Rädd 3-åring
_0607 Julibarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2007
    #1

    Rädd 3-åring

    hej! min kille har plötsligt blivit så rädd för allt. vi flyttade för ett par månader sen från lägenhet tilll hus. innan kunde han leka för sig själv flera timmar på sitt rum, nu vill han helst inte vara själv alls och vill absolut inte vara på övervåningen om jag är där nere. han följer efter mig som en svans om kan börja stört-tjuta om jag går på toa utan att säga till eller går till tvättstugan eller så... han har alltid tidigare varit väldigt lugn och trygg och aldrig gråtit för nåt förutom om han slagit sig. nu gråter han vid minsta motgång..stora krokodiltårar!!
    när jag hämtade på dagis igår hade han gjort samma sak med fröken där. följt efter henne som en svans och blivit hysterisk om om inte var i närheten. dagis har fungerat helt problemfritt sen han började där för snart 2 år sen.
    är det en fas eller vad är det frågan om?? det är så påfrestande att han blivit så livrädd för allting. vill inte leka med andra barn utan helst vara med en vuxen.
    visserligen har det hänt mycket i hans liv på sistone..fick en lillasyster i januari, vi har flyttat, han har slutat med välling, napp och bjöja inom loppet av några månader... kanske är det en reaktion mot att bli stor??
    nån som känner igen det här?
    tack på förhand.
    Mamma till Hugo född 060716 (v 31+0) och Nellie född 090106 (v 33+6)
  2. 1
    Rädd 3-åring hej! min kille har plötsligt blivit så rädd för allt. vi flyttade för ett par månader sen från lägenhet tilll hus. innan kunde han leka för sig själv flera timmar på sitt rum, nu vill han helst inte vara själv alls och vill absolut inte vara på övervåningen om jag är där nere. han följer efter mig som en svans om kan börja stört-tjuta om jag går på toa utan att säga till eller går till tvättstugan eller så... han har alltid tidigare varit väldigt lugn och trygg och aldrig gråtit för nåt förutom om han slagit sig. nu gråter han vid minsta motgång..stora krokodiltårar!!
    när jag hämtade på dagis igår hade han gjort samma sak med fröken där. följt efter henne som en svans och blivit hysterisk om om inte var i närheten. dagis har fungerat helt problemfritt sen han började där för snart 2 år sen.
    är det en fas eller vad är det frågan om?? det är så påfrestande att han blivit så livrädd för allting. vill inte leka med andra barn utan helst vara med en vuxen.
    visserligen har det hänt mycket i hans liv på sistone..fick en lillasyster i januari, vi har flyttat, han har slutat med välling, napp och bjöja inom loppet av några månader... kanske är det en reaktion mot att bli stor??
    nån som känner igen det här?
    tack på förhand.
  3. Medlem sedan
    Dec 1998
    #2
    Det låter ju som det händer mycket i er killes liv just nu, så det kanske inte är så konstigt att han reagerar som han gör? Han kanske känner sig otrygg i tillvaron just nu.

    Jag tror nog att det är en fas och att det blir bättre med tiden. Jag har inga jättebra tips, men jag skulle nog försöka bejaka hans närhetsbehov och stå ut med att ha honom i hasorna och försöka att inte lämna honom, speciellt utan att han märker att du försvinner. Låt honom följa med till tvättstugan tex. Min äldsta son var sådär ett tag, men då var han äldre. Men det gick över, även om det tog lång tid.

    Prata även med dagis. De kanske har några tips på vad ni kan göra för att han ska känna sig tryggare.

    Lycka till!
    Ziro
  4. 2
    Det låter ju som det händer mycket i er killes liv just nu, så det kanske inte är så konstigt att han reagerar som han gör? Han kanske känner sig otrygg i tillvaron just nu.

    Jag tror nog att det är en fas och att det blir bättre med tiden. Jag har inga jättebra tips, men jag skulle nog försöka bejaka hans närhetsbehov och stå ut med att ha honom i hasorna och försöka att inte lämna honom, speciellt utan att han märker att du försvinner. Låt honom följa med till tvättstugan tex. Min äldsta son var sådär ett tag, men då var han äldre. Men det gick över, även om det tog lång tid.

    Prata även med dagis. De kanske har några tips på vad ni kan göra för att han ska känna sig tryggare.

    Lycka till!
    Ziro
  5. Medlem sedan
    Jan 2005
    #3
    Jag tror som Ziro, att det är en fas som går över. Försök att inte se det som ett problem, utan låt honom få vara nära dig så mycket som det är möjligt. Det kan säkert vara en reaktion på förändringar i livet, men jag är ju ingen expert. Jag känner inte igen det från min treåring, men generellt kan jag tänka att treårsåldern är en ålder då barnet plötsligt blivit ganska stort, många slutar ju med blöja, napp etc och att dessutom bli storebror bidrar ju säkert till att barnet kan drabbas av en liten livskris. Hoppas det går över snart!
  6. 3
    Jag tror som Ziro, att det är en fas som går över. Försök att inte se det som ett problem, utan låt honom få vara nära dig så mycket som det är möjligt. Det kan säkert vara en reaktion på förändringar i livet, men jag är ju ingen expert. Jag känner inte igen det från min treåring, men generellt kan jag tänka att treårsåldern är en ålder då barnet plötsligt blivit ganska stort, många slutar ju med blöja, napp etc och att dessutom bli storebror bidrar ju säkert till att barnet kan drabbas av en liten livskris. Hoppas det går över snart!
  7. Medlem sedan
    Jan 2006
    #4
    Håller med föregående talare. Krama honom extra, ägna mycket tid tillsammans bara du och han, skuldbelägg ALDRIG honom för detta rädda beteende utan visa att han FÅR vara ledsen och mammig. Snart ändrar det sig nog ska du se för jag har då inte hört om några tonåringar som vill vara med mamma hela tiden.
  8. 4
    Håller med föregående talare. Krama honom extra, ägna mycket tid tillsammans bara du och han, skuldbelägg ALDRIG honom för detta rädda beteende utan visa att han FÅR vara ledsen och mammig. Snart ändrar det sig nog ska du se för jag har då inte hört om några tonåringar som vill vara med mamma hela tiden.
  9. Medlem sedan
    Mar 2007
    #5
    tack för era ord! känns bättre bara av att få ventilera lite. det har dessutom funkat mycket bättre på dagis följande dagarna så det känns ju oxå bra!

    ha det!
    Mamma till Hugo född 060716 (v 31+0) och Nellie född 090106 (v 33+6)
  10. 5
    tack för era ord! känns bättre bara av att få ventilera lite. det har dessutom funkat mycket bättre på dagis följande dagarna så det känns ju oxå bra!

    ha det!

Liknande trådar

  1. Rädd 8 åring
    By Tjejjernas mamma in forum Stora barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-01-22, 17:06
  2. 6 åring som är rädd
    By solrosflickan in forum Sömn – barn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-11-03, 13:34
  3. Rädd 5 åring?!
    By Katja + tjejerna in forum _01/02 Vinterbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-03-17, 23:01
  4. Nån 2-åring som var rädd
    By _MinimE_ in forum _0409 Septemberbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-01-03, 13:14
  5. Min 7-åring är rädd
    By Ledsen mamma in forum Stora barn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-03-27, 11:29
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar