Vad göra när läraren inte respekteras av
Skolbarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2009
    #1

    Vad göra när läraren inte respekteras av

    Min sons klass (dom går i trean) fick ny lärare nu i höst. Tidigare har stämningen i klassen varit lite flamsig och rörig men i stort sett ok.
    Nu har h-vetet fullständigt brakat lös!! Några av pojkarna trakasserar sin lärare så mycket dom kan och struntar i henne när hon försöker tillrättavisa dom.

    Undervisningen påverkas såklart negativt och hela klassen får alldeles för lite gjort på lektionerna pga att det är så stökigt.

    Jag upplever läraren som väldigt.... skör. Hon grät häromdagen, inför hela klassen, när två av pojkarna varit elaka mot henne. Inget "jävlar anamma", om ni förstår vad jag menar..

    Eftersom att min kille inte är en av dem som bråkar har jag inte fått veta något om detta förrän på föräldramötet igår.

    Jag oroar mig för att min sons utbildning kommer att bli lidande pga detta!

    Har pratat med läraren och rektorn men jag känner inte att dom förstår att detta påverkar alla elever, inte bara de som missköter sig.


    Min son har svårt med läsningen och jag vill absolut inte att han ska halka efter, men det känns inte rättvist mot honom att tvinga honom att läs-träna på sin fritid, när han alltid gör sina läxor utan knot. Jag vet att han gör så gott han kan i skolan.


    Några förslag?
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  2. 1
    Vad göra när läraren inte respekteras av Min sons klass (dom går i trean) fick ny lärare nu i höst. Tidigare har stämningen i klassen varit lite flamsig och rörig men i stort sett ok.
    Nu har h-vetet fullständigt brakat lös!! Några av pojkarna trakasserar sin lärare så mycket dom kan och struntar i henne när hon försöker tillrättavisa dom.

    Undervisningen påverkas såklart negativt och hela klassen får alldeles för lite gjort på lektionerna pga att det är så stökigt.

    Jag upplever läraren som väldigt.... skör. Hon grät häromdagen, inför hela klassen, när två av pojkarna varit elaka mot henne. Inget "jävlar anamma", om ni förstår vad jag menar..

    Eftersom att min kille inte är en av dem som bråkar har jag inte fått veta något om detta förrän på föräldramötet igår.

    Jag oroar mig för att min sons utbildning kommer att bli lidande pga detta!

    Har pratat med läraren och rektorn men jag känner inte att dom förstår att detta påverkar alla elever, inte bara de som missköter sig.


    Min son har svårt med läsningen och jag vill absolut inte att han ska halka efter, men det känns inte rättvist mot honom att tvinga honom att läs-träna på sin fritid, när han alltid gör sina läxor utan knot. Jag vet att han gör så gott han kan i skolan.


    Några förslag?
  3. Anonym
    #2
    Stå på dig och prata med rektorn igen. Har själv varit i sitsen som läraren är, med kränkande elever. Även om jag har llite "djävlar anamma", så var det tufft att stå där inför klassen och bli ignorerad.
    Jag klarade ut det, men inte ensam. Läraren behöver all stöttning hon kan få och föräldrar har mer makt än man tror. Det finns säkert fler föräldrar som reagerar. Ta tag i dem och gör gemensam sak. Framförallt är det viktigt att visa läraren att ni stöttar henne.
  4. 2
    Stå på dig och prata med rektorn igen. Har själv varit i sitsen som läraren är, med kränkande elever. Även om jag har llite "djävlar anamma", så var det tufft att stå där inför klassen och bli ignorerad.
    Jag klarade ut det, men inte ensam. Läraren behöver all stöttning hon kan få och föräldrar har mer makt än man tror. Det finns säkert fler föräldrar som reagerar. Ta tag i dem och gör gemensam sak. Framförallt är det viktigt att visa läraren att ni stöttar henne.
  5. Medlem sedan
    Jan 2008
    #3
    Varför inte prata med föräldrarna till barnen som beter sig illa istället? Det är ju där problemet ligger, att barnen inte respekterar vuxna. Det är INTE okej att strunta i vad läraren säger, oavsett om hon är "skör" eller inte. Och det måste de huvudsakliga uppfostrarna (föräldrarna) lära sina barn.

    Hade mitt barn retat sin lärare så att hon började gråta så.. jäklar vad arg jag hade blivit på sonen! Om vi nu undantar barn med funktionshinder för att inte trampa på någon tå, så kan jag inte för mitt liv begripa hur man som förälder kan tolerea att ens 9-åring kränker sin lärare. Hade mitt barn gjort så och inte slutat efter rejäla diskussioner och ev. sanktioner hemma hade jag tagit semester/föräldradagar/tjänstledigt och följt med till skolan för att markera.
  6. 3
    Varför inte prata med föräldrarna till barnen som beter sig illa istället? Det är ju där problemet ligger, att barnen inte respekterar vuxna. Det är INTE okej att strunta i vad läraren säger, oavsett om hon är "skör" eller inte. Och det måste de huvudsakliga uppfostrarna (föräldrarna) lära sina barn.

    Hade mitt barn retat sin lärare så att hon började gråta så.. jäklar vad arg jag hade blivit på sonen! Om vi nu undantar barn med funktionshinder för att inte trampa på någon tå, så kan jag inte för mitt liv begripa hur man som förälder kan tolerea att ens 9-åring kränker sin lärare. Hade mitt barn gjort så och inte slutat efter rejäla diskussioner och ev. sanktioner hemma hade jag tagit semester/föräldradagar/tjänstledigt och följt med till skolan för att markera.
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Det är säkert inte helt lätt, men en lärare som inte klarar ett gäng tredjeklassare måste man nog säga inte klarar saken ensam. Rektor ska dels se till att få in en ytterligare resurs i klassen och då gärna någon med betydligt mer jävlar anamma.

    Dessutom så måste föräldrarna få mycket tydliga besked om vad som gäller. I vår skola började lärare ringa några utvalda barns föräldrar på jobbet när de var för jävliga. Det fick effekt. Tyvärr finns det föräldrar som inte tar det på allvar heller och genom det får barnet ett slags stöd i att fortsätta.

    Och om rektor inte vågar säga till både föräldrar och barn så är det kanske dags att se sig om efter en annan skola.

    Ett tips till dig är att själv spendera ett par timmar i skolan. Bara sitta tyst längst bak och lyssna och iaktta. Då _vet_ du lite mer om hur det är och går inte bara på vad ditt barn säger. Det blir svårt för lärare och rektor att värja sig mot.
  8. 4
    Det är säkert inte helt lätt, men en lärare som inte klarar ett gäng tredjeklassare måste man nog säga inte klarar saken ensam. Rektor ska dels se till att få in en ytterligare resurs i klassen och då gärna någon med betydligt mer jävlar anamma.

    Dessutom så måste föräldrarna få mycket tydliga besked om vad som gäller. I vår skola började lärare ringa några utvalda barns föräldrar på jobbet när de var för jävliga. Det fick effekt. Tyvärr finns det föräldrar som inte tar det på allvar heller och genom det får barnet ett slags stöd i att fortsätta.

    Och om rektor inte vågar säga till både föräldrar och barn så är det kanske dags att se sig om efter en annan skola.

    Ett tips till dig är att själv spendera ett par timmar i skolan. Bara sitta tyst längst bak och lyssna och iaktta. Då _vet_ du lite mer om hur det är och går inte bara på vad ditt barn säger. Det blir svårt för lärare och rektor att värja sig mot.
  9. Medlem sedan
    Aug 2009
    #5
    Varför inte prata med föräldrarna till barnen som beter sig illa istället? Det är ju där problemet ligger, att barnen inte respekterar vuxna. Det är INTE okej att strunta i vad läraren säger, oavsett om hon är "skör" eller inte. Och det måste de huvudsakliga uppfostrarna (föräldrarna) lära sina barn.

    Hade mitt barn retat sin lärare så att hon började gråta så.. jäklar vad arg jag hade blivit på sonen! Om vi nu undantar barn med funktionshinder för att inte trampa på någon tå, så kan jag inte för mitt liv begripa hur man som förälder kan tolerea att ens 9-åring kränker sin lärare. Hade mitt barn gjort så och inte slutat efter rejäla diskussioner och ev. sanktioner hemma hade jag tagit semester/föräldradagar/tjänstledigt och följt med till skolan för att markera.

    Egentligen håller jag med dig! Jag kan inte ens föreställa mig att min son skulle vara respektlös mot en vuxen (han får inte ens "himla" med ögonen hemma)

    Men jag tror att det barn som vid 9 års ålder, inte har "spärren" att inte hota sin lärare med stryk, är bortom räddning. Dom har fått fel föräldrar helt enkelt.
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  10. 5
    Varför inte prata med föräldrarna till barnen som beter sig illa istället? Det är ju där problemet ligger, att barnen inte respekterar vuxna. Det är INTE okej att strunta i vad läraren säger, oavsett om hon är "skör" eller inte. Och det måste de huvudsakliga uppfostrarna (föräldrarna) lära sina barn.

    Hade mitt barn retat sin lärare så att hon började gråta så.. jäklar vad arg jag hade blivit på sonen! Om vi nu undantar barn med funktionshinder för att inte trampa på någon tå, så kan jag inte för mitt liv begripa hur man som förälder kan tolerea att ens 9-åring kränker sin lärare. Hade mitt barn gjort så och inte slutat efter rejäla diskussioner och ev. sanktioner hemma hade jag tagit semester/föräldradagar/tjänstledigt och följt med till skolan för att markera.

    Egentligen håller jag med dig! Jag kan inte ens föreställa mig att min son skulle vara respektlös mot en vuxen (han får inte ens "himla" med ögonen hemma)

    Men jag tror att det barn som vid 9 års ålder, inte har "spärren" att inte hota sin lärare med stryk, är bortom räddning. Dom har fått fel föräldrar helt enkelt.
  11. Medlem sedan
    Aug 2009
    #6
    Det är säkert inte helt lätt, men en lärare som inte klarar ett gäng tredjeklassare måste man nog säga inte klarar saken ensam. Rektor ska dels se till att få in en ytterligare resurs i klassen och då gärna någon med betydligt mer jävlar anamma.

    Dessutom så måste föräldrarna få mycket tydliga besked om vad som gäller. I vår skola började lärare ringa några utvalda barns föräldrar på jobbet när de var för jävliga. Det fick effekt. Tyvärr finns det föräldrar som inte tar det på allvar heller och genom det får barnet ett slags stöd i att fortsätta.

    Och om rektor inte vågar säga till både föräldrar och barn så är det kanske dags att se sig om efter en annan skola.

    Ett tips till dig är att själv spendera ett par timmar i skolan. Bara sitta tyst längst bak och lyssna och iaktta. Då _vet_ du lite mer om hur det är och går inte bara på vad ditt barn säger. Det blir svårt för lärare och rektor att värja sig mot.
    Det är ett jättebra tips! (börjar redan imorgon)

    Vi har blivit lovade "extra resurser" men ingen vill säga när eller hur omfattande den hjälpen blir.. Frustrerande
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  12. 6
    Det är säkert inte helt lätt, men en lärare som inte klarar ett gäng tredjeklassare måste man nog säga inte klarar saken ensam. Rektor ska dels se till att få in en ytterligare resurs i klassen och då gärna någon med betydligt mer jävlar anamma.

    Dessutom så måste föräldrarna få mycket tydliga besked om vad som gäller. I vår skola började lärare ringa några utvalda barns föräldrar på jobbet när de var för jävliga. Det fick effekt. Tyvärr finns det föräldrar som inte tar det på allvar heller och genom det får barnet ett slags stöd i att fortsätta.

    Och om rektor inte vågar säga till både föräldrar och barn så är det kanske dags att se sig om efter en annan skola.

    Ett tips till dig är att själv spendera ett par timmar i skolan. Bara sitta tyst längst bak och lyssna och iaktta. Då _vet_ du lite mer om hur det är och går inte bara på vad ditt barn säger. Det blir svårt för lärare och rektor att värja sig mot.
    Det är ett jättebra tips! (börjar redan imorgon)

    Vi har blivit lovade "extra resurser" men ingen vill säga när eller hur omfattande den hjälpen blir.. Frustrerande
  13. Medlem sedan
    Nov 2004
    #7
    Ett litet sidospår men menar du att alla barn som hamnar snett har fått "fel föräldrar"?

    Innebär det att det aldrig är någon mening med att tala med föräldrarna till barn som dricker alkohol, röker, snattar, mobbar, förstör, slåss m.m.??
  14. 7
    Ett litet sidospår men menar du att alla barn som hamnar snett har fått "fel föräldrar"?

    Innebär det att det aldrig är någon mening med att tala med föräldrarna till barn som dricker alkohol, röker, snattar, mobbar, förstör, slåss m.m.??
  15. Anonymt
    #8
    Att ringa föräldrarna med en gång (alltså under skoldagen) tycker jag låter som en fantastisk idé, som borde få i alla fall de flesta föräldrar fatta allvaret! Det är föräldrarnas ansvar att se till att ungarna kan uppföra sig!! Skolan är inte en uppfostringsanstalt.
  16. 8
    Att ringa föräldrarna med en gång (alltså under skoldagen) tycker jag låter som en fantastisk idé, som borde få i alla fall de flesta föräldrar fatta allvaret! Det är föräldrarnas ansvar att se till att ungarna kan uppföra sig!! Skolan är inte en uppfostringsanstalt.
  17. Medlem sedan
    May 2005
    #9
    Berätta hur det gick!
  18. 9
    Berätta hur det gick!
  19. Medlem sedan
    Nov 2006
    #10
    Du har fått många bra svar och jag ställer mig bakom den.

    På sönernas skola arbetar man intensivt enligt "vara vänner"- konceptet . (Det enda larviga tycker jag är namnet, för det handlar inte om vänskap mellan alla utan om att bete sig som folk och inte som skitstövlar.)

    De förhållningsregler som finns gäller alla ömsesidigt, d v s vuxna-vuxna, barn-barn, barn-vuxna och vuxna-barn. De går ut på att främja respekt och eliminera kränkningar.

    Systemet är enkelt, och det funkar väldigt bra så långt jag kan se. Alla föräldrar och barn läser och skriver under ett kontrakt om vad som gäller. Kränker man någon på något sätt får man direkt en lapp med hem. Tre lappar ger telefonsamtal hem och samytal med rektor. Utöver det finns två personal som arbetar med konflikt- och aggressionshantering med antingen ett barn i taget eller med två eller flersa barn som råkar i konflikt med varann och inte reder upp det.

    Det du beskriver hade ju liksom resulterat i tre lappar, telefonsamtal och rektor redan första dagen, verkar det som - och då hade det varit på bordet och allas angelägenhet, och möjligt att agera utifrån.

    En del av det som har viss betydelse - och som lämnar mig med blandade känslor - är att grupptrycket är enormt, fast med de här lapparna och det ständiga samtalandet om att bete sig vänligt mot varann så verkar det åt rätt håll, om du förstår vad jag menar. Varenda unge har koll på vem som har hur många lappar och varför - lita på det. Och de här lapparna är lågstatusmarkörer så det stäonker om det, inte tvärtom, vilket jag befarade.

    Föräldrar kommer inte undan. De som vill veta får veta och vara med och lösa problemet, och de som helst skulle slippa också.

    Kan det vara nåt? Vill du så messar jag gärna namn på skolan om du vill ha referens eller så.
  20. 10
    Du har fått många bra svar och jag ställer mig bakom den.

    På sönernas skola arbetar man intensivt enligt "vara vänner"- konceptet . (Det enda larviga tycker jag är namnet, för det handlar inte om vänskap mellan alla utan om att bete sig som folk och inte som skitstövlar.)

    De förhållningsregler som finns gäller alla ömsesidigt, d v s vuxna-vuxna, barn-barn, barn-vuxna och vuxna-barn. De går ut på att främja respekt och eliminera kränkningar.

    Systemet är enkelt, och det funkar väldigt bra så långt jag kan se. Alla föräldrar och barn läser och skriver under ett kontrakt om vad som gäller. Kränker man någon på något sätt får man direkt en lapp med hem. Tre lappar ger telefonsamtal hem och samytal med rektor. Utöver det finns två personal som arbetar med konflikt- och aggressionshantering med antingen ett barn i taget eller med två eller flersa barn som råkar i konflikt med varann och inte reder upp det.

    Det du beskriver hade ju liksom resulterat i tre lappar, telefonsamtal och rektor redan första dagen, verkar det som - och då hade det varit på bordet och allas angelägenhet, och möjligt att agera utifrån.

    En del av det som har viss betydelse - och som lämnar mig med blandade känslor - är att grupptrycket är enormt, fast med de här lapparna och det ständiga samtalandet om att bete sig vänligt mot varann så verkar det åt rätt håll, om du förstår vad jag menar. Varenda unge har koll på vem som har hur många lappar och varför - lita på det. Och de här lapparna är lågstatusmarkörer så det stäonker om det, inte tvärtom, vilket jag befarade.

    Föräldrar kommer inte undan. De som vill veta får veta och vara med och lösa problemet, och de som helst skulle slippa också.

    Kan det vara nåt? Vill du så messar jag gärna namn på skolan om du vill ha referens eller så.
  21. Anonym
    #11
    Så gjorde vi i vår sons klass , de går i trean nu, där det var fruktansvärt turbulent med en lärare som spårade ur och började behandla några elever väldigt illa, det var i det närmaste mobbing från vuxna eftersom det drabbade främst två killar med diagnoser. Och märk väl det var inte de två som var "värst", de kallade inte sin lärare fitta och hora som klasskompisatna gjorde utan hade mest svårigheter med koncentrationen. Lärarna gav sig på dessa pojkar och tryckte ner dem totalt så att de hade mardrö mmar och inte ville gå till skolan, och knappt leva. Jag har ett barn själv i klassen så jag vet att det var så, men mitt barn är lugnt. Jag och andra föräldrar var i skolan på lektioer för att stötta läraren och även barnen, men detta retade upp några andra föräldrar som stod på lärarens sida och menade att hon gjorde helt rätt ( !!) och dessutom tyckte de att vi föräldrar ska inte "springa i skolan och lägga oss i" utan låta lärarna sköta ordningen i klassen. Men det var ju bara det att det inte fanns något lugn. Barnen sprang på bänkarna, hade keps och mössa inne, var uppkäftiga, slogs, skrek, och läraren och resursen betedde sig som som om de var totalt vettlösa. de bestraffade barnen och kränkte de två pojkarna med adhd. Usch vad jobbigt det har varit.. men nu är det ny lärare och man har gjort en del förändringar i klassen, så allt håller sakta på att förbättras.. synd bara att skolpersonalen sett ner så länge på denna klass som de kallat för värstingklassen och annat dumt, så barnen har fått en stämpel som besvärliga och omöjliga. Jag har tyckt oerhört synd om föräldrarna till pojkarna med funktonshinder särskilt ,för som de har behandlats så är det närmast en skandal. Jag har själv sett och hört hur de gjort och sagt till pojkarna. Ursäkta att det blev långt.
  22. 11
    Så gjorde vi i vår sons klass , de går i trean nu, där det var fruktansvärt turbulent med en lärare som spårade ur och började behandla några elever väldigt illa, det var i det närmaste mobbing från vuxna eftersom det drabbade främst två killar med diagnoser. Och märk väl det var inte de två som var "värst", de kallade inte sin lärare fitta och hora som klasskompisatna gjorde utan hade mest svårigheter med koncentrationen. Lärarna gav sig på dessa pojkar och tryckte ner dem totalt så att de hade mardrö mmar och inte ville gå till skolan, och knappt leva. Jag har ett barn själv i klassen så jag vet att det var så, men mitt barn är lugnt. Jag och andra föräldrar var i skolan på lektioer för att stötta läraren och även barnen, men detta retade upp några andra föräldrar som stod på lärarens sida och menade att hon gjorde helt rätt ( !!) och dessutom tyckte de att vi föräldrar ska inte "springa i skolan och lägga oss i" utan låta lärarna sköta ordningen i klassen. Men det var ju bara det att det inte fanns något lugn. Barnen sprang på bänkarna, hade keps och mössa inne, var uppkäftiga, slogs, skrek, och läraren och resursen betedde sig som som om de var totalt vettlösa. de bestraffade barnen och kränkte de två pojkarna med adhd. Usch vad jobbigt det har varit.. men nu är det ny lärare och man har gjort en del förändringar i klassen, så allt håller sakta på att förbättras.. synd bara att skolpersonalen sett ner så länge på denna klass som de kallat för värstingklassen och annat dumt, så barnen har fått en stämpel som besvärliga och omöjliga. Jag har tyckt oerhört synd om föräldrarna till pojkarna med funktonshinder särskilt ,för som de har behandlats så är det närmast en skandal. Jag har själv sett och hört hur de gjort och sagt till pojkarna. Ursäkta att det blev långt.
  23. Anonym
    #12
    Tillägg, dessutom ringde läraren ideligen till föräldrarna och det blev rörigt det med, för de trodde att föräldrarna skulle lösa allt. Jag anser att är det så här stökigt i en klass så MÅSTE skolan reda ut orsaken och inte bara skylla på föräldrarna. Det är inte möjligt att 90 procent av alla barn är ouppfostrade! Detta hade skolan sin del i, för de vägrade ta hjälp utifrån och de vägrade ge de barnen med adhd särskilt stöd för det fanns inte pengar sas det. Skolan kan inte bara lägga allt på föräldrar, utan de måste ta in resurser och hjälp, det finns stödteam med psykologer och specialpedagoger att ta till. Rektorn lyssnade inte heller så allt blev en soppa där alla var ovänner mer eller mindre till slut.
  24. 12
    Tillägg, dessutom ringde läraren ideligen till föräldrarna och det blev rörigt det med, för de trodde att föräldrarna skulle lösa allt. Jag anser att är det så här stökigt i en klass så MÅSTE skolan reda ut orsaken och inte bara skylla på föräldrarna. Det är inte möjligt att 90 procent av alla barn är ouppfostrade! Detta hade skolan sin del i, för de vägrade ta hjälp utifrån och de vägrade ge de barnen med adhd särskilt stöd för det fanns inte pengar sas det. Skolan kan inte bara lägga allt på föräldrar, utan de måste ta in resurser och hjälp, det finns stödteam med psykologer och specialpedagoger att ta till. Rektorn lyssnade inte heller så allt blev en soppa där alla var ovänner mer eller mindre till slut.
  25. Medlem sedan
    Aug 2009
    #13
    Ett litet sidospår men menar du att alla barn som hamnar snett har fått "fel föräldrar"?

    Innebär det att det aldrig är någon mening med att tala med föräldrarna till barn som dricker alkohol, röker, snattar, mobbar, förstör, slåss m.m.??
    Njae, jag tror faktiskt inte att det är särskilt verkningsfullt. Möjligen skulle det ge mig en känsla av att jag gjort något för barnet, men de flesta problemen kommer hemifrån. Om föräldrarna inte kunde hantera problemen innan, lär det inte hjälpa att jag pratar med dom.
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  26. 13
    Ett litet sidospår men menar du att alla barn som hamnar snett har fått "fel föräldrar"?

    Innebär det att det aldrig är någon mening med att tala med föräldrarna till barn som dricker alkohol, röker, snattar, mobbar, förstör, slåss m.m.??
    Njae, jag tror faktiskt inte att det är särskilt verkningsfullt. Möjligen skulle det ge mig en känsla av att jag gjort något för barnet, men de flesta problemen kommer hemifrån. Om föräldrarna inte kunde hantera problemen innan, lär det inte hjälpa att jag pratar med dom.
  27. Medlem sedan
    Aug 2009
    #14
    Berätta hur det gick!
    Har pratat ytterligare med fritids-fröken som även träffar barnen under skoldagen, hon säger att jag inte behöver oroa mig för Chris, att han gott och väl hinner med sina uppgifter trots att det är stökigt (men det är inte lätt att inte oroa sig ändå)

    Idag var det lungt i klassen, Chris tyckte att jag var världens pinsammaste som kom till skolan
    (Men jag tror att han var lite glad också...)

    Ska försöka göra det till en vana att titta in då och då.
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  28. 14
    Berätta hur det gick!
    Har pratat ytterligare med fritids-fröken som även träffar barnen under skoldagen, hon säger att jag inte behöver oroa mig för Chris, att han gott och väl hinner med sina uppgifter trots att det är stökigt (men det är inte lätt att inte oroa sig ändå)

    Idag var det lungt i klassen, Chris tyckte att jag var världens pinsammaste som kom till skolan
    (Men jag tror att han var lite glad också...)

    Ska försöka göra det till en vana att titta in då och då.
  29. Medlem sedan
    Aug 2009
    #15
    Du har fått många bra svar och jag ställer mig bakom den.

    På sönernas skola arbetar man intensivt enligt "vara vänner"- konceptet . (Det enda larviga tycker jag är namnet, för det handlar inte om vänskap mellan alla utan om att bete sig som folk och inte som skitstövlar.)

    De förhållningsregler som finns gäller alla ömsesidigt, d v s vuxna-vuxna, barn-barn, barn-vuxna och vuxna-barn. De går ut på att främja respekt och eliminera kränkningar.

    Systemet är enkelt, och det funkar väldigt bra så långt jag kan se. Alla föräldrar och barn läser och skriver under ett kontrakt om vad som gäller. Kränker man någon på något sätt får man direkt en lapp med hem. Tre lappar ger telefonsamtal hem och samytal med rektor. Utöver det finns två personal som arbetar med konflikt- och aggressionshantering med antingen ett barn i taget eller med två eller flersa barn som råkar i konflikt med varann och inte reder upp det.

    Det du beskriver hade ju liksom resulterat i tre lappar, telefonsamtal och rektor redan första dagen, verkar det som - och då hade det varit på bordet och allas angelägenhet, och möjligt att agera utifrån.

    En del av det som har viss betydelse - och som lämnar mig med blandade känslor - är att grupptrycket är enormt, fast med de här lapparna och det ständiga samtalandet om att bete sig vänligt mot varann så verkar det åt rätt håll, om du förstår vad jag menar. Varenda unge har koll på vem som har hur många lappar och varför - lita på det. Och de här lapparna är lågstatusmarkörer så det stäonker om det, inte tvärtom, vilket jag befarade.

    Föräldrar kommer inte undan. De som vill veta får veta och vara med och lösa problemet, och de som helst skulle slippa också.

    Kan det vara nåt? Vill du så messar jag gärna namn på skolan om du vill ha referens eller så.
    Låter som ett kanon-system! Men det kräver ju att framförallt rektorn verkligen prioriterar dessa bitar. På vår skola tycker att det är väldigt mycket fokus på sport och fysisk aktivitet (inget ont om det men de flesta ungar har ju någon sportaktivitet på fritiden också) så det blir varken tid eller pengar kvar att satsa på "gott uppförande" (eller hyfs kanske är ett bättre ord..)

    Idag har läraren samtal, ofta! Så ofta att hon inte hinner med den ordinarie undervisningen. De barn som behöver hjälp får ingen.

    När jag gick högstadiet (privatskola) skötte rektorn om alla samtal av den sorten så att lektionen kunde fortsätta utan avbrott. Den som misskött sig fick omedelbart sätta sig utanför rektorns kontor i väntan på samtalet. Fungerade väldigt bra tycker jag.
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  30. 15
    Du har fått många bra svar och jag ställer mig bakom den.

    På sönernas skola arbetar man intensivt enligt "vara vänner"- konceptet . (Det enda larviga tycker jag är namnet, för det handlar inte om vänskap mellan alla utan om att bete sig som folk och inte som skitstövlar.)

    De förhållningsregler som finns gäller alla ömsesidigt, d v s vuxna-vuxna, barn-barn, barn-vuxna och vuxna-barn. De går ut på att främja respekt och eliminera kränkningar.

    Systemet är enkelt, och det funkar väldigt bra så långt jag kan se. Alla föräldrar och barn läser och skriver under ett kontrakt om vad som gäller. Kränker man någon på något sätt får man direkt en lapp med hem. Tre lappar ger telefonsamtal hem och samytal med rektor. Utöver det finns två personal som arbetar med konflikt- och aggressionshantering med antingen ett barn i taget eller med två eller flersa barn som råkar i konflikt med varann och inte reder upp det.

    Det du beskriver hade ju liksom resulterat i tre lappar, telefonsamtal och rektor redan första dagen, verkar det som - och då hade det varit på bordet och allas angelägenhet, och möjligt att agera utifrån.

    En del av det som har viss betydelse - och som lämnar mig med blandade känslor - är att grupptrycket är enormt, fast med de här lapparna och det ständiga samtalandet om att bete sig vänligt mot varann så verkar det åt rätt håll, om du förstår vad jag menar. Varenda unge har koll på vem som har hur många lappar och varför - lita på det. Och de här lapparna är lågstatusmarkörer så det stäonker om det, inte tvärtom, vilket jag befarade.

    Föräldrar kommer inte undan. De som vill veta får veta och vara med och lösa problemet, och de som helst skulle slippa också.

    Kan det vara nåt? Vill du så messar jag gärna namn på skolan om du vill ha referens eller så.
    Låter som ett kanon-system! Men det kräver ju att framförallt rektorn verkligen prioriterar dessa bitar. På vår skola tycker att det är väldigt mycket fokus på sport och fysisk aktivitet (inget ont om det men de flesta ungar har ju någon sportaktivitet på fritiden också) så det blir varken tid eller pengar kvar att satsa på "gott uppförande" (eller hyfs kanske är ett bättre ord..)

    Idag har läraren samtal, ofta! Så ofta att hon inte hinner med den ordinarie undervisningen. De barn som behöver hjälp får ingen.

    När jag gick högstadiet (privatskola) skötte rektorn om alla samtal av den sorten så att lektionen kunde fortsätta utan avbrott. Den som misskött sig fick omedelbart sätta sig utanför rektorns kontor i väntan på samtalet. Fungerade väldigt bra tycker jag.
  31. Medlem sedan
    Nov 2004
    #16
    Hrm... jag har barn i äldre tonåren och under mina år som förälder har jag lärt mig att alla barn kan chocka alla föräldrar. De kan bete sig på sätt som man verkligen inte tror att ens egna änglar kan göra.

    Alla föräldrar reagerar givetvis inte som man själv skulle vilja men de flesta skulle nog bli bestörta om de fick veta sånt som du har att berätta.

    Själv vill jag verkligen få veta om mina barn beter sig illa!
  32. 16
    Hrm... jag har barn i äldre tonåren och under mina år som förälder har jag lärt mig att alla barn kan chocka alla föräldrar. De kan bete sig på sätt som man verkligen inte tror att ens egna änglar kan göra.

    Alla föräldrar reagerar givetvis inte som man själv skulle vilja men de flesta skulle nog bli bestörta om de fick veta sånt som du har att berätta.

    Själv vill jag verkligen få veta om mina barn beter sig illa!
  33. Medlem sedan
    Aug 2009
    #17
    Hrm... jag har barn i äldre tonåren och under mina år som förälder har jag lärt mig att alla barn kan chocka alla föräldrar. De kan bete sig på sätt som man verkligen inte tror att ens egna änglar kan göra.

    Alla föräldrar reagerar givetvis inte som man själv skulle vilja men de flesta skulle nog bli bestörta om de fick veta sånt som du har att berätta.

    Själv vill jag verkligen få veta om mina barn beter sig illa!

    Dom här killarnas föräldrar vet.
    Jag fick höra om dessa händelser på ett föräldramöte, hur skulle föräldrarna till pojkarna kunna missa?
    (förutom de som inte kom till föräldramötet förstås, men jag har en känsla av att dom vet iaf. Alternativt bryr dom sig inte)

    Normala barn hotar inte sina lärare!
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  34. 17
    Hrm... jag har barn i äldre tonåren och under mina år som förälder har jag lärt mig att alla barn kan chocka alla föräldrar. De kan bete sig på sätt som man verkligen inte tror att ens egna änglar kan göra.

    Alla föräldrar reagerar givetvis inte som man själv skulle vilja men de flesta skulle nog bli bestörta om de fick veta sånt som du har att berätta.

    Själv vill jag verkligen få veta om mina barn beter sig illa!

    Dom här killarnas föräldrar vet.
    Jag fick höra om dessa händelser på ett föräldramöte, hur skulle föräldrarna till pojkarna kunna missa?
    (förutom de som inte kom till föräldramötet förstås, men jag har en känsla av att dom vet iaf. Alternativt bryr dom sig inte)

    Normala barn hotar inte sina lärare!
  35. Medlem sedan
    Nov 2004
    #18
    Nu kan jag ju inte uttala mig om den situation du befinner dig i. Jag blir bara lite beklämd av att du beskriver de barn och föräldrar det handlar om med så svepande, generalla begrepp.

    Jag har lite svårt för när man tvärsäkert uttalar sig om "fel föräldrar" och "normala barn". Dels antyder det att du känner till något som forskningen missat, dels skapar det inte ett konstruktivt samtalsklimat - rent generellt alltså.

    I ert fall är det kanske fullt berättigat att trampa verbalt på de familjer vars barn inte kan uppföra sig. Det ser kanske bara illa ut i mina utomstående ögon.
  36. 18
    Nu kan jag ju inte uttala mig om den situation du befinner dig i. Jag blir bara lite beklämd av att du beskriver de barn och föräldrar det handlar om med så svepande, generalla begrepp.

    Jag har lite svårt för när man tvärsäkert uttalar sig om "fel föräldrar" och "normala barn". Dels antyder det att du känner till något som forskningen missat, dels skapar det inte ett konstruktivt samtalsklimat - rent generellt alltså.

    I ert fall är det kanske fullt berättigat att trampa verbalt på de familjer vars barn inte kan uppföra sig. Det ser kanske bara illa ut i mina utomstående ögon.
  37. Medlem sedan
    Aug 2009
    #19
    Nu kan jag ju inte uttala mig om den situation du befinner dig i. Jag blir bara lite beklämd av att du beskriver de barn och föräldrar det handlar om med så svepande, generalla begrepp.

    Jag har lite svårt för när man tvärsäkert uttalar sig om "fel föräldrar" och "normala barn". Dels antyder det att du känner till något som forskningen missat, dels skapar det inte ett konstruktivt samtalsklimat - rent generellt alltså.

    I ert fall är det kanske fullt berättigat att trampa verbalt på de familjer vars barn inte kan uppföra sig. Det ser kanske bara illa ut i mina utomstående ögon.

    Om det här vore en debatt huruvida alla ohängda ungar saknar korrekt fostran, skulle jag förstå din vinkel. Men det här handlar om hur jag kan hjälpa min son att ta sig igenom sin utbildning på bästa sätt. Jag har inget intresse av att lägga energi på andras barn och deras fostran, det lämnar jag till deras föräldrar (och om dom misslyckas, de sociala myndigheterna)

    Dom kanske har galopperande DAMP eller något annat (vad vet jag) men oavsett vad orsaken till problemen är, så bryr jag mig inte speciellt mycket.
    Om lösningen är att flytta på problembarnen till en "värsting-klass" är jag öppen för det också.
    Innan du hånar en medsyster ska du gå en mil i hennes skor!
    (då har du, när du hånar henne, en mils försprång och du har hennes skor)
  38. 19
    Nu kan jag ju inte uttala mig om den situation du befinner dig i. Jag blir bara lite beklämd av att du beskriver de barn och föräldrar det handlar om med så svepande, generalla begrepp.

    Jag har lite svårt för när man tvärsäkert uttalar sig om "fel föräldrar" och "normala barn". Dels antyder det att du känner till något som forskningen missat, dels skapar det inte ett konstruktivt samtalsklimat - rent generellt alltså.

    I ert fall är det kanske fullt berättigat att trampa verbalt på de familjer vars barn inte kan uppföra sig. Det ser kanske bara illa ut i mina utomstående ögon.

    Om det här vore en debatt huruvida alla ohängda ungar saknar korrekt fostran, skulle jag förstå din vinkel. Men det här handlar om hur jag kan hjälpa min son att ta sig igenom sin utbildning på bästa sätt. Jag har inget intresse av att lägga energi på andras barn och deras fostran, det lämnar jag till deras föräldrar (och om dom misslyckas, de sociala myndigheterna)

    Dom kanske har galopperande DAMP eller något annat (vad vet jag) men oavsett vad orsaken till problemen är, så bryr jag mig inte speciellt mycket.
    Om lösningen är att flytta på problembarnen till en "värsting-klass" är jag öppen för det också.
  39. Medlem sedan
    May 2005
    #20
    Bra att du var där och att du har möjlighet att komma tillbaka. Också bra att du har visat personalen att du har uppmärksammat något och har ögonen på det.

    Däremot måste jag ärligt säga att jag inte gillar fritids-frökens svar. Även jag fick det svaret och det hade nog lite att göra med att fritids-fröken själv inte kunde hålla ordning i klassen.

    En vecka, en månad, kanske lite till orkar man arbeta i en stökig miljö. Men garanterat har det en ände. Det ska _inte_ vara en stökig miljö i skolan och låt dem inte hitta ursäkter för att göra något åt det.

    Var det lugnt när du var där så kanske det inte är så farligt som barnet säger, för självklart kan det inte vara jättelugnt hela tiden och de måste ju får prata också.

    Titta in igen och håll ett öga på det du. Lycka till!
  40. 20
    Bra att du var där och att du har möjlighet att komma tillbaka. Också bra att du har visat personalen att du har uppmärksammat något och har ögonen på det.

    Däremot måste jag ärligt säga att jag inte gillar fritids-frökens svar. Även jag fick det svaret och det hade nog lite att göra med att fritids-fröken själv inte kunde hålla ordning i klassen.

    En vecka, en månad, kanske lite till orkar man arbeta i en stökig miljö. Men garanterat har det en ände. Det ska _inte_ vara en stökig miljö i skolan och låt dem inte hitta ursäkter för att göra något åt det.

    Var det lugnt när du var där så kanske det inte är så farligt som barnet säger, för självklart kan det inte vara jättelugnt hela tiden och de måste ju får prata också.

    Titta in igen och håll ett öga på det du. Lycka till!
Sidan 1 av 5 123 ... SistaSista

Liknande trådar

  1. Läraren
    By VillHöra in forum Skolbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2010-03-04, 12:14
  2. Matte läraren är inte där....
    By *Camilla* in forum Ordet är fritt
    Svar: 26
    Senaste inlägg: 2008-01-25, 15:44
  3. Att göra eller inte göra
    By HiB. in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-06-20, 11:30
  4. Vet inte vad läraren vill ha.
    By ledsen in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-10-17, 09:32
  5. gillar inte läraren ..
    By anonym idag in forum Autismspektrum
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-09-13, 09:51
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar