Vad göra?
_02/03 Vinterbarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2002
    #1

    Vad göra?

    Min son har huvudet i det blå. Han är jättesmart på alla vis men han kan bara inte hålla reda på grejer. Slarvar bort precis allting. Även saker som han tycker jättemycket om, som olika leksaker. Men det är ju mest han själv som blir ledsen av. Det är också annat som behöver ersättas: busskortet till skolbussen, skolväskor, gympapåsar, kläder, kepsar etc etc etc.

    Hur kan man hjälpa honom att hålla koll? Jag kan ju inte följa med till skolan hålla koll. Det är både jobbigt och kostsamt att ersätta allt. Det finns ju en gräns för hur många skolväskor man känner för att investera i...
  2. 1
    Vad göra? Min son har huvudet i det blå. Han är jättesmart på alla vis men han kan bara inte hålla reda på grejer. Slarvar bort precis allting. Även saker som han tycker jättemycket om, som olika leksaker. Men det är ju mest han själv som blir ledsen av. Det är också annat som behöver ersättas: busskortet till skolbussen, skolväskor, gympapåsar, kläder, kepsar etc etc etc.

    Hur kan man hjälpa honom att hålla koll? Jag kan ju inte följa med till skolan hålla koll. Det är både jobbigt och kostsamt att ersätta allt. Det finns ju en gräns för hur många skolväskor man känner för att investera i...
  3. Medlem sedan
    May 2002
    #2
    Kommer sakerna inte till rätta igen? Hörde faktiskt på tv igår om glömska. Det var en mamma som ringde in till TV 4 och en barnpsykolog som var där. Hennes son var glömsk och glömde bort saker, tider, vad de skulle gör osv. Hon fick rådet att inte lägga på honom så mycket saker att komma ihåg. Kanske ska du inte låta honom ta med sig leksaker till skolan den dag det är gymnastik. (nu vet jag ju inte om du gör det men för att ta ett ex). Då behöver han ju "bara" komma ihåg gympapåsen den dagen. Blir ju lättare för dem om de inte har så många saker att hålla reda på.
  4. 2
    Kommer sakerna inte till rätta igen? Hörde faktiskt på tv igår om glömska. Det var en mamma som ringde in till TV 4 och en barnpsykolog som var där. Hennes son var glömsk och glömde bort saker, tider, vad de skulle gör osv. Hon fick rådet att inte lägga på honom så mycket saker att komma ihåg. Kanske ska du inte låta honom ta med sig leksaker till skolan den dag det är gymnastik. (nu vet jag ju inte om du gör det men för att ta ett ex). Då behöver han ju "bara" komma ihåg gympapåsen den dagen. Blir ju lättare för dem om de inte har så många saker att hålla reda på.
  5. Medlem sedan
    Apr 2002
    #3
    En del kommer tillrätta, särskilt de stora grejerna som skolväskan, en del inte. Det mesta gör ju inget heller, strumpor och sånt, det är mest trist att behöva köpa nytt hela tiden. Leksaker får han oftast inte ta med till skolan på grund av det här, men han lyckas förlägga dem hemma också.

    Vi bestämde just att vi måste hjälpa honom att få in vanan att alltid gå raka spåret till sin krok i kapprummet och hänga av sig väskan t ex. Inte leka på skolgården först och glömma den ute. Den kommer ju som sagt oftast till rätta, men kan bli både blöt och smutsig på kuppen. Sen finns det ju småsaker man kan göra för att hjälpa honom, jag får tänka ut sånt. Till exempel fästa busskortet i ett snöre och liknande grejer.

    Sen är det väl bara att acceptera att alla är olika antar jag. Vissa har huvudet i det blå, finns ju vuxna också som förlägger prylar på löpande band.

    tack för svaret! Jag ska leta efter det där programmet på tv4.
  6. 3
    En del kommer tillrätta, särskilt de stora grejerna som skolväskan, en del inte. Det mesta gör ju inget heller, strumpor och sånt, det är mest trist att behöva köpa nytt hela tiden. Leksaker får han oftast inte ta med till skolan på grund av det här, men han lyckas förlägga dem hemma också.

    Vi bestämde just att vi måste hjälpa honom att få in vanan att alltid gå raka spåret till sin krok i kapprummet och hänga av sig väskan t ex. Inte leka på skolgården först och glömma den ute. Den kommer ju som sagt oftast till rätta, men kan bli både blöt och smutsig på kuppen. Sen finns det ju småsaker man kan göra för att hjälpa honom, jag får tänka ut sånt. Till exempel fästa busskortet i ett snöre och liknande grejer.

    Sen är det väl bara att acceptera att alla är olika antar jag. Vissa har huvudet i det blå, finns ju vuxna också som förlägger prylar på löpande band.

    tack för svaret! Jag ska leta efter det där programmet på tv4.
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Ja du, den som det visste! Jag har en likadan dotter. Hon har absolut inga intellektuella svagheter, hon greppar samband, ser funktioner osv. Hon brukar ha en enda röra på sitt rum, men ändå veta var hon har sakerna. Fast det gäller bara de saker som är viktiga för HENNE. Hon vet precis var kluddklumpen som hon behöver till sin uppfinning är (på undersidan av docksängen), men har inte en susning om vart gympakläderna tagit vägen.

    Senaste halvåret har hon faktiskt börjat glömma bort även sådant som hon bryr sig om. Hon kom hem härom dagen utan sin älskade fuskpälsväst och blev alldeles förstörd då jag frågade var den var, för hon hade ingen aning. Dagen efter fick vi veta att ett av de första barnen som kommit på morgonen hade hittat västen och hennes keps, liggande utomhus, bakom skolan...

    Jag tror på Lenas idé om att inte ge för mycket att komma ihåg. Knyt fast busskortet i ett snöre som sitter fast i jackan (liftkortshållare?).
    Tillåt inga leksaker som tas med till skolan (eller tala noga om att den kan försvinna).
    Sedan får man nog se kepsar, vantar och strumpor som förbrukningsvaror.
  8. 4
    Ja du, den som det visste! Jag har en likadan dotter. Hon har absolut inga intellektuella svagheter, hon greppar samband, ser funktioner osv. Hon brukar ha en enda röra på sitt rum, men ändå veta var hon har sakerna. Fast det gäller bara de saker som är viktiga för HENNE. Hon vet precis var kluddklumpen som hon behöver till sin uppfinning är (på undersidan av docksängen), men har inte en susning om vart gympakläderna tagit vägen.

    Senaste halvåret har hon faktiskt börjat glömma bort även sådant som hon bryr sig om. Hon kom hem härom dagen utan sin älskade fuskpälsväst och blev alldeles förstörd då jag frågade var den var, för hon hade ingen aning. Dagen efter fick vi veta att ett av de första barnen som kommit på morgonen hade hittat västen och hennes keps, liggande utomhus, bakom skolan...

    Jag tror på Lenas idé om att inte ge för mycket att komma ihåg. Knyt fast busskortet i ett snöre som sitter fast i jackan (liftkortshållare?).
    Tillåt inga leksaker som tas med till skolan (eller tala noga om att den kan försvinna).
    Sedan får man nog se kepsar, vantar och strumpor som förbrukningsvaror.
  9. Medlem sedan
    Apr 2002
    #5
    Det är ju när de tappar bort saker som de tycker om och blir ledsna som det är värst. N har en Emil-keps som han verkligen älskar och som allt som oftast är borta. Hittills har vi alltid lyckats få tillbaka den (den glöms oftast i omklädningsrummet till gympan eller vid skolmatsalen) men jag fasar för den dagen den är borta på riktigt...

    Nu har jag fäst busskortet i ett snöre som i sin tur sitter fast i skolväskans ytterfack. Hoppas på att det därigenom ska dröja minst en månad innan han slarvar bort det. (helst inte alls förstås men jag har inga illusioner)

    Tack för ditt svar Nissa! Det är inte utan att jag blir lite lättad att det finns fler, för ibland börjar man ju undra... Min son är en liten professorstyp så man får väl se det som att det passar bra till hans personlighet att han är lite disträ.
  10. 5
    Det är ju när de tappar bort saker som de tycker om och blir ledsna som det är värst. N har en Emil-keps som han verkligen älskar och som allt som oftast är borta. Hittills har vi alltid lyckats få tillbaka den (den glöms oftast i omklädningsrummet till gympan eller vid skolmatsalen) men jag fasar för den dagen den är borta på riktigt...

    Nu har jag fäst busskortet i ett snöre som i sin tur sitter fast i skolväskans ytterfack. Hoppas på att det därigenom ska dröja minst en månad innan han slarvar bort det. (helst inte alls förstås men jag har inga illusioner)

    Tack för ditt svar Nissa! Det är inte utan att jag blir lite lättad att det finns fler, för ibland börjar man ju undra... Min son är en liten professorstyp så man får väl se det som att det passar bra till hans personlighet att han är lite disträ.
  11. Medlem sedan
    Nov 2002
    #6
    Jag känner en likadan lättnad! Jag har undrat lite, för alla andra barn verkar fixa det där med att ta med lappar till och från skolan, få med alla gympakläder hem osv.
    Storan är ofta ute i en drömvärld och HÖR inte tillsägelserna om att klä på sig, äta frukost, borsta tänderna förrän morgontrötta mamman antingen vrålar eller sätter sakerna i händerna på henne. Då ser hon så yrvaken ut att mamman skäms... Så världsfrånvänd är nog ett bättre ord på min dotter. Hon går och fixar med sitt och har tusen idéer. Uppfinnare, ingenjör eller möjligen veterinär/biolog skulle nog passa henne om hon fortsätter i samma spår! Eller kanske konstnär, så det är mer accepterat att vara lite bohemisk och udda?
  12. 6
    Jag känner en likadan lättnad! Jag har undrat lite, för alla andra barn verkar fixa det där med att ta med lappar till och från skolan, få med alla gympakläder hem osv.
    Storan är ofta ute i en drömvärld och HÖR inte tillsägelserna om att klä på sig, äta frukost, borsta tänderna förrän morgontrötta mamman antingen vrålar eller sätter sakerna i händerna på henne. Då ser hon så yrvaken ut att mamman skäms... Så världsfrånvänd är nog ett bättre ord på min dotter. Hon går och fixar med sitt och har tusen idéer. Uppfinnare, ingenjör eller möjligen veterinär/biolog skulle nog passa henne om hon fortsätter i samma spår! Eller kanske konstnär, så det är mer accepterat att vara lite bohemisk och udda?
  13. Medlem sedan
    Apr 2002
    #7
    Det du beskriver om att göra sig i ordning på morgnarna har vi precis här hemma också. Det är lite tjatigt att det ska behöva vara så varje morgon. Annars kan det ju göra detsamma, men just på morgnarna har vi ju bussen att passa... Att tjata eller tala högre funkar tyvärr inte alls, det enda som händer är att jag blir hes. Jag når honom därinne i leken eller de egna tankarna om jag håller honom i handen eller på axeln när jag pratar med honom. Ibland.

    När man har flera barn blir det så tydligt hur olika människor är. N:s storasyster har alltid varit så ordentlig med allt sånt här. När det gäller henne har jag snarast blivit glad när hon slappnar av och "slarvar" lite, som hon börjat med senaste året. Hon glömmer också saker numera. Men inte allt och inte varje dag...
  14. 7
    Det du beskriver om att göra sig i ordning på morgnarna har vi precis här hemma också. Det är lite tjatigt att det ska behöva vara så varje morgon. Annars kan det ju göra detsamma, men just på morgnarna har vi ju bussen att passa... Att tjata eller tala högre funkar tyvärr inte alls, det enda som händer är att jag blir hes. Jag når honom därinne i leken eller de egna tankarna om jag håller honom i handen eller på axeln när jag pratar med honom. Ibland.

    När man har flera barn blir det så tydligt hur olika människor är. N:s storasyster har alltid varit så ordentlig med allt sånt här. När det gäller henne har jag snarast blivit glad när hon slappnar av och "slarvar" lite, som hon börjat med senaste året. Hon glömmer också saker numera. Men inte allt och inte varje dag...
  15. Medlem sedan
    Nov 2002
    #8
    Men precis! Här är det lillebror som är "ordentlig" eller åtminstone morgonpigg. Han studsar glatt upp och vet precis rutinerna beroende på om det är dagisdag eller ledg dag. Han hinner med en liten stund framför TV:n och då jag säger att det är dags att borsta tänderna kommer han inom rimlig tid.

    Barnens kusin som har Downs har små prickar i olika färg på klockan i köket. Varje prick har en förklaring (i bild och ord) som "borsta tänderna", "gå ut", "vänta på skoltaxin". Jag har testat liknande på Storan, men med resultatet att hon satt kvar framför TVn udner parollen "jag visste inte vad jag skulle göra eftrsom visaren passerat pricken".

    Känns som att jag får fortsätta ett tag till att gå upp före barnen så att jag är klar då de vaknar, för att sedan kunna valla dem under lite övervakning.
  16. 8
    Men precis! Här är det lillebror som är "ordentlig" eller åtminstone morgonpigg. Han studsar glatt upp och vet precis rutinerna beroende på om det är dagisdag eller ledg dag. Han hinner med en liten stund framför TV:n och då jag säger att det är dags att borsta tänderna kommer han inom rimlig tid.

    Barnens kusin som har Downs har små prickar i olika färg på klockan i köket. Varje prick har en förklaring (i bild och ord) som "borsta tänderna", "gå ut", "vänta på skoltaxin". Jag har testat liknande på Storan, men med resultatet att hon satt kvar framför TVn udner parollen "jag visste inte vad jag skulle göra eftrsom visaren passerat pricken".

    Känns som att jag får fortsätta ett tag till att gå upp före barnen så att jag är klar då de vaknar, för att sedan kunna valla dem under lite övervakning.
  17. Medlem sedan
    Jun 2002
    #9
    Här har vi en till! Jag har inga tips precis, det verkar bara som om man måste tjata och påminna hela tiden.

    Det är tråkigt när de slarvar bort saker hela tiden - vi har köpt tre sparkcyklar t ex... Varje kväll måste jag kolla att skor, cykel, hjälm, jacka etc verkligen är hemma och annars gå runt och kolla hos grannkompisarna.

    Jag upplever också andra sexåringar som mer "ordentliga" än min son så jag är glad att höra att han inte är ensam!
  18. 9
    Här har vi en till! Jag har inga tips precis, det verkar bara som om man måste tjata och påminna hela tiden.

    Det är tråkigt när de slarvar bort saker hela tiden - vi har köpt tre sparkcyklar t ex... Varje kväll måste jag kolla att skor, cykel, hjälm, jacka etc verkligen är hemma och annars gå runt och kolla hos grannkompisarna.

    Jag upplever också andra sexåringar som mer "ordentliga" än min son så jag är glad att höra att han inte är ensam!
  19. Medlem sedan
    Apr 2002
    #10
    Vad skönt att vi är några stycken med liknande erfarenheter, då är det ju inte helt ovanligt i alla fall. Lite lättad blir man ju.
  20. 10
    Vad skönt att vi är några stycken med liknande erfarenheter, då är det ju inte helt ovanligt i alla fall. Lite lättad blir man ju.

Liknande trådar

  1. göra nu eller göra sen ??
    By xaramia in forum Ordet är fritt
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2012-03-04, 10:53
  2. Att göra eller inte göra
    By HiB. in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-06-20, 11:30
  3. Vad ska jag göra (3)
    By HiB. in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-02-05, 20:14
  4. 8-åringar - göra o icke göra -
    By Inem2 in forum Mammasnack
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-10-31, 22:19
  5. vad får man göra å inte göra?
    By madicken in forum _0704 Aprilbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-08-15, 16:06
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar