Hej på er alla och speciellt saniora!

Jag har faktiskt länge tänkt skriva ihop något om amningen här, men inte riktigt kommit mig för.

Till saniora vill jag säga att det kan gå att få igång mjölkproduktionen igen, men att det kan vara lite kämpigt ibörjan och att du nog behöver hjälp. Det kan också gå lekande lätt, för många har kvar mjölk i brösten väldigt länge efter de slutat amma/fött barn.
Har ni någon amningsmottagning där du bor? Ännu bättre är det nog om du kan få kontakt med amningsmottagningen på det sjukhus som erat LKG-centrum finns.
Annars finns det hjälp att få via amningshjälpen, själv hittade jag lite holländska och norska hemsidor om att amma spaltbarn också. Det tillsammans med amningsmottagningen hjälpte mig.

För oss funkar amningen kanske 90%-igt. Vi ger fortfarande flaska på kvällen också, men det är mycket en vana som hängt kvar.
Vi har hört från intresserade logopeder att vår sons haka utvecklats väldigt bra och väldigt fort och att det mycket troligt har med just amningen att göra. Man ser inte längre att han är född med PRS och han har urstarka muskler i gommen som kompenserar för spalten. Han har lyckats hitta en sorts amningsteknik som funkar.

Det går att amma, men det är nog viktigt att inte förvänta sig att man kan helamma med en gång. Allteftersom hakan växer till sig blir de också bättre på att amma. Någon tipsade mig om att se på det som "hobbyamning" - dvs att man ammar för för "skojs" skull och ger maten i flaska, och så ser man var det landar. För mig var vinsten stor i att bara kunna göra en så enkel sak som att lägga honom till bröstet så han kunde somna - även om han bara fick i sig några ml bröstmjölk i början.
Jag pumpade och stod i också, för att hålla igång produktionen - och det måste man också göra för att starta upp den igen. Men det ska inte behöva vara jättesvårt eller omöjligt.

En annan megastor vinst var ju den effekt bröstmjölk har på öron och luftvägsinfektioner. Om jag fattat det rätt är det den enda hälsoeffekt som det inte råder några som helst tvivel om - och ett pierre robin-barn med gomspalt kan ju verkligen behöva lite extra skydd på det området.
Jag kan ju berätta att vår lille son varit kärnfrisk, fram till för ungefär två månader sedan - då jag började jobba och amningen minskade drastiskt. Sedan dess har han dragits med öroninfektioner och hosta, dock..

Hur gör man då?
Ja, ett tips jag fick (något man kan göra med alla barn med sugproblem) är att stödja bröstet åt dem. Jag ammar ofta sittande i den "vanliga" amningspositionen, men håller fast bröstet åt honom så det inte åker ur munnen.
Man kan hjälpa till att locka fram utdrivningsreflexen också genom att trycka in med fyra fingrar runt bröstvårtan, hålla en liten stund och sedan släppa. Om man gör det precis innan man börjar amma så behöver inte bebisen suga så hårt för att få igång mjölkströmmen.
Vissa spaltbarn (funkar inte för oss) behöver man amma i en någorlunda upprätt ställning, och till och med lite lutad emot en så att de nästan faller in i bröstet. Då hjälper tyngdkraften till så mjölken hamnar på rätt ställe och inte rinner ut genom näsan eller längs den lilla, lilla hakan.

För oss funkar amning liggande i sängen sådär - i allafall när jag ligger på sidan. Problemet blir att mycket mjölk rinner ur näsan på honom då. Däremot har vi hittat någon sorts ställning som funkar förvånansvärt bra då jag ligger på rygg. Jag lägger min son på min mage och han tar grepp om bröstet. Sedan lutar han sig mot armen på samma sida som bröstet, och jag pallar upp den armen under en kudde så den ligger lite högre än den andra armen (som ju ligger som den brukar, på sängen bara..) På det här sättet kan min pojk faktiskt tömma brösten och få en full måltid.

Det kan också hjälpa att veta att även om de inte kan suga så kan de liksom "gnaga" i sig mjölken och svälja. Det är ju inte heller helt olikt hur man gör när man handmjölkar (nåt jag personligen aldrig fått att funka bra), som ju är rekommenderat som mest skonsamma mjölkningsmetod av barnmorskor. Så började min son också, och nu har han fått till ett litet sug på det också, och slurpar i sig rätt mycket mjölk på ett amningstillfälle.

Sedan kan det funka med ett tillmatningsset - en flaska med slangar som man sätter fast mot brösten. På så sätt kan man "flaskmata" samtidigt som barnet ligger vid bröstet. Det gör att barnet kopplar bröst med mjölk, att brösten stimuleras och att barnet kan "sugträna". Det kan funka jättejättebra - isynnerhet om man måste få igång mjölkproduktionen också.
Själv blev jag aldrig riktigt kompis med mitt tillmatningsset - men rekommenderar det ändå varmt.

För att inte ge dej, saniora, alltför mycket positiva förväntningar - att amma ett ovant spaltbarn med PR är nog inte något som är speciellt bekvämligt, åtminstone inte i början. Det är en sorts investering som man ser resultatet av senare - i början kommer du nog få både amma, flaskmata och pumpa och det kan kosta på. Däremot är belöningen rätt stor när man faktiskt kan få dem att somna vid bröstet som kanske första steg, att man hjälper deras immunförsvar mot öroninfektioner, att man kan ge dem ett mellanmål vid bröstet i allafall - och som för mig nu att jag faktiskt kan ge det första morgonmålet vid bröstet.
Och när de blivit halvåret gamla och ändå bara ska delammas, så kan det funka så bra att man kan lägga av med flaska.

Somliga barn kan bli helammade, men just vid bred gomspalt och PR är det väldigt sällsynt. Däremot tror jag att många, många fler skulle kunna bli delammade om nu bara barnmorskor och bvc-personal kunde ge lite bättre stöd. Och kanske allt personalen på de LKG-centran som finns runtom i landet - de borde faktiskt ha en amningssköterska knuten till sig.

Vi går i Malmö, men jag gick till amningsmottagningen i Lund - och hade tur eftersom de där har specialkunskap i bebisar med andra sugproblem - så de improviserade lite utifrån det och jag fick ovärderlig hjälp. Men det var BARA på amningsmottagningen jag träffade vårdpersonal som inte sa åt mig att det var omöjligt att amma ett "sånt barn" och att jag bara skulle lägga av att försöka innan jag stressade ihjäl mig själv. Tänk om jag hade kunnat få den hjälpen mycket tidigare! Det hann gå en fem-sex veckor av frustration, tårar och förtvivlan innan jag fick den hjälpen..

Sedan när min pojk har opererats i slutet av månaden så ska det bli spännande att se hur det går. Jag har ju tänkt fortsätta amma honom, men det kanske blir lite trixigt för honom när musklerna i gommen plötsligt sitter på ett annat ställe och han måste byta teknik. Vi får väl se!