Skrivet: 2009-06-15, 11:37
#1
Hjälp....Lååångt :(
Hej.
Jag har ett litet problem o känner att jag måste få bolla mina tankar och funderingar med någon..
Jag har mitt ex har en dotter som nu fyller ett år den 28:e..
Aledningen till att vi separerade var att jag inte ansåg att han tog sitt ansvar..
Han var t.ex. aldrig hemma, och så menar jag i stort sett aldrig... Tiden då jag var mammaledig accepterade jag att jag fick bära allt ansvar (dumt nog) men när jag började jobba (när dottern var 6 mån) blev allt ett stort svart hål.
Efttersom jag jobbar i butik 9-19 om vardagarna var jag rätt trött när jag ramlade in innanför dörren runt 20,00. Inte det att jag inte orkade umgås med min dotter för det gör jag mer än gärna, men när det FÖRSTA man möts av i dörren är ett barn som gråter för hon är vråååål hungrig och har en blöja som är bytningsdaxs för lääääänge sen.. Vad gjorde pappa undra ni? ja, det undrar jag också!
Hur som helst, han stack, så fort jag kom innanför dörren åkte han till sina vänner eller någon av sina fritidsaktiviteter. Jag tröttnade rätt fort och nu har vi alltså valt att gå skilda vägar!
Fram tills nu har allt fungerat någorlunda..
Vi har, muntligt, gjort en liten överrenskommelse där vår dotter är hos sin pappa på dagarna när jag jobbar (jobbar nu 50% vilket blir att jag jobbar varannan vecka/ledig varannan vecka), jag hämntar henne på kvällen, hon sover hos mig och så lämnar jag henne på morgonen. Sen är det meningen att han ska ha henne varannan fre,lör och sön då jag jobbar varannan helg.
Så på vardagarna är han mer som ett litet "dagis"... eller vad man ska säga..
Eftersom hon är boende hos mig är det jag som får hennes barnbidrag och förra månaden fick han även börja betala underhåll till mig, vilket han själv gått med på eftersom han själv skrivit under papperna vi skickat in till Fk.
Men NU, nu har han vänt helt. Nu ska han helt plötlsigt ta hela vårdnaden i från mig (vilket han inte kommer lyckas med), han tänker kräva halva barnidraget och ha henne boende hos sig 50%...
Jag VET att han inte kommer fixa det. Jag VET det så väl, men han är för stolt för att erkänna det. Han VET att det skadar mig och att det SISTA jag vill är att bara ha min dotter 50%, men det skiter han i, bara han gör mig ledsen.
Jag är helt i upplösningstillstånd...
Idag skulle jag lämnat henne där på morgonen innan jag åkte till jobbet men igår kväll sa han att hon skulle vara hos honom tills torsdag. Varför frågade jag då?
Fick inget svar, utan "det ´är bara så det är..."
Jag kunde inte lämna henne där idag. Jag kanske är dum nu, men jag förstår inte varför han ska använda vår dotter som ett vapen!
Han vill inte betala underhåll till mig, det har han gjort väldigt klart för mig och han tror jag "lever upp" hennes barnbidrag.. Han har inte en aning om vad allt kostar till ett barn..
Kläder, blöjor, mat, sparnade.. ja, ni vet..
Dessutom ska hon börja på dagis den 10:e augusti vilket gör att det kommer tillkomma en dagisavgift i utgifterna för vår dotter, den är han inte heller beredd på att få betala.
Jag hoppas ni förstår någorlunda, allt blir väldigt rörigt..
Jag har ringt till soc för att boka in ett sammarbetssamtal eftersom jag känner att den här situationen verkligen är ohållbar.
Jag vill inte att vår dotter ska bo hos honom 50%, och det är för jag VET att han inte klarar det.... ska jag ge honom en chans? är det rätt att göra det?
Då tänker jag främst på om det inte fungerar, vilket jag till 99% kan säga inte gör..
Han har ju aldrig någonsin varit intresserad av att ha henne innan, varför nu?
I början när vi separerade föreslog jag att han kunde ha henne Tors-Sön varannan vecka, dag och natt, men det tyckte han blev för mycket och ville vänta tills hon började dagis med det.. Är det inte konstigt att han bara har vänt hux-flux för han blir skyldig o betala undehåll till mig?
(yttligare en liten parentes är att han har väldiga problem med pengar då han är lite av en spelmissbrukare....)
Jag sitter och vacklar fram o tillbaka. Hur ska jag göra?
Är det verkligen bra för vår dotter o slitas mellan två hem?
alltså varannan vecka boende?
Jag är själv skilsmässobarn och har alltid älskat att bo hemma hos min mamma, och åka till pappa varannan vecka.. Det har funkat toppen för mig, men det kanske inte är det bäst för vårt barn?
HJÄLP!!
Hur har ni andra gjort?
Fick senast ett sms för två minuter sen där det stod: "Vi ses i rätten"...
Varför kan vi inte bara prata och försöka komma överens?
Blir väldigt tacksam för svar...