Oj, vad länge sen jag var här och skrev...livet rullar på som vanligt men inte så jättelänge till.
Vi ska efter sju år börja om med blöjbyten och nattvak igen och Wilda ska äntligen få bli storasyster.
Om allt går som det ska så har vi en liten igen i april/maj nästa år (är än så länge bara i v 8).
Vi har inte sagt något till W ännu...är lite i valet och kvalet om vi ska berätta på henns födelsedag om två veckor...går in i v 10 då...men samtidigt så blir jag lite skrockfull och känner för att vänta tills de 12 magiska veckorna har gått.
Hur har/skulle ni ha gjort (tankar-funderingar)?
och hur ska man tänka när det gäller FP - om något visar sig vara "fel" så får man ju inte veta det förrens typ v18 och så länge kan jag ju inte vänta med att säga något..
Många tankar såhär i början...kommer inte ihåg att jag funderade såhär mycket förra gången.
Ha en bra höst allihopa!
1
Storasyster Oj, vad länge sen jag var här och skrev...livet rullar på som vanligt men inte så jättelänge till.
Vi ska efter sju år börja om med blöjbyten och nattvak igen och Wilda ska äntligen få bli storasyster.
Om allt går som det ska så har vi en liten igen i april/maj nästa år (är än så länge bara i v 8).
Vi har inte sagt något till W ännu...är lite i valet och kvalet om vi ska berätta på henns födelsedag om två veckor...går in i v 10 då...men samtidigt så blir jag lite skrockfull och känner för att vänta tills de 12 magiska veckorna har gått.
Hur har/skulle ni ha gjort (tankar-funderingar)?
och hur ska man tänka när det gäller FP - om något visar sig vara "fel" så får man ju inte veta det förrens typ v18 och så länge kan jag ju inte vänta med att säga något..
Många tankar såhär i början...kommer inte ihåg att jag funderade såhär mycket förra gången.
Grattis till bebisen i magen :-) Vi berättade runt v10-11 just för att jag mådde så ill aoch var helt sänkt. De började undra vad det var för fel på mamma :-)
Vi hade många funderingar om hur och när vi skulle berätta och sen så bara slank det ur en dag när jag låg grööön i soffan. Nu är ju lillasyster ingen beis längre utan en lten vilde på 20 månader :-)
2
Grattis till bebisen i magen :-) Vi berättade runt v10-11 just för att jag mådde så ill aoch var helt sänkt. De började undra vad det var för fel på mamma :-)
Vi hade många funderingar om hur och när vi skulle berätta och sen så bara slank det ur en dag när jag låg grööön i soffan. Nu är ju lillasyster ingen beis längre utan en lten vilde på 20 månader :-)
GRATTIS! Oj vad roligt! JAg skulle oxå vänta lite med att berätta men förstår fullt att det kliar att få säga som det är. Hoppas du får en skön grviditet och att du inte plötsligt börjar tugga på tapeter eller så
3
GRATTIS! Oj vad roligt! JAg skulle oxå vänta lite med att berätta men förstår fullt att det kliar att få säga som det är. Hoppas du får en skön grviditet och att du inte plötsligt börjar tugga på tapeter eller så
Ha, ha, ha "tugga tapeter" - det hoppas jag verkligen att jag slipper.
Än så länge är det precis som med W, jag känner mig totalt ogravid, inga som helst symptom, men jag lovar att jag återkommer om jag ger mig på tapeterna :-)
Tack för grattiset!
4
Ha, ha, ha "tugga tapeter" - det hoppas jag verkligen att jag slipper.
Än så länge är det precis som med W, jag känner mig totalt ogravid, inga som helst symptom, men jag lovar att jag återkommer om jag ger mig på tapeterna :-)
Jag mår toppenbra, så av den anledningen kan inte jag berätta. Tror jag väntar två veckor till så jag vet att den mest kritiska tiden är över - blir en låååång väntan för W ändå gissar jag. :-)
5
Jag mår toppenbra, så av den anledningen kan inte jag berätta. Tror jag väntar två veckor till så jag vet att den mest kritiska tiden är över - blir en låååång väntan för W ändå gissar jag. :-)
Åh vad roligt! Grattis!! Vi väntar ju med spänning på att en liten bror eller syster ska titta ut om en månad ungefär. Wilma ser verkligen fram emot att få bli storasyster igen. Att ha en levande liten bebis att pyssla om, som dessutom är hennes alldeles egen bror eller syster, det är stort...mycket stort.
Oskar längtar också på sitt sätt och det är verkligen en upplevelse att vänta syskon.
Vi berättade när jag var i v.10, efter första läkarbesöket när jag fått se ett hjärta som slog.
Jag fyller ju 36 i år och blev därför erbjuden KUB-test som görs mellan v. 11-13 (tror jag).
Fostervattensprov var aldrig aktuellt, men vi gjorde KUB-testet för att få kännedom om hur stor risken var för ev kromosomskador. Nu blev risken väldigt liten, men det är nog bra att man pratar om innan hur man hanterar informationen man får.
Vi ville ha våra barn delaktiga i graviditeten och väntan på deras syskon. Hade något "gått snett" så skulle vi aldrig kunnat undanhålla barnen varför vi var så ledsna. Vi tyckte det var bättre att involvera dem rätt tidigt och om det värsta hade inträffat så skulle vi ha bearbetat och sörjt det tillsammans.
Det viktigaste är trots allt att man gör det som känns rätt för en själv (och ens partner).
Stor lycka till med den lilla i magen!
6
Åh vad roligt! Grattis!! Vi väntar ju med spänning på att en liten bror eller syster ska titta ut om en månad ungefär. Wilma ser verkligen fram emot att få bli storasyster igen. Att ha en levande liten bebis att pyssla om, som dessutom är hennes alldeles egen bror eller syster, det är stort...mycket stort.
Oskar längtar också på sitt sätt och det är verkligen en upplevelse att vänta syskon.
Vi berättade när jag var i v.10, efter första läkarbesöket när jag fått se ett hjärta som slog.
Jag fyller ju 36 i år och blev därför erbjuden KUB-test som görs mellan v. 11-13 (tror jag).
Fostervattensprov var aldrig aktuellt, men vi gjorde KUB-testet för att få kännedom om hur stor risken var för ev kromosomskador. Nu blev risken väldigt liten, men det är nog bra att man pratar om innan hur man hanterar informationen man får.
Vi ville ha våra barn delaktiga i graviditeten och väntan på deras syskon. Hade något "gått snett" så skulle vi aldrig kunnat undanhålla barnen varför vi var så ledsna. Vi tyckte det var bättre att involvera dem rätt tidigt och om det värsta hade inträffat så skulle vi ha bearbetat och sörjt det tillsammans.
Det viktigaste är trots allt att man gör det som känns rätt för en själv (och ens partner).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.