För två år sedan separerade jag från pappan till mina barn. Har haft något förhållande och någon flirt men inget allvarligt sedan dess.
Nu har jag träffat en man. Han är under bar på många sätt. Men jag tycker det är jobbigt. Vi har varit tillsammans i två månader och det jobbiga är att jag vill träffa honom mer och mer. Anjenämt problem kanske men jag vill ju inte ha för bråttom.
Vi har ju våra egna liv och ses när det finns tid över sas. Jag har hus, barnen, jobb, fritidsintressen. Han har också hus och sina intressen. Dessutom jobbar han mycket nu på sommaren.
Jag är närmare 40 och han är 30 och jag vet att han vill ha egna barn och flytta ihop med någon. Jag vill också flytta ihop med någon och ha en familj och någon som är bra för mina barn. Men jag vet inte om jag vill börja om med bebis igen...
Jag önskar att allt var så enkelt som när man träffade någon när man var mycket yngre, innan barnen, då träffade man någon, ägnade all tid tillsammans och sedan gjorde man slut eller gick vidare och flyttade ihop mm. Eller i alla fall var det så för mig.
Men nu blir det mest längtan för mig. Varje dag väntar jag på att han ska ringa eller att jag ska få veta när vi kan ses igen. Jag ringer ju också ibland, typ varannan gång men vill inte verka för på heller.
Har ni några tips hur jag kan tänka eller göra för att känna mig lugnare och njuta av detta fina som vi har?
1
nytt förhållande För två år sedan separerade jag från pappan till mina barn. Har haft något förhållande och någon flirt men inget allvarligt sedan dess.
Nu har jag träffat en man. Han är under bar på många sätt. Men jag tycker det är jobbigt. Vi har varit tillsammans i två månader och det jobbiga är att jag vill träffa honom mer och mer. Anjenämt problem kanske men jag vill ju inte ha för bråttom.
Vi har ju våra egna liv och ses när det finns tid över sas. Jag har hus, barnen, jobb, fritidsintressen. Han har också hus och sina intressen. Dessutom jobbar han mycket nu på sommaren.
Jag är närmare 40 och han är 30 och jag vet att han vill ha egna barn och flytta ihop med någon. Jag vill också flytta ihop med någon och ha en familj och någon som är bra för mina barn. Men jag vet inte om jag vill börja om med bebis igen...
Jag önskar att allt var så enkelt som när man träffade någon när man var mycket yngre, innan barnen, då träffade man någon, ägnade all tid tillsammans och sedan gjorde man slut eller gick vidare och flyttade ihop mm. Eller i alla fall var det så för mig.
Men nu blir det mest längtan för mig. Varje dag väntar jag på att han ska ringa eller att jag ska få veta när vi kan ses igen. Jag ringer ju också ibland, typ varannan gång men vill inte verka för på heller.
Har ni några tips hur jag kan tänka eller göra för att känna mig lugnare och njuta av detta fina som vi har?
Så han har inga barn, men du? Kan fungera så klart, kärlekn övervinner ju allt - eller vad det heter? Men i min trånga lilla värld låter det som ett utmanande projekt.. minst sagt.
2
Så han har inga barn, men du? Kan fungera så klart, kärlekn övervinner ju allt - eller vad det heter? Men i min trånga lilla värld låter det som ett utmanande projekt.. minst sagt.
Ja, vísst är det stor skillnad när man träffar någon nu när man har barn jämfört med när man träffade någon innan man fick barn. Men nu har du ju barn och det kan inte vara lika enkelt som då. Det blir mycket längtan. Njut av dina barn när du är med dom och njut av din nye man när du är med honom. Lev i nuet!
3
Ja, vísst är det stor skillnad när man träffar någon nu när man har barn jämfört med när man träffade någon innan man fick barn. Men nu har du ju barn och det kan inte vara lika enkelt som då. Det blir mycket längtan. Njut av dina barn när du är med dom och njut av din nye man när du är med honom. Lev i nuet!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
