Jag fattar inte varför skolan envisas med att fortsätta med det. Kan någon bringa ljus över motivet och syftet? Det känns så ålderdomligt och fegt, som om man inte vågar konfrontera de som är syndarna utan går runt det hela med att det gäller alla.
Några elever i skolan missköter sig på olika sätt såsom att komma för sent, tugga tuggummi och andra regelbrott. Det som då händer är att _alla_ barn får olika restriktioner. Det var inte ens barn i samma klass och man vet exakt vilka barn det var som misskötte sig. Jag kan inte med det här. Om man sköter sig så får man straff ändå och jag tycker det är helt fel. Det är inte konstigt att våra barn och ungdomar skiter i reglerna om de får straff i vilket fall, tänker jag.
När de vet vilka det är tycker jag att det är dessa elever och inga andra som ska ha restriktioner och vore det mitt barn tycker jag att han kunde få dem och skämmas med dem.
Det är inte bara barnet som berättat (jag brukar ju fråga andra om det). Jag har det svart på vitt från skolledaren.
Alltså känner jag för att protestera. Vad tycker ni?
Livet måste inte vara perfekt för att vara underbart.
1
Kollektivbestraffning? Jag fattar inte varför skolan envisas med att fortsätta med det. Kan någon bringa ljus över motivet och syftet? Det känns så ålderdomligt och fegt, som om man inte vågar konfrontera de som är syndarna utan går runt det hela med att det gäller alla.
Några elever i skolan missköter sig på olika sätt såsom att komma för sent, tugga tuggummi och andra regelbrott. Det som då händer är att _alla_ barn får olika restriktioner. Det var inte ens barn i samma klass och man vet exakt vilka barn det var som misskötte sig. Jag kan inte med det här. Om man sköter sig så får man straff ändå och jag tycker det är helt fel. Det är inte konstigt att våra barn och ungdomar skiter i reglerna om de får straff i vilket fall, tänker jag.
När de vet vilka det är tycker jag att det är dessa elever och inga andra som ska ha restriktioner och vore det mitt barn tycker jag att han kunde få dem och skämmas med dem.
Det är inte bara barnet som berättat (jag brukar ju fråga andra om det). Jag har det svart på vitt från skolledaren.
Alltså känner jag för att protestera. Vad tycker ni?
Jag vet inte, här var det just nu aktuellt att införa kulförbud för alla klasser som delar fritids, efter att en flicka i sexårs hade blivit bestulen på en massa kulor. Barnen är besvikna, men jag har svårt att bli så särskilt upprörd över det, trots att det ju absolut faller under kollektiv bestraffning.
2
Jag vet inte, här var det just nu aktuellt att införa kulförbud för alla klasser som delar fritids, efter att en flicka i sexårs hade blivit bestulen på en massa kulor. Barnen är besvikna, men jag har svårt att bli så särskilt upprörd över det, trots att det ju absolut faller under kollektiv bestraffning.
Tyvärr är det ju ibland svårt att göra på annat sätt, även om jag tycker att man ska använda det så lite det bara går. Ibland är det grupptryck man då skapar just det som behövs för att få ordning på situationen. Det kan göra att den "skötsamma" majoriteten tar kommandot över de andra. Men då ska ju grupptrycket också kunna göra att restriktionern hävs när majoriteten fått minoriten att skärpa sig.
Kollektiva restriktioner är vanliga i samhället överhuvudtaget. T.ex. är det i vissa naturreservat problem med att vissa tältare tar grenar från växande träd och skräpar ner. Då har man i de reservaten infört tältningsförbud för alla, inte för att tältandet i sig är något problem. I Stockholm är det förbjudet att cykla i terräng överallt, för att lagstiftarna tycker att det är för krångligt att skilja de områden som "tål" cykling och de som inte gör det.
3
Tyvärr är det ju ibland svårt att göra på annat sätt, även om jag tycker att man ska använda det så lite det bara går. Ibland är det grupptryck man då skapar just det som behövs för att få ordning på situationen. Det kan göra att den "skötsamma" majoriteten tar kommandot över de andra. Men då ska ju grupptrycket också kunna göra att restriktionern hävs när majoriteten fått minoriten att skärpa sig.
Kollektiva restriktioner är vanliga i samhället överhuvudtaget. T.ex. är det i vissa naturreservat problem med att vissa tältare tar grenar från växande träd och skräpar ner. Då har man i de reservaten infört tältningsförbud för alla, inte för att tältandet i sig är något problem. I Stockholm är det förbjudet att cykla i terräng överallt, för att lagstiftarna tycker att det är för krångligt att skilja de områden som "tål" cykling och de som inte gör det.
Säger som de andra: i det här fallet handlar det om att få den tysta massan att reagera och själva säga ifrån.
Hur tuffa och balla de här personerna än är så brukar de böja sig för majoriteten när de inser att de inte plockar några poäng utan att de blir föremål för missnöje och irritation från de andra.
Människan är en flockvarelse och i vissa situationer så står den enklaste lösningen att finna just i flocken och dess reaktioner.
4
Säger som de andra: i det här fallet handlar det om att få den tysta massan att reagera och själva säga ifrån.
Hur tuffa och balla de här personerna än är så brukar de böja sig för majoriteten när de inser att de inte plockar några poäng utan att de blir föremål för missnöje och irritation från de andra.
Människan är en flockvarelse och i vissa situationer så står den enklaste lösningen att finna just i flocken och dess reaktioner.
Beror på situationen tycker jag. Vad är det för restriktioner barnen har fått? Och vilka regelbrott har de begått?
Ibland är det svårt att införa restriktioner bara mot de elever som gjort fel, eftersom det helt enkelt inte går att hålla koll på alla barn i varje sekund. Det känns orättvist ibland, men det är som sagt svårt att göra på annat sätt. Hur ska man t.ex. som rastvakt (när man inte alltid känner barnen så väl) kunna hålla koll på vilka barn som får kasta snöboll och vilka som inte får? Det är i princip omöjligt, därför får ingen kasta snö.
5
Beror på situationen tycker jag. Vad är det för restriktioner barnen har fått? Och vilka regelbrott har de begått?
Ibland är det svårt att införa restriktioner bara mot de elever som gjort fel, eftersom det helt enkelt inte går att hålla koll på alla barn i varje sekund. Det känns orättvist ibland, men det är som sagt svårt att göra på annat sätt. Hur ska man t.ex. som rastvakt (när man inte alltid känner barnen så väl) kunna hålla koll på vilka barn som får kasta snöboll och vilka som inte får? Det är i princip omöjligt, därför får ingen kasta snö.
Det finns en klick med barn som inte respekterar diverse regler, typ sådana saker som du nämner, men även värre som att slåss och jävlas med andra. De vet exakt vilka dessa är och jag ser det som att de får punktmarkera dem, men inte låta alla andra lida för det. Kan dom inte sätta barnen på att sopa skolgården liksom? Det är skillnad på att ingen får kasta snö och att alla andra ska få ett straff bara för att någon ändå gjort det. Så tänker jag.
6
Det finns en klick med barn som inte respekterar diverse regler, typ sådana saker som du nämner, men även värre som att slåss och jävlas med andra. De vet exakt vilka dessa är och jag ser det som att de får punktmarkera dem, men inte låta alla andra lida för det. Kan dom inte sätta barnen på att sopa skolgården liksom? Det är skillnad på att ingen får kasta snö och att alla andra ska få ett straff bara för att någon ändå gjort det. Så tänker jag.
FEL med kollektiv bestraffning! Varför ska skolan syssla med sånt?! I min sons klass gör fröken så att om en pojke har bråkat blir hela pojkgruppen drabbad genom tex kvarsittning. Om någon pojke bråkar vid tjejjernas snögrottor blir ALLA pojkar portade från den delen av skolgården etc. HELT FEL!!!!
7
FEL med kollektiv bestraffning! Varför ska skolan syssla med sånt?! I min sons klass gör fröken så att om en pojke har bråkat blir hela pojkgruppen drabbad genom tex kvarsittning. Om någon pojke bråkar vid tjejjernas snögrottor blir ALLA pojkar portade från den delen av skolgården etc. HELT FEL!!!!
Välkommen att försöka hålla isär vilka som får och inte får vara på en del av skolgården välkommen att försöka förutse alla trick barnen kan hitta på för att kringgå det tillfälliga förbudet.
Ibland blir jag lite häpen över vad en del föräldrar tror att skolan kan göra. Vi har MÅNGA barn att hålla reda på, inte bara ett eller två.
Det är helt enkelt inte realistiskt att tro att det går att hålla koll på, eller hålla reda på vissa speciella barn bland en massa andra. Om du är rastvakt så tillkommer dessutom barn som du inte känner till så bra - på en stor skola kanske du inte ens kan namnet på dem.
Och punktmarkera - hur många lärare tror du det finns på en skola? Har allt prat om för få vuxna i skolan gått dig helt förbi??
Jag tycker ni kan vikariera i skolan och "visa hur det ska gå till". Jag tittar intresserat på!
8
Välkommen att försöka hålla isär vilka som får och inte får vara på en del av skolgården välkommen att försöka förutse alla trick barnen kan hitta på för att kringgå det tillfälliga förbudet.
Ibland blir jag lite häpen över vad en del föräldrar tror att skolan kan göra. Vi har MÅNGA barn att hålla reda på, inte bara ett eller två.
Det är helt enkelt inte realistiskt att tro att det går att hålla koll på, eller hålla reda på vissa speciella barn bland en massa andra. Om du är rastvakt så tillkommer dessutom barn som du inte känner till så bra - på en stor skola kanske du inte ens kan namnet på dem.
Och punktmarkera - hur många lärare tror du det finns på en skola? Har allt prat om för få vuxna i skolan gått dig helt förbi??
Jag tycker ni kan vikariera i skolan och "visa hur det ska gå till". Jag tittar intresserat på!
Är man så speciellt välkommen som förälder om man gör annat än att spanar in läget?
Min erfarenhet är att man _inte_ är det.
Jag var med ett av mina barn i skolan ca 1ggn/veckan därför att det var stökigt och bråkigt. Mitt barn tillhörde faktiskt inte den klicken av barn men jag ville se, precis som du tycker att man som förälder ska göra, bilda sig en uppfattning.
Den läraren blev skitförbannad eftersom jag tog ordet från henne när det bara var kakafoni i klassen och talade tydligt om att man är tyst när läraren pratar. Jag visade även fysiskt att man försöker sitta still genom att bara lägga handen på axeln på den pojken som bara ville springa runt.
Det var lika provocerande det.
Listan kan göras lång och jag vet att det inte är samma sak att vara i en klass varje dag som en gång i veckan. Men det jag säger är att föräldrar är i allmänhet välkomna om de inte syns eller märks. Så fort de har åsikter gås det i försvarsposition som bara leder till låsningar.
Vart tog samarbetet vägen?
9
Är man så speciellt välkommen som förälder om man gör annat än att spanar in läget?
Min erfarenhet är att man _inte_ är det.
Jag var med ett av mina barn i skolan ca 1ggn/veckan därför att det var stökigt och bråkigt. Mitt barn tillhörde faktiskt inte den klicken av barn men jag ville se, precis som du tycker att man som förälder ska göra, bilda sig en uppfattning.
Den läraren blev skitförbannad eftersom jag tog ordet från henne när det bara var kakafoni i klassen och talade tydligt om att man är tyst när läraren pratar. Jag visade även fysiskt att man försöker sitta still genom att bara lägga handen på axeln på den pojken som bara ville springa runt.
Det var lika provocerande det.
Listan kan göras lång och jag vet att det inte är samma sak att vara i en klass varje dag som en gång i veckan. Men det jag säger är att föräldrar är i allmänhet välkomna om de inte syns eller märks. Så fort de har åsikter gås det i försvarsposition som bara leder till låsningar.
Nej, inte vill jag ha föräldrar som observatörer. Jag vill att de föräldrar som tror att de kan göra jobbet bättre, provar. Då måste du nog ta ett vikariat, helt enkelt. Det jag ville ha sagt är att det är otroligt enkelt att stå och titta på och säga "det är väl bara att..." men en helt annan sak att stå där med en barngrupp och utföra jobbet.
Jag menar att ibland går det inte att göra på annat sätt än att ge en kollektiv bestraffning eftersom det är omöjligt att hålla rätt på vem som får göra si och vem som inte får det.
Som förälder kan det låta lätt, det är väl bara att se till att just den och den inte får... men det ÄR inte så lätt. Vi har hand om GRUPPER av barn och ingen utbildning i världen visar hur man klonar sig och är på flera ställen samtidigt och håller reda på hundra saker samtidigt. DET kanske är bra om föräldrarna förstår innan de kläcker ur sig att det är väl bara att.
Så, kom inte och iaktta, prova jobbet istället och visa hur det ska göras. Jag är säker på att du också skulle komma till samma slutsats som jag: det är inte så enkelt.
10
Nej, inte vill jag ha föräldrar som observatörer. Jag vill att de föräldrar som tror att de kan göra jobbet bättre, provar. Då måste du nog ta ett vikariat, helt enkelt. Det jag ville ha sagt är att det är otroligt enkelt att stå och titta på och säga "det är väl bara att..." men en helt annan sak att stå där med en barngrupp och utföra jobbet.
Jag menar att ibland går det inte att göra på annat sätt än att ge en kollektiv bestraffning eftersom det är omöjligt att hålla rätt på vem som får göra si och vem som inte får det.
Som förälder kan det låta lätt, det är väl bara att se till att just den och den inte får... men det ÄR inte så lätt. Vi har hand om GRUPPER av barn och ingen utbildning i världen visar hur man klonar sig och är på flera ställen samtidigt och håller reda på hundra saker samtidigt. DET kanske är bra om föräldrarna förstår innan de kläcker ur sig att det är väl bara att.
Så, kom inte och iaktta, prova jobbet istället och visa hur det ska göras. Jag är säker på att du också skulle komma till samma slutsats som jag: det är inte så enkelt.
Frågan kvarstår, är man så himla välkommen då?
Ser att du helt har undvikit min kärnfråga. Jag upplever att lärare alltid kommer med "kom och kolla" etc men när det kommer till kritan var det inte bra _heller_.
11
Frågan kvarstår, är man så himla välkommen då?
Ser att du helt har undvikit min kärnfråga. Jag upplever att lärare alltid kommer med "kom och kolla" etc men när det kommer till kritan var det inte bra _heller_.
Jag tycker du är lite hård nu. Det är en sak att komma in som förälder och hälsa på och en annan sak att vara en vikarie. Mycket ser enkelt ut men ofta ligger det år av erfarenhet och övning bakom, som t e x att ha en samling själv med 25 barn.
Om flera barn stör så är det väl bara att göra si eller så, kan man tycka som förälder men när man själv sitter där så är det inte lika enkelt.
Jag välkomna gärna föräldrar in i klassrummet och jag är helt emot kollektiv bestraffning. I det längsta försöker man undvika det men ibland funkar det inte. Barn skyller på varandra man vet inte vem som har gjort vad m.m.
Att tugga tugggummi på lektionen är lättare att förbjuda alla än att ta en diskussion som kan ta en hel lektion, även om det bara är några få som misssköter sig.
Till sist vill jag säga att som pedagog har man flera års utbildning, man gör sitt bästa och sliter häcken av sig för ett mycket underbetalt jobb där man får utstå mycket kritik från föräldrar ibland.
Åsikter från föräldrar är välkomna men vissa föräldrar vet bäst i alla lägen och för att få en rättvis bild att ett lärarjobb, gå in och vikariera i en klass innan du lägger för mycket kritik på läraren.
13
Jag tycker du är lite hård nu. Det är en sak att komma in som förälder och hälsa på och en annan sak att vara en vikarie. Mycket ser enkelt ut men ofta ligger det år av erfarenhet och övning bakom, som t e x att ha en samling själv med 25 barn.
Om flera barn stör så är det väl bara att göra si eller så, kan man tycka som förälder men när man själv sitter där så är det inte lika enkelt.
Jag välkomna gärna föräldrar in i klassrummet och jag är helt emot kollektiv bestraffning. I det längsta försöker man undvika det men ibland funkar det inte. Barn skyller på varandra man vet inte vem som har gjort vad m.m.
Att tugga tugggummi på lektionen är lättare att förbjuda alla än att ta en diskussion som kan ta en hel lektion, även om det bara är några få som misssköter sig.
Till sist vill jag säga att som pedagog har man flera års utbildning, man gör sitt bästa och sliter häcken av sig för ett mycket underbetalt jobb där man får utstå mycket kritik från föräldrar ibland.
Åsikter från föräldrar är välkomna men vissa föräldrar vet bäst i alla lägen och för att få en rättvis bild att ett lärarjobb, gå in och vikariera i en klass innan du lägger för mycket kritik på läraren.
Reglerna ska alla följa. Jag har aldrig sagt att de ska ha olika regler. När man ser vem som bryter en regel är det individen man ska ta det med. Håll de barn åt sidan som ska ha sin bestraffning. De är tio-femton men alla 300 barn ska ta straffet. Inte hålla sig till en regel alltså, utan få bestraffning.
Applicera det i ditt eget jobb. Din kollega bryter mot regler i lärarrummet. Enligt ditt sätt att tänka är det då rimligt att lärarrummet stängs av för samtliga lärare, för rektorn har ju annat att göra än att hålla koll på att just den läraren sköter sig. Matsalen också, för kan läraren bryta mot regler lärarrummet så kan han göra det i matsalen och rektorn kan ju inte vara där och kolla. Bäst att stänga av.
Personligen tror jag att lärare i alltför stor utsträckning är fast i att se kollektivet och inte individerna. Det är "barnen", "klassen", "eleverna" i grupp man både talar om och hanterar.
De som sköter sig får straff trots att de sköter sig och de som inte skötte sig får egentligen inget straff eftersom alla andra också får det och då är det ju inget som utmärker.
Jag har sett det här i vuxenlivet. Det personliga ansvaret är ovanligt. Många gömmer sig snabbt i gruppen, särskilt om de är skyldiga, för det är precis vad de lärt sig att göra i skolan.
14
Reglerna ska alla följa. Jag har aldrig sagt att de ska ha olika regler. När man ser vem som bryter en regel är det individen man ska ta det med. Håll de barn åt sidan som ska ha sin bestraffning. De är tio-femton men alla 300 barn ska ta straffet. Inte hålla sig till en regel alltså, utan få bestraffning.
Applicera det i ditt eget jobb. Din kollega bryter mot regler i lärarrummet. Enligt ditt sätt att tänka är det då rimligt att lärarrummet stängs av för samtliga lärare, för rektorn har ju annat att göra än att hålla koll på att just den läraren sköter sig. Matsalen också, för kan läraren bryta mot regler lärarrummet så kan han göra det i matsalen och rektorn kan ju inte vara där och kolla. Bäst att stänga av.
Personligen tror jag att lärare i alltför stor utsträckning är fast i att se kollektivet och inte individerna. Det är "barnen", "klassen", "eleverna" i grupp man både talar om och hanterar.
De som sköter sig får straff trots att de sköter sig och de som inte skötte sig får egentligen inget straff eftersom alla andra också får det och då är det ju inget som utmärker.
Jag har sett det här i vuxenlivet. Det personliga ansvaret är ovanligt. Många gömmer sig snabbt i gruppen, särskilt om de är skyldiga, för det är precis vad de lärt sig att göra i skolan.
Du får tycka hur mycket du vill att jag är hård men jag talar från mina erfarenheter.
Det jag försöker påpeka är att skolan inte alltid är så välkomnande mot föräldrar som de tycks inbilla sig. Eller rättare, föräldrar är välkomna så länge som de inte tycker eller tänker.
En del yrkesgrupper har en roll där kritik och ifrågasättande ingår normalt och det är kanske något man måste ta med i beräkningen. Det gäller inte bara lärare utan tex läkare, politiker etc. Står man inte ut med kritiken så kanske det inte var rätt jobb oavsett vilket jobb man har. Eller motsvarande innan man avfärdar kritiken med "gör jobbet själv" ska man kunna _bemöta_ den. (Ingen läkare eller politiker besvarar kritik med det argumentet och varti ligger eg sakskillnaden?
Kort sagt tycker rjag att skolan är alldeles för dålig på att ta till sig och lyssna på kritik och att den totalt avfärdas. Eller möjligen att det görs till ett problem för den enskila individen.
Ska ta ett exempel till så får vi se om du förstår hur jag menar.
För inte så länge sedan påpekade jag ett för skolan generellt problem. Jag uppmärksammade det via en bagatellartad händelse i klassen. Jag upplyste läraren om detta samt att jag skulle ta detta via rektorn eftersom det handlade om ett generelölt problem.
ÄNDÅ får jag höra att jag sagt att läraren var inkomptent (hade sagt "det finns en brist"). Rektorn kommer och säger "Jag hörde att ditt barn har ett problem".
SUCK....
Det tog flera timmar innan rektorn insåg att jag INTE pratade om läraren öht utan om en _generell_ företeelse.
Kontentan är att skolan ser allt oerhört svart, förväntar sig att allt är negativt och handlar om personer isf händelser. Där finns det oerhört mycket att arbeta inom skolans värld om ni verkligen vill att föräldrar ska vara välkomna och inte bara nickedockor.
15
Du får tycka hur mycket du vill att jag är hård men jag talar från mina erfarenheter.
Det jag försöker påpeka är att skolan inte alltid är så välkomnande mot föräldrar som de tycks inbilla sig. Eller rättare, föräldrar är välkomna så länge som de inte tycker eller tänker.
En del yrkesgrupper har en roll där kritik och ifrågasättande ingår normalt och det är kanske något man måste ta med i beräkningen. Det gäller inte bara lärare utan tex läkare, politiker etc. Står man inte ut med kritiken så kanske det inte var rätt jobb oavsett vilket jobb man har. Eller motsvarande innan man avfärdar kritiken med "gör jobbet själv" ska man kunna _bemöta_ den. (Ingen läkare eller politiker besvarar kritik med det argumentet och varti ligger eg sakskillnaden?
Kort sagt tycker rjag att skolan är alldeles för dålig på att ta till sig och lyssna på kritik och att den totalt avfärdas. Eller möjligen att det görs till ett problem för den enskila individen.
Ska ta ett exempel till så får vi se om du förstår hur jag menar.
För inte så länge sedan påpekade jag ett för skolan generellt problem. Jag uppmärksammade det via en bagatellartad händelse i klassen. Jag upplyste läraren om detta samt att jag skulle ta detta via rektorn eftersom det handlade om ett generelölt problem.
ÄNDÅ får jag höra att jag sagt att läraren var inkomptent (hade sagt "det finns en brist"). Rektorn kommer och säger "Jag hörde att ditt barn har ett problem".
SUCK....
Det tog flera timmar innan rektorn insåg att jag INTE pratade om läraren öht utan om en _generell_ företeelse.
Kontentan är att skolan ser allt oerhört svart, förväntar sig att allt är negativt och handlar om personer isf händelser. Där finns det oerhört mycket att arbeta inom skolans värld om ni verkligen vill att föräldrar ska vara välkomna och inte bara nickedockor.
Egentligen är ju många lagar kollektiva bestraffningar. Några kan inte hålla sig till folkvett och då måste man förbjuda för alla istället.
På arbetsplatser finns också sådana "bestraffningar" eller vad man ska kalla det. På ett av sommarjobben så fick alla som arbetade där ta hem de misslyckade varianterna av det som tillverkades. Sedan uppdagades det att en del (vuxna!) med vilje saboterade tillverkningen då och då för att det skulle bli misslyckade exemplar att ta hem.
Därmed upphörde förmånen för alla.
Jag ser det som en ganska självklar följd av att några inte kan hålla sig till enkla regler och där arbetsgivare inte kan sitta och hålla koll på de enskilda anställda, alltså inrättas en regel som gäller alla.
Så det är inte alls något som bara gäller skolans värld, det gäller alla människor när de uppträder i grupp.
16
Egentligen är ju många lagar kollektiva bestraffningar. Några kan inte hålla sig till folkvett och då måste man förbjuda för alla istället.
På arbetsplatser finns också sådana "bestraffningar" eller vad man ska kalla det. På ett av sommarjobben så fick alla som arbetade där ta hem de misslyckade varianterna av det som tillverkades. Sedan uppdagades det att en del (vuxna!) med vilje saboterade tillverkningen då och då för att det skulle bli misslyckade exemplar att ta hem.
Därmed upphörde förmånen för alla.
Jag ser det som en ganska självklar följd av att några inte kan hålla sig till enkla regler och där arbetsgivare inte kan sitta och hålla koll på de enskilda anställda, alltså inrättas en regel som gäller alla.
Så det är inte alls något som bara gäller skolans värld, det gäller alla människor när de uppträder i grupp.
Nej, politiker bemöter många gånger inte frågan alls utan pratar vidare om annat.
Du har inte för ett ögonblick funderat på att det du tycker är ett tråkigt bemötande är något som framkallats? Eller tänker du att lärare redan är så när de är nyexade och kommer ut till skolorna?
Det är inte en ursäkt, men väl en förklaring: har man jobbat några år och mött på ett antal föräldrar som tycker att de "vet" hur jobbet ska skötas, som anser att jag som lärare genast ska göra som de säger, som själva inte kan lyssna ett ögonblick och höra hur jag, som utför jobbet, upplever situationen - ja då är det väldigt lätt att taggarna hamnar utanför så fort en förälder ska berätta hur jag ska jobba.
Synd, för ibland handlar det nog om bra iakttagelser och genuint goda råd, men alldeles för ofta så är det bara föräldrar som ser sin lilla bit utan att förstå att det blir annorlunda när man arbetar med grupper och inte med enskilda barn i klassrummet och skolgården och som inte vill ta in att deras barn inte funkar likadant i skolan som hemma.
Jag försöker lyssna, men jag slår ganska snabbt av öronen när känner att föräldern bara vill ha sin vilja fram och slå fast att den har rätt och jag har fel.
Återigen, du kanske inte är sådan, men gissa hur många som ÄR så. Jag sköter mitt jobb och till viss del ska jag lyssna på föräldrar, men i slutändan så är det jag som beslutar hur jag ska utföra arbetet och vad som är vettigt att ta in och vad som inte är det. En del är vettigt med totalt ogenomförbart i skolan och det måste man ju kunna förstå som förälder. Alternativt, ta ett vik och se om det verkligen inte går att göra som man tror...
17
Nej, politiker bemöter många gånger inte frågan alls utan pratar vidare om annat.
Du har inte för ett ögonblick funderat på att det du tycker är ett tråkigt bemötande är något som framkallats? Eller tänker du att lärare redan är så när de är nyexade och kommer ut till skolorna?
Det är inte en ursäkt, men väl en förklaring: har man jobbat några år och mött på ett antal föräldrar som tycker att de "vet" hur jobbet ska skötas, som anser att jag som lärare genast ska göra som de säger, som själva inte kan lyssna ett ögonblick och höra hur jag, som utför jobbet, upplever situationen - ja då är det väldigt lätt att taggarna hamnar utanför så fort en förälder ska berätta hur jag ska jobba.
Synd, för ibland handlar det nog om bra iakttagelser och genuint goda råd, men alldeles för ofta så är det bara föräldrar som ser sin lilla bit utan att förstå att det blir annorlunda när man arbetar med grupper och inte med enskilda barn i klassrummet och skolgården och som inte vill ta in att deras barn inte funkar likadant i skolan som hemma.
Jag försöker lyssna, men jag slår ganska snabbt av öronen när känner att föräldern bara vill ha sin vilja fram och slå fast att den har rätt och jag har fel.
Återigen, du kanske inte är sådan, men gissa hur många som ÄR så. Jag sköter mitt jobb och till viss del ska jag lyssna på föräldrar, men i slutändan så är det jag som beslutar hur jag ska utföra arbetet och vad som är vettigt att ta in och vad som inte är det. En del är vettigt med totalt ogenomförbart i skolan och det måste man ju kunna förstå som förälder. Alternativt, ta ett vik och se om det verkligen inte går att göra som man tror...
Absolut har jag funderat på det men det är som du säger en förklaring och inget annat.
För hur som haver är det i mina ögon ett generellt problem hur skolor tacklar kritik.
Tex som du säger "slå dövörat till för att föräldrar vill ha sin vilja fram".
Vad är det eg som säger att det förhåller sig just såå och att det inte är du som tolkar det så. Kan det ligga något i kritiken?
Om det nu är vanligast med trångsynta föräldrar, varför försöker inte skolan att öka förståelsen på annat sätt än att låta läraren slå dövöronen till?
Och det där "ta ett vik" anser jag är totalt avfärdande av kritik, den lärare som hävdar det har jag svårt att ta på fullt allvar faktiskt. _Bemöt_ den istället.
18
Absolut har jag funderat på det men det är som du säger en förklaring och inget annat.
För hur som haver är det i mina ögon ett generellt problem hur skolor tacklar kritik.
Tex som du säger "slå dövörat till för att föräldrar vill ha sin vilja fram".
Vad är det eg som säger att det förhåller sig just såå och att det inte är du som tolkar det så. Kan det ligga något i kritiken?
Om det nu är vanligast med trångsynta föräldrar, varför försöker inte skolan att öka förståelsen på annat sätt än att låta läraren slå dövöronen till?
Och det där "ta ett vik" anser jag är totalt avfärdande av kritik, den lärare som hävdar det har jag svårt att ta på fullt allvar faktiskt. _Bemöt_ den istället.
Jag lyckas nog inte förklara skillnaden på regel och bestraffning.
En regeländring är inte en bestraffning. Det finns ett visst gränsland, men för att göra det tydligt:
Lektionen börjar klockan 10.00. Då ska man sitta på sin plats. Tre barn kommer upprepade gånger för sent så att lektionen inte kan börjar förrän 10.10.
Ska alla får kvarsittning?
Man kan ändra reglerna om det är svårt att veta vem som brutit mot dem eller om det är svårt att kontrollera. Det håller jag med dig om. Men man måste hålla isär regeländring och straff.
Tror du att brödtjuvarna förstod att de var problemet? Jag är tämligen säker på att de inte gjorde det. De tyckte troligen bara att arbetsgivaren var en tjurskalle som sabbade deras lilla förmån.
19
Jag lyckas nog inte förklara skillnaden på regel och bestraffning.
En regeländring är inte en bestraffning. Det finns ett visst gränsland, men för att göra det tydligt:
Lektionen börjar klockan 10.00. Då ska man sitta på sin plats. Tre barn kommer upprepade gånger för sent så att lektionen inte kan börjar förrän 10.10.
Ska alla får kvarsittning?
Man kan ändra reglerna om det är svårt att veta vem som brutit mot dem eller om det är svårt att kontrollera. Det håller jag med dig om. Men man måste hålla isär regeländring och straff.
Tror du att brödtjuvarna förstod att de var problemet? Jag är tämligen säker på att de inte gjorde det. De tyckte troligen bara att arbetsgivaren var en tjurskalle som sabbade deras lilla förmån.
Vissa förseelser är ju enkla att se till att bara förövarna får ta konsekvenserna av, det är inte tu tal om detta.
Jag tänker däremot att exempel som tagits upp om att några inte får vara på en viss del av skolgården vid rast, är svårt att genomföra. Alla eller ingen, annars blir det ohållbart för den som ska vara rastvakt. Så ibland får det bli en restriktion/straff eller vad man vill kalla det för - som blir kollektiv.
Som andra påpekat så kan en kollektiv bestraffning också vara till för att väcka resten i gruppen. Att få dem att reagera och ingripa istället för att tyst titta på eller till och med uppmuntra genom att skratta eller tycka att de som bryter mot reglerna är "balla".
Beträffande exemplet jag gav från mitt sommarjobb så var det ju ett sätt för arbetsgivaren att hantera situationen. Jag tror att de som sabbade nog var väl medvetna om att de var orsaken till att ingen numera fick någon förmån och att det kanske hade varit bra att nöja sig utan att själva "hjälpa till" att ordna fria varor. Fast så är det ju: några få sabbar för flertalet och det går igen genom hela livet och alla åldrar, dessvärre.
20
Vissa förseelser är ju enkla att se till att bara förövarna får ta konsekvenserna av, det är inte tu tal om detta.
Jag tänker däremot att exempel som tagits upp om att några inte får vara på en viss del av skolgården vid rast, är svårt att genomföra. Alla eller ingen, annars blir det ohållbart för den som ska vara rastvakt. Så ibland får det bli en restriktion/straff eller vad man vill kalla det för - som blir kollektiv.
Som andra påpekat så kan en kollektiv bestraffning också vara till för att väcka resten i gruppen. Att få dem att reagera och ingripa istället för att tyst titta på eller till och med uppmuntra genom att skratta eller tycka att de som bryter mot reglerna är "balla".
Beträffande exemplet jag gav från mitt sommarjobb så var det ju ett sätt för arbetsgivaren att hantera situationen. Jag tror att de som sabbade nog var väl medvetna om att de var orsaken till att ingen numera fick någon förmån och att det kanske hade varit bra att nöja sig utan att själva "hjälpa till" att ordna fria varor. Fast så är det ju: några få sabbar för flertalet och det går igen genom hela livet och alla åldrar, dessvärre.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det är skillnad på att ingen får kasta snö och att alla andra ska få ett straff bara för att någon ändå gjort det. Så tänker jag.
