Helt förtvivlad. Är det jag eller?
Flerhandikapp
  1. Medlem sedan
    Jan 2008
    #1

    Helt förtvivlad. Är det jag eller?

    Min dotter är 14 månader gammal stor tjej som växer som hon ska.
    Däremot utvecklas hon inte som hon ska enligt min mening.

    Hon sitter men inte stadigt, hon kryper inte, hon kan inte greppa saker mellan sina händer och hon kan inte kramas. jag har iakttagit henne en lång period då jag började känna att något inte stämmer. Hittills säger läkarna att hon är bara ett sent barn. Men jag vågar inte riktigt inte lita på det.
    vid 14månader borde hon börja ställa sig upp själv, hon borde kunna vrida sig i sittande ställning till de håll hon vill till, hon borde börja med ord, hon borde kunna föra mat med händerna till munnen. Jag sitter här så kulven för jag vet inte, hela min kropp säger att något är fel. jag är en ung mamma men jag har många syskonbarn och jobbat med små,småbarn. Hon har utvecklingen av en 6-9 månaders baby, när man jämför ( detta har jag gjort med många olika källor) ser jag att hon knappt fyller de milstolpar som gäller för en 6-9månaders bebis. Jag är verkligen i ett desperat behov att få tala med någon som har liknande situation. eller som varit med och äntligen fått något svar på sina frågor. vi väntar på en kallelse till neurologen men denna väntan är alldeles för olidlig. den skär i mitt hjärt för varje minut som går. Det har kommit till en punkt att jag föredrar att ha henne sovande eller liggandes i vaggan för jag gråter bara av att se henne leka tappert men jag vet att hon inte är ens i närheten av vad hon bör kunna.
  2. 1
    Helt förtvivlad. Är det jag eller? Min dotter är 14 månader gammal stor tjej som växer som hon ska.
    Däremot utvecklas hon inte som hon ska enligt min mening.

    Hon sitter men inte stadigt, hon kryper inte, hon kan inte greppa saker mellan sina händer och hon kan inte kramas. jag har iakttagit henne en lång period då jag började känna att något inte stämmer. Hittills säger läkarna att hon är bara ett sent barn. Men jag vågar inte riktigt inte lita på det.
    vid 14månader borde hon börja ställa sig upp själv, hon borde kunna vrida sig i sittande ställning till de håll hon vill till, hon borde börja med ord, hon borde kunna föra mat med händerna till munnen. Jag sitter här så kulven för jag vet inte, hela min kropp säger att något är fel. jag är en ung mamma men jag har många syskonbarn och jobbat med små,småbarn. Hon har utvecklingen av en 6-9 månaders baby, när man jämför ( detta har jag gjort med många olika källor) ser jag att hon knappt fyller de milstolpar som gäller för en 6-9månaders bebis. Jag är verkligen i ett desperat behov att få tala med någon som har liknande situation. eller som varit med och äntligen fått något svar på sina frågor. vi väntar på en kallelse till neurologen men denna väntan är alldeles för olidlig. den skär i mitt hjärt för varje minut som går. Det har kommit till en punkt att jag föredrar att ha henne sovande eller liggandes i vaggan för jag gråter bara av att se henne leka tappert men jag vet att hon inte är ens i närheten av vad hon bör kunna.
  3. Medlem sedan
    Nov 2001
    #2

    Tror du har rätt

    Jag tror du har rätt i dina antaganden att hon inte bara är "sen", men man vet aldrig, barn är så olika. Om din magkänsla säger att det är nåt annat är det säkert så oxå.
    Vi har flera barn och den yngsta som nu är 7½ år har flera funktionshinder. Nu fick vi veta det redan när hon var ett par dagar gammal, så det har ju inte rått några tvivel, men omfattningen har hennes skador kunde inte fastställas föränn senare.
    Jag vill bara försöka trösta dig lite. Livet med ett handikappat barn är inte sämre, bara annorlunda. Man lär sig hantera vardagen och det finns hjälp att få - även om man ibland måste strida om den.
    Bra att hon fått en remiss till neurolog. Den personen borde kunna lämna någon form av besked, även om det blir preliminärt eftersom din dotter är så liten ännu. Jag förstår att väntan på en remisstid känns lång. Det är alltid en oro innan man vet.
    Vi har levt i flera år med väntan på svar från olika vårdinstanser, väntan på att få göra utredningar, väntan på allt möjligt. Man lär sig hantera det med tiden, men väntan är alltid jobbigt.
    Även om du får ett svar från en neurolog, så kom ihåg att de bara kan ge prognoser. Ingen vet egentligen hur det kommer att se ut i slutändan. Skulle ett besked kännas tungt, så tänk på att det ändå kan hända saker i positiv riktning med tiden. Träning och omvårdnad ger ibland fantastiska resultat.
    Det finns mängder med olika forum för föräldrar till funktionshindrade barn där man kan få stöd och råd.

    Hoppas det var till nån tröst. Sköt om dig själv och din lilla så länge och njut av småbarnstiden, oavsett hur framtiden ser ut!
  4. 2
    Tror du har rätt Jag tror du har rätt i dina antaganden att hon inte bara är "sen", men man vet aldrig, barn är så olika. Om din magkänsla säger att det är nåt annat är det säkert så oxå.
    Vi har flera barn och den yngsta som nu är 7½ år har flera funktionshinder. Nu fick vi veta det redan när hon var ett par dagar gammal, så det har ju inte rått några tvivel, men omfattningen har hennes skador kunde inte fastställas föränn senare.
    Jag vill bara försöka trösta dig lite. Livet med ett handikappat barn är inte sämre, bara annorlunda. Man lär sig hantera vardagen och det finns hjälp att få - även om man ibland måste strida om den.
    Bra att hon fått en remiss till neurolog. Den personen borde kunna lämna någon form av besked, även om det blir preliminärt eftersom din dotter är så liten ännu. Jag förstår att väntan på en remisstid känns lång. Det är alltid en oro innan man vet.
    Vi har levt i flera år med väntan på svar från olika vårdinstanser, väntan på att få göra utredningar, väntan på allt möjligt. Man lär sig hantera det med tiden, men väntan är alltid jobbigt.
    Även om du får ett svar från en neurolog, så kom ihåg att de bara kan ge prognoser. Ingen vet egentligen hur det kommer att se ut i slutändan. Skulle ett besked kännas tungt, så tänk på att det ändå kan hända saker i positiv riktning med tiden. Träning och omvårdnad ger ibland fantastiska resultat.
    Det finns mängder med olika forum för föräldrar till funktionshindrade barn där man kan få stöd och råd.

    Hoppas det var till nån tröst. Sköt om dig själv och din lilla så länge och njut av småbarnstiden, oavsett hur framtiden ser ut!
  5. Medlem sedan
    Nov 2004
    #3
    Lita på magen! Stå upp för din flicka o be om hjälp. Jag har en pojke med gravt funktionshinder (en hel radda saker är fel på honom) och vi fick vänta länge innan vi fick besked. Nu vet vi redan från födelsen att han inte var som han skulle, o de säger i efterhand att de skulle ha lyssnat på mig, för jag sa hela tiden att han är autist, att han hade problem men de ville inte diagnosticera el ng innan han var tillräckligt gammal. I efterhand så skulle jag ha lyssnat mer på min mage. Vill du skriva så får du mer än gärna skicka mig ett mess. Jag har levt i detta i över tio år och kan gärna stötta dej om du vill.
  6. 3
    Lita på magen! Stå upp för din flicka o be om hjälp. Jag har en pojke med gravt funktionshinder (en hel radda saker är fel på honom) och vi fick vänta länge innan vi fick besked. Nu vet vi redan från födelsen att han inte var som han skulle, o de säger i efterhand att de skulle ha lyssnat på mig, för jag sa hela tiden att han är autist, att han hade problem men de ville inte diagnosticera el ng innan han var tillräckligt gammal. I efterhand så skulle jag ha lyssnat mer på min mage. Vill du skriva så får du mer än gärna skicka mig ett mess. Jag har levt i detta i över tio år och kan gärna stötta dej om du vill.
  7. Medlem sedan
    Apr 2007
    #4
    Kära du jag förstår din oro och ängslan men ge dig inte tjata tjata tjata är vad man måste göra även om det är tungt och jobbigt.

    Min dotter som är snart 2 år i december kan inte krypa drar sig fram på mage. sitter någorlunda bra, pratar inte äter inte själv. vi håller på med utredningar nu vad som är fel ev en cp skada eller kromosom fel och tyvärr tar allt lång tid så man måste som föräldrer ligga på å vara en liten tjat kärring.

    Vi har nu efter 6 månader i kö fått en tid till MR av hjärnan.

    Förstår att det är jobbigt att se sitt barn inte klara saker som andra barn i samma ålder.
    Men försök att vara stolt för det lilla hon kan alla små framsteg hon gör.

    Är din dotter glad o nöjd??
    Om hon är det så är hon nöjd med sitt liv det hon klarar av.
    Man har som möjlighet att själv skriva remiss till barnhabiliteringen ring dit tycker jag där kan man få massa hjälp med tips o ideer hur man kan hjälpa o träna sitt barn så att dom kommer i gång med sin utveckling.

    Låt henne inte ligga i vaggan låt henne vara på golvet och göra det hon kan ju mer hon grejar själv ju mer framsteg blir det, alla framsteg ser man inte.

    Snälla stå på dig för din dotter bli en tjatkärring för det är jag kan jag säga dom är ganska trötta på mig men jag vet min dotters bästa jag bestämmer inte dom.


    JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE MAMMA TILL ETT HANDIKAPPAT BARN
  8. 4
    Kära du jag förstår din oro och ängslan men ge dig inte tjata tjata tjata är vad man måste göra även om det är tungt och jobbigt.

    Min dotter som är snart 2 år i december kan inte krypa drar sig fram på mage. sitter någorlunda bra, pratar inte äter inte själv. vi håller på med utredningar nu vad som är fel ev en cp skada eller kromosom fel och tyvärr tar allt lång tid så man måste som föräldrer ligga på å vara en liten tjat kärring.

    Vi har nu efter 6 månader i kö fått en tid till MR av hjärnan.

    Förstår att det är jobbigt att se sitt barn inte klara saker som andra barn i samma ålder.
    Men försök att vara stolt för det lilla hon kan alla små framsteg hon gör.

    Är din dotter glad o nöjd??
    Om hon är det så är hon nöjd med sitt liv det hon klarar av.
    Man har som möjlighet att själv skriva remiss till barnhabiliteringen ring dit tycker jag där kan man få massa hjälp med tips o ideer hur man kan hjälpa o träna sitt barn så att dom kommer i gång med sin utveckling.

    Låt henne inte ligga i vaggan låt henne vara på golvet och göra det hon kan ju mer hon grejar själv ju mer framsteg blir det, alla framsteg ser man inte.

    Snälla stå på dig för din dotter bli en tjatkärring för det är jag kan jag säga dom är ganska trötta på mig men jag vet min dotters bästa jag bestämmer inte dom.


    JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE MAMMA TILL ETT HANDIKAPPAT BARN

Liknande trådar

  1. Helt förtvivlad!
    By anonymt namn in forum Resesnack
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-02-01, 11:18
  2. HELT FÖRTVIVLAD
    By Så trött.... in forum _0704 Aprilbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-09-02, 20:54
  3. Ludvig är helt förtvivlad...
    By Mia med Ludvig in forum _0112 Decemberbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-06-28, 22:28
  4. Helt förtvivlad...
    By Ledsen mamma in forum Tonåringar
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2006-06-15, 18:14
  5. Malin är helt förtvivlad
    By Astrid med Malin & Selma in forum _0308 Augustibarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-01-16, 20:18
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar