Skrivet: 2009-02-20, 22:45
#1
Ev, hjärnskada?
Jag har innan skrivit ett inlägg på övriga funktionshinder eftersom vi inte vet vad som är vad i vår sons utveckling. Låter detta bekant, någon?
I mars 2008 födde jag mitt andra barn vid urakut kejsarsnitt (nr 1 föddes vaginalt). Beslutet om kejsarsnitt togs nästan direkt när vi kom in efter att förlossningen startat spontant, v. 38+4. Jag var förkyld och hade feber den dagen.
När vi kom in, var jag öppen 6 cm. När de satte CTG såg de direkt att bebisen inte mådde bra, så de satte skaplelektrod. Hjärtfrekvensen var ca 60, så beslut om kejsarsnitt.
Medan jag "sov", kämpade de med hans andning. Apgar 2-3-4. 3260 g.
Det första dygnet låg han uppkopplad till det mesta och var väldigt irriterad, sov knappt. Efterhand blev han bättre och kopplades ifrån den ena monitorn efter den andra. Vi var kvar på neonatal i nio dygn, bl a för att komma igång med amningen (med hjälp av amningsnapp). Sedan stod han still i vikt ett tag, men det tog sig och vi skrevs ut efter 14 dagar.
So far, so good. MEN vid fyra månader började jag tänka på att han inte lyfte huvudet så bra, liksom hängde med det, lutat åt ena eller andra sidan.
Vi är nu under utredning på barnkliniken, har träffat läkarna ett par gånger och går på sjukgymnastik. Övar mycket på mage, på boll och med såpbubblor, och även om det blivit mycket bättre, försenar detta honom. Han är nu 10,5 månad, har suttit bra i en dryg månad, men visar inga tecken på att förflytta sig (mer än när han rullar från rygg till mage eller tvärtom, vid enstaka tillfällen hela varvet runt). Han väger 9 kg, 74 cm, med ett huvudmått på 49,5 cm. Huvudet är alltså stort, och det kan vara genetiskt (min stora pojke hade också stort huvud, men låg lika högt över på den kurvan som i längd och vikt). Hydrocephalus uteslöts via ultraljud (pappan undersöktes också som barn p g a sitt stora huvud). Därutöver väntar vi på provsvar på blod- och urinprov.
Han är matglad och glad rent allmänt, ler mycket, ger tydliga gensvar. Han är lättskött men blir nu ibland frustrerad av att sitta still, verkar det som. "Pratar "en hel del, med lika nyanserat joller som jämngamla barn.
Jag är förstås tacksam för att han mår så pass bra, men undrar ändå vad framtiden kommer att bära för hans del. Blev stressad av senaste bvc-besöket, när vi föräldrar får vara budbärare mellan läkarna - det är jättefrustrerande!!!
Någon som har några tankar eller idéer om hur vi ska gå vidare?