Skrivet: 2010-01-04, 17:47
#1
Oroar ni er för era vuxna barn?
Jag har tre barn på 19, 21 och 24 år och jag har så svårt att låta bli att oroa mig för dem. Jag oroar mig för allt möjligt: Att de ska råka ut för våldtäkt/överfall/misshandel när de är ute sent, att de inte ska få jobb, att de ska vantrivas på sina jobb, att de inte ska hitta någon partner, att deras partner ska göra slut, att de ska drabbas av olycklig kärlek, att de ska bli deprimerade och allt möjligt.
Jag har liksom svårt att släppa taget och bekymrar mig ofta för att något ska hända dem eller för att de inte ska lyckas få vad de önskar i sina liv och därför bli ledsna och olyckliga. Till saken hör att ingen vet riktigt vad de vill bli än. De två äldsta pluggar humanistiska ämen som man inte direkt "blir något" på och den yngsta gick ut gymnasiet i våras och jobbar som telefonförsäljare just nu. Har tänkt börja plugga i höst.
Ni andra med vuxna barn, hur hanterar ni sånt här? Hur slutar man att oroa sig för sina vuxna barn och för hur deras liv ska bli?