Hjälp....Lååångt :(
Vårdnad - gemensam/enskild
  1. Medlem sedan
    Oct 2007
    #1

    Hjälp....Lååångt :(

    Hej.
    Jag har ett litet problem o känner att jag måste få bolla mina tankar och funderingar med någon..

    Jag har mitt ex har en dotter som nu fyller ett år den 28:e..
    Aledningen till att vi separerade var att jag inte ansåg att han tog sitt ansvar..
    Han var t.ex. aldrig hemma, och så menar jag i stort sett aldrig... Tiden då jag var mammaledig accepterade jag att jag fick bära allt ansvar (dumt nog) men när jag började jobba (när dottern var 6 mån) blev allt ett stort svart hål.
    Efttersom jag jobbar i butik 9-19 om vardagarna var jag rätt trött när jag ramlade in innanför dörren runt 20,00. Inte det att jag inte orkade umgås med min dotter för det gör jag mer än gärna, men när det FÖRSTA man möts av i dörren är ett barn som gråter för hon är vråååål hungrig och har en blöja som är bytningsdaxs för lääääänge sen.. Vad gjorde pappa undra ni? ja, det undrar jag också!
    Hur som helst, han stack, så fort jag kom innanför dörren åkte han till sina vänner eller någon av sina fritidsaktiviteter. Jag tröttnade rätt fort och nu har vi alltså valt att gå skilda vägar!

    Fram tills nu har allt fungerat någorlunda..
    Vi har, muntligt, gjort en liten överrenskommelse där vår dotter är hos sin pappa på dagarna när jag jobbar (jobbar nu 50% vilket blir att jag jobbar varannan vecka/ledig varannan vecka), jag hämntar henne på kvällen, hon sover hos mig och så lämnar jag henne på morgonen. Sen är det meningen att han ska ha henne varannan fre,lör och sön då jag jobbar varannan helg.
    Så på vardagarna är han mer som ett litet "dagis"... eller vad man ska säga..
    Eftersom hon är boende hos mig är det jag som får hennes barnbidrag och förra månaden fick han även börja betala underhåll till mig, vilket han själv gått med på eftersom han själv skrivit under papperna vi skickat in till Fk.
    Men NU, nu har han vänt helt. Nu ska han helt plötlsigt ta hela vårdnaden i från mig (vilket han inte kommer lyckas med), han tänker kräva halva barnidraget och ha henne boende hos sig 50%...
    Jag VET att han inte kommer fixa det. Jag VET det så väl, men han är för stolt för att erkänna det. Han VET att det skadar mig och att det SISTA jag vill är att bara ha min dotter 50%, men det skiter han i, bara han gör mig ledsen.

    Jag är helt i upplösningstillstånd...
    Idag skulle jag lämnat henne där på morgonen innan jag åkte till jobbet men igår kväll sa han att hon skulle vara hos honom tills torsdag. Varför frågade jag då?
    Fick inget svar, utan "det ´är bara så det är..."
    Jag kunde inte lämna henne där idag. Jag kanske är dum nu, men jag förstår inte varför han ska använda vår dotter som ett vapen!
    Han vill inte betala underhåll till mig, det har han gjort väldigt klart för mig och han tror jag "lever upp" hennes barnbidrag.. Han har inte en aning om vad allt kostar till ett barn..
    Kläder, blöjor, mat, sparnade.. ja, ni vet..
    Dessutom ska hon börja på dagis den 10:e augusti vilket gör att det kommer tillkomma en dagisavgift i utgifterna för vår dotter, den är han inte heller beredd på att få betala.
    Jag hoppas ni förstår någorlunda, allt blir väldigt rörigt..

    Jag har ringt till soc för att boka in ett sammarbetssamtal eftersom jag känner att den här situationen verkligen är ohållbar.
    Jag vill inte att vår dotter ska bo hos honom 50%, och det är för jag VET att han inte klarar det.... ska jag ge honom en chans? är det rätt att göra det?
    Då tänker jag främst på om det inte fungerar, vilket jag till 99% kan säga inte gör..
    Han har ju aldrig någonsin varit intresserad av att ha henne innan, varför nu?

    I början när vi separerade föreslog jag att han kunde ha henne Tors-Sön varannan vecka, dag och natt, men det tyckte han blev för mycket och ville vänta tills hon började dagis med det.. Är det inte konstigt att han bara har vänt hux-flux för han blir skyldig o betala undehåll till mig?
    (yttligare en liten parentes är att han har väldiga problem med pengar då han är lite av en spelmissbrukare....)

    Jag sitter och vacklar fram o tillbaka. Hur ska jag göra?

    Är det verkligen bra för vår dotter o slitas mellan två hem?
    alltså varannan vecka boende?
    Jag är själv skilsmässobarn och har alltid älskat att bo hemma hos min mamma, och åka till pappa varannan vecka.. Det har funkat toppen för mig, men det kanske inte är det bäst för vårt barn?

    HJÄLP!!
    Hur har ni andra gjort?
    Fick senast ett sms för två minuter sen där det stod: "Vi ses i rätten"...
    Varför kan vi inte bara prata och försöka komma överens?

    Blir väldigt tacksam för svar...
  2. 1
    Hjälp....Lååångt :( Hej.
    Jag har ett litet problem o känner att jag måste få bolla mina tankar och funderingar med någon..

    Jag har mitt ex har en dotter som nu fyller ett år den 28:e..
    Aledningen till att vi separerade var att jag inte ansåg att han tog sitt ansvar..
    Han var t.ex. aldrig hemma, och så menar jag i stort sett aldrig... Tiden då jag var mammaledig accepterade jag att jag fick bära allt ansvar (dumt nog) men när jag började jobba (när dottern var 6 mån) blev allt ett stort svart hål.
    Efttersom jag jobbar i butik 9-19 om vardagarna var jag rätt trött när jag ramlade in innanför dörren runt 20,00. Inte det att jag inte orkade umgås med min dotter för det gör jag mer än gärna, men när det FÖRSTA man möts av i dörren är ett barn som gråter för hon är vråååål hungrig och har en blöja som är bytningsdaxs för lääääänge sen.. Vad gjorde pappa undra ni? ja, det undrar jag också!
    Hur som helst, han stack, så fort jag kom innanför dörren åkte han till sina vänner eller någon av sina fritidsaktiviteter. Jag tröttnade rätt fort och nu har vi alltså valt att gå skilda vägar!

    Fram tills nu har allt fungerat någorlunda..
    Vi har, muntligt, gjort en liten överrenskommelse där vår dotter är hos sin pappa på dagarna när jag jobbar (jobbar nu 50% vilket blir att jag jobbar varannan vecka/ledig varannan vecka), jag hämntar henne på kvällen, hon sover hos mig och så lämnar jag henne på morgonen. Sen är det meningen att han ska ha henne varannan fre,lör och sön då jag jobbar varannan helg.
    Så på vardagarna är han mer som ett litet "dagis"... eller vad man ska säga..
    Eftersom hon är boende hos mig är det jag som får hennes barnbidrag och förra månaden fick han även börja betala underhåll till mig, vilket han själv gått med på eftersom han själv skrivit under papperna vi skickat in till Fk.
    Men NU, nu har han vänt helt. Nu ska han helt plötlsigt ta hela vårdnaden i från mig (vilket han inte kommer lyckas med), han tänker kräva halva barnidraget och ha henne boende hos sig 50%...
    Jag VET att han inte kommer fixa det. Jag VET det så väl, men han är för stolt för att erkänna det. Han VET att det skadar mig och att det SISTA jag vill är att bara ha min dotter 50%, men det skiter han i, bara han gör mig ledsen.

    Jag är helt i upplösningstillstånd...
    Idag skulle jag lämnat henne där på morgonen innan jag åkte till jobbet men igår kväll sa han att hon skulle vara hos honom tills torsdag. Varför frågade jag då?
    Fick inget svar, utan "det ´är bara så det är..."
    Jag kunde inte lämna henne där idag. Jag kanske är dum nu, men jag förstår inte varför han ska använda vår dotter som ett vapen!
    Han vill inte betala underhåll till mig, det har han gjort väldigt klart för mig och han tror jag "lever upp" hennes barnbidrag.. Han har inte en aning om vad allt kostar till ett barn..
    Kläder, blöjor, mat, sparnade.. ja, ni vet..
    Dessutom ska hon börja på dagis den 10:e augusti vilket gör att det kommer tillkomma en dagisavgift i utgifterna för vår dotter, den är han inte heller beredd på att få betala.
    Jag hoppas ni förstår någorlunda, allt blir väldigt rörigt..

    Jag har ringt till soc för att boka in ett sammarbetssamtal eftersom jag känner att den här situationen verkligen är ohållbar.
    Jag vill inte att vår dotter ska bo hos honom 50%, och det är för jag VET att han inte klarar det.... ska jag ge honom en chans? är det rätt att göra det?
    Då tänker jag främst på om det inte fungerar, vilket jag till 99% kan säga inte gör..
    Han har ju aldrig någonsin varit intresserad av att ha henne innan, varför nu?

    I början när vi separerade föreslog jag att han kunde ha henne Tors-Sön varannan vecka, dag och natt, men det tyckte han blev för mycket och ville vänta tills hon började dagis med det.. Är det inte konstigt att han bara har vänt hux-flux för han blir skyldig o betala undehåll till mig?
    (yttligare en liten parentes är att han har väldiga problem med pengar då han är lite av en spelmissbrukare....)

    Jag sitter och vacklar fram o tillbaka. Hur ska jag göra?

    Är det verkligen bra för vår dotter o slitas mellan två hem?
    alltså varannan vecka boende?
    Jag är själv skilsmässobarn och har alltid älskat att bo hemma hos min mamma, och åka till pappa varannan vecka.. Det har funkat toppen för mig, men det kanske inte är det bäst för vårt barn?

    HJÄLP!!
    Hur har ni andra gjort?
    Fick senast ett sms för två minuter sen där det stod: "Vi ses i rätten"...
    Varför kan vi inte bara prata och försöka komma överens?

    Blir väldigt tacksam för svar...
  3. mamman30
    #2

    fy fan

    vilket svin.Han gör ju enbart detta för att komma åt dig.GÅ INTE TILLBAKA.

    Ta det via FR och TR om det behövs.
    Vad ledsen jag blir för din o dotterns skull.Ett oskyldigt barn som inte förstår vad som händer.

    Han vill inte betala UH..låt honom slippa om han slutar tjafsa då?Jag hade gärna skitit i mitt uh om sen pappan dratt.
  4. 2
    fy fan vilket svin.Han gör ju enbart detta för att komma åt dig.GÅ INTE TILLBAKA.

    Ta det via FR och TR om det behövs.
    Vad ledsen jag blir för din o dotterns skull.Ett oskyldigt barn som inte förstår vad som händer.

    Han vill inte betala UH..låt honom slippa om han slutar tjafsa då?Jag hade gärna skitit i mitt uh om sen pappan dratt.
  5. Medlem sedan
    Jun 2007
    #3

    Hon är liten

    man brukar inte förespråka vv boende när de är så små, åtminstone inte med veckobyten. Däremot skulle det kanske fungera med täta byten.

    Han har ju haft henne på dagarna så det är ju inte så att han är en främmande person för henne. Kan han ta hand om henne hela dagarna så bör han fixa nätterna också. Det är många som "vaknat upp" på det sättet.. och tagit ett ansvar man inte trott dem om när man bott ihop.

    För egen del så var jag den som hade huvudansvaret.. han visade inget intresse även om han ändå alltid varit en bra pappa.. Den ansvarsfulla biten dök upp först när nuvarande sambon förespråkade 100% delning på föräldraledigheten.

    Familjerätten först låter som ett bra alternativ.. då vet du hur han funderar och ní kan göra upp fasta scheman
    Bara måste...... allt....
  6. 3
    Hon är liten man brukar inte förespråka vv boende när de är så små, åtminstone inte med veckobyten. Däremot skulle det kanske fungera med täta byten.

    Han har ju haft henne på dagarna så det är ju inte så att han är en främmande person för henne. Kan han ta hand om henne hela dagarna så bör han fixa nätterna också. Det är många som "vaknat upp" på det sättet.. och tagit ett ansvar man inte trott dem om när man bott ihop.

    För egen del så var jag den som hade huvudansvaret.. han visade inget intresse även om han ändå alltid varit en bra pappa.. Den ansvarsfulla biten dök upp först när nuvarande sambon förespråkade 100% delning på föräldraledigheten.

    Familjerätten först låter som ett bra alternativ.. då vet du hur han funderar och ní kan göra upp fasta scheman
  7. Medlem sedan
    Jan 1998
    #4

    För det första...

    ...så är det inte HELA vårdnaden han kräver, när han vill ha 50% - det är halva. Och det väl fullständigt naturligt, när han är pappa - och dessutom tillbringar så mycket tid med henne redan nu. Så små barn brukar man dock inte rekommendera 50/50 till - vilket dock inte är detsamma som att det är du som ska diktera alla villkor och han har bara att rätta sig efter dem.

    Du anser att han inte klarar av att ta hand om dottern - eller är det så att du inte anser honom klara av att ta hand om henne på det sätt du anser är det rätta? Var det därför han inte gjorde något, medan ni fortfarande levde ihop - för att han ändå gjorde allt "fel" - enligt dig? Han kanske mognat nu, kommit till insikt att han kan vara pappa på SITT vis?

    Ja det låter hårt och jag försöker vara litet djävulens advokat här - för att du kanske kan se saker och ting litet annorlunda och rent av positivt. Att han vill vara en delaktig pappa i sin dottern liv, att han vill vara en förälder "på riktigt", inte bara som ett slags dagis eller en barnvakt som ska leverera underhåll och vara barnvakt när du tycker det passar.

    Visst kostar det pengar att ha barn - men om han har henne 50% (när hon är äldre) så ska han ju också betala 50% av kostnaden för henne... face it - det är hans barn också. Och han vill ta hand om sitt barn - den naturligaste sak i världen...
  8. 4
    För det första... ...så är det inte HELA vårdnaden han kräver, när han vill ha 50% - det är halva. Och det väl fullständigt naturligt, när han är pappa - och dessutom tillbringar så mycket tid med henne redan nu. Så små barn brukar man dock inte rekommendera 50/50 till - vilket dock inte är detsamma som att det är du som ska diktera alla villkor och han har bara att rätta sig efter dem.

    Du anser att han inte klarar av att ta hand om dottern - eller är det så att du inte anser honom klara av att ta hand om henne på det sätt du anser är det rätta? Var det därför han inte gjorde något, medan ni fortfarande levde ihop - för att han ändå gjorde allt "fel" - enligt dig? Han kanske mognat nu, kommit till insikt att han kan vara pappa på SITT vis?

    Ja det låter hårt och jag försöker vara litet djävulens advokat här - för att du kanske kan se saker och ting litet annorlunda och rent av positivt. Att han vill vara en delaktig pappa i sin dottern liv, att han vill vara en förälder "på riktigt", inte bara som ett slags dagis eller en barnvakt som ska leverera underhåll och vara barnvakt när du tycker det passar.

    Visst kostar det pengar att ha barn - men om han har henne 50% (när hon är äldre) så ska han ju också betala 50% av kostnaden för henne... face it - det är hans barn också. Och han vill ta hand om sitt barn - den naturligaste sak i världen...
  9. Medlem sedan
    Feb 2006
    #5
    Här parkerar jag! IMT
  10. 5
    Här parkerar jag! IMT
  11. Medlem sedan
    Jun 2007
    #6
    Jättebra att du har bokat tid för samarbetsavtal, då det är bra om en "utomstående" får säga sin syn på saken.
    Jag tror dock det skulle bara vara bra för dottern att vara mer hos pappa, så att de kan knyta sina band tightare.
    Kanske inte varannan vecka, men ni kanske kan byta var tredje dag?
    Du skriver ju att han har henne på dagtid och du hämtar på kvällen? så varför skulle han inte klara av att ha henne mera?
    När barnen var små så hade vi VV från ca 3 års ålder, funkade kanon! vi delade på barnbidrag och förskoleräkningen.
    Jag hoppas för dotterns skull att detta inte blir till en maktkamp mellan er utan att ni båda kan se till hennes bästa.
  12. 6
    Jättebra att du har bokat tid för samarbetsavtal, då det är bra om en "utomstående" får säga sin syn på saken.
    Jag tror dock det skulle bara vara bra för dottern att vara mer hos pappa, så att de kan knyta sina band tightare.
    Kanske inte varannan vecka, men ni kanske kan byta var tredje dag?
    Du skriver ju att han har henne på dagtid och du hämtar på kvällen? så varför skulle han inte klara av att ha henne mera?
    När barnen var små så hade vi VV från ca 3 års ålder, funkade kanon! vi delade på barnbidrag och förskoleräkningen.
    Jag hoppas för dotterns skull att detta inte blir till en maktkamp mellan er utan att ni båda kan se till hennes bästa.
  13. Medlem sedan
    Jan 2004
    #7
    Kloka ord. Han är inte perfekt, men vem är? Vill han ta hand om dottern så var glad att han vill ha del av hennes liv så länge han inte är direkt skadlig.
  14. 7
    Kloka ord. Han är inte perfekt, men vem är? Vill han ta hand om dottern så var glad att han vill ha del av hennes liv så länge han inte är direkt skadlig.
  15. Medlem sedan
    Oct 2006
    #8
    Din dotter är ALLDELES för liten för att bo 50/50! Min dotter är 2 år och är hos pappa EN övernattning i taget. Varannan helg plus en natt i den helgfria veckan och har då alltid sin storebror 6,5 år med sig. Sedan träffar hon pappa ytterligare en e.m.-kväll, för att det inte ska gå en hel vecka mellan gångerna de ses.

    Ditt ex är inte den första karl som vill ha halva boendet för att slippa betala underhåll. Det är så tragiskt, att barnen används som slagträ. Allt som görs ska göras för att barnet ska leva så bra som möjligt. Vad du SKA göra nu är att börja SKRIVA. Du ska skriva hur ert liv tillsammans såg ut och hur han betett sig efter er separation. Ha inga krav på dig att det ska se snyggt ut, komma i rätt ordning eller så, bara skriv. Det här är för att du ska minnas hur det är/har varit. Det är också för att du behöver materialet ifall han stämmer dig. Man glömmer så lätt. Du måste skriva och dokumentera! Ta också redan NU kontakt med en duktig familjerättsadvokat, som kan vägleda dig i hur du kan lägga upp dina samtal i Familjerätten. Du ska INTE gå med på att testa t.ex. 50/50, för det man testar blir ofta permanent.

    Om han väljer att stämma dig i Tingsrätten kanske de tar upp det, men det kan lika gärna bli så att de säger till er att de inte tar i ert fall innan ni varit hos Familjerätten. Familjerätten har ingen rätt att _besluta_ eller _döma_ om något, namnet är lite missvisande. De ska se om ni kan komma överens och om ni inte kan det kan ditt ex ev stämma dig. För att avdramatisera det hela: Tänk dig Familjerätten som _schemaläggare_. De ska hjälpa er att komma fram till ett schema för hur er dotter ska bo resp umgås med er föräldrar.

    Mitt ex vill ha barnen halva tiden, men jag vägrar. Barnen var 6 och 1,5 när vi separerade. Jag hade förberett mig mycket noga. Jag visste att det bara är en mycket liten del av alla barn till separerade som bor 50/50 och bestämde mig för att sälla mig till de flesta. Jag hade skrivit om det som exet gjort (han är inte snäll) och det har gjort att jag känner mig väldigt mycket starkare, att veta att jag har ordning på min uppfattning om hur våra barn ska leva och varför.

    Du ska inte ge ditt ex "en chans" att se om han klarar av att ha dottern halva tiden, för det är _hennes_ liv ni spelar med. Hon är oskyldig och ska inte straffas.

    Du har ett mycket bra utgångsläge. Skriv ner det du skrivit här om att han aldrig var hemma, sticker så fort du hämtar dottern, inte gav henne mat, inte bytte blöja. Jag gissar att det finns en hel del annat också...

    Du måste tänka på att din dotter ska få en så bra uppväxt som möjligt. Bry dig inte om att samhället vill att vi ska vara jämställda, för det stämmer inte. Varför då offra barnen i detta låtsasspel?

    Troligen får ni gå på enskilt samtal först i Familjerätten och då ska du berätta vilken dålig och icke närvarande pappa han är och har varit. Du måste!! För din dotters skull. Sedan kommer de tyvärr antagligen att pressa dig att släppa henne mer och mer, men om du är beredd på det kan du lättare stå emot.
  16. 8
    Din dotter är ALLDELES för liten för att bo 50/50! Min dotter är 2 år och är hos pappa EN övernattning i taget. Varannan helg plus en natt i den helgfria veckan och har då alltid sin storebror 6,5 år med sig. Sedan träffar hon pappa ytterligare en e.m.-kväll, för att det inte ska gå en hel vecka mellan gångerna de ses.

    Ditt ex är inte den första karl som vill ha halva boendet för att slippa betala underhåll. Det är så tragiskt, att barnen används som slagträ. Allt som görs ska göras för att barnet ska leva så bra som möjligt. Vad du SKA göra nu är att börja SKRIVA. Du ska skriva hur ert liv tillsammans såg ut och hur han betett sig efter er separation. Ha inga krav på dig att det ska se snyggt ut, komma i rätt ordning eller så, bara skriv. Det här är för att du ska minnas hur det är/har varit. Det är också för att du behöver materialet ifall han stämmer dig. Man glömmer så lätt. Du måste skriva och dokumentera! Ta också redan NU kontakt med en duktig familjerättsadvokat, som kan vägleda dig i hur du kan lägga upp dina samtal i Familjerätten. Du ska INTE gå med på att testa t.ex. 50/50, för det man testar blir ofta permanent.

    Om han väljer att stämma dig i Tingsrätten kanske de tar upp det, men det kan lika gärna bli så att de säger till er att de inte tar i ert fall innan ni varit hos Familjerätten. Familjerätten har ingen rätt att _besluta_ eller _döma_ om något, namnet är lite missvisande. De ska se om ni kan komma överens och om ni inte kan det kan ditt ex ev stämma dig. För att avdramatisera det hela: Tänk dig Familjerätten som _schemaläggare_. De ska hjälpa er att komma fram till ett schema för hur er dotter ska bo resp umgås med er föräldrar.

    Mitt ex vill ha barnen halva tiden, men jag vägrar. Barnen var 6 och 1,5 när vi separerade. Jag hade förberett mig mycket noga. Jag visste att det bara är en mycket liten del av alla barn till separerade som bor 50/50 och bestämde mig för att sälla mig till de flesta. Jag hade skrivit om det som exet gjort (han är inte snäll) och det har gjort att jag känner mig väldigt mycket starkare, att veta att jag har ordning på min uppfattning om hur våra barn ska leva och varför.

    Du ska inte ge ditt ex "en chans" att se om han klarar av att ha dottern halva tiden, för det är _hennes_ liv ni spelar med. Hon är oskyldig och ska inte straffas.

    Du har ett mycket bra utgångsläge. Skriv ner det du skrivit här om att han aldrig var hemma, sticker så fort du hämtar dottern, inte gav henne mat, inte bytte blöja. Jag gissar att det finns en hel del annat också...

    Du måste tänka på att din dotter ska få en så bra uppväxt som möjligt. Bry dig inte om att samhället vill att vi ska vara jämställda, för det stämmer inte. Varför då offra barnen i detta låtsasspel?

    Troligen får ni gå på enskilt samtal först i Familjerätten och då ska du berätta vilken dålig och icke närvarande pappa han är och har varit. Du måste!! För din dotters skull. Sedan kommer de tyvärr antagligen att pressa dig att släppa henne mer och mer, men om du är beredd på det kan du lättare stå emot.
  17. Medlem sedan
    Oct 2006
    #9
    Tillägg: Om dottern bor hos dig är det _du_ som har behov av barnomsorg och avgiften ska bara beräknas på _din_ inkomst, så då blir det lättare att klara av den utgiften.
  18. 9
    Tillägg: Om dottern bor hos dig är det _du_ som har behov av barnomsorg och avgiften ska bara beräknas på _din_ inkomst, så då blir det lättare att klara av den utgiften.
  19. Medlem sedan
    Feb 2006
    #10
    Jag tycker det är skrämmande att se vilken horribel inställning du har till ditt ex, mannen som är pappa till dina barn. Vad har han egentligen gjort som är så fruktansvärt?? Du skriver att du vägrar gå med på att pappan får ha barnen halva tiden. VARFÖR?? Varför har du mer rätt till era gemensamma barn än honom? För att du är mamma?? Varför har en mamma per automatik större rätt till barnen än en pappa? Varför ska man inte ge sitt ex en chans att se om han klarar av barnet/barnen halva tiden? Av rädsla för att det ska funka kanske? Vad kommer du att svara dina barn när de blir äldre och inser att DU, deras mamma, gör allt för att kontakten med deras pappa ska bli så liten som möjligt? Usch, vilken inställning vissa av er här har till era ex. Är de verkligen så hemska som ni beskriver eller är det möjligen så att de inte går med på att ni dikterar villkoren hela tiden för hur det ska vara med era gemensamma barn?? Varför tycker du att ts ska vara "beredd" så att hon lättare kan stå emot när familjerätten pressar henne att "släppa" dottern mer och mer? Det är hennes pappa som vill ha mer tid med henne, varför är det så hemskt menar du?
  20. 10
    Jag tycker det är skrämmande att se vilken horribel inställning du har till ditt ex, mannen som är pappa till dina barn. Vad har han egentligen gjort som är så fruktansvärt?? Du skriver att du vägrar gå med på att pappan får ha barnen halva tiden. VARFÖR?? Varför har du mer rätt till era gemensamma barn än honom? För att du är mamma?? Varför har en mamma per automatik större rätt till barnen än en pappa? Varför ska man inte ge sitt ex en chans att se om han klarar av barnet/barnen halva tiden? Av rädsla för att det ska funka kanske? Vad kommer du att svara dina barn när de blir äldre och inser att DU, deras mamma, gör allt för att kontakten med deras pappa ska bli så liten som möjligt? Usch, vilken inställning vissa av er här har till era ex. Är de verkligen så hemska som ni beskriver eller är det möjligen så att de inte går med på att ni dikterar villkoren hela tiden för hur det ska vara med era gemensamma barn?? Varför tycker du att ts ska vara "beredd" så att hon lättare kan stå emot när familjerätten pressar henne att "släppa" dottern mer och mer? Det är hennes pappa som vill ha mer tid med henne, varför är det så hemskt menar du?
  21. Medlem sedan
    Oct 2006
    #11
    Det handlar _aldrig_ om föräldrars "rätt" till barnen. Jag tycker det är väldigt synd att så många har gått vilse och pratar om föräldrarnas rätt. Det står det ingenting om i lagen. Det står bara om _barnens_ rätt. Därför har vi också fått en massa barn som tvingas fladdra hit och dit mellan två hem och det som barn säger är positivt med att ha två hem är att de slipper känna dåligt samvete mot sina föräldrar! De offrar sig själva, för att föräldrarna ska må bra. Det är så hemskt.

    Jo, du kan vara helt lugn för att mitt ex har varit riktigt hemsk, när t.o.m. barnet säger att han vill att pappa ska flytta! Gång på gång på gång. Och jag hoppas verkligen inte att du tycker att TS ex verkar vara en bra pappa, som säkerligen kommer att klara att ta hand om barnet själv halva tiden. För då måste jag uppmana dig att läsa hennes inlägg en gång till. Här får du exempel:

    Han är aldrig hemma.
    Han ger henne inte tillräckligt med mat.
    Han byter inte blöjan när det är dags.

    Detta gränsar till vanvård, tycker jag.
  22. 11
    Det handlar _aldrig_ om föräldrars "rätt" till barnen. Jag tycker det är väldigt synd att så många har gått vilse och pratar om föräldrarnas rätt. Det står det ingenting om i lagen. Det står bara om _barnens_ rätt. Därför har vi också fått en massa barn som tvingas fladdra hit och dit mellan två hem och det som barn säger är positivt med att ha två hem är att de slipper känna dåligt samvete mot sina föräldrar! De offrar sig själva, för att föräldrarna ska må bra. Det är så hemskt.

    Jo, du kan vara helt lugn för att mitt ex har varit riktigt hemsk, när t.o.m. barnet säger att han vill att pappa ska flytta! Gång på gång på gång. Och jag hoppas verkligen inte att du tycker att TS ex verkar vara en bra pappa, som säkerligen kommer att klara att ta hand om barnet själv halva tiden. För då måste jag uppmana dig att läsa hennes inlägg en gång till. Här får du exempel:

    Han är aldrig hemma.
    Han ger henne inte tillräckligt med mat.
    Han byter inte blöjan när det är dags.

    Detta gränsar till vanvård, tycker jag.
  23. Medlem sedan
    Oct 2003
    #12
    Därför har vi också fått en massa barn som tvingas fladdra hit och dit mellan två hem och det som barn säger är positivt med att ha två hem är att de slipper känna dåligt samvete mot sina föräldrar! De offrar sig själva, för att föräldrarna ska må bra.
    Ditt egna tyckande eller baserat på något mer objektivt som styrker detta påstående?
    "Det du inte förstår - förstör!
    Tillslut blir hela världen begriplig!"
  24. 12
    Därför har vi också fått en massa barn som tvingas fladdra hit och dit mellan två hem och det som barn säger är positivt med att ha två hem är att de slipper känna dåligt samvete mot sina föräldrar! De offrar sig själva, för att föräldrarna ska må bra.
    Ditt egna tyckande eller baserat på något mer objektivt som styrker detta påstående?
  25. Medlem sedan
    Oct 2006
    #13
    Tillägg: När man separerar och ska besluta om hur barnen ska bo ska man titta på hur det har varit före separationen, för att tillvaron för barnen ska förändras så lite som möjligt. Har mamman varit den som mest tagit hand om barnen (som i mitt fall) så är det också hos henne barnen ska fortsätta bo. Gärna i samma bostad, om det är möjligt och det har det varit i vårt fall.

    Jag har sett att vissa mammor som vill ha 50/50 vill ha det för att de vill vara "lediga" och få vila sig varannan vecka. Ja, visst är man trött när man har barn, men fy vad hemskt att ha _det_ som anledning när man beslutar om barnens liv!! Men jag uppskattar i alla fall ärligheten hos dessa kvinnor och misstänker att det faktiskt är fler som förespråkar 50/50 för vilans skull...
  26. 13
    Tillägg: När man separerar och ska besluta om hur barnen ska bo ska man titta på hur det har varit före separationen, för att tillvaron för barnen ska förändras så lite som möjligt. Har mamman varit den som mest tagit hand om barnen (som i mitt fall) så är det också hos henne barnen ska fortsätta bo. Gärna i samma bostad, om det är möjligt och det har det varit i vårt fall.

    Jag har sett att vissa mammor som vill ha 50/50 vill ha det för att de vill vara "lediga" och få vila sig varannan vecka. Ja, visst är man trött när man har barn, men fy vad hemskt att ha _det_ som anledning när man beslutar om barnens liv!! Men jag uppskattar i alla fall ärligheten hos dessa kvinnor och misstänker att det faktiskt är fler som förespråkar 50/50 för vilans skull...
  27. Medlem sedan
    Oct 2006
    #14
    Inte mitt eget tyckande. Har läst i en utredning. Kan inte säga exakt vilken just nu, men troligen SOU 2005:43
  28. 14
    Inte mitt eget tyckande. Har läst i en utredning. Kan inte säga exakt vilken just nu, men troligen SOU 2005:43
  29. Medlem sedan
    Oct 2003
    #15
    Rent principiell fråga:
    Om man INTE separerar....gäller då ändå samma princip att vem som "mest" tar hand om barnen inte får förändras och anpassas över tiden utifrån förändrade förutsättningar i en familj?
  30. 15
    Rent principiell fråga:
    Om man INTE separerar....gäller då ändå samma princip att vem som "mest" tar hand om barnen inte får förändras och anpassas över tiden utifrån förändrade förutsättningar i en familj?
  31. Medlem sedan
    Oct 2003
    #16
    Sorry, jag har sökt igenom SOU 2005:43 och ingenstans kan jag hitta att det enda barn som bor växelvis tycker är positivt med detta är för att det är "rättvist" mellan föräldrarna.
    Det behövs nog någon form av läsanvisning från dig/alt. hänvisning till någon annan källa för att verifiera att detta skulle vara ett objektivt påstående och inte enbart din egen uppfattning.
  32. 16
    Sorry, jag har sökt igenom SOU 2005:43 och ingenstans kan jag hitta att det enda barn som bor växelvis tycker är positivt med detta är för att det är "rättvist" mellan föräldrarna.
    Det behövs nog någon form av läsanvisning från dig/alt. hänvisning till någon annan källa för att verifiera att detta skulle vara ett objektivt påstående och inte enbart din egen uppfattning.
  33. Medlem sedan
    Feb 2006
    #17
    Jo, jag vet att det är barnens rätt till sina föräldrar som gäller. Vad jag undrar över är varför så otroligt många mammor härinne anser sig själva som en mycket bättre förälder än pappan och inte ens är beredda att ge honom en chans. Och, jo jag har läst igenom vad ts skriver och man får ju kanske tänka på då att det enbart är hennes version av det hela vi får här, liksom vi enbart får din version och alla andra mammors version. Ibland skulle det ju vara synnerligen intressant att få pappans version av det hela också. Och förresten, vad vet du om vad alla barn säger om att ha två hem? Det är ju faktiskt helt olika från barn till barn. Och det ultimata för varje förälder borde väl ändå vara att barnet ska träffa BÅDA sina föräldrar lika mycket, eller??
  34. 17
    Jo, jag vet att det är barnens rätt till sina föräldrar som gäller. Vad jag undrar över är varför så otroligt många mammor härinne anser sig själva som en mycket bättre förälder än pappan och inte ens är beredda att ge honom en chans. Och, jo jag har läst igenom vad ts skriver och man får ju kanske tänka på då att det enbart är hennes version av det hela vi får här, liksom vi enbart får din version och alla andra mammors version. Ibland skulle det ju vara synnerligen intressant att få pappans version av det hela också. Och förresten, vad vet du om vad alla barn säger om att ha två hem? Det är ju faktiskt helt olika från barn till barn. Och det ultimata för varje förälder borde väl ändå vara att barnet ska träffa BÅDA sina föräldrar lika mycket, eller??
  35. Medlem sedan
    Feb 2006
    #18
    Eller också förespråkar de 50/50 p g a att de inser att barnen har rätt till båda sina föräldrar lika mycket.
  36. 18
    Eller också förespråkar de 50/50 p g a att de inser att barnen har rätt till båda sina föräldrar lika mycket.
  37. Medlem sedan
    Jun 2007
    #19
    Usch vad ledsen jag blir av att höra om mammor som förvägrar pappan sin rätt att vara just pappa
    Du skriver att du VÄGRAR? pappan har väl precis lika mycket rätt till barnen som du? jag fattar inte grejen med mammor som tycker att de har mer rätt än pappan!! 50/50 går alldeles utmärkt! däremot så blir en vecka lite lång...men byter man var tredje dag så funkar det utmärkt!
    Här tycker jag mer det verkar som mammor är så sugna på underhåll att de inte ens kan se lösningar som är bäst för barnet...synd.
  38. 19
    Usch vad ledsen jag blir av att höra om mammor som förvägrar pappan sin rätt att vara just pappa
    Du skriver att du VÄGRAR? pappan har väl precis lika mycket rätt till barnen som du? jag fattar inte grejen med mammor som tycker att de har mer rätt än pappan!! 50/50 går alldeles utmärkt! däremot så blir en vecka lite lång...men byter man var tredje dag så funkar det utmärkt!
    Här tycker jag mer det verkar som mammor är så sugna på underhåll att de inte ens kan se lösningar som är bäst för barnet...synd.
  39. Medlem sedan
    Feb 2006
    #20
    Parkerar absolut här! IMT.
  40. 20
    Parkerar absolut här! IMT.
Sidan 1 av 9 123 ... SistaSista

Liknande trådar

  1. Hjälp. Vägrar somna. *lååångt*
    By Lurpan in forum Sömn – barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-10-20, 12:25
  2. Behöver hjälp *helt OT* lååångt
    By anonymt namn in forum _0802 Februaribarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2008-08-30, 11:30
  3. Snälla hjälp....! (lååångt)
    By Sticklisa in forum Mat & dryck
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2007-05-06, 20:45
  4. Svartsjuk?? Lååångt med HJÄLP!!!
    By Orkar snart inte längre! in forum Separation
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-06-16, 12:43
  5. Svartsjuka??? OBS lååångt....HJÄLP!
    By Snart tokig av detta! in forum Separation
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-06-05, 01:28
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar