Är jag för hård?
_02/03 Vinterbarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2003
    #1

    Är jag för hård?

    Usch, jag mår urkass nu. Har dåligt mammasamvete. Vår söta 6-åring går ju i skola utomlands (vi bor sen snart 2 år utomlands). Hon har alltid haft ett sjuhelvetes humör, är envis och egensinnig på många sätt. Samtidigt är hon smart, det går såå bra för henne i skolan nu - hon går i första klass här - och hon gillar att läsa, skriva och räkna. Men... hon vägrar vara med på gympan. Hela första året här var hon aldrig med.

    Nu har vi tjatat, tjatat ännu mer, försökt att locka, försökt förklara osv att hon måste lära sig att lyda sin lärare, lyssna, förklara när hon inte vill vara med och varför, men det är som att tala till luft. Nu har vi börjat hota med att hon inte får följa med sina klasskamrater upp i andra klass till hösten utan gå om första klass, om hon inte genast är med resten av året på gympan. Då börjar hon gråta och säger att hon numera är med när hon får vara målvakt i fotboll, när hon får spela basket och när hon blir jagad av en boll (nån lek, vet ej vilken). Annars "är det inte roligt" med gympa och är det inte roligt är hon helt sonika inte med.

    Jag känner mig som en hemsk mamma som tjatar om detta ideligen och säger "varför lyssnar du inte på mig", "fattar du inte att du inte får börja 2:an" osv osv.

    Är jag helt enkelt för hård? Tänker på hennes jämnåriga i Sverige som inte ens har gympa ännu! Hon lyder ingen, hon lyssnar inte...suck, jag sliter mitt hår flera gånger om dagen och det slutar alltid med att jag känner mig som världens hemskaste och sämsta och iskallaste mamma..... RÅD TACK!!!!
  2. 1
    Är jag för hård? Usch, jag mår urkass nu. Har dåligt mammasamvete. Vår söta 6-åring går ju i skola utomlands (vi bor sen snart 2 år utomlands). Hon har alltid haft ett sjuhelvetes humör, är envis och egensinnig på många sätt. Samtidigt är hon smart, det går såå bra för henne i skolan nu - hon går i första klass här - och hon gillar att läsa, skriva och räkna. Men... hon vägrar vara med på gympan. Hela första året här var hon aldrig med.

    Nu har vi tjatat, tjatat ännu mer, försökt att locka, försökt förklara osv att hon måste lära sig att lyda sin lärare, lyssna, förklara när hon inte vill vara med och varför, men det är som att tala till luft. Nu har vi börjat hota med att hon inte får följa med sina klasskamrater upp i andra klass till hösten utan gå om första klass, om hon inte genast är med resten av året på gympan. Då börjar hon gråta och säger att hon numera är med när hon får vara målvakt i fotboll, när hon får spela basket och när hon blir jagad av en boll (nån lek, vet ej vilken). Annars "är det inte roligt" med gympa och är det inte roligt är hon helt sonika inte med.

    Jag känner mig som en hemsk mamma som tjatar om detta ideligen och säger "varför lyssnar du inte på mig", "fattar du inte att du inte får börja 2:an" osv osv.

    Är jag helt enkelt för hård? Tänker på hennes jämnåriga i Sverige som inte ens har gympa ännu! Hon lyder ingen, hon lyssnar inte...suck, jag sliter mitt hår flera gånger om dagen och det slutar alltid med att jag känner mig som världens hemskaste och sämsta och iskallaste mamma..... RÅD TACK!!!!
  3. Medlem sedan
    May 2000
    #2
    Maktspel på hög nivå! Det kunde lika gärna vara om mat eller sömn. Jobbigt att det har med skolan att göra... Problemet är ju att hon inte lyder eller lyssnar, intea tt hon inte är med på gympan.
    Jag skulle lämna ämnet helt och hållet en vecka och tala om att det finns två val. Om hon inte är med på gympan, får hon inte flytta upp, men tjata inte om det. Dock sulle jag kanske välja ngt annat som inträffar litet tidigare, det blir väldigt abstrakt med nästa års skolgång... Om hon däremot går på gympan får hon *välj ngt hon hett önskar sig, som ni ändå skulle fått, t ex en cykel*
    Jag tycker ite att du är för hård. Strikt, ja, men jag tycker intea tt det är fel. Man måste lära sig att följa regler när man är barn.
  4. 2
    Maktspel på hög nivå! Det kunde lika gärna vara om mat eller sömn. Jobbigt att det har med skolan att göra... Problemet är ju att hon inte lyder eller lyssnar, intea tt hon inte är med på gympan.
    Jag skulle lämna ämnet helt och hållet en vecka och tala om att det finns två val. Om hon inte är med på gympan, får hon inte flytta upp, men tjata inte om det. Dock sulle jag kanske välja ngt annat som inträffar litet tidigare, det blir väldigt abstrakt med nästa års skolgång... Om hon däremot går på gympan får hon *välj ngt hon hett önskar sig, som ni ändå skulle fått, t ex en cykel*
    Jag tycker ite att du är för hård. Strikt, ja, men jag tycker intea tt det är fel. Man måste lära sig att följa regler när man är barn.
  5. Medlem sedan
    Nov 2002
    #3
    Är det bara gympan detta gäller eller är det alltid som hon vägrar göra som hon blir tillsagd?

    Det är ju inte för inte som perioden kallas "lilla tonåren" då barnet börjar testa gränser ännu mer och ifrågasätta auktoriteter.

    Om det bara är gympan så skulle jag snarare försöka locka eller prata med skolan om vad de kan hjälpa till med för att göra gympan roligare.
    Min dotter har i f-klass både gympa i skolan (ombytt i gympasalen eller utomhus) och på fritids (inte ombytt), dvs gympa två gånger i veckan genom skolan. Hon gillar inte brännboll verkar det som, men annars verkar det helt OK.

    Barnen SKA testa och utmana för att lära sig och som förälder så ska man visa var gränserna går och man inte bara FÅR bli arg på sin trotsunge, man SKA bli det. Det hjälper barnen att lära sig hantera egen och andras ilska, så visst ska man bli arg, men på ett konstruktivt sätt och på det sätt som man själv önskar att ens eget barn blir argt.

    En viktig regel är att ALDRIG hota med något man inte kan genomföra. Är ni verkligen beredda att låta henne gå om ett år bara pga gympan? Om inte, så hota inte med det för om hon synar och inser att det är en bluff så blir du inte trodd nästa gång.

    Något annat viktigt tycker jag är att ge logiska konsekvenser på felaktigt beteende, men där kan man ju säga att "eftersom du inte är stor nog att klara av att göra som läraren säger så är du inte till stor nog att gå vidare till nästa klass".

    Och absolut viktigast tycker jag det är att man inte bara sätter upp förbud och regler, utan att man förklarar VARFÖR man sätter upp dessa bestämmelser och VAD som händer om man bryter mot dem.

    Mitt tips just nu är att du pratar med gympaläraren om vad som kan vara ett rimligt, uppnåbart mål för din dotter. Presentera det för dottern och säg att "detta är vad du måste göra för att få börja i andra klass, annars kan vi inte låta dig göra det". Men det kanske ska vara något som "att ha spelat basket 2 ggr och varit med på 2 lekar", dvs rimligt att klara utan minsta problem på det som är kvar på terminen, så att HON kan känna att hon gjort något bra och så att DU kan känna att DU vann kriget. För man måste välja sina krig noga....
  6. 3
    Är det bara gympan detta gäller eller är det alltid som hon vägrar göra som hon blir tillsagd?

    Det är ju inte för inte som perioden kallas "lilla tonåren" då barnet börjar testa gränser ännu mer och ifrågasätta auktoriteter.

    Om det bara är gympan så skulle jag snarare försöka locka eller prata med skolan om vad de kan hjälpa till med för att göra gympan roligare.
    Min dotter har i f-klass både gympa i skolan (ombytt i gympasalen eller utomhus) och på fritids (inte ombytt), dvs gympa två gånger i veckan genom skolan. Hon gillar inte brännboll verkar det som, men annars verkar det helt OK.

    Barnen SKA testa och utmana för att lära sig och som förälder så ska man visa var gränserna går och man inte bara FÅR bli arg på sin trotsunge, man SKA bli det. Det hjälper barnen att lära sig hantera egen och andras ilska, så visst ska man bli arg, men på ett konstruktivt sätt och på det sätt som man själv önskar att ens eget barn blir argt.

    En viktig regel är att ALDRIG hota med något man inte kan genomföra. Är ni verkligen beredda att låta henne gå om ett år bara pga gympan? Om inte, så hota inte med det för om hon synar och inser att det är en bluff så blir du inte trodd nästa gång.

    Något annat viktigt tycker jag är att ge logiska konsekvenser på felaktigt beteende, men där kan man ju säga att "eftersom du inte är stor nog att klara av att göra som läraren säger så är du inte till stor nog att gå vidare till nästa klass".

    Och absolut viktigast tycker jag det är att man inte bara sätter upp förbud och regler, utan att man förklarar VARFÖR man sätter upp dessa bestämmelser och VAD som händer om man bryter mot dem.

    Mitt tips just nu är att du pratar med gympaläraren om vad som kan vara ett rimligt, uppnåbart mål för din dotter. Presentera det för dottern och säg att "detta är vad du måste göra för att få börja i andra klass, annars kan vi inte låta dig göra det". Men det kanske ska vara något som "att ha spelat basket 2 ggr och varit med på 2 lekar", dvs rimligt att klara utan minsta problem på det som är kvar på terminen, så att HON kan känna att hon gjort något bra och så att DU kan känna att DU vann kriget. För man måste välja sina krig noga....
  7. Medlem sedan
    Feb 2003
    #4
    Jo, det är framför allt gympan men lilla Molly har inte varit så lätt att ha att göra med ända sedan vi flyttade utomlands och började skolan här. Det tog ca 6 månader för henne att överhuvudtaget vara med på aktiviteter. Ville helst sitta utanför mattan med armarna i kors och stirra upp i taket. Sån är hon. Men underbar däremellan och nu går det superbra i skolan i övrigt. Hon har mycket vänner och är duktig rent akademiskt.

    Tack för fantastiska tips båda två! Vi ska prata med gympaläraren i veckan och se vad vi kan komma fram till. Vi ska inte lura Molly för är det nån som kan syna en bluff så är det hon. Vi inser att vi inte kan vinna alla krig, men kanske nåt krig nån gång i alla fall??? Så otroligt fascinerande hur två systrar dessutom kan vara så diametralt olika i humör och sätt. Lillasyrran är lätt som en plätt med precis allt, helt makalöst.

    Tack för era tips, jag har printat ut era förslag!
  8. 4
    Jo, det är framför allt gympan men lilla Molly har inte varit så lätt att ha att göra med ända sedan vi flyttade utomlands och började skolan här. Det tog ca 6 månader för henne att överhuvudtaget vara med på aktiviteter. Ville helst sitta utanför mattan med armarna i kors och stirra upp i taket. Sån är hon. Men underbar däremellan och nu går det superbra i skolan i övrigt. Hon har mycket vänner och är duktig rent akademiskt.

    Tack för fantastiska tips båda två! Vi ska prata med gympaläraren i veckan och se vad vi kan komma fram till. Vi ska inte lura Molly för är det nån som kan syna en bluff så är det hon. Vi inser att vi inte kan vinna alla krig, men kanske nåt krig nån gång i alla fall??? Så otroligt fascinerande hur två systrar dessutom kan vara så diametralt olika i humör och sätt. Lillasyrran är lätt som en plätt med precis allt, helt makalöst.

    Tack för era tips, jag har printat ut era förslag!
  9. Medlem sedan
    Nov 2002
    #5
    Jo, ni ska vinna alla krig. Det är därför man måste välja sina krig noga och vara taktisk.
    Låt det inte bli ett krig om du inte klarar av att slåss hela vägen fram. Givetvis måste du inte bestämma ALLT alltid, ibland kan man ju diskutera med barnet eller helt lägga över beslutet på barnet, men det ska vara DU som bestämmer vad HON får bestämma om.

    Ett litet barn kan få bestämma vilken glass man ska köpa, vilken av tre tröjor h*n ska ha på sig. Ett lite större barn kan få bestämma någon aktivitet, vad man ska äta till kvällsmat. Hela tiden åldersadekvat omfattning på besluten som barnet får fatta. Aldrig lämpa över för mycket på barnet, för det skapar bara otrygghet.

    Jag tycker Molly låter som en underbar unge som vet vad hon vill, ingen sätter sig på henne ostraffat!
  10. 5
    Jo, ni ska vinna alla krig. Det är därför man måste välja sina krig noga och vara taktisk.
    Låt det inte bli ett krig om du inte klarar av att slåss hela vägen fram. Givetvis måste du inte bestämma ALLT alltid, ibland kan man ju diskutera med barnet eller helt lägga över beslutet på barnet, men det ska vara DU som bestämmer vad HON får bestämma om.

    Ett litet barn kan få bestämma vilken glass man ska köpa, vilken av tre tröjor h*n ska ha på sig. Ett lite större barn kan få bestämma någon aktivitet, vad man ska äta till kvällsmat. Hela tiden åldersadekvat omfattning på besluten som barnet får fatta. Aldrig lämpa över för mycket på barnet, för det skapar bara otrygghet.

    Jag tycker Molly låter som en underbar unge som vet vad hon vill, ingen sätter sig på henne ostraffat!
  11. Medlem sedan
    Sep 2001
    #6
    Jag tycker inte man ska hota med att de inte får flytta upp om det inte är sant, för det är det väl inte? Mycket bättre då med belöningar, t ex att hon får en guldstjärna varje gång hon är med och när hon fått t ex 10 stjärnor så får hon nåt hon vill, t ex ett biobesök, ett besök i en simhall whatever (tycker upplevelser tillsammans är mkt bättre än materiella saker). Det _kan_ ju vara så att hon mår dåligt att gympan och får prestationsångest, så var det för min kille när han var yngre. Nu går han i högstadiet och måste vara med för att få betyg, annars hade han struntat i det fortfarande. Ett år fick han slippa ena gympatillfället (av två) mot att han cyklade till skolan varje dag, funkade perfekt. Självklart var detta en överenskommelse m skolan.
  12. 6
    Jag tycker inte man ska hota med att de inte får flytta upp om det inte är sant, för det är det väl inte? Mycket bättre då med belöningar, t ex att hon får en guldstjärna varje gång hon är med och när hon fått t ex 10 stjärnor så får hon nåt hon vill, t ex ett biobesök, ett besök i en simhall whatever (tycker upplevelser tillsammans är mkt bättre än materiella saker). Det _kan_ ju vara så att hon mår dåligt att gympan och får prestationsångest, så var det för min kille när han var yngre. Nu går han i högstadiet och måste vara med för att få betyg, annars hade han struntat i det fortfarande. Ett år fick han slippa ena gympatillfället (av två) mot att han cyklade till skolan varje dag, funkade perfekt. Självklart var detta en överenskommelse m skolan.

Liknande trådar

  1. Är jag för hård?
    By Il_Capitana in forum Ordet är fritt
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2009-09-16, 16:41
  2. S-JJ. Hård, HÅRD träning...
    By malojeli in forum Ordet är fritt
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2008-12-05, 22:23
  3. Är jag för hård?
    By Linda Oscar och Saga in forum _98 Alla barn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2008-03-25, 11:39
  4. Är jag för hård?
    By Vanda in forum Tonåringar
    Svar: 50
    Senaste inlägg: 2006-06-25, 19:58
  5. Är jag för hård mot min man?
    By Skrynklan in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-05-24, 08:33
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar