Han vill inte ha fler barn
Pappasnack
  1. Ledsen
    #1

    Han vill inte ha fler barn

    Min älskade man vill inte ha fler barn. Vi har en dotter som är drygt fyra år och jag har börjat längta ofantligt mycket efter ett till barn. Jag kan räkna upp hundra skäl FÖR att vi ska ha ett barn till men det finns förstås lika många MOT. Man skaffar inte barn av rationella skäl. Men jag önskar mig verkligen ett barn till.

    Men min man. Han vill inte. Han vågar inte. Han älskar sin dotter över allt annat. Men han orkar inte med ett barn till. Och så har han en mörkare syn på världen än jag. Och mindre framtidstro.

    Jag känner mer och mer att: Jag har bara ETT liv. De närmaste åren är min ENDA chans att få barn. Jag vill INTE förspilla den chansen.

    /Ledsen
  2. 1
    Han vill inte ha fler barn Min älskade man vill inte ha fler barn. Vi har en dotter som är drygt fyra år och jag har börjat längta ofantligt mycket efter ett till barn. Jag kan räkna upp hundra skäl FÖR att vi ska ha ett barn till men det finns förstås lika många MOT. Man skaffar inte barn av rationella skäl. Men jag önskar mig verkligen ett barn till.

    Men min man. Han vill inte. Han vågar inte. Han älskar sin dotter över allt annat. Men han orkar inte med ett barn till. Och så har han en mörkare syn på världen än jag. Och mindre framtidstro.

    Jag känner mer och mer att: Jag har bara ETT liv. De närmaste åren är min ENDA chans att få barn. Jag vill INTE förspilla den chansen.

    /Ledsen
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Man måste ju vara överens

    Så är det ju. Däremot förstår jag inte riktigt hans resonemang, kanske för att du beskriver deet ur en synvinkel där du inte håller med?

    En mörkare syn på världen och dålig framtidstro drabbar ju, om han nu skulle ha rätt, den dotter ni har så det är ju inget argument emot. Att han inte orkar kan vara ett argument däremot om dottern har varit krävande. Hur kommer det att bli för er dotter att växa upp som ensambarn? Skulle hon kunna ha fördelar av ett syskon? Det är ju en aspekt du kan fråga honom om du nu inte redan har gjort det.

    Men i slutändan måste ni vara överens bägge två om att vilja ha ett barn till för att det skall vara rätt att försöka få ett syskon. Här finns inte utrymme för kompromisser heller. Om han absolut inte vill och du absolut vill, ja då får du fundera över hur viktigt det egentligen är.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Man måste ju vara överens Så är det ju. Däremot förstår jag inte riktigt hans resonemang, kanske för att du beskriver deet ur en synvinkel där du inte håller med?

    En mörkare syn på världen och dålig framtidstro drabbar ju, om han nu skulle ha rätt, den dotter ni har så det är ju inget argument emot. Att han inte orkar kan vara ett argument däremot om dottern har varit krävande. Hur kommer det att bli för er dotter att växa upp som ensambarn? Skulle hon kunna ha fördelar av ett syskon? Det är ju en aspekt du kan fråga honom om du nu inte redan har gjort det.

    Men i slutändan måste ni vara överens bägge två om att vilja ha ett barn till för att det skall vara rätt att försöka få ett syskon. Här finns inte utrymme för kompromisser heller. Om han absolut inte vill och du absolut vill, ja då får du fundera över hur viktigt det egentligen är.
  5. Medlem sedan
    May 1999
    #3
    Du och din man vandrar just nu på samma lina.
    Om du lyckas övertyga honom KAN det resultera i att han inte klarar det i längden och det blir skiljsmässa.
    Om du fogar dig... samma sak.
    Ett jättesvårt dilemma.

    Jag stog inför samma situation för 13 år sedan. Det blev till slut två barn till.
    Om det var början till händelserna som år 2003 ledde till skiljsmässa vet jag inte, men det hade kanske blivit det i alla fall om vi nöjt oss med ett (1) barn.

    Frågan man kan ställa sig är om ditt livs mening är att få barn? Genetiskt är ju svaret ja, såklart.
    Hoppas det blir bra och att ni trots att någon av er INTE kommer att få som denne vill lever lyckliga och kära i era dagar.
  6. 3
    Du och din man vandrar just nu på samma lina.
    Om du lyckas övertyga honom KAN det resultera i att han inte klarar det i längden och det blir skiljsmässa.
    Om du fogar dig... samma sak.
    Ett jättesvårt dilemma.

    Jag stog inför samma situation för 13 år sedan. Det blev till slut två barn till.
    Om det var början till händelserna som år 2003 ledde till skiljsmässa vet jag inte, men det hade kanske blivit det i alla fall om vi nöjt oss med ett (1) barn.

    Frågan man kan ställa sig är om ditt livs mening är att få barn? Genetiskt är ju svaret ja, såklart.
    Hoppas det blir bra och att ni trots att någon av er INTE kommer att få som denne vill lever lyckliga och kära i era dagar.
  7. Medlem sedan
    Sep 2001
    #4
    Fortsätt med dina övertalningsförsök bara. Jag känner en som låtit sig övertalas tre gånger och själv tagit det första initiativet till nr 4.
    Men lyssna också noga på hans argument. Det är ju inte en fråga med rätt eller fel svar utan något man kan resonera om. Det är ändå ert gemensamma beslut, inte bara ditt eller hans.
  8. 4
    Fortsätt med dina övertalningsförsök bara. Jag känner en som låtit sig övertalas tre gånger och själv tagit det första initiativet till nr 4.
    Men lyssna också noga på hans argument. Det är ju inte en fråga med rätt eller fel svar utan något man kan resonera om. Det är ändå ert gemensamma beslut, inte bara ditt eller hans.
  9. Medlem sedan
    Jan 2006
    #5
    Tack för era svar. Det känns bra höra era olika röster om saken.

    Han ville inte ha vår dotter heller från början men lät sig övertalas och säger nu att han tycker att han hade fel som inte vill ha barn alls förut. Så det inger ju lite hopp.

    Det där med att det vore positivt för vår dotter att få ett syskon har jag pratat mycket om. Lite grann tror jag att han känner att det vore värdefullt för henne för han kan ibland kommentera att hon är det enda barnet på dagis som inte har något syskon och tycker att det är viktigt att hon får träffa sina kusiner (som tyvärr är mycket äldre) mycket. Samtidigt har han själv erfarenhet av att vara ett mellanbarn i en syskonskara av fem där han känt sig ganska inklämd och försummad. Jag å min sida tycker att livet hade varit fruktansvärt mycket tråkigare om jag inte hade haft min bror - även om jag inte står honom jättenära idag som vuxen.

    Samtidigt förstår jag hans oro. Han har det inte lika lätt som jag att ta sig fram i livet/dagens samhälle. Jag har tagit det mesta praktiska runt vår dotter hittills för att det inte passar honom att göra det men samtidigt är han den bästa jag mött på att tala med barn, lyssna på dem och verkligen orka vara närvarande. Han har höga krav på sig själv. Han mår t.ex. dåligt av att vår dotter går på dagis - för att han egentligen inte tycker att det är bra att samhället har tagit över sådant som förr sköttes av nära och kära. Trots att hon trivs bra.

    Oj, det blev långt.
    Tack igen.
  10. 5
    Tack för era svar. Det känns bra höra era olika röster om saken.

    Han ville inte ha vår dotter heller från början men lät sig övertalas och säger nu att han tycker att han hade fel som inte vill ha barn alls förut. Så det inger ju lite hopp.

    Det där med att det vore positivt för vår dotter att få ett syskon har jag pratat mycket om. Lite grann tror jag att han känner att det vore värdefullt för henne för han kan ibland kommentera att hon är det enda barnet på dagis som inte har något syskon och tycker att det är viktigt att hon får träffa sina kusiner (som tyvärr är mycket äldre) mycket. Samtidigt har han själv erfarenhet av att vara ett mellanbarn i en syskonskara av fem där han känt sig ganska inklämd och försummad. Jag å min sida tycker att livet hade varit fruktansvärt mycket tråkigare om jag inte hade haft min bror - även om jag inte står honom jättenära idag som vuxen.

    Samtidigt förstår jag hans oro. Han har det inte lika lätt som jag att ta sig fram i livet/dagens samhälle. Jag har tagit det mesta praktiska runt vår dotter hittills för att det inte passar honom att göra det men samtidigt är han den bästa jag mött på att tala med barn, lyssna på dem och verkligen orka vara närvarande. Han har höga krav på sig själv. Han mår t.ex. dåligt av att vår dotter går på dagis - för att han egentligen inte tycker att det är bra att samhället har tagit över sådant som förr sköttes av nära och kära. Trots att hon trivs bra.

    Oj, det blev långt.
    Tack igen.
  11. Medlem sedan
    May 2001
    #6
    Byt partner. Din man vill inte. Det blir inget med honom. Acceptera det eller gör något åt det.
  12. 6
    Byt partner. Din man vill inte. Det blir inget med honom. Acceptera det eller gör något åt det.

Liknande trådar

  1. Ni som inte vill ha fler barn
    By anonymt namn in forum Mammasnack
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2008-02-26, 11:20
  2. Vill ni ha fler barn?
    By sprengja in forum _0606 Junibarn
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2006-07-31, 20:38
  3. Vill ni ha fler barn?
    By -Johanna- in forum _99/00 Vinterbarn
    Svar: 32
    Senaste inlägg: 2006-03-29, 09:38
  4. Min fru vill ha fler barn
    By Egoisten in forum Kärlek & relationer
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-03-10, 18:04
  5. Ni som vill ha/inte vill ha fler barn!
    By Charlotte med sessorna in forum _0407 Julibarn
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2005-10-19, 19:16
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar