Goda råd?
Adoption
  1. Medlem sedan
    Jul 2003
    #1

    Goda råd?

    Får man be om några goda råd härinne som icke adoptivförälder men däremot "adoptivsläkting". Är så OTROLIGT glad att mina släktingar efter mycket strul och väntan i säkert tio år äntligen fått bli föräldrar. Eftersom de på kuppen hunnit bli litet äldre har de fått adoptera ett litet större barn, 4,5 år. Vilken julklapp vi fått i släkten! Våra barn (ej adopterade) är också jätteglada eftersom lillen är i deras ålder och de inte har några kusiner. Ännu har vi ej fått träffa de nyblivna föräldrarna eller nytillskottet men tycker det börjar bli dags att ringa nu och har förstås skickat gratulationskort etc. Säkert en fråga ni är jättetrötta på härinne men kan jag göra något för att underlätta för minstingen att tex få kontakt med våra barn eller något jag bör tänka på? Har förklarat för våra barn att de fått en liten släkting och visat på kartan var han kommer ifrån. Barnen här hemma har frågat en del och jag förklarar så sakligt jag kan om adoption. Vårt äldsta barn oroar sig en del för hur det är för honom att flyga till ett nytt land med nya föräldrar som pratar konstigt och lagar konstig mat (ganska insiktsfullt). Är det något ni minns som riktigt dumt från era vänner o släktingar i början eller riktigt bra? Jag förstår att man behöver vara ifred ganska mycket i början, kanske ännu mer med ett litet större barn för att få till anknytning och trygghet. Antar att det mesta ger sig med tiden, ungefär som att det börjar flyta på med tiden när man fått barn på biologisk väg, då är ju det mesta kaos i början. Här blir det ju litet sapeciellt eftersom barnet redan har både språk och kultur med sig. Tacksam för andras erfarenheter om ngn orkar skriva.
  2. 1
    Goda råd? Får man be om några goda råd härinne som icke adoptivförälder men däremot "adoptivsläkting". Är så OTROLIGT glad att mina släktingar efter mycket strul och väntan i säkert tio år äntligen fått bli föräldrar. Eftersom de på kuppen hunnit bli litet äldre har de fått adoptera ett litet större barn, 4,5 år. Vilken julklapp vi fått i släkten! Våra barn (ej adopterade) är också jätteglada eftersom lillen är i deras ålder och de inte har några kusiner. Ännu har vi ej fått träffa de nyblivna föräldrarna eller nytillskottet men tycker det börjar bli dags att ringa nu och har förstås skickat gratulationskort etc. Säkert en fråga ni är jättetrötta på härinne men kan jag göra något för att underlätta för minstingen att tex få kontakt med våra barn eller något jag bör tänka på? Har förklarat för våra barn att de fått en liten släkting och visat på kartan var han kommer ifrån. Barnen här hemma har frågat en del och jag förklarar så sakligt jag kan om adoption. Vårt äldsta barn oroar sig en del för hur det är för honom att flyga till ett nytt land med nya föräldrar som pratar konstigt och lagar konstig mat (ganska insiktsfullt). Är det något ni minns som riktigt dumt från era vänner o släktingar i början eller riktigt bra? Jag förstår att man behöver vara ifred ganska mycket i början, kanske ännu mer med ett litet större barn för att få till anknytning och trygghet. Antar att det mesta ger sig med tiden, ungefär som att det börjar flyta på med tiden när man fått barn på biologisk väg, då är ju det mesta kaos i början. Här blir det ju litet sapeciellt eftersom barnet redan har både språk och kultur med sig. Tacksam för andras erfarenheter om ngn orkar skriva.
  3. Medlem sedan
    Apr 2010
    #2
    Hej Helene!
    Vad roligt att läsa om din stöttande inställning! Jag antar och hoppas att kontakterna kan ha kommit igång nu, eftersom det var flera månader sedan du skrev ditt inlägg. Själv adopterade jag (och min man, förstås) en bäbis för fjorton år sedan, så jag kan egentligen uttala mig om hur det känns med större barn. Men jag minns att det viktigaste var att få känna stödet från omgivningen, som visade att "ni är riktiga föräldrar och det är ni som kan ert barn". Och att man vågar prata om glädjor och svårigheter utan att döma. Därför tror jag att du är jätteviktig som adoptivsläkting!
  4. 2
    Hej Helene!
    Vad roligt att läsa om din stöttande inställning! Jag antar och hoppas att kontakterna kan ha kommit igång nu, eftersom det var flera månader sedan du skrev ditt inlägg. Själv adopterade jag (och min man, förstås) en bäbis för fjorton år sedan, så jag kan egentligen uttala mig om hur det känns med större barn. Men jag minns att det viktigaste var att få känna stödet från omgivningen, som visade att "ni är riktiga föräldrar och det är ni som kan ert barn". Och att man vågar prata om glädjor och svårigheter utan att döma. Därför tror jag att du är jätteviktig som adoptivsläkting!

Liknande trådar

  1. Goda råd
    By Liz* in forum Mammasnack
    Svar: 124
    Senaste inlägg: 2011-04-13, 11:22
  2. Goda råd
    By anonymt namn in forum _0907 Julibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-11-13, 17:24
  3. Man får ta det goda..
    By S-JJ in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-09-17, 17:24
  4. För mkt av det goda......
    By Ann-Louise in forum Vikt
    Svar: 20
    Senaste inlägg: 2008-02-05, 22:21
  5. Goda råd..
    By moijan in forum Kärlek & relationer
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-02-01, 14:12
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar