"Brott och straff" fråga
_0604 Aprilbarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2006
    #1

    "Brott och straff" fråga

    Inte så mycket aktivitet här inne nu, men frågar ändå...

    Det måste vara mer än vår 3-åring som inte lyder alla gånger... eller? Nyfiken på hur ni gör då. Jag och min man är nämligen lite oeniga om hur vi ska tackla vår något trotsiga unge. Min man som är ganska stor och lång verkar tycka att taktiken att lyfta henne och sätta henne i en hörna är bästa metoden. Jag som är liten har dels lite problem rent praktiskt med detta men tycker inte heller så mycket om metoden i sig själv eftersom jag anser att hon då tar efter oss mot andra barn... ja, inte sätter i en hörna kanske - men att hon blir lite bufflig. Hon är rätt tuff så det räcker redan nu... lite i mesta laget för min smak.

    Jag kör istället oftast på handling och konsekvens... t ex att "om du inte kommer och tar på dig kläderna nu så blir det ingen TV ikväll". TV är ett privilegium i mina ögon som lätt kan tas bort om man inte sköter sig, kan vara andra saker som jag plockar bort för henne också. Min man tycker att detta är att muta henne (?? jag förstår inte riktigt hur han tänker, har pratat om detta massor av gånger och blir inte klokare ändå) och vill inte att vi använder oss av denna metoden. Och ja, här står vi... hur göra?

    Att bara säga till henne funkar alltså inte kan jag tillägga. Hon trotsar och vill ju ha någon form av reaktion/handling/konsekvens från vår sida, det är tydligt. I vissa fall har man ju tiden att vänta ut henne, men det går inte alltid och jag tycker också att hon behöver få reaktioner ibland.

    Hur gör ni andra i liknande situationer? Nyfiken...
  2. 1
    "Brott och straff" fråga Inte så mycket aktivitet här inne nu, men frågar ändå...

    Det måste vara mer än vår 3-åring som inte lyder alla gånger... eller? Nyfiken på hur ni gör då. Jag och min man är nämligen lite oeniga om hur vi ska tackla vår något trotsiga unge. Min man som är ganska stor och lång verkar tycka att taktiken att lyfta henne och sätta henne i en hörna är bästa metoden. Jag som är liten har dels lite problem rent praktiskt med detta men tycker inte heller så mycket om metoden i sig själv eftersom jag anser att hon då tar efter oss mot andra barn... ja, inte sätter i en hörna kanske - men att hon blir lite bufflig. Hon är rätt tuff så det räcker redan nu... lite i mesta laget för min smak.

    Jag kör istället oftast på handling och konsekvens... t ex att "om du inte kommer och tar på dig kläderna nu så blir det ingen TV ikväll". TV är ett privilegium i mina ögon som lätt kan tas bort om man inte sköter sig, kan vara andra saker som jag plockar bort för henne också. Min man tycker att detta är att muta henne (?? jag förstår inte riktigt hur han tänker, har pratat om detta massor av gånger och blir inte klokare ändå) och vill inte att vi använder oss av denna metoden. Och ja, här står vi... hur göra?

    Att bara säga till henne funkar alltså inte kan jag tillägga. Hon trotsar och vill ju ha någon form av reaktion/handling/konsekvens från vår sida, det är tydligt. I vissa fall har man ju tiden att vänta ut henne, men det går inte alltid och jag tycker också att hon behöver få reaktioner ibland.

    Hur gör ni andra i liknande situationer? Nyfiken...
  3. Medlem sedan
    Jun 2003
    #2
    Jag tycker nog bättre om din mans metod men av andra anledningar än vad han uppger. Jag tror att konsekvens inlärning måste vara omedelbar för att funka på en 3-åring. Dvs "om du inte .... så stänger jag av TVn nu!". Att säga att det inte blir någon TV IKVÄLL tror jag är för abstrakt för en 3-åring. Dessutom kan man bli "bufflig" på ett verbalt sätt också. Vi har problem med att vår Maya säger "Du får inte komma hem till mig!" om hon blir osams med nån kompis. Det känns ju inte heller bra och vi har förklarat/blivit arga/bett henne att inte säga så. Hittills har vi inte fått bort det!
    Men vad gör maken efter han har satt henne i den där hörnan? Går därifrån eller? Sitter hon kvar själv då? Jag tror att det kan funka att lyfta bort henne från situationen men då behöver man nog stanna kvar och hjälpa ungen lugna ner sig. Sen när gråt och skrik avstannat kan man se henne i ögonen och fråga "förstår du varför det blev så här? Det var för att..."

    Vi har flera knep. Att avleda och distrahera är första steget. Men det orkar/hinner man ju inte alltid! Sen funkar det av nån okänd anledning att säga "Jag räknar till tre... ett... två...." och på "tre" lyder hon oftast. Varför detta funkar har jag alltså ingen aning om. Ibland får vi ta till att något skall hända när man räknat till tre, typ att vi kommer och hämtar henne om hon inte kommit till matbordet. Och då måste man ju vara konsekvent och verkligen hämta henne. Vill det sig riktigt illa tar vi bort henne från situationen. Antingen får hon gå ifrån eller så tar någon av oss med sig henne och sitter ner nån annan stans. Efter ett tag kan man prata med henne. Och jag måste ju tillägga att vi inte alls är så pedagogiska och lugna ALLTID. Ibland ballar det ur och då får jag ta bort MIG från situationen. Jag får helt enkelt gå därifrån. Men så är det! Man gör sitt bästa!

    Hoppas ni kommer fram till nån metod som ni båda kan acceptera. Tror det är viktigt att ni båda gör lika och är eniga. Om ni inte hittar nåt bra tycker jag ni skall skriva/ringa till "Knattetimmen" på radion. Tror det är P4. (Måndagar 9.30) Dom är urbra och ger alltid kloka svar! Lycka till
  4. 2
    Jag tycker nog bättre om din mans metod men av andra anledningar än vad han uppger. Jag tror att konsekvens inlärning måste vara omedelbar för att funka på en 3-åring. Dvs "om du inte .... så stänger jag av TVn nu!". Att säga att det inte blir någon TV IKVÄLL tror jag är för abstrakt för en 3-åring. Dessutom kan man bli "bufflig" på ett verbalt sätt också. Vi har problem med att vår Maya säger "Du får inte komma hem till mig!" om hon blir osams med nån kompis. Det känns ju inte heller bra och vi har förklarat/blivit arga/bett henne att inte säga så. Hittills har vi inte fått bort det!
    Men vad gör maken efter han har satt henne i den där hörnan? Går därifrån eller? Sitter hon kvar själv då? Jag tror att det kan funka att lyfta bort henne från situationen men då behöver man nog stanna kvar och hjälpa ungen lugna ner sig. Sen när gråt och skrik avstannat kan man se henne i ögonen och fråga "förstår du varför det blev så här? Det var för att..."

    Vi har flera knep. Att avleda och distrahera är första steget. Men det orkar/hinner man ju inte alltid! Sen funkar det av nån okänd anledning att säga "Jag räknar till tre... ett... två...." och på "tre" lyder hon oftast. Varför detta funkar har jag alltså ingen aning om. Ibland får vi ta till att något skall hända när man räknat till tre, typ att vi kommer och hämtar henne om hon inte kommit till matbordet. Och då måste man ju vara konsekvent och verkligen hämta henne. Vill det sig riktigt illa tar vi bort henne från situationen. Antingen får hon gå ifrån eller så tar någon av oss med sig henne och sitter ner nån annan stans. Efter ett tag kan man prata med henne. Och jag måste ju tillägga att vi inte alls är så pedagogiska och lugna ALLTID. Ibland ballar det ur och då får jag ta bort MIG från situationen. Jag får helt enkelt gå därifrån. Men så är det! Man gör sitt bästa!

    Hoppas ni kommer fram till nån metod som ni båda kan acceptera. Tror det är viktigt att ni båda gör lika och är eniga. Om ni inte hittar nåt bra tycker jag ni skall skriva/ringa till "Knattetimmen" på radion. Tror det är P4. (Måndagar 9.30) Dom är urbra och ger alltid kloka svar! Lycka till
  5. Medlem sedan
    Aug 2005
    #3
    Jag är nog mer för att ge konsekvenser på en gång. Om barnet missköter sig, så får det en varning, och information att om h*n inte slutar med vad det nu är, så kommer ditten eller datten att hända. Ett exempel - vi är på ÖF och dottern slåss med andra barn, jag säger åt henne flera gånger, och försöker avleda, och/eller visa hur man ska göra (till exempel att man står i kö till rutshkanan och att man inte får knuffas där typ). Om hon ändå inte slutar knuffas, så säger jag, slutar du inte med det, så måste vi åka hem. Och så gör vi det om hon inte slutar. Är vi hemma, så händer det nog mer ofta att hon fått gå in på sitt rum, för att helt enkelt avlägsna henne från situationen. Annat exempel, sonen sitter i sandlådan och leker med andra barn, börjar då hälla sand på någon. Säger till honom att man inte får göra så, utan att man kan köra bilar i sanden, eller gräva med spaden. Slutar han inte, så får han gå in.
  6. 3
    Jag är nog mer för att ge konsekvenser på en gång. Om barnet missköter sig, så får det en varning, och information att om h*n inte slutar med vad det nu är, så kommer ditten eller datten att hända. Ett exempel - vi är på ÖF och dottern slåss med andra barn, jag säger åt henne flera gånger, och försöker avleda, och/eller visa hur man ska göra (till exempel att man står i kö till rutshkanan och att man inte får knuffas där typ). Om hon ändå inte slutar knuffas, så säger jag, slutar du inte med det, så måste vi åka hem. Och så gör vi det om hon inte slutar. Är vi hemma, så händer det nog mer ofta att hon fått gå in på sitt rum, för att helt enkelt avlägsna henne från situationen. Annat exempel, sonen sitter i sandlådan och leker med andra barn, börjar då hälla sand på någon. Säger till honom att man inte får göra så, utan att man kan köra bilar i sanden, eller gräva med spaden. Slutar han inte, så får han gå in.
  7. Medlem sedan
    Jul 2006
    #4
    Jag ger också hellre konsekvenser på en gång, men det är inte alltid det fungerar i situationen... Ex: ska vi gå hem från lekplatsen innan Cornelia vill, för att lillasyster skriker i högan sky finns det inte någon omedelbar konsekvens som jag är bekväm med (är principiellt emot att ta bort "säkerhets-saker" och att t ex säga att då går vi utan dig går helt bort för mig - hon har alltid oss föräldrar oavsett hur illa hon beter sig) och jag vill inte heller "skylla" på lillasyster av rent syskon-relations skäl... så det är väl en situation när TV kan komma in som konsekvens.

    Att hitta henne klippandes sönder vår matta i vardagsrummet är ju lite lättare... då åker ju saxarna omedelbart bort (i sådana lägen får hon inte ens en varning - hon VET att så får man inte göra).

    Problemet är väl att Cornelia är så otroligt utstuderad i sin trots just nu och driver allt till sin spets. De fighter vi väljer MÅSTE leda till någon form av konsekvens och hon VET när hon gör fel. Skyller på gener från hennes pappa... som också är otroligt noga med millimeter-rättvisa och konsekvens i alla lägen.

    Att bara hota henne hjälper alltså inte om det gått så långt. Hon har heller inga problem med att acceptera "straffet" - snarare tvärtom för om vi gör något fel så är hon på oss direkt ("ställde" vid något tillfälle lillasyster 4 månader på köksbordet och då högg hon direkt - där får man ju inte stå... dumt av mamma etc.) - och när hon tar efter min man och skäller och knuffar (som hon upplever att han gör när han "utvisar" henne) så är jag inte riktigt bekväm med det... *svårt*

    De allra flesta situationerna går tack och lov alldeles utmärkt med en vänlig men bestämd tillsägelse och hon trotsar inte mig så himla mycket längre. Med min man är det betydligt mer krig...
  8. 4
    Jag ger också hellre konsekvenser på en gång, men det är inte alltid det fungerar i situationen... Ex: ska vi gå hem från lekplatsen innan Cornelia vill, för att lillasyster skriker i högan sky finns det inte någon omedelbar konsekvens som jag är bekväm med (är principiellt emot att ta bort "säkerhets-saker" och att t ex säga att då går vi utan dig går helt bort för mig - hon har alltid oss föräldrar oavsett hur illa hon beter sig) och jag vill inte heller "skylla" på lillasyster av rent syskon-relations skäl... så det är väl en situation när TV kan komma in som konsekvens.

    Att hitta henne klippandes sönder vår matta i vardagsrummet är ju lite lättare... då åker ju saxarna omedelbart bort (i sådana lägen får hon inte ens en varning - hon VET att så får man inte göra).

    Problemet är väl att Cornelia är så otroligt utstuderad i sin trots just nu och driver allt till sin spets. De fighter vi väljer MÅSTE leda till någon form av konsekvens och hon VET när hon gör fel. Skyller på gener från hennes pappa... som också är otroligt noga med millimeter-rättvisa och konsekvens i alla lägen.

    Att bara hota henne hjälper alltså inte om det gått så långt. Hon har heller inga problem med att acceptera "straffet" - snarare tvärtom för om vi gör något fel så är hon på oss direkt ("ställde" vid något tillfälle lillasyster 4 månader på köksbordet och då högg hon direkt - där får man ju inte stå... dumt av mamma etc.) - och när hon tar efter min man och skäller och knuffar (som hon upplever att han gör när han "utvisar" henne) så är jag inte riktigt bekväm med det... *svårt*

    De allra flesta situationerna går tack och lov alldeles utmärkt med en vänlig men bestämd tillsägelse och hon trotsar inte mig så himla mycket längre. Med min man är det betydligt mer krig...
  9. Medlem sedan
    Jul 2006
    #5
    Intressant att läsa båda era svar.. inte lätt det här.

    Min man låter Cornelia sitta i hörnan tills hon själv anser att hon är snäll och gör det hon blivit tillsagd att göra (kan t ex vara att säga förlåt). Då säger hon "nu är jag snäll" och så kommer hon. Kommer hon inte efter en rimlig tid går vi och frågar henne... Hon vet alltid varför hon hamnat där och vad som krävs för att hon ska komma därifrån.

    Jag använder mig också av denna metoden ibland kan tilläggas, men jag jagar t ex inte av princip en skrikande unge runt lägenheten tills jag får tag i henne och lyfter dit henne för det tycker hon bara är kul. Att "visa ut" henne "biter" heller inte så hårt tycker jag om hon gjort något dumt... Låter kanske hårt, men hon är väldigt utstuderad i sin trots... tilläggas kan också att jag är mer tolerant i största allmänhet jämfört med min man och väljer färre fither men "straffar" hårdare. Min man skäller och bråkar mer med henne mest hela tiden... tråkigt tycker jag personligen.

    Vi kör också med ett-två-tre... men måste ofta koppla till någon form av konsekvens. Bara räkna hjälper inte alltid. Tycker det är en bra metod... att "förbereda" övergång är viktigt för barn, precis på samma sätt som de ofta behöver en förvarning om att "nu ska vi snart åka iväg, jag ska bara ta på lillasyster kläder och sedan går vi så avsluta leken nu".

    Cornelia är en fin tjej i största allmänhet så jag tror inte vi gör så mycket fel (men hur ska man veta)... det stora problemet nu är som sagt att hon tar efter oss och jag ogillar när hon skäller och bufflar så det gör det ännu viktigare att vi är korrekta i våra handlingar.

    Tack än en gång för svar.
  10. 5
    Intressant att läsa båda era svar.. inte lätt det här.

    Min man låter Cornelia sitta i hörnan tills hon själv anser att hon är snäll och gör det hon blivit tillsagd att göra (kan t ex vara att säga förlåt). Då säger hon "nu är jag snäll" och så kommer hon. Kommer hon inte efter en rimlig tid går vi och frågar henne... Hon vet alltid varför hon hamnat där och vad som krävs för att hon ska komma därifrån.

    Jag använder mig också av denna metoden ibland kan tilläggas, men jag jagar t ex inte av princip en skrikande unge runt lägenheten tills jag får tag i henne och lyfter dit henne för det tycker hon bara är kul. Att "visa ut" henne "biter" heller inte så hårt tycker jag om hon gjort något dumt... Låter kanske hårt, men hon är väldigt utstuderad i sin trots... tilläggas kan också att jag är mer tolerant i största allmänhet jämfört med min man och väljer färre fither men "straffar" hårdare. Min man skäller och bråkar mer med henne mest hela tiden... tråkigt tycker jag personligen.

    Vi kör också med ett-två-tre... men måste ofta koppla till någon form av konsekvens. Bara räkna hjälper inte alltid. Tycker det är en bra metod... att "förbereda" övergång är viktigt för barn, precis på samma sätt som de ofta behöver en förvarning om att "nu ska vi snart åka iväg, jag ska bara ta på lillasyster kläder och sedan går vi så avsluta leken nu".

    Cornelia är en fin tjej i största allmänhet så jag tror inte vi gör så mycket fel (men hur ska man veta)... det stora problemet nu är som sagt att hon tar efter oss och jag ogillar när hon skäller och bufflar så det gör det ännu viktigare att vi är korrekta i våra handlingar.

    Tack än en gång för svar.
  11. Medlem sedan
    Jul 2006
    #6
    Va? Lyder inte era 3-åringar?? Suck så jobbigt det är i perioder!! Vi har ju dessutom lillasyster som ser upp till storebror och härmar ALLT han gör. SÅ vi får allt eleände x 2...
    Vi blandar konsekvens med handling. När Adam gjort ngt dumt sätter vi honom i hans rum eller på ett annat ställe och förklarar att han är välkommen tillbaka till oss andra när han är snäll igen och vill be om ursäkt. Vi är alltså noga med att förklara att 'straffet' är att inte få vara med resten av familjen.
    Men även konsekvenshandlingar funkar fast då måste de ju vara i direkt anslutning till händelsen. Jag tror, precis som ngn mer här, att 'ingen tv i kväll' är för abstakt tidsmässigt för en 3-åring. Däremot rök sonens badboll som han fick i sin Max-box i går för att han inte gjorde som vi sa närvi var där och åt. Det tog...att lillasyster fick sin men hans 'slängdes' (ner i mammas bakficka så att den kan plockas fram som belöning vid annat tillfälle).

    Det som inte nämnts här är positiv belöning. Vi är mkt för det. Inom skolan abetar vi ju mkt med det och olika studier visar att det ger mest effekt. Så vi ser till att beröma och ibland belöna Adam när han gör som han ska. Då blir han mkt stolt, det märks, och då får vi även en referens att hänvisa till när han gjort fel: 'du vet ju hur man ska göra, du var ju så duktig igår...'

    De testar vårat tålamod de små liven Man blir så irriterad att man kan gå i taket men så kommer det en liten mjuk hand som klappar snällt så glömmer man allt!
  12. 6
    Va? Lyder inte era 3-åringar?? Suck så jobbigt det är i perioder!! Vi har ju dessutom lillasyster som ser upp till storebror och härmar ALLT han gör. SÅ vi får allt eleände x 2...
    Vi blandar konsekvens med handling. När Adam gjort ngt dumt sätter vi honom i hans rum eller på ett annat ställe och förklarar att han är välkommen tillbaka till oss andra när han är snäll igen och vill be om ursäkt. Vi är alltså noga med att förklara att 'straffet' är att inte få vara med resten av familjen.
    Men även konsekvenshandlingar funkar fast då måste de ju vara i direkt anslutning till händelsen. Jag tror, precis som ngn mer här, att 'ingen tv i kväll' är för abstakt tidsmässigt för en 3-åring. Däremot rök sonens badboll som han fick i sin Max-box i går för att han inte gjorde som vi sa närvi var där och åt. Det tog...att lillasyster fick sin men hans 'slängdes' (ner i mammas bakficka så att den kan plockas fram som belöning vid annat tillfälle).

    Det som inte nämnts här är positiv belöning. Vi är mkt för det. Inom skolan abetar vi ju mkt med det och olika studier visar att det ger mest effekt. Så vi ser till att beröma och ibland belöna Adam när han gör som han ska. Då blir han mkt stolt, det märks, och då får vi även en referens att hänvisa till när han gjort fel: 'du vet ju hur man ska göra, du var ju så duktig igår...'

    De testar vårat tålamod de små liven Man blir så irriterad att man kan gå i taket men så kommer det en liten mjuk hand som klappar snällt så glömmer man allt!
  13. Medlem sedan
    Aug 2003
    #7
    Pontus är familjens lilla huligan Jennie som är 5 år föddes med en förståelse för ordet nej, har alltid gjort som vi sagt även om hon ibland inte håller med och blir skitarg och gråter under tiden så gör hon ändå det jag vill.

    Pontus han ska testa allt, det är som att han inte kan låta bli att testa fast han vet att det är fel. Det är en sida, att han är så in i bänken nyfiken och den andra är att han faktiskt är riktigt utstuderad. Hans favorithobby är att retas med Jennie och ställa sig ivägen för tv:n, sitta för nära och pilla på henne i soffan, sno någon leksak, rycka i håret o s v. Ett problem är att han utmanövrerar Jennie fysiskt så hon kan inte försvara sig. Hon är jättekänslig och skriker för minsta lilla ont och han tål precis hur mycket stryk som helst så försöker hon ge igen slutar det bara med att hon skriker i högan sky och han går segrande ur striden. Däremot grannes femåring tuktar honom rätt bra, hon bara bryter ihop och sätter sig på honom och tar igen saken han snott

    Men iaf, Pontus skulle aldrig, och då menar jag aldrig sluta retas med Jennie bara för att jag säger till. Det måste vara kopplat till något hot som är kännbart för honom. Förut körde vi med att han fick sitta på trappen men eftersom jag har svårt att kunna följa upp att han sitter kvar där medans jag jagar Kasper samt att Kasper far dit och är nyfiken och då kan Pontus ge Kasper ett tjuvnyp eller retas med något leksak eller annat så funkar inte det längre. Nu är ist hotet att sköter han sig inte spänner jag fast honom i en av vagnarna i garaget (det sitter ihop med huset). Vissa dagar spenderar han många stunder i garaget och andra dagar funkar det jättebra. Det som är avgörande är hur han sovit. Han klarar egentligen inte av att aldrig sova middag men han vill verkligen inte sova och skulle aldrig erkänna att han är trött. Sen hänger han mest med äldre barn och hamnar då lätt på efterkälken och då han inte hänger med och inte orkar då går han in för att förstöra för andra ist och då blir det många duster. Vi försöker få honom att sova på dagen på ett eller annat sätt minst var 3:e till 4:e dag.

    Har jag ingen vagn att sätta fast honom i så håller jag fast honom. Jag har burit honom illvrålandes genom ett coop när han bussprang med en barnvagn och jag sa att gör man så får man inte ha vagnen och han sprang igen. Jag tog vagnen och inte skulle han gå dit jag ville då så jag fick bära och han var så arg att jag trodde jag skulle bli döv när han vrålade i örat men han har inte gjort om det. Han är envis men jag är envisare På samma sätt kan jag sitta och hålla fast honom ute i lekparken om han inte sköter sig, han är rätt smart i vanliga fall men inte när han är arg så man kan fråga honom vad han tänker göra när om man släpper honom och så länge han svarar bråka med Jennie/ förstöra sandslott / ta någons gunga o s v så släpper jag så klart inte. När han väl säger att han ska sköta sig gör han det också, fast det lär han väl komma på rätt snart att han kan ljuga.

    Det jag tycker är besvärligast är att han är så otroligt duktig på att testa och balansera på gränserna. Säger jag att han inte får stå framför tv:n så ställer han sig preciiiiiis så Jennie ser och så bara råkar han vifta till med någon arm ibland. Säger jag att han inte får bubbla i glaset så blåser han så sakta att det inte riktigt bubblar, säger jag att han inte får spruta vatten på oss andra med vattenpistol så bara råkar det komma något pyttestänk o s v.

    Det som är positivt är att en väl utsövd Pontus är för det mesta jättego. Får han vara själv med någon av oss funkar han också jättebra. Han sköter sig exemplariskt på dagis och vi har tydligen en väldigt empatisk och go kille. Pontus är ju det stackars inklämda mellanbarnet och det märks att han försöker få uppmärksamhet rätt ofta. Han är inte stört och förståndigast och kan inte briljera med sånt som Jennie kan och han är inte minst och oförståndigast som Kasper. Kasper är just nu 16 månader och inne i en väldigt tidskrävande period då han klättrar precis överallt så jag kan förstå att Pontus reagerar som han gör även om jag kanske inte alltid uppskattar det.

    Att hota med att åka hem från saker / ingen tv o s v funkar inte här eftersom nästan alltid Jennie är med och jag kan inte straffa henne för att Pontus sköter sig illa. På samma sätt kommer ju hon att sitta framför tv:n på kvällen så det är nästan omöjligt att då hindra Pontus.
  14. 7
    Pontus är familjens lilla huligan Jennie som är 5 år föddes med en förståelse för ordet nej, har alltid gjort som vi sagt även om hon ibland inte håller med och blir skitarg och gråter under tiden så gör hon ändå det jag vill.

    Pontus han ska testa allt, det är som att han inte kan låta bli att testa fast han vet att det är fel. Det är en sida, att han är så in i bänken nyfiken och den andra är att han faktiskt är riktigt utstuderad. Hans favorithobby är att retas med Jennie och ställa sig ivägen för tv:n, sitta för nära och pilla på henne i soffan, sno någon leksak, rycka i håret o s v. Ett problem är att han utmanövrerar Jennie fysiskt så hon kan inte försvara sig. Hon är jättekänslig och skriker för minsta lilla ont och han tål precis hur mycket stryk som helst så försöker hon ge igen slutar det bara med att hon skriker i högan sky och han går segrande ur striden. Däremot grannes femåring tuktar honom rätt bra, hon bara bryter ihop och sätter sig på honom och tar igen saken han snott

    Men iaf, Pontus skulle aldrig, och då menar jag aldrig sluta retas med Jennie bara för att jag säger till. Det måste vara kopplat till något hot som är kännbart för honom. Förut körde vi med att han fick sitta på trappen men eftersom jag har svårt att kunna följa upp att han sitter kvar där medans jag jagar Kasper samt att Kasper far dit och är nyfiken och då kan Pontus ge Kasper ett tjuvnyp eller retas med något leksak eller annat så funkar inte det längre. Nu är ist hotet att sköter han sig inte spänner jag fast honom i en av vagnarna i garaget (det sitter ihop med huset). Vissa dagar spenderar han många stunder i garaget och andra dagar funkar det jättebra. Det som är avgörande är hur han sovit. Han klarar egentligen inte av att aldrig sova middag men han vill verkligen inte sova och skulle aldrig erkänna att han är trött. Sen hänger han mest med äldre barn och hamnar då lätt på efterkälken och då han inte hänger med och inte orkar då går han in för att förstöra för andra ist och då blir det många duster. Vi försöker få honom att sova på dagen på ett eller annat sätt minst var 3:e till 4:e dag.

    Har jag ingen vagn att sätta fast honom i så håller jag fast honom. Jag har burit honom illvrålandes genom ett coop när han bussprang med en barnvagn och jag sa att gör man så får man inte ha vagnen och han sprang igen. Jag tog vagnen och inte skulle han gå dit jag ville då så jag fick bära och han var så arg att jag trodde jag skulle bli döv när han vrålade i örat men han har inte gjort om det. Han är envis men jag är envisare På samma sätt kan jag sitta och hålla fast honom ute i lekparken om han inte sköter sig, han är rätt smart i vanliga fall men inte när han är arg så man kan fråga honom vad han tänker göra när om man släpper honom och så länge han svarar bråka med Jennie/ förstöra sandslott / ta någons gunga o s v så släpper jag så klart inte. När han väl säger att han ska sköta sig gör han det också, fast det lär han väl komma på rätt snart att han kan ljuga.

    Det jag tycker är besvärligast är att han är så otroligt duktig på att testa och balansera på gränserna. Säger jag att han inte får stå framför tv:n så ställer han sig preciiiiiis så Jennie ser och så bara råkar han vifta till med någon arm ibland. Säger jag att han inte får bubbla i glaset så blåser han så sakta att det inte riktigt bubblar, säger jag att han inte får spruta vatten på oss andra med vattenpistol så bara råkar det komma något pyttestänk o s v.

    Det som är positivt är att en väl utsövd Pontus är för det mesta jättego. Får han vara själv med någon av oss funkar han också jättebra. Han sköter sig exemplariskt på dagis och vi har tydligen en väldigt empatisk och go kille. Pontus är ju det stackars inklämda mellanbarnet och det märks att han försöker få uppmärksamhet rätt ofta. Han är inte stört och förståndigast och kan inte briljera med sånt som Jennie kan och han är inte minst och oförståndigast som Kasper. Kasper är just nu 16 månader och inne i en väldigt tidskrävande period då han klättrar precis överallt så jag kan förstå att Pontus reagerar som han gör även om jag kanske inte alltid uppskattar det.

    Att hota med att åka hem från saker / ingen tv o s v funkar inte här eftersom nästan alltid Jennie är med och jag kan inte straffa henne för att Pontus sköter sig illa. På samma sätt kommer ju hon att sitta framför tv:n på kvällen så det är nästan omöjligt att då hindra Pontus.
  15. Medlem sedan
    Jul 2006
    #8
    Vill bara uppdatera läget hos oss... Det är bättre nu här hemma. Cornelia trotsar fortfarande, men min man har anammat min linje med konsekvenser och det fungerar jättebra - tycker han också faktiskt. Visst blir det tårar hos dottern när Barbie-dockorna åker upp på hyllan för 5:e dagen i rad, men hon lyssnar i alla fall på vad vi säger... och jag tycker att buffligheten har blivit bättre också. *skönt*
  16. 8
    Vill bara uppdatera läget hos oss... Det är bättre nu här hemma. Cornelia trotsar fortfarande, men min man har anammat min linje med konsekvenser och det fungerar jättebra - tycker han också faktiskt. Visst blir det tårar hos dottern när Barbie-dockorna åker upp på hyllan för 5:e dagen i rad, men hon lyssnar i alla fall på vad vi säger... och jag tycker att buffligheten har blivit bättre också. *skönt*
  17. Jesper Juul rules
    #9
    Tittade in och måste bara kommentera era metoder.
    Bra att ni struntat i att lyfta henne och sätta henne i ett hörn. Det leder ingenstans. Det skulle ju bli svårt att lyfta iväg en tonåring i ett hörn..............

    Det där med "om du inte kommer och tar på dig kläderna nu så blir det ingen TV ikväll". tycker jag du ska akta dig för. Risken är att hon börjar att förhandla och helt plötsligt har hon en massa krav för att klä på sig.
    Säg hellre: Om du inte klär på dig nu får du gå till dagis/åka till affären i pyjamasen eller låt henne välja och säg tex : Vill du klä på dig före eller efter frukosten? Vill du ha de röda eller gröna byxorna idag?
  18. 9
    Tittade in och måste bara kommentera era metoder.
    Bra att ni struntat i att lyfta henne och sätta henne i ett hörn. Det leder ingenstans. Det skulle ju bli svårt att lyfta iväg en tonåring i ett hörn..............

    Det där med "om du inte kommer och tar på dig kläderna nu så blir det ingen TV ikväll". tycker jag du ska akta dig för. Risken är att hon börjar att förhandla och helt plötsligt har hon en massa krav för att klä på sig.
    Säg hellre: Om du inte klär på dig nu får du gå till dagis/åka till affären i pyjamasen eller låt henne välja och säg tex : Vill du klä på dig före eller efter frukosten? Vill du ha de röda eller gröna byxorna idag?

Liknande trådar

  1. både "fråga mammor" o "fråga pappor"
    By karinko in forum Mammasnack
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2011-09-06, 13:14
  2. Både på "fråga mammor" o "fråga pappor"
    By karinko in forum Pappasnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2011-09-06, 06:25
  3. ersättning vid avskrivet "brott"?
    By Anonym in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2011-08-06, 10:03
  4. Dottern valde "straff"
    By lilly1 in forum Tonåringar
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-09-15, 08:11
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar