Tessie...
_0308 Augustibarn
  1. Medlem sedan
    Jun 2007
    #1

    Tessie...

    Länge sen jag alls var inne på aff nu, och så läser jag detta. Skickar alla kramar jag kan till dig, för jag vet precis hur det känns.

    Min pappa dog 25 augusti förra året, fem månader efter att ha fått cancer-diagnos. Han hade en hjärntumör som inte gick att göra något åt, och det hade inte spelat någon roll om den upptäckts mycket tidigare. Det var vidrigt att se hur han försvann, bit for bit, för det var sådant som minne och syn som påverkades först. För ett år sen var på ett vårdhem, och jag kunde bara sitta och vänta på att han skulle dö. Inte en erfarenhet jag önskar någon, och de fem månaderna var ett enda stort kaos. Jag minns knappt något alls av förra sommaren, och har varit i några rejäla "svackor" under detta året. Känner att jag är på g tillbaka nu.

    För mig var det bra att vara så öppen som möjligt om vad som hände och hur jag mådde. Fortsätt häva ur dig, det finns alltid någon som lyssnar...

    /Siv

    Livet är här och nu, en kort och liten tid
    Kärleken finns i en evighet, minst
    Tiden är kort men lång är kärleken
    ______________________________ _____________
    "...if you don't know everything,
    you must go on with what you do know..."

    "Dovie'andi se tovya sagain"

  2. 1
    Tessie... Länge sen jag alls var inne på aff nu, och så läser jag detta. Skickar alla kramar jag kan till dig, för jag vet precis hur det känns.

    Min pappa dog 25 augusti förra året, fem månader efter att ha fått cancer-diagnos. Han hade en hjärntumör som inte gick att göra något åt, och det hade inte spelat någon roll om den upptäckts mycket tidigare. Det var vidrigt att se hur han försvann, bit for bit, för det var sådant som minne och syn som påverkades först. För ett år sen var på ett vårdhem, och jag kunde bara sitta och vänta på att han skulle dö. Inte en erfarenhet jag önskar någon, och de fem månaderna var ett enda stort kaos. Jag minns knappt något alls av förra sommaren, och har varit i några rejäla "svackor" under detta året. Känner att jag är på g tillbaka nu.

    För mig var det bra att vara så öppen som möjligt om vad som hände och hur jag mådde. Fortsätt häva ur dig, det finns alltid någon som lyssnar...

    /Siv
  3. Medlem sedan
    Jul 2002
    #2
    Åh Siv!
    Vad ledsen jag blir att läsa om din pappa. Jag svär sällan, men här måste jag bara säga att cancer är en jävla skitsjukdom! Jag är så arg på den just nu. Inte så konstruktivt, men skönt ibland ändå.
    Vad svårt det måste ha varit att se din pappa försvinna på det sättet. Min pappa är ju fortfarande "pappa", även om han nu är så svag att han inte ens kan resa sig upp till halvliggande i sängen eller vända på sig eller nåt. Men det är inte långt kvar nu.. Hemskt. Som du säger, denna sommar är ett vacuum, och jag anar att även kommande tid kommer att bli det.
    Det som ändå håller mig uppe är alla vänner - nära som mer avlägsna - som stöttar, tänker, kramar och hjälper. Både i det praktiska men också bara genom snälla ord, att finnas där och lyssna och nåt så enkelt som att skicka en kram i ett mail.
    Tack för din omtanke, och hoppas att din sorg och saknad blir enklare att hantera med tiden. Kram!
    //Tessie
  4. 2
    Åh Siv!
    Vad ledsen jag blir att läsa om din pappa. Jag svär sällan, men här måste jag bara säga att cancer är en jävla skitsjukdom! Jag är så arg på den just nu. Inte så konstruktivt, men skönt ibland ändå.
    Vad svårt det måste ha varit att se din pappa försvinna på det sättet. Min pappa är ju fortfarande "pappa", även om han nu är så svag att han inte ens kan resa sig upp till halvliggande i sängen eller vända på sig eller nåt. Men det är inte långt kvar nu.. Hemskt. Som du säger, denna sommar är ett vacuum, och jag anar att även kommande tid kommer att bli det.
    Det som ändå håller mig uppe är alla vänner - nära som mer avlägsna - som stöttar, tänker, kramar och hjälper. Både i det praktiska men också bara genom snälla ord, att finnas där och lyssna och nåt så enkelt som att skicka en kram i ett mail.
    Tack för din omtanke, och hoppas att din sorg och saknad blir enklare att hantera med tiden. Kram!
    //Tessie
  5. Medlem sedan
    Jun 2007
    #3
    Jag är ju inte den som svär... alls. Egentligen. Men iblans är det ovanligt passande att göra så...
    Jag jobbar i Svenska Kyrkan nu, och det är väl en del i att jag ändå fungerat såpass bra det här första året. Mina arbetkompisar vet ju en del om hur man hanterar sånthär.

    Ang. svordomar... Jag har just kommit hem från en tvådagarskurs, och där lärde jag mig bla annat att "djävlar" är en MYCKET passande beteckning på vissa saker. Som cancer. Vårt ord djävul kommer nämligen från grekiskans diablos - som tydliegn ordagrant betyder "det/den som sliter isär (mig/oss).

    Man går sönder när någon älskad dör. Det går att hantera, så småningom, på något sätt. Värre är det om de kvarlevandes relationer slits itu av döden, vilket är vanligt. Du och de dina behöver stöd nu - och det är enkelt för de som du berättar för att förstå - svårigheterna kommer när de runt dig tycker att du ska ha "sörjt färdigt". Har de inte varit med om nåt liknande så kan de inte förstå att man aldrig "sörjer färdigt" ... även om sorgen lugnar sig.

    Det sägs att första året är värst. Att ta sig igenom alla högtider och bemärkelsedagar och hela tiden känna att någon saknas. Jag vet inte om det är sant, faktiskt. Jag passerar snart årsdagen, och detta året har varit tufft. Jag misstänker dock att det andra året kan bli tuffare, på ett annat sätt, just för att "folk" börjar tycka att jag ju klarar mig så bra och nu har det ju gått ett år, och...

    Vet inte vad jag vill säga med det här.
    Ta tid på dig.
    Unna dig det du känner att du behöver.
    Och ja - det blir enklare att hantera med tiden.

    KRAM
    /Siv
  6. 3
    Jag är ju inte den som svär... alls. Egentligen. Men iblans är det ovanligt passande att göra så...
    Jag jobbar i Svenska Kyrkan nu, och det är väl en del i att jag ändå fungerat såpass bra det här första året. Mina arbetkompisar vet ju en del om hur man hanterar sånthär.

    Ang. svordomar... Jag har just kommit hem från en tvådagarskurs, och där lärde jag mig bla annat att "djävlar" är en MYCKET passande beteckning på vissa saker. Som cancer. Vårt ord djävul kommer nämligen från grekiskans diablos - som tydliegn ordagrant betyder "det/den som sliter isär (mig/oss).

    Man går sönder när någon älskad dör. Det går att hantera, så småningom, på något sätt. Värre är det om de kvarlevandes relationer slits itu av döden, vilket är vanligt. Du och de dina behöver stöd nu - och det är enkelt för de som du berättar för att förstå - svårigheterna kommer när de runt dig tycker att du ska ha "sörjt färdigt". Har de inte varit med om nåt liknande så kan de inte förstå att man aldrig "sörjer färdigt" ... även om sorgen lugnar sig.

    Det sägs att första året är värst. Att ta sig igenom alla högtider och bemärkelsedagar och hela tiden känna att någon saknas. Jag vet inte om det är sant, faktiskt. Jag passerar snart årsdagen, och detta året har varit tufft. Jag misstänker dock att det andra året kan bli tuffare, på ett annat sätt, just för att "folk" börjar tycka att jag ju klarar mig så bra och nu har det ju gått ett år, och...

    Vet inte vad jag vill säga med det här.
    Ta tid på dig.
    Unna dig det du känner att du behöver.
    Och ja - det blir enklare att hantera med tiden.

    KRAM
    /Siv
  7. Medlem sedan
    Jul 2002
    #4
    Tack för ditt svar Siv.

    Och ja, jag känner att jag får mycket förståelse från människor runt omkring nu. Kanske ffa som du säger från de som själva går/gått igenom något liknande. Det är skönt att kunna bolla tankar, vara ärlig och uppriktig, våga erkänna saker som man kanske skäms för - och få höra från andra att de upplevt något liknande. Att man inte är "konstig".

    Och så det där med sorgen och tiden.. Ja, jag tror att du har rätt i både det där med första och andra året. Nu är det kaos och tumult. När pappa väl har gått bort, begravning osv. är avklarat tror jag vi har en stund av visst lugn. Sen ska vi hitta tillbaka till livet, i nya roller och konstellationer. Och så ta sig igenom det första året med första julen etc. Vilket vi säkert kommer medvetet att planera på ett sätt vi tror passar oss. Men sen, som du säger, tror jag att det andra året nog kan bli värre. När alla tycker att man ska ha sörjt klart, när vi kanske inte är lika beredda på smärtan och sorgen. Men det, som allt annat, man får ta en dag i sänder. Se det vackra och ljusa i det som finns. Och kanske också inte rädas det ledsamma. Acceptera att även det är en del av livet. Andra sidan av kärleken så att säga. Eller en funktion av den snarare.

    Tack också för berättelsen om "djävlar", intressant. Visste inte det. Och ja, har nog aldrig svurit så mycket som nu.. Men det är rätt skönt ibland att sitta i bilen och bara skrika ut sin ilska och sorg.

    Många kramar!
    //Tessie
  8. 4
    Tack för ditt svar Siv.

    Och ja, jag känner att jag får mycket förståelse från människor runt omkring nu. Kanske ffa som du säger från de som själva går/gått igenom något liknande. Det är skönt att kunna bolla tankar, vara ärlig och uppriktig, våga erkänna saker som man kanske skäms för - och få höra från andra att de upplevt något liknande. Att man inte är "konstig".

    Och så det där med sorgen och tiden.. Ja, jag tror att du har rätt i både det där med första och andra året. Nu är det kaos och tumult. När pappa väl har gått bort, begravning osv. är avklarat tror jag vi har en stund av visst lugn. Sen ska vi hitta tillbaka till livet, i nya roller och konstellationer. Och så ta sig igenom det första året med första julen etc. Vilket vi säkert kommer medvetet att planera på ett sätt vi tror passar oss. Men sen, som du säger, tror jag att det andra året nog kan bli värre. När alla tycker att man ska ha sörjt klart, när vi kanske inte är lika beredda på smärtan och sorgen. Men det, som allt annat, man får ta en dag i sänder. Se det vackra och ljusa i det som finns. Och kanske också inte rädas det ledsamma. Acceptera att även det är en del av livet. Andra sidan av kärleken så att säga. Eller en funktion av den snarare.

    Tack också för berättelsen om "djävlar", intressant. Visste inte det. Och ja, har nog aldrig svurit så mycket som nu.. Men det är rätt skönt ibland att sitta i bilen och bara skrika ut sin ilska och sorg.

    Många kramar!
    //Tessie
  9. Medlem sedan
    May 2003
    #5
    Jag kan inte annat än att hålla med Tessie & dig.
    Djävla cancer.

    Att förlora sin pappa... jag vill inte ens tänka tanken och jag kan därför inte föreställa mig hur det är när alla tillfällen där pappa varit en naturlig del av de närvarande inte längre är där.

    Siv & Tessie, stora styrkekramar till er båda! Ni är fantastiska personer som även när ni har det svårt kan ge till alla andra vilket jag verkligen beundrar er för!!

    //Louise med Sebastian -03, Maximilian -05
  10. 5
    Jag kan inte annat än att hålla med Tessie & dig.
    Djävla cancer.

    Att förlora sin pappa... jag vill inte ens tänka tanken och jag kan därför inte föreställa mig hur det är när alla tillfällen där pappa varit en naturlig del av de närvarande inte längre är där.

    Siv & Tessie, stora styrkekramar till er båda! Ni är fantastiska personer som även när ni har det svårt kan ge till alla andra vilket jag verkligen beundrar er för!!

    //Louise med Sebastian -03, Maximilian -05

Liknande trådar

  1. Tessie!
    By SanktaCecilia in forum _0608 Augustibarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-10-27, 14:45
  2. Men Tessie
    By emeli in forum _0308 Augustibarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-08-25, 13:55
  3. Tessie!
    By Galotta in forum _0608 Augustibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-02-02, 13:06
  4. Tessie!
    By Ce-Ess in forum _0308 Augustibarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2006-01-30, 20:39
  5. Tessie!
    By -miapia- in forum _0308 Augustibarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-01-27, 19:33
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar