AAaargh, när kommer "mysperioden"?
_0402 Februaribarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2003
    #1

    AAaargh, när kommer "mysperioden"?

    Jag har någonstans hört att det ska vaar en period mys o gos mellan trotsperioderna, typ nu när de är 5 år. Men icke så hemma hos oss.

    Jag vet inte vad vi gör för fel men vi har fått en minitonåring som ifrågasätter ALLT hemma. Hon ORKAR inte hjälpa till med något, eller hålla fast i sina intressen, hon får fantastiska humörsutbrott med hystrerisk låtsasagråt som "hon inte kan sluta" för minsta lilla konflikt. Hon byter kläder 5-7 ggr/dag (o slänger de ratade på golvet), gör tvärtemot vad vi säger och blir nästan förvånad när reaktionen av det kommer, trots att vi alltid håller fast vid våra principer.

    Visst är hon fortfarande go och glad emellanåt, men oftast sitter det en envis "argrynka" mellan ögonbrynen redan tidigt på morgonen då jag kanske dukat fram fel frukost eller lagt fram fel kläder. Då jag dessutom ska jaga lillasyster som far fram som en skottspole o klättrar på allt, drar fram och stoppar i munnen känner jag ibland att min gräns är nådd :-( I nästa vecka ska lillan börja inskolas och jag ser faktiskt fram emot att börja jobba o ha lite lugn o ro igen.

    Är det bara Hanna som är så här, eller är det dax att kontakta barnpsykologen?
    ^^^^^^^^^^^^^^^ * * * ^^^^^^^^^^^^^^^^^
    Jenny med Hanna -04 och Elin -08
  2. 1
    AAaargh, när kommer "mysperioden"? Jag har någonstans hört att det ska vaar en period mys o gos mellan trotsperioderna, typ nu när de är 5 år. Men icke så hemma hos oss.

    Jag vet inte vad vi gör för fel men vi har fått en minitonåring som ifrågasätter ALLT hemma. Hon ORKAR inte hjälpa till med något, eller hålla fast i sina intressen, hon får fantastiska humörsutbrott med hystrerisk låtsasagråt som "hon inte kan sluta" för minsta lilla konflikt. Hon byter kläder 5-7 ggr/dag (o slänger de ratade på golvet), gör tvärtemot vad vi säger och blir nästan förvånad när reaktionen av det kommer, trots att vi alltid håller fast vid våra principer.

    Visst är hon fortfarande go och glad emellanåt, men oftast sitter det en envis "argrynka" mellan ögonbrynen redan tidigt på morgonen då jag kanske dukat fram fel frukost eller lagt fram fel kläder. Då jag dessutom ska jaga lillasyster som far fram som en skottspole o klättrar på allt, drar fram och stoppar i munnen känner jag ibland att min gräns är nådd :-( I nästa vecka ska lillan börja inskolas och jag ser faktiskt fram emot att börja jobba o ha lite lugn o ro igen.

    Är det bara Hanna som är så här, eller är det dax att kontakta barnpsykologen?
  3. Medlem sedan
    May 2004
    #2
    Syskonreaktion? Det kan ju komma lite pö om pö. Lillebror är just nu ett hygglo och är en hemskt nöjd 5-åring, han tycker själv att han lärt sig så mycket nu när han blivit så stor, någonting hände när han fyllde 5 och jag håller med honom. Han har blivit stor, vågar prova på nya saker och har överhuvudtaget mognat. Lillebror är nog då i fasen du läst om. Men vi kanske åker på däng när lillasyster/bror tittar ut? Så vi ska nog inte ropa hej....

    Hur är Hanna på dagis, likadan eller tar hon bara ut det hemma?
  4. 2
    Syskonreaktion? Det kan ju komma lite pö om pö. Lillebror är just nu ett hygglo och är en hemskt nöjd 5-åring, han tycker själv att han lärt sig så mycket nu när han blivit så stor, någonting hände när han fyllde 5 och jag håller med honom. Han har blivit stor, vågar prova på nya saker och har överhuvudtaget mognat. Lillebror är nog då i fasen du läst om. Men vi kanske åker på däng när lillasyster/bror tittar ut? Så vi ska nog inte ropa hej....

    Hur är Hanna på dagis, likadan eller tar hon bara ut det hemma?
  5. Medlem sedan
    Nov 1999
    #3
    Inte bara Hanna...
    Det där med argrynkan känner jag väl igen! Hon ger order, skriker, muttrar och surar majoriteten av tiden, känns det som - men då är jag kanske ändå lite orättvis? Nåja, vissa dagar är det som förgjort. Majken får utbrott fastän hon helt själv får välja kläder i garderoben t.ex. Att du faktiskt får lägga fram kläder, det låter ju fantastiskt. Just små saker tänder henne på en gång, och en tröttsam ihållande gråt eller skrik kan då pågå i halvtimmeslånga pass, helst i närheten av en stressad mamma. Det är svinjobbigt, och det värsta är att det är så svårt att bete sig vuxet i dessa situationer - jag blir helförbannad efter ett tag och svarar med allt annat än lugna och vuxna tillmälen. Ofta försöker jag svara lite kort och lugnt och nästa ignorera henne ett tag - hon får tjuta klart - men sen funkar det om man går och lyfter upp henne, så hon får vara "liten" en stund.

    Här har vi inga småsyskon att skylla på På dagis känner de över huvud taget inte igen henne i mina berättelser. Jag har ändå bett dem jobba mycket på att hon ska stanna kvar och kunna kompromissa med kompisar när det blir konflikter och inte bara sura eller gå i väg. I går frågade hon mig efter dagis: Mamma, vad tycker du är bäst: Att kompromissa eller bara gå i väg och tjura? Något hade hänt i dockvrån på dagis, men när jag började luska sa hon: Nej, jag vill inte berätta mer om det nu.

    Förstår att det är tufft när du dessutom har en minsting - vi lämnar över vår till storebröderna ibland och tar en promenad.

    JAg tror det är något slags ambivalent känsla mellan att vilja vara stor och samtidigt liten, men också att mista den här omnipotensen de har som yngre, att de kan allt och vet allt. Här handlar det nog också om att inordna sig i ett kollektiv och inte nödvändigtvis vara chefen, oavsett om det är dagis eller familj.
  6. 3
    Inte bara Hanna...
    Det där med argrynkan känner jag väl igen! Hon ger order, skriker, muttrar och surar majoriteten av tiden, känns det som - men då är jag kanske ändå lite orättvis? Nåja, vissa dagar är det som förgjort. Majken får utbrott fastän hon helt själv får välja kläder i garderoben t.ex. Att du faktiskt får lägga fram kläder, det låter ju fantastiskt. Just små saker tänder henne på en gång, och en tröttsam ihållande gråt eller skrik kan då pågå i halvtimmeslånga pass, helst i närheten av en stressad mamma. Det är svinjobbigt, och det värsta är att det är så svårt att bete sig vuxet i dessa situationer - jag blir helförbannad efter ett tag och svarar med allt annat än lugna och vuxna tillmälen. Ofta försöker jag svara lite kort och lugnt och nästa ignorera henne ett tag - hon får tjuta klart - men sen funkar det om man går och lyfter upp henne, så hon får vara "liten" en stund.

    Här har vi inga småsyskon att skylla på På dagis känner de över huvud taget inte igen henne i mina berättelser. Jag har ändå bett dem jobba mycket på att hon ska stanna kvar och kunna kompromissa med kompisar när det blir konflikter och inte bara sura eller gå i väg. I går frågade hon mig efter dagis: Mamma, vad tycker du är bäst: Att kompromissa eller bara gå i väg och tjura? Något hade hänt i dockvrån på dagis, men när jag började luska sa hon: Nej, jag vill inte berätta mer om det nu.

    Förstår att det är tufft när du dessutom har en minsting - vi lämnar över vår till storebröderna ibland och tar en promenad.

    JAg tror det är något slags ambivalent känsla mellan att vilja vara stor och samtidigt liten, men också att mista den här omnipotensen de har som yngre, att de kan allt och vet allt. Här handlar det nog också om att inordna sig i ett kollektiv och inte nödvändigtvis vara chefen, oavsett om det är dagis eller familj.
  7. Medlem sedan
    Jun 2000
    #4
    Simon är oxå inne i en argperiod just nu tycker jag. Går runt och muttrar och kan även bli rent ut sagt helförbannad ibland. När man säger åt honom om saker får man mest ett hånflin tillbaka och så fortsätter han med vad han hållit på med. Inte så kul men övergående som tur är. :-)
  8. 4
    Simon är oxå inne i en argperiod just nu tycker jag. Går runt och muttrar och kan även bli rent ut sagt helförbannad ibland. När man säger åt honom om saker får man mest ett hånflin tillbaka och så fortsätter han med vad han hållit på med. Inte så kul men övergående som tur är. :-)
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Tja... kanske det, vet inte riktigt. På dagis säger de att hon är precis som vanligt. Idga när vi kom hem från dagis (jag är sjuk o mår dökasst) bad jag henne plocka upp sin spade o hink o lägga dem i sandlådan typ 10 m därifrån. Då får jag ett "MEEEEEN ÅÅÅÅHH, jag VILL INTE vara barn mer, jag orkar inte!". Suck.
  10. 5
    Tja... kanske det, vet inte riktigt. På dagis säger de att hon är precis som vanligt. Idga när vi kom hem från dagis (jag är sjuk o mår dökasst) bad jag henne plocka upp sin spade o hink o lägga dem i sandlådan typ 10 m därifrån. Då får jag ett "MEEEEEN ÅÅÅÅHH, jag VILL INTE vara barn mer, jag orkar inte!". Suck.
  11. Medlem sedan
    Jul 2003
    #6
    O vad skönt att höra om fler som är som hon! Började bli seriöst orolig för vad vi kan ha gjort för fel! Beordra försöker hon hos oss också, utan famgång men hon försöker ändå gång på gång. Jag känner också att det är svårt att hållla sig på vuxennivå när man hela tidne blir testad testad testad testad... Speciellt nu när jag har åkt på någon slags kombinerad magsjuka/halsont och känner mig svag och hängig. Jag bad henne att SNÄLLA inte bråka med mig igår, eftersom jag mådde så dåligt. Visst. Hon började med att dte var fel tröja, fel strumpbyxor, fel gröt osv. När det sen var fel skor också (som jag stått o snörat med dunkade huvud) för att "de är okej mamma, men då får jag krulla tårna hela dagen så de får plats!!" fick jag spel, vrålade att det hade ju varit himla käckt om hon hade sagt det INNAN de kom på, vände upp o ner på korgen med skor och bad henne välja själv vilka xxxxx skor hon ville! Pga allt strul var jag såklart sen till tandläkaren o ville bara krypa ihop och gråta någonstans... Men vi har ju aldrig utrymme för det, ingen barnvakt och ingen släkting att ta kraft från, man ska bara orka, orka orka, vara pedagogisk och lugn. Elin är en go tjej men på ALLT och har mycket humör så fort hon inte får som hon vill..
  12. 6
    O vad skönt att höra om fler som är som hon! Började bli seriöst orolig för vad vi kan ha gjort för fel! Beordra försöker hon hos oss också, utan famgång men hon försöker ändå gång på gång. Jag känner också att det är svårt att hållla sig på vuxennivå när man hela tidne blir testad testad testad testad... Speciellt nu när jag har åkt på någon slags kombinerad magsjuka/halsont och känner mig svag och hängig. Jag bad henne att SNÄLLA inte bråka med mig igår, eftersom jag mådde så dåligt. Visst. Hon började med att dte var fel tröja, fel strumpbyxor, fel gröt osv. När det sen var fel skor också (som jag stått o snörat med dunkade huvud) för att "de är okej mamma, men då får jag krulla tårna hela dagen så de får plats!!" fick jag spel, vrålade att det hade ju varit himla käckt om hon hade sagt det INNAN de kom på, vände upp o ner på korgen med skor och bad henne välja själv vilka xxxxx skor hon ville! Pga allt strul var jag såklart sen till tandläkaren o ville bara krypa ihop och gråta någonstans... Men vi har ju aldrig utrymme för det, ingen barnvakt och ingen släkting att ta kraft från, man ska bara orka, orka orka, vara pedagogisk och lugn. Elin är en go tjej men på ALLT och har mycket humör så fort hon inte får som hon vill..
  13. Medlem sedan
    Jun 2000
    #7
    Simon brukar kommentera. Jag vill dö orkar inte vara barn mer.
  14. 7
    Simon brukar kommentera. Jag vill dö orkar inte vara barn mer.
  15. Malla
    #8

    Här har

    det blivit lugnare. Vi har haft en del konflikter men har det lugnare nu. Förhoppningsvis inträder även lugnet hos er. A kan visst visa humör men vill mest vara stor och duktig för tillfället. Hon poängterar att hon går i förSKOLAN, att hon är STORAsyster med mera. Dessutom cyklar hon nu utmärkt även på sin 16-tumscykel så att vi kan göra små cykelutflykter och det gillar hon för lillebror måste ju åka De "bryt" A har handlar om kläder. Vi har dock lyckats komma in i en modell som fungerar. Vi väljer kläderna tillsammans med henne uppe i hennes rum. På så vis kan vi i lugn och ro styra bort henne från kläder som är för varma, kalla etcetera. Om hon sedan blandar mönster och färger struntar vi i
    Du får andas djupt och hoppas att det snart kommer en lugn period
  16. 8
    Här har det blivit lugnare. Vi har haft en del konflikter men har det lugnare nu. Förhoppningsvis inträder även lugnet hos er. A kan visst visa humör men vill mest vara stor och duktig för tillfället. Hon poängterar att hon går i förSKOLAN, att hon är STORAsyster med mera. Dessutom cyklar hon nu utmärkt även på sin 16-tumscykel så att vi kan göra små cykelutflykter och det gillar hon för lillebror måste ju åka De "bryt" A har handlar om kläder. Vi har dock lyckats komma in i en modell som fungerar. Vi väljer kläderna tillsammans med henne uppe i hennes rum. På så vis kan vi i lugn och ro styra bort henne från kläder som är för varma, kalla etcetera. Om hon sedan blandar mönster och färger struntar vi i
    Du får andas djupt och hoppas att det snart kommer en lugn period
  17. Medlem sedan
    Jul 2003
    #9
    Haha, hade lika gärna kunnat vara min Hanna :-)
  18. 9
    Haha, hade lika gärna kunnat vara min Hanna :-)
  19. Medlem sedan
    Jul 2003
    #10
    Ja men då kan vi nog konstatera att det är någon slags fas ändå :-)
  20. 10
    Ja men då kan vi nog konstatera att det är någon slags fas ändå :-)
  21. Medlem sedan
    Jul 2003
    #11
    Ååå hoppas det lugnet kommer snart hos oss också... Jag skrev ovan att jag lägger fram kläder o det är en sanning med modifikation. Hon får själv välja kläder o visa mig, och om det inte är helt galet (är det en sommarklänning o regn ute så får det kanske bli tröja under + strumpbyxor t ex) så lägger vi fram det kvällen innan. När vi kommer ihåg o göra så så brukar det faktiskt vara rätt smidigt.
  22. 11
    Ååå hoppas det lugnet kommer snart hos oss också... Jag skrev ovan att jag lägger fram kläder o det är en sanning med modifikation. Hon får själv välja kläder o visa mig, och om det inte är helt galet (är det en sommarklänning o regn ute så får det kanske bli tröja under + strumpbyxor t ex) så lägger vi fram det kvällen innan. När vi kommer ihåg o göra så så brukar det faktiskt vara rätt smidigt.
  23. Medlem sedan
    May 2004
    #12
    Kan också tillägga att Lillebror var ganska så jobbig för ett tag sen (men det hade jag helt förträngt ) men nu har han liksom landat i sig själv. Han uttrycker själv då och då att det känns så bra att vara 5 år och det märks på honom. Han har börjat hantera saker som tidigare var helt omöjligt. Börjat visa en vilja att lära sig saker, innan var det uteslutet att tex ta bort stödhjulen, nu har han lärt sig cykla och är sååå stolt. Så jag tror att det kan vara en fas och som då förhoppningsvis även för Hanna landar i en lika trevlig och resonabel person som Lillebror . Fast det ska tilläggas får Lillebror inte sova sina 11.5 timmar per natt eller att att mål mat skjuts upp någon enstaka halvtimme då är han INTE att leka med.
  24. 12
    Kan också tillägga att Lillebror var ganska så jobbig för ett tag sen (men det hade jag helt förträngt ) men nu har han liksom landat i sig själv. Han uttrycker själv då och då att det känns så bra att vara 5 år och det märks på honom. Han har börjat hantera saker som tidigare var helt omöjligt. Börjat visa en vilja att lära sig saker, innan var det uteslutet att tex ta bort stödhjulen, nu har han lärt sig cykla och är sååå stolt. Så jag tror att det kan vara en fas och som då förhoppningsvis även för Hanna landar i en lika trevlig och resonabel person som Lillebror . Fast det ska tilläggas får Lillebror inte sova sina 11.5 timmar per natt eller att att mål mat skjuts upp någon enstaka halvtimme då är han INTE att leka med.
  25. Medlem sedan
    Jun 2000
    #13
    Japp och jag hoppas att den snart är över ;-)
  26. 13
    Japp och jag hoppas att den snart är över ;-)
  27. Medlem sedan
    May 2003
    #14
    Jodå, Alva är också mycket argare och surare nu. Här är det inte tal om att jag ens får vara med och välja kläder på morgonen. Är det kallt brukar jag föreslå att hon ska ha strumpbyxor också. Ibland tar hon dem på sig och ibland får jag ta dem med och lägga dem på dagis. Sen åker de på om hon fryser.
  28. 14
    Jodå, Alva är också mycket argare och surare nu. Här är det inte tal om att jag ens får vara med och välja kläder på morgonen. Är det kallt brukar jag föreslå att hon ska ha strumpbyxor också. Ibland tar hon dem på sig och ibland får jag ta dem med och lägga dem på dagis. Sen åker de på om hon fryser.
  29. Medlem sedan
    Jul 2003
    #15
    :-) Vad skönt att han har landat i sig själv, hoppas Hanna också gör det snart. Kram!
  30. 15
    :-) Vad skönt att han har landat i sig själv, hoppas Hanna också gör det snart. Kram!
  31. Medlem sedan
    Jul 2003
    #16
    Skönt att vi inte är ensamma om problemet :-) Jag har kommit en liten bit på väg, för några dagar sen var vi o köpte lite dagiskläder ihop (HM) o sen tog vi ICA Maxi o där fick hon välja en god frukost o sedan dess så äter hon utan tjat OCH klär på sig :-) Sen tjatar, surar o gnäller hon resten av dagen men mornarna är iaf helt ok TACK O LOV för fr o m nästa vecka är det skarpt läge...
  32. 16
    Skönt att vi inte är ensamma om problemet :-) Jag har kommit en liten bit på väg, för några dagar sen var vi o köpte lite dagiskläder ihop (HM) o sen tog vi ICA Maxi o där fick hon välja en god frukost o sedan dess så äter hon utan tjat OCH klär på sig :-) Sen tjatar, surar o gnäller hon resten av dagen men mornarna är iaf helt ok TACK O LOV för fr o m nästa vecka är det skarpt läge...

Liknande trådar

  1. kommer min bebis bli ett "jobbigt" barn?
    By Anonym in forum Övriga funktionshinder
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2013-06-18, 23:07
  2. Kommer min bebis bli ett "jobbigt" barn?
    By Anonym in forum Bebissnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2012-02-21, 13:17
  3. "Vänta bara, det kommer en vardag också"
    By Anonym in forum Kärlek & relationer
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2010-05-27, 21:21
  4. Har gjort "allt" men kommer inte över sv
    By Anonym in forum Svartsjuka
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2010-05-07, 12:06
  5. Dagens kändis skrev " Kommer inte in"
    By Eventa Aff in forum Månadens fråga
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-10-28, 10:51
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar