi skrevs ut efter 14 dagar.

    So far, so good. MEN vid fyra månader började jag tänka på att han inte lyfte huvudet så bra, liksom hängde med det, lutat åt ena eller andra sidan.

    Vi är nu under utredning på barnkliniken, har träffat läkarna ett par gånger och går på sjukgymnastik. Övar mycket på mage, på boll och med såpbubblor, och även om det blivit mycket bättre, försenar detta honom. Han är nu 10,5 månad, har suttit bra i en dryg månad, men visar inga tecken på att förflytta sig (mer än när han rullar från rygg till mage eller tvärtom, vid enstaka tillfällen hela varvet runt). Han väger 9 kg, 74 cm, med ett huvudmått på 49,5 cm. Huvudet är alltså stort, och det kan vara genetiskt (min stora pojke hade också stort huvud, men låg lika högt över på den kurvan som i längd och vikt). Hydrocephalus uteslöts via ultraljud (pappan undersöktes också som barn p g a sitt stora huvud). Därutöver väntar vi på provsvar på blod- och urinprov.

    Han är matglad och glad rent allmänt, ler mycket, ger tydliga gensvar. Han är lättskött men blir nu ibland frustrerad av att sitta still, verkar det som. "Pratar "en hel del, med lika nyanserat joller som jämngamla barn.

    Jag är förstås tacksam för att han mår så pass bra, men undrar ändå vad framtiden kommer att bära för hans del. Blev stressad av senaste bvc-besöket, när vi föräldrar får vara budbärare mellan läkarna - det är jättefrustrerande!!!


    Någon som har några tankar eller idéer om hur vi ska gå vidare?
  2. 1
    Ev, hjärnskada? Jag har innan skrivit ett inlägg på övriga funktionshinder eftersom vi inte vet vad som är vad i vår sons utveckling. Låter detta bekant, någon?

    I mars 2008 födde jag mitt andra barn vid urakut kejsarsnitt (nr 1 föddes vaginalt). Beslutet om kejsarsnitt togs nästan direkt när vi kom in efter att förlossningen startat spontant, v. 38+4. Jag var förkyld och hade feber den dagen.

    När vi kom in, var jag öppen 6 cm. När de satte CTG såg de direkt att bebisen inte mådde bra, så de satte skaplelektrod. Hjärtfrekvensen var ca 60, så beslut om kejsarsnitt.

    Medan jag "sov", kämpade de med hans andning. Apgar 2-3-4. 3260 g.

    Det första dygnet låg han uppkopplad till det mesta och var väldigt irriterad, sov knappt. Efterhand blev han bättre och kopplades ifrån den ena monitorn efter den andra. Vi var kvar på neonatal i nio dygn, bl a för att komma igång med amningen (med hjälp av amningsnapp). Sedan stod han still i vikt ett tag, men det tog sig och vi skrevs ut efter 14 dagar.

    So far, so good. MEN vid fyra månader började jag tänka på att han inte lyfte huvudet så bra, liksom hängde med det, lutat åt ena eller andra sidan.

    Vi är nu under utredning på barnkliniken, har träffat läkarna ett par gånger och går på sjukgymnastik. Övar mycket på mage, på boll och med såpbubblor, och även om det blivit mycket bättre, försenar detta honom. Han är nu 10,5 månad, har suttit bra i en dryg månad, men visar inga tecken på att förflytta sig (mer än när han rullar från rygg till mage eller tvärtom, vid enstaka tillfällen hela varvet runt). Han väger 9 kg, 74 cm, med ett huvudmått på 49,5 cm. Huvudet är alltså stort, och det kan vara genetiskt (min stora pojke hade också stort huvud, men låg lika högt över på den kurvan som i längd och vikt). Hydrocephalus uteslöts via ultraljud (pappan undersöktes också som barn p g a sitt stora huvud). Därutöver väntar vi på provsvar på blod- och urinprov.

    Han är matglad och glad rent allmänt, ler mycket, ger tydliga gensvar. Han är lättskött men blir nu ibland frustrerad av att sitta still, verkar det som. "Pratar "en hel del, med lika nyanserat joller som jämngamla barn.

    Jag är förstås tacksam för att han mår så pass bra, men undrar ändå vad framtiden kommer att bära för hans del. Blev stressad av senaste bvc-besöket, när vi föräldrar får vara budbärare mellan läkarna - det är jättefrustrerande!!!


    Någon som har några tankar eller idéer om hur vi ska gå vidare?
  3. Medlem sedan
    Jan 2005
    #2
    Barnet är ju under utredning på barnkliniken och de kommer så småningom kunna ge er mycket bättre svar än vad vi kan ge. Det svåra med barn är att samma typ av skador ibland kan ge olika symptom - och samma symptom kan bero på olika skador. Så även om det finns någon här som känner igen det du beskriver, behöver det inte betyda att era barn har samma problem.
    Lycka till!
  4. 2
    Barnet är ju under utredning på barnkliniken och de kommer så småningom kunna ge er mycket bättre svar än vad vi kan ge. Det svåra med barn är att samma typ av skador ibland kan ge olika symptom - och samma symptom kan bero på olika skador. Så även om det finns någon här som känner igen det du beskriver, behöver det inte betyda att era barn har samma problem.
    Lycka till!
  5. Medlem sedan
    Mar 2004
    #3

    Tack ändå...

    ...för svar och uppmuntran! Jag stannar kvar här på forumet, det är intressant att läsa om era erfarenheter... Ts mamma
  6. 3
    Tack ändå... ...för svar och uppmuntran! Jag stannar kvar här på forumet, det är intressant att läsa om era erfarenheter... Ts mamma
  7. Medlem sedan
    Nov 2006
    #4
    Nu läste jag bara som hastigast men har ni fått träffa en neurolog? BVC:s läkare kan vanliga barnsjukdomar och inget mer avancerat. Det låter som att din lille pojke mår bra det är det viktigaste. Angående hans frustration när han sitter still: Har ni testat med gåstol eller är han inte tillräckligt aktiv för att ta sig framåt? Det finns även krypvagnar mm.

    Hoppas att utredningen går fort så att ni snart får besked. Lycka till med allt!
  8. 4
    Nu läste jag bara som hastigast men har ni fått träffa en neurolog? BVC:s läkare kan vanliga barnsjukdomar och inget mer avancerat. Det låter som att din lille pojke mår bra det är det viktigaste. Angående hans frustration när han sitter still: Har ni testat med gåstol eller är han inte tillräckligt aktiv för att ta sig framåt? Det finns även krypvagnar mm.

    Hoppas att utredningen går fort så att ni snart får besked. Lycka till med allt!
  9. Medlem sedan
    Mar 2004
    #5
    Vi har träffat barnläkare, dels den från neo, dels från barnkliniken. Funderar på att be att få komma till regionens barnneurologer. Har en neurolog i familjen, men hon vet inte...

    Vi går på sjukgymnastik. Sjukgymnasten har sagt att vi inte ska använda gåstol, för då använder han inte rätt teknik. Nu har vi lånat en Bumpy, det fungerar ibland. Men den senaste tiden hoppar han när han sitter, så kanske att han kommer att ta sig fram så - det gjorde jag när jag var liten.

    Tack för ditt svar!
  10. 5
    Vi har träffat barnläkare, dels den från neo, dels från barnkliniken. Funderar på att be att få komma till regionens barnneurologer. Har en neurolog i familjen, men hon vet inte...

    Vi går på sjukgymnastik. Sjukgymnasten har sagt att vi inte ska använda gåstol, för då använder han inte rätt teknik. Nu har vi lånat en Bumpy, det fungerar ibland. Men den senaste tiden hoppar han när han sitter, så kanske att han kommer att ta sig fram så - det gjorde jag när jag var liten.

    Tack för ditt svar!
  11. Medlem sedan
    Dec 2008
    #6
    Hej!
    Vår dotter föddes vaginalt och allt var bra. Hon var ganska liten och vägde 2500 när vi åkte hem från BB. Vår dotter är idag 21 månader och har precis lärt sig gå. Hon är alltså väldigt sent utvecklad och vi har regelbundet träffat en sjukgymnast sedan dottern var 1 år (elle rom det var tidigare). Vi har träffat en neurolog på Akademiska i Uppsala och fick veta då att vår dotter är väldigt sent motoriskt utvecklad och hon kommer bli kallad till en magnetröntgen men förmodligen inte förrän hon är 2 år och det var ett tag sedan vi var där och ingen kallelse har kommit än. Enligt neurologen vill man ta reda på varför hon är så sent utvecklad och enligt sjukgymnasten kan man inte veta i dagsläget om hon kommer komma ikapp sina jämnåriga eller om hon har en utvecklingsstörning.
    Vi har älskat vår dotter för den hon är och verkligen försökt att inte jämföra henne med andra jämnåriga barn. Vår dotter har alltid varit väldigt glad och oftast nöjd men har tidigare inte haft något intresse av att röra sig särskilt mycket och kröp därför väldigt sent också.
    Mitt råd är att inte tänka så mycket utan ta dagarna som de kommer och det vi har gjort är att vi har följt de råd vår sjukgymnast har gett oss.
    Sedan vill man ju veta men det förändrar ju inte den kärlek man känner till barnet!
  12. 6
    Hej!
    Vår dotter föddes vaginalt och allt var bra. Hon var ganska liten och vägde 2500 när vi åkte hem från BB. Vår dotter är idag 21 månader och har precis lärt sig gå. Hon är alltså väldigt sent utvecklad och vi har regelbundet träffat en sjukgymnast sedan dottern var 1 år (elle rom det var tidigare). Vi har träffat en neurolog på Akademiska i Uppsala och fick veta då att vår dotter är väldigt sent motoriskt utvecklad och hon kommer bli kallad till en magnetröntgen men förmodligen inte förrän hon är 2 år och det var ett tag sedan vi var där och ingen kallelse har kommit än. Enligt neurologen vill man ta reda på varför hon är så sent utvecklad och enligt sjukgymnasten kan man inte veta i dagsläget om hon kommer komma ikapp sina jämnåriga eller om hon har en utvecklingsstörning.
    Vi har älskat vår dotter för den hon är och verkligen försökt att inte jämföra henne med andra jämnåriga barn. Vår dotter har alltid varit väldigt glad och oftast nöjd men har tidigare inte haft något intresse av att röra sig särskilt mycket och kröp därför väldigt sent också.
    Mitt råd är att inte tänka så mycket utan ta dagarna som de kommer och det vi har gjort är att vi har följt de råd vår sjukgymnast har gett oss.
    Sedan vill man ju veta men det förändrar ju inte den kärlek man känner till barnet!

Liknande trådar

  1. Hjärnskada
    By mia6 in forum Hjärnskador
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2007-11-27, 22:41
  2. Hjärnskada
    By Tristan&Tuva in forum Hjärnskador
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-06-10, 13:16
  3. Hjärnskada av tv???
    By tingla_bu in forum Efter Svårt att bli gravid/IVF
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2007-02-04, 23:18
  4. Hjärnskada av tv????
    By tingla_bu in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2007-02-01, 10:27
  5. Hjärnskada...
    By Anonym just nu... in forum Sex & erotik
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-03-08, 20:46
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar