Jag skulle vara så glad om ni tog er tid att svara på denna minigallup:
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
Jag svarar själv snart. Tack ska ni ha, jag ser era svar som väldigt värdefulla för mig och många andra i samma situation.
1
Fördelar och nackdelar vid diagnos? Jag skulle vara så glad om ni tog er tid att svara på denna minigallup:
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
Jag svarar själv snart. Tack ska ni ha, jag ser era svar som väldigt värdefulla för mig och många andra i samma situation.
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
#Ser bara fördelar. Dels får man en benämning på de svårigheter som finns, man får också klara besked om var styrkorna finns. Då kan man på allvar samla information, lära sig mer om det specifika funktionshindret. Man får ett kraftfullare verktyg i kampen mot skola och annan oförstående omgivning, man får möjlighet att prova medicin om det behövs, man får rätt till vårdbidrag vilket kan vara en stor hjälp om man redan har det knapert med tanke på att dessa barn nöter kläder och skor i stor utsträckning, för att inte tala om förstörda saker.
Det ger också barnet en bra förutsättning för att lära sig hantera sig själv så de har större möjlighet att kunna leva ett fullgott liv och stå på egna ben en vacker dag.
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
#Nej, utreder man och det leder till diagnos så hamnar diagnosen i papperena.Journalen alltså. Sen väljer man att göra som man vill. Diagnosen stannar hos BUP om man väljer det, ni som föräldrar får alltså välja själva om ni vill dela med er till skolan om barnets ev diagnos. Dock har jag aldrig förstått varför man utreder och sen vill säga nej till diagnos? Har man sett att det är problem så är det ju viktigt att alla som har daglig kontakt med barnet vet var problemen finns och hur man bäst ska jobba för att hjälpa och stötta barnet i vardagen.
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
#Ja, tre av mina fyra barn är utredda. Tvåan utreddes -02, -06 och -07, först fick hon diagnos ADHD, sen lades Tourettes till och därefter tillkom Ångestsyndrom.
Trean utreddes -06 och -07 och fick först diagnos ADHD och sen lades Asperger till.
Ettan utreddes -07 och och -08 och fick diagnos ADHD, ODD, Depression och Adjustment disorder (hittade inget bra ord på svenska för det), sen lades Asperger till och depression togs bort då hon inte längre är deprimerad vilket hon egentligen inte riktigt var från början heller utan hennes Asperger och ADHD tvärkolliderade vilket vi inte riktigt visste då eftersom hon inte hade nån diagnos,. När hon fick rätt medicin och rätt stöd så har hon bara gått rakt uppåt i både humör och beteende.
Själv utreddes jag förra året och fick diagnos ADHD.
2
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
#Ser bara fördelar. Dels får man en benämning på de svårigheter som finns, man får också klara besked om var styrkorna finns. Då kan man på allvar samla information, lära sig mer om det specifika funktionshindret. Man får ett kraftfullare verktyg i kampen mot skola och annan oförstående omgivning, man får möjlighet att prova medicin om det behövs, man får rätt till vårdbidrag vilket kan vara en stor hjälp om man redan har det knapert med tanke på att dessa barn nöter kläder och skor i stor utsträckning, för att inte tala om förstörda saker.
Det ger också barnet en bra förutsättning för att lära sig hantera sig själv så de har större möjlighet att kunna leva ett fullgott liv och stå på egna ben en vacker dag.
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
#Nej, utreder man och det leder till diagnos så hamnar diagnosen i papperena.Journalen alltså. Sen väljer man att göra som man vill. Diagnosen stannar hos BUP om man väljer det, ni som föräldrar får alltså välja själva om ni vill dela med er till skolan om barnets ev diagnos. Dock har jag aldrig förstått varför man utreder och sen vill säga nej till diagnos? Har man sett att det är problem så är det ju viktigt att alla som har daglig kontakt med barnet vet var problemen finns och hur man bäst ska jobba för att hjälpa och stötta barnet i vardagen.
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
#Ja, tre av mina fyra barn är utredda. Tvåan utreddes -02, -06 och -07, först fick hon diagnos ADHD, sen lades Tourettes till och därefter tillkom Ångestsyndrom.
Trean utreddes -06 och -07 och fick först diagnos ADHD och sen lades Asperger till.
Ettan utreddes -07 och och -08 och fick diagnos ADHD, ODD, Depression och Adjustment disorder (hittade inget bra ord på svenska för det), sen lades Asperger till och depression togs bort då hon inte längre är deprimerad vilket hon egentligen inte riktigt var från början heller utan hennes Asperger och ADHD tvärkolliderade vilket vi inte riktigt visste då eftersom hon inte hade nån diagnos,. När hon fick rätt medicin och rätt stöd så har hon bara gått rakt uppåt i både humör och beteende.
Själv utreddes jag förra året och fick diagnos ADHD.
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
Fördelarna är ju många som jag ser det. Framför allt för barnets självkänsla. Jag är inte dum, lat, omöjlig, tramsig, trögfattad, elak, slarvig,hafsig, olydig osv vad h*n nu kan tänkas ha hunnit fått tillfogat sin självbild beroende på symtom och ålder. Jag har ADHD (eller vad det nu är).
En annan fördel är att omgivningen vet vad de har att bemöta. De kan lära sig hantera barnets situation på ett mer fruktsamt sätt. De kan ställa rimliga krav. De kan ta hänsyn. Hitta andra vägar tillinlärning och uppfostran än de traditionella.
En tredje fördel är att man lättare kan ställa krav på skola, förskola, myndigheter.
Man kan få vårdbidrag som kan underlätta tillvaron tex genom arbetstidsförkortning- väldigt svårt att få utan diagnos trots att merarbetet är detsamma.
Man kan i de många fall få prova medicinering som för många barn innebär en enorm förbättring, kanske näst intill eliminering av ADHD-besvären. Dessutom minskar den riskerna för missbruk av droger längre fram i livet. (liksom riskerna för andra självskadebeteenden, men det är väl en annan diskussion)
Nackdelar kan jag inte se några. Funktionhindret finns där oavsett om det är diagnosticerat eller ej. Tex detta med körkort kan bli något krångligare att få, men det ser jag inte som en nackdel- jag vill att mitt barn ska vara en säker förare eller ingen förare alls.
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
Jag tror man kan motsätta sig att diagnosen skrivs in i barnets journal, även om jag inte kan se nån vettig orsak till att lägga en massa resurser på att utreda och sedan tacka nej till resultatet. Det kan ju hända att utredarna kommer fram till nåt man inte själv kan godta, men då är det väl snarare en second opinion man behöver tänker jag.
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
Menar du mig själv som vuxen? Jag är inte utredd, även om jag tror att jag har drag av ADHD men har inte några besvär av dem egentligen.
Menar du barnen så har jag tre flickor, utredda för ADHD och fått diagnos vid 6½, 9 resp. 7½ års ålder. De är nu 13, 11 resp 9 år.
3
Vilka fördelar/nackdelar ser ni med att barnen får en diagnos?
Fördelarna är ju många som jag ser det. Framför allt för barnets självkänsla. Jag är inte dum, lat, omöjlig, tramsig, trögfattad, elak, slarvig,hafsig, olydig osv vad h*n nu kan tänkas ha hunnit fått tillfogat sin självbild beroende på symtom och ålder. Jag har ADHD (eller vad det nu är).
En annan fördel är att omgivningen vet vad de har att bemöta. De kan lära sig hantera barnets situation på ett mer fruktsamt sätt. De kan ställa rimliga krav. De kan ta hänsyn. Hitta andra vägar tillinlärning och uppfostran än de traditionella.
En tredje fördel är att man lättare kan ställa krav på skola, förskola, myndigheter.
Man kan få vårdbidrag som kan underlätta tillvaron tex genom arbetstidsförkortning- väldigt svårt att få utan diagnos trots att merarbetet är detsamma.
Man kan i de många fall få prova medicinering som för många barn innebär en enorm förbättring, kanske näst intill eliminering av ADHD-besvären. Dessutom minskar den riskerna för missbruk av droger längre fram i livet. (liksom riskerna för andra självskadebeteenden, men det är väl en annan diskussion)
Nackdelar kan jag inte se några. Funktionhindret finns där oavsett om det är diagnosticerat eller ej. Tex detta med körkort kan bli något krångligare att få, men det ser jag inte som en nackdel- jag vill att mitt barn ska vara en säker förare eller ingen förare alls.
Kan man utreda utan att godkänna möjlig diagnos och skrivs det ändå i barnets papper?
Jag tror man kan motsätta sig att diagnosen skrivs in i barnets journal, även om jag inte kan se nån vettig orsak till att lägga en massa resurser på att utreda och sedan tacka nej till resultatet. Det kan ju hända att utredarna kommer fram till nåt man inte själv kan godta, men då är det väl snarare en second opinion man behöver tänker jag.
Har ni själva utrett, hur länge sedan fick ni diagnos eller ett svar att allt var som det skulle?
Menar du mig själv som vuxen? Jag är inte utredd, även om jag tror att jag har drag av ADHD men har inte några besvär av dem egentligen.
Menar du barnen så har jag tre flickor, utredda för ADHD och fått diagnos vid 6½, 9 resp. 7½ års ålder. De är nu 13, 11 resp 9 år.
- Jag som förälder kan ta ett annat utgångsläge för att bättre hjälpa mitt barn/mina barn.
- Barnet kan bättre förstå varför h*n beter sig på ett visst sätt
- man kan få hjälp/resurser i förskola/skola
- Jag kan ta till mig information på ett annat sätt då jag kan fokusera på just detta barns utgångsläge.
Eventuell nackdelar med diagnos:
- Jag är rädd för att mitt barn får en stämpel, som sedan sätter barnet i skuggan
- Efter att ha läst på om Aspergers är jag rädd för att mitt barn pga eventuell diagnos kan få svårt att ta körkort, bli förälder osv. Ja, JAG VET att det inte är diagnosen i sig som sätter käppar i hjulet men om man kan stödja barnet utan att utreda så behöver inte myndigheter veta detta.
- Man måste ta sig igenom sorgen att funktionshindret är ett faktum.
Vår familj:
3-åringen och 5-åringen skall utredas i maj, främst för ADHD. Jag kommer att begära utredning för den äldsta (skolbarnet) för Asperger och ADHD.
4
Svarar själv Fördelar med diagnos:
- Jag som förälder kan ta ett annat utgångsläge för att bättre hjälpa mitt barn/mina barn.
- Barnet kan bättre förstå varför h*n beter sig på ett visst sätt
- man kan få hjälp/resurser i förskola/skola
- Jag kan ta till mig information på ett annat sätt då jag kan fokusera på just detta barns utgångsläge.
Eventuell nackdelar med diagnos:
- Jag är rädd för att mitt barn får en stämpel, som sedan sätter barnet i skuggan
- Efter att ha läst på om Aspergers är jag rädd för att mitt barn pga eventuell diagnos kan få svårt att ta körkort, bli förälder osv. Ja, JAG VET att det inte är diagnosen i sig som sätter käppar i hjulet men om man kan stödja barnet utan att utreda så behöver inte myndigheter veta detta.
- Man måste ta sig igenom sorgen att funktionshindret är ett faktum.
Vår familj:
3-åringen och 5-åringen skall utredas i maj, främst för ADHD. Jag kommer att begära utredning för den äldsta (skolbarnet) för Asperger och ADHD.
Jag tror man kan motsätta sig att diagnosen skrivs in i barnets journal, även om jag inte kan se nån vettig orsak till att lägga en massa resurser på att utreda och sedan tacka nej till resultatet. Det kan ju hända att utredarna kommer fram till nåt man inte själv kan godta, men då är det väl snarare en second opinion man behöver tänker jag.
Men hur ser det då ut i journalen? Allt man som förälder har berättat står ju i journalen, allt de har gjort under utredningen står ju också där. Står det sedan någon sammanfattning att barnet uppfyller kraven för t.ex ADHD, men föräldrarna vill ej ha diagnos?
Eller står det bara en sammanfattning över styrkor och svagheter och inget alls om diagnostänket?
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
5
Jag tror man kan motsätta sig att diagnosen skrivs in i barnets journal, även om jag inte kan se nån vettig orsak till att lägga en massa resurser på att utreda och sedan tacka nej till resultatet. Det kan ju hända att utredarna kommer fram till nåt man inte själv kan godta, men då är det väl snarare en second opinion man behöver tänker jag.
Men hur ser det då ut i journalen? Allt man som förälder har berättat står ju i journalen, allt de har gjort under utredningen står ju också där. Står det sedan någon sammanfattning att barnet uppfyller kraven för t.ex ADHD, men föräldrarna vill ej ha diagnos?
Eller står det bara en sammanfattning över styrkor och svagheter och inget alls om diagnostänket?
Jag har svarat på det här så många gånger, även alldeles nyligen, så just nu orkar jag inte göra det. Det går att söka på sökord och få upp massor med svar, antagligen från flera andra som inte heller palla upprepa sig, bl.a av rädsla för att låta eller känna sig som en hackig skiva.
Om jag har mer ork i morgon och du fortfarande vill ha fler svar så ska jag leta fram nåt välformulerat jag skrivit i frågan och klippa in det här...
6
Jag har svarat på det här så många gånger, även alldeles nyligen, så just nu orkar jag inte göra det. Det går att söka på sökord och få upp massor med svar, antagligen från flera andra som inte heller palla upprepa sig, bl.a av rädsla för att låta eller känna sig som en hackig skiva.
Om jag har mer ork i morgon och du fortfarande vill ha fler svar så ska jag leta fram nåt välformulerat jag skrivit i frågan och klippa in det här...
Jag förstår att ni får dessa frågor ofta, så jag skall leta med sökorden för att få mer att läsa på. Men jag är ju lite som mina barn, vill att allt skall hända tvärt och på momangen.
Jag är fortfarande nyfiken på dina synpunkter om detdär med Asperger och intresseområden.
7
Jag förstår att ni får dessa frågor ofta, så jag skall leta med sökorden för att få mer att läsa på. Men jag är ju lite som mina barn, vill att allt skall hända tvärt och på momangen.
Jag är fortfarande nyfiken på dina synpunkter om detdär med Asperger och intresseområden.
Jag vet faktiskt inte, jag vet inte heller om det är så att det kan "låta bli" att stå i journalen. Men jag tänker på att åtminstone jag efter varje utrdening fått "tacka ja" till att de ställer diagnosen. Alternativet då till att vi"bestämt" att det är ADHD är att det är "symtom som vid ADHD".
8
Jag vet faktiskt inte, jag vet inte heller om det är så att det kan "låta bli" att stå i journalen. Men jag tänker på att åtminstone jag efter varje utrdening fått "tacka ja" till att de ställer diagnosen. Alternativet då till att vi"bestämt" att det är ADHD är att det är "symtom som vid ADHD".
Jag funderar lite på det att om jag mot min äldstas vilja drar henne till psykologen och sedan blir resultatet ingen diagnos, så kommer min dotter att vara flyförbannad på mig en låååååång tid. Då har min oro varit obefogad och jag är såååå dum. Fast dessa reaktioner berättar ju en del om hennes ilskekontroll
9
Jag funderar lite på det att om jag mot min äldstas vilja drar henne till psykologen och sedan blir resultatet ingen diagnos, så kommer min dotter att vara flyförbannad på mig en låååååång tid. Då har min oro varit obefogad och jag är såååå dum. Fast dessa reaktioner berättar ju en del om hennes ilskekontroll
Som ni säkert också fått erfara så börjar samhället vara lite trött på ADHD och liknande diagnoser. Det kommer kommentarer som "Ja, var och varannan har det ju nufötiden" "Förr skulle man bara ha kallat barnen jobbiga och ouppfostrade" "JAg var själv klart ADHD när jag var barn, men jag fick ingen diagnos" "Ja men barnen är ju bara lite livliga, dina barn kan inte ha det" I all oändlighet.... JAg tror att om vi får diagnos, så kommer vänner och bekanta ha lika svårt att ta det till sig, som de har svårt att se de svårigheter vi kämpar med.
10
Som ni säkert också fått erfara så börjar samhället vara lite trött på ADHD och liknande diagnoser. Det kommer kommentarer som "Ja, var och varannan har det ju nufötiden" "Förr skulle man bara ha kallat barnen jobbiga och ouppfostrade" "JAg var själv klart ADHD när jag var barn, men jag fick ingen diagnos" "Ja men barnen är ju bara lite livliga, dina barn kan inte ha det" I all oändlighet.... JAg tror att om vi får diagnos, så kommer vänner och bekanta ha lika svårt att ta det till sig, som de har svårt att se de svårigheter vi kämpar med.
grejen är den att jag brukar råda folk att följa sin magkänsla, känner man längst därinne att nåt inte är som det ska så brukar det ofta stämma. Inte alltid men oftast.
Och med det du beskrivit så tycker jag det låter som din oro är befogad så jag tror inte att en utredning är till ingen nytta faktiskt.
Men, som ett litet tips, skaffa lättläst litteratur /typ Ingen vill leka med Dennis (tror jag den heter) som är lättfattlig för ungar och jag har iof inte läst den själv men hört många som varmt rekommenderar den.
Kila in tanken hos henne utan att pressa henne, så lär det nog klicka till hos henne också då hon förmodligen kan känna igen sig själv i många beskrivningar hos barn med npf.
Och då behöver inte utredningen bli negativ heller.
Och framförallt, försöka plocka fram även det positiva med att ha npf, man är snabbare i tanken, man ser detaljerna alla andra missar, man är smart, kreativ, rolig osv... fokusera på de bra bitarna men lägga in passusen att det ändå är så att har man svårt att sitta still och lyssna och koncentrera sig även om det brusar i bakgrunden så kan det vara nåt som heter adhd och det finns hjälp för det, precis som när man har fel på ögonen och får glasögon.
11
grejen är den att jag brukar råda folk att följa sin magkänsla, känner man längst därinne att nåt inte är som det ska så brukar det ofta stämma. Inte alltid men oftast.
Och med det du beskrivit så tycker jag det låter som din oro är befogad så jag tror inte att en utredning är till ingen nytta faktiskt.
Men, som ett litet tips, skaffa lättläst litteratur /typ Ingen vill leka med Dennis (tror jag den heter) som är lättfattlig för ungar och jag har iof inte läst den själv men hört många som varmt rekommenderar den.
Kila in tanken hos henne utan att pressa henne, så lär det nog klicka till hos henne också då hon förmodligen kan känna igen sig själv i många beskrivningar hos barn med npf.
Och då behöver inte utredningen bli negativ heller.
Och framförallt, försöka plocka fram även det positiva med att ha npf, man är snabbare i tanken, man ser detaljerna alla andra missar, man är smart, kreativ, rolig osv... fokusera på de bra bitarna men lägga in passusen att det ändå är så att har man svårt att sitta still och lyssna och koncentrera sig även om det brusar i bakgrunden så kan det vara nåt som heter adhd och det finns hjälp för det, precis som när man har fel på ögonen och får glasögon.
Men låt bli att berätta det då. Diagnosen är för er och barnets skull inte för att omgivningen ska behöva veta. Ja, barnets närmaste omgivning då, jag menar skola, fritis/dagis och liknande. Men jag har berättat det för 2 i min familj, de andra behöver inte veta. Dom är just sådana som anser att det "är för lätta att få diagnos idag".
Men till de bekanta/familj du har som säger att dom haft det som barn: upplys dom att det inte går över för att man är vuxen. Man kan lära sig hantera det, men man blir inte "frisk" från adhd. Min man fick diagnosen som vuxen, det kan dom också få om dom vill/behöver.
Jag är också rädd att min son ska bli "stämplad" men å andra sidan, vilken "stämpel" får han om han inte har diagnos och inte får den hjälp han behöver nu, medan han är ung? En man som kanske inte kan behålla ett jobb, som inte ens har betyg i skolan, som kanske är bråkig och/eller har svårt att fullfölja sina plikter pga att han glömmer, är okoncentrerad och, gud förbjude, blir missbrukare pga självmedicinering. Nej då får han hellre bli stämplad med adhd än alternativen.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
12
Men låt bli att berätta det då. Diagnosen är för er och barnets skull inte för att omgivningen ska behöva veta. Ja, barnets närmaste omgivning då, jag menar skola, fritis/dagis och liknande. Men jag har berättat det för 2 i min familj, de andra behöver inte veta. Dom är just sådana som anser att det "är för lätta att få diagnos idag".
Men till de bekanta/familj du har som säger att dom haft det som barn: upplys dom att det inte går över för att man är vuxen. Man kan lära sig hantera det, men man blir inte "frisk" från adhd. Min man fick diagnosen som vuxen, det kan dom också få om dom vill/behöver.
Jag är också rädd att min son ska bli "stämplad" men å andra sidan, vilken "stämpel" får han om han inte har diagnos och inte får den hjälp han behöver nu, medan han är ung? En man som kanske inte kan behålla ett jobb, som inte ens har betyg i skolan, som kanske är bråkig och/eller har svårt att fullfölja sina plikter pga att han glömmer, är okoncentrerad och, gud förbjude, blir missbrukare pga självmedicinering. Nej då får han hellre bli stämplad med adhd än alternativen.
Jag fick den boken just, men har inte hunnit läsa i den, bara bläddra. Tror jag skall läsa den med henne och se om hon kan känna igen sina syskon eller sig själv i boken.
Jag tror inte jag har fel i mina aningar och det är lite jobbigt att ta in. Det känns lite som om någon plötsligt tagit bort färgerna. Någon morgon kanske färgerna är tillbaka, men just nu är min värld lite upp och nervänd.
Därför är det så skönt att "se" att ni här har landat och förlikat er med ert liv. Och kan åter se det ljusa i er familj.
13
Jag fick den boken just, men har inte hunnit läsa i den, bara bläddra. Tror jag skall läsa den med henne och se om hon kan känna igen sina syskon eller sig själv i boken.
Jag tror inte jag har fel i mina aningar och det är lite jobbigt att ta in. Det känns lite som om någon plötsligt tagit bort färgerna. Någon morgon kanske färgerna är tillbaka, men just nu är min värld lite upp och nervänd.
Därför är det så skönt att "se" att ni här har landat och förlikat er med ert liv. Och kan åter se det ljusa i er familj.
japp, vet precis vad du menar. Det är en sak att misstänka, en annan då bollen är i rullning, en tredje då man får besked.
Allt är processer som måste bearbetas och det tar olika lång tid för alla.
Men jo, jag hade jättehjälp av just den här sidan med alla mina npf-barn då det är samma process med alla.
Det finns liksom alltid nån som har nåt positivt att säga eller nåt bra tips eller så får man bara lite sympatier då man känner för att gnälla av sig lite.
Nu har ju mina barn blivit rätt stora och de har förlikat sig med sina diagnoser för länge sedan och just nu är de inne i en rätt lugn fas, bortsett från min nyblivna 13-åring då men hon är rätt lugn ändå , beror ju på vad man jämför med.
14
japp, vet precis vad du menar. Det är en sak att misstänka, en annan då bollen är i rullning, en tredje då man får besked.
Allt är processer som måste bearbetas och det tar olika lång tid för alla.
Men jo, jag hade jättehjälp av just den här sidan med alla mina npf-barn då det är samma process med alla.
Det finns liksom alltid nån som har nåt positivt att säga eller nåt bra tips eller så får man bara lite sympatier då man känner för att gnälla av sig lite.
Nu har ju mina barn blivit rätt stora och de har förlikat sig med sina diagnoser för länge sedan och just nu är de inne i en rätt lugn fas, bortsett från min nyblivna 13-åring då men hon är rätt lugn ändå , beror ju på vad man jämför med.
Har bråttom iväg, men ville ändå säga att det står bäst beskrivet i Tony Attwoods kompletta guide till Aspergers syndrom, som är alldeles ny. Där står det om att hur många procent det nu var som har alla andra drag inte har specialintressen och att man därför kan säga att specialintresse inte krävs för diagnos. Bland mycket annat.
15
Har bråttom iväg, men ville ändå säga att det står bäst beskrivet i Tony Attwoods kompletta guide till Aspergers syndrom, som är alldeles ny. Där står det om att hur många procent det nu var som har alla andra drag inte har specialintressen och att man därför kan säga att specialintresse inte krävs för diagnos. Bland mycket annat.
Vi har aldrig blivit tillfrågade om vi vill att det ska sättas en diagnos. Hade jag fått den frågan så hade jag ju aldrig godkänt den första diagnosen som ställdes (relationsproblem).
Däremot har vi diskuterat hur vi ska gå vidare efter en utredning, om vi vill att de ska informera skolan och sånt, men vi har aldrig fått frågan om vi godkänner diagnosen.
16
Vi har aldrig blivit tillfrågade om vi vill att det ska sättas en diagnos. Hade jag fått den frågan så hade jag ju aldrig godkänt den första diagnosen som ställdes (relationsproblem).
Däremot har vi diskuterat hur vi ska gå vidare efter en utredning, om vi vill att de ska informera skolan och sånt, men vi har aldrig fått frågan om vi godkänner diagnosen.
Ser bara fördelar faktiskt,skolan slipper spekulera och man vet hur man ska tackla situationen bättre själv genom att man får någon slags riktlinje att utgå ifrån.
Vi är snart klara med utredning som jag tycker har skötts superbt och oväntat snabbt,på Barnneuropsykiatriska klinken i Göteborg.Slutsvar får vi kanske inte innan sommaren,men iallafall i början av hösten.
17
Ser bara fördelar faktiskt,skolan slipper spekulera och man vet hur man ska tackla situationen bättre själv genom att man får någon slags riktlinje att utgå ifrån.
Vi är snart klara med utredning som jag tycker har skötts superbt och oväntat snabbt,på Barnneuropsykiatriska klinken i Göteborg.Slutsvar får vi kanske inte innan sommaren,men iallafall i början av hösten.
Där har du faktiskt en bra poäng. Jag brukar vara rätt öppen med det mesta, men detta är något som vi inte behöver gå ut med, annat än med dem som det berör (skola, förskola etc.)
Jag tror inte att de vuxna som säger att de haft ADHD som barn faktiskt haft det. De menar närmast att de varit påhittiga, vilda etc. Med detta menar jag inte att de inte kan ha det, men när jag känner dem nu så känner jag inte igen det beteendet mer.
18
Där har du faktiskt en bra poäng. Jag brukar vara rätt öppen med det mesta, men detta är något som vi inte behöver gå ut med, annat än med dem som det berör (skola, förskola etc.)
Jag tror inte att de vuxna som säger att de haft ADHD som barn faktiskt haft det. De menar närmast att de varit påhittiga, vilda etc. Med detta menar jag inte att de inte kan ha det, men när jag känner dem nu så känner jag inte igen det beteendet mer.
Jag börjar tro att min dotters hobby faktiskt börjar vara ett specialintresse, fast hon inte lägger sig till med massor av fakta. Men livet kretsar ganska mycket kring detta.
Jag skall leta efter boken, tack.
19
Jag börjar tro att min dotters hobby faktiskt börjar vara ett specialintresse, fast hon inte lägger sig till med massor av fakta. Men livet kretsar ganska mycket kring detta.
Jag skall leta efter boken, tack.
Fördelar: Man får ett redskap i kontakt med andra som möter barnet.Lättare att få hjälp.
Nackdelar: Vissa tolkar barnet tokigare efter diagnos än före. Diagnoser är onyanserade, beskriver beteende, inte upplevelsen hos den som har den eller vad som felar fysiskt, tar inte med fördelar.
Hade fördelar påpekats lika mkt som nackdelar hade diagnostiserade personers förmåga lättare kunnat komma till sin rätt i skola och samhälle.(Intuitivt , lateralt tänkande, enorm koncentrationsförmåga om ämnet är det rätta (varför ska vissa personer enorma förmåga gå till spillo för att de tvingas in i system där bra betyg i ämnen de ej bryr sig om bereder väg till det de kanske helst vill studera och skulle excellera inom?), innerlighet, kreativitet o.s.v.)
Jag har inte diagnos men har vissa adhd-drag tycker jag själv.
20
Fördelar: Man får ett redskap i kontakt med andra som möter barnet.Lättare att få hjälp.
Nackdelar: Vissa tolkar barnet tokigare efter diagnos än före. Diagnoser är onyanserade, beskriver beteende, inte upplevelsen hos den som har den eller vad som felar fysiskt, tar inte med fördelar.
Hade fördelar påpekats lika mkt som nackdelar hade diagnostiserade personers förmåga lättare kunnat komma till sin rätt i skola och samhälle.(Intuitivt , lateralt tänkande, enorm koncentrationsförmåga om ämnet är det rätta (varför ska vissa personer enorma förmåga gå till spillo för att de tvingas in i system där bra betyg i ämnen de ej bryr sig om bereder väg till det de kanske helst vill studera och skulle excellera inom?), innerlighet, kreativitet o.s.v.)
Jag har inte diagnos men har vissa adhd-drag tycker jag själv.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
