Skrivet: 2009-09-06, 20:31
#1
Höstblåsor
Höstblåsor var nåt jag aldrig hört talas om. Men det är tydligen det som Alma haft de här dagarna. Jag har tyckt att hon betett sig så skumt, hon hade två dagar med feber, stundtals hög, och så har hon haft ont, oklart var, och så har hon vägrat att såväl äta som dricka. Hon har plötsligt börjat gråta och sagt att hon "slog illa" dvs gjort sig illa dvs har ont, men haft svårt att säga var. Hon har inte kunnat sova av plötsliga smärtor. Hon har fått några alvedon, särskilt på natten.
Hon sa faktiskt vid nåt tillfälle att hon hade ont i munnen, och hon tjatade så mycket om plåster i munnen att jag till slut tejpade igen hela munnen på henne med ett plåster!! Ha ha ha, hon blev väldigt tyst och fundersam när hon fick sin vilja igenom, hon satt där och tänkte, och hon kunde ju inte säga nåt för munnen var ju igentejpad!
Jag har foto på det, kanske lägger upp den, hon ser så kul ut. Sen tog jag ju självklart bort plåstret, det var ingen barnmisshandel eller så! Efter nån halv minut frågade jag om jag skulle ta bort plåstret och det tyckte hon var helt ok. Jag skrattade inombords så ögonen tårades. Det är helt omöjligt att kolla henne i munnen, hon vägrar alltid gapa, och aldrig hade jag väl en tanke på att hon HADE ont I själva munnen! Jag trodde hon hade dille på plåster. Vilket hon iofs har. Stackarn!
Men hur som helst, hon har betett sig underligt, och jag har varit skitorolig och nojjig mellan varven att hon kanske svalt nåt som satt fast i magen eller tarmarna, eftersom hon inte ville äta osv.
Till slut, på 3:e dagen när febern var helt över sen över ett dygn och hon ändå vägrade äta och började storgråta när hon skulle äta sen lunch kl 16 och var vrålhungrig, blev jag iaf riktigt orolig och försökte då vända upp och ner på henne och kittla henne för att kolla i munnen. Där var röda fläckar i gommen långt bak. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som bad mig åka till barnakuten, fr a pga uttorkningsrisk. Hon var ju rätt slö efter 3 dagar nästan utan mat och dryck.
På vägen dit satte hon dock oväntat i sig en päronmer. Och in på barnakuten kommer världens gladaste och piggaste unge. Hon sjöng den ena Astrid Lindgrensången efter den andra, det var Pippis sommarvisa följt av Mors lilla lathund och sen singdudeldej och Elefantsången 1-20. Jag blev naturligtvis inte inskriven "hon verkar inte särskilt intorkad" och om blåsorna sa hon i receptionen: "Men det är ju höstblåsor!" utan att ens titta! Ja hur som helst fick jag en diagnos, glad var jag, äntligen en förklaring, hon har inte svalt nåt farligt som gör att hon ska dö oväntat!
Tydligen får "alla" barn detta nån gång, sen är man immun för alltid, så i stort sett alla vuxna har redan haft det som barn. Nån av er som hört talas om det?
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-o...ar/Hostblasor/
Nu hälsar Almas pappa iaf (hon är där ikväll) att hon äter och mår fint, så förhoppningsvis har det börjat gå över. Min lilla flicka, stackars liten, mycket ska de vara med om!
Haha, jag skrattar verkligen! Förstår precis hur du reagerade, när man skojar o samtidigt är allvarlig... 
PINSAMT!
