Som vanligt var det en fröjd att gå på utvecklingssamtal, hon fick beröm för mycket, empati, viljan att lära sig, hon leker både bra ensam o i grupp, kan sina bokstäver, gör som hon blir tillsagd, är "alltid" glad (mentorn hade reagerat när hon var på dåligt humör en dag, det är tydligen ovanligt), bra på dator, äter bra, hjälper till, sköter sig öht bra. Till det vi ska jobba på hör det som alltid återkommer, att hon är högljudd när hon blir upphetsad och gärna är i centrum (men samtidigt stiger hon tillbaka om hon får tillsägelse).
När hon leker med andra barn så är hon ofta rätt så dominant (men så är hon också äldst), hon kör strategin; "Men du kan väl vara pappa, och du barn" (dvs hon frågar men är rätt bestämd på att så ska det vara så ingen säger emot). Det blir nog bättre när hon hamnar på storbarnsavdelningen till hösten, där biter de väl ifrån bättre.
Så är hon tydligen lite kontrollfreak, hör hon minsta pip från Elin så slänger hon allt och springer dit för att trösta, hjälpa eller försvara. Vilket inte Elin alltid uppskattar då hon vill klara sig själv :-) Hon springer ofta till fröknarna o rapporterar (skvallrar) om några bråkar eller så, men släpper det inte utan springer tillbaka och reder ut problemet. Det är tydligen inte bra, utan hon ska släppa det till personalen. Fast ofta har hon redan rett ut situationen innan personalen hunnit dit, o det tycker ja väl inte kan vara så himla fel? Även om det är synd att hon ska känna att hon måste ta tag i det (personalens ord: Hon måste våga släppa kontrollen). Hur lär man en femåring det? Jag är 40 och har fortfarande inte lärt mig (hon har säkert fått det från mig).
När jag frågade henne om varför hon reder ut problemen så sa hon utan tvekan; "För att personalen säger att jag kan väl fixa det själv" (!!).
^^^^^^^^^^^^^^^ * * * ^^^^^^^^^^^^^^^^^
Jenny med Hanna -04 och Elin -08
1
Utvecklingssamtal :-) Jag är sååå stolt över min lilla-stora tös!
Som vanligt var det en fröjd att gå på utvecklingssamtal, hon fick beröm för mycket, empati, viljan att lära sig, hon leker både bra ensam o i grupp, kan sina bokstäver, gör som hon blir tillsagd, är "alltid" glad (mentorn hade reagerat när hon var på dåligt humör en dag, det är tydligen ovanligt), bra på dator, äter bra, hjälper till, sköter sig öht bra. Till det vi ska jobba på hör det som alltid återkommer, att hon är högljudd när hon blir upphetsad och gärna är i centrum (men samtidigt stiger hon tillbaka om hon får tillsägelse).
När hon leker med andra barn så är hon ofta rätt så dominant (men så är hon också äldst), hon kör strategin; "Men du kan väl vara pappa, och du barn" (dvs hon frågar men är rätt bestämd på att så ska det vara så ingen säger emot). Det blir nog bättre när hon hamnar på storbarnsavdelningen till hösten, där biter de väl ifrån bättre.
Så är hon tydligen lite kontrollfreak, hör hon minsta pip från Elin så slänger hon allt och springer dit för att trösta, hjälpa eller försvara. Vilket inte Elin alltid uppskattar då hon vill klara sig själv :-) Hon springer ofta till fröknarna o rapporterar (skvallrar) om några bråkar eller så, men släpper det inte utan springer tillbaka och reder ut problemet. Det är tydligen inte bra, utan hon ska släppa det till personalen. Fast ofta har hon redan rett ut situationen innan personalen hunnit dit, o det tycker ja väl inte kan vara så himla fel? Även om det är synd att hon ska känna att hon måste ta tag i det (personalens ord: Hon måste våga släppa kontrollen). Hur lär man en femåring det? Jag är 40 och har fortfarande inte lärt mig (hon har säkert fått det från mig).
När jag frågade henne om varför hon reder ut problemen så sa hon utan tvekan; "För att personalen säger att jag kan väl fixa det själv" (!!).
Klart du ska vara stolt. Verkar vara en smart liten dag du har hemma. Ska själv på utvecklingssamtal idag med Simon och är lite nervös. Tycker han blivit så bråkig men hoppas att det inte är så på dagis. Han går på storbarnsavdelning och dem är till större delen pojkar. Av 20 barn så är ca 15 pojkar om jag minns rätt. Blir lätt stimmigt och stojigt då. Återkommre med vad dem hade för dom. Kram.
2
Klart du ska vara stolt. Verkar vara en smart liten dag du har hemma. Ska själv på utvecklingssamtal idag med Simon och är lite nervös. Tycker han blivit så bråkig men hoppas att det inte är så på dagis. Han går på storbarnsavdelning och dem är till större delen pojkar. Av 20 barn så är ca 15 pojkar om jag minns rätt. Blir lätt stimmigt och stojigt då. Återkommre med vad dem hade för dom. Kram.
Hehe det gick bra. Han är tydligen jätte duktig på dagis. Hjälpsam mot personal och andra barn. Har stor empati och är en liten komiker som lockar alla till skratt. Tog upp detta om alla bråk man hör men de sa att det är absolut inte Simon som är nån bråkstake som börjar några bråk. I övrigt var han oxå duktig. Så nu kan jag pusta ut. ;-)
4
Hehe det gick bra. Han är tydligen jätte duktig på dagis. Hjälpsam mot personal och andra barn. Har stor empati och är en liten komiker som lockar alla till skratt. Tog upp detta om alla bråk man hör men de sa att det är absolut inte Simon som är nån bråkstake som börjar några bråk. I övrigt var han oxå duktig. Så nu kan jag pusta ut. ;-)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
