Skrivet: 2009-08-17, 19:07
#1
Att vara mamma till en treåring..,
Nu är det tyst här. FÖR tyst! Men hittar ju dom flesta av er på MSN, bloggar & facebook- kanske är det därför...
Men ett litet inlägg då och då kan det gott få komma här ändå. Visst?
Dagens ämne får bli just: Att vara mamma till en treåring. Det är sannerligen ett mycket tålamodsprovande uppdrag. Trotsen har satt till riktigt ordentligt! Allt ska vara på hans sätt. Och han har humör... jesus, vilket humör sedan. Arg som ett bi, kan han bli min lille.
Men så har han samtidigt dom där sidorna som gör att bråken på morgnarna och kring måltiderna ändå bleknar... Man får allt som oftast höra att man är världens bästa mamma. Han älskar att stryka mitt hår. Han pussas mer än gärna och trycker sig tätt intill och kramas så ofta det går. Han är en underbar storebror, och nu då lillan skolas in tar han på sig rollen som hennes stora beskyddare. Det är fint att se...
Det pratas i mängder. Han har börjat fundera över hur det kom sig att han kunde komma ut ur min mage då han låg där som bebis... Hans självklara lösning på det var att jag tog en kniv o gjorde en lucka som jag tog ut honom i. "Dode du så mamma?", frågade han, efter att han beskrivit hur han trodde det låg till. Mitt svar blev..."Ja, nästan älskling!"...
Glad så länge han inte frågar om hur han kom in...
Hur går det för er? Vad gör ni?
Kram!