skolans ansvar?
Bokstavsbarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2009
    #1

    skolans ansvar?

    Jag har två frågor om skolans ansvar.

    Min son snart 9 år har DAMP+ autistiska drag samt OCD från och till, triggas av , för honom, traumatiska upplevelser.

    Han lämnas ensam , ibland med andra barn, i pulkabackar (med träd och annat i vägen i backen) på fritistid och kanske också raster (vet ej.

    Jag har uttryckt oro för vad som händer om han slår sig, blir rädd eller dylikt men fått till svar att i tvåan ska de klara att vara ute själva.

    Igår hände detta och ingen vuxen fanns på plats med svår chock och aningens ocd-tendens som följd, inte så mkt fysisk skada men lite.

    Hur ser skolans ansvar ut?

    Han ligger också efter i skolarbetet då han inte orkar,har mental uthållighet att göra alla uppgifterna på lektionerna. Han har assistent stor del av tiden men det gör ju inte honom mer koncentrerad.

    Vi ombes se till att han hinner ikapp hemma. Vi klarar detta till 80%, sedan släpper vi det för att han ska få ha tid utan prestationer och krav. Vi tycker inte han klarar mer.

    Men samtidigt ligger han periodvis väldigt efter och det lider han av, ökar utanförskapet.

    Han har stödundervisning i kärnaämnena men det täcker inte alla behov.

    Vems ansvar är det att han gör det han ska pålektionerna, hinner ikapp? Vårt eller skolans?
    Blå
  2. 1
    skolans ansvar? Jag har två frågor om skolans ansvar.

    Min son snart 9 år har DAMP+ autistiska drag samt OCD från och till, triggas av , för honom, traumatiska upplevelser.

    Han lämnas ensam , ibland med andra barn, i pulkabackar (med träd och annat i vägen i backen) på fritistid och kanske också raster (vet ej.

    Jag har uttryckt oro för vad som händer om han slår sig, blir rädd eller dylikt men fått till svar att i tvåan ska de klara att vara ute själva.

    Igår hände detta och ingen vuxen fanns på plats med svår chock och aningens ocd-tendens som följd, inte så mkt fysisk skada men lite.

    Hur ser skolans ansvar ut?

    Han ligger också efter i skolarbetet då han inte orkar,har mental uthållighet att göra alla uppgifterna på lektionerna. Han har assistent stor del av tiden men det gör ju inte honom mer koncentrerad.

    Vi ombes se till att han hinner ikapp hemma. Vi klarar detta till 80%, sedan släpper vi det för att han ska få ha tid utan prestationer och krav. Vi tycker inte han klarar mer.

    Men samtidigt ligger han periodvis väldigt efter och det lider han av, ökar utanförskapet.

    Han har stödundervisning i kärnaämnena men det täcker inte alla behov.

    Vems ansvar är det att han gör det han ska pålektionerna, hinner ikapp? Vårt eller skolans?
  3. Medlem sedan
    Apr 2007
    #2
    Lagen är solklar;
    barn med särskilda behov ska ges den särskilda omsorg som deras särskilda behov kräver.

    Barn med npf är inte som alla andra barn och kan inte buntas ihop med gemene man. Hade din son klarat det som normalfungerande 8-åringar förväntas klara så hade han ju heller inte haft behov av assistent.

    Ring rektorn och kräv ett åtgärdsmöte asap.
    Gå in på skolverkets hemsida, klicka på lagar och regler, välj läroplanen och skriv ut och stryk under alla paragrafer som omfattar er son och skolans ansvar. Det visade sig vara användbart när jag bråkade med skolan om liknande händelser.
    Man måste vara besvärlig, tyvärr, den som skriker högst är den som får hjälp också. Det _borde_ inte behöva vara så men det är tyvärr så det ser ut i större delen av det avlånga landet Sverige idag.
  4. 2
    Lagen är solklar;
    barn med särskilda behov ska ges den särskilda omsorg som deras särskilda behov kräver.

    Barn med npf är inte som alla andra barn och kan inte buntas ihop med gemene man. Hade din son klarat det som normalfungerande 8-åringar förväntas klara så hade han ju heller inte haft behov av assistent.

    Ring rektorn och kräv ett åtgärdsmöte asap.
    Gå in på skolverkets hemsida, klicka på lagar och regler, välj läroplanen och skriv ut och stryk under alla paragrafer som omfattar er son och skolans ansvar. Det visade sig vara användbart när jag bråkade med skolan om liknande händelser.
    Man måste vara besvärlig, tyvärr, den som skriker högst är den som får hjälp också. Det _borde_ inte behöva vara så men det är tyvärr så det ser ut i större delen av det avlånga landet Sverige idag.
  5. Medlem sedan
    Oct 2009
    #3
    Så var det också för vår son på lågstadite, han hade en lärare som inte förstod vår son och menade att han skulle räkna två sidor hemma varje dag (vilket skulle ha tagit kanske 1½ timme). Även en kille som senare fick dyslexi sa man så åt. De och vi kämpade och kämpade. Vi struntade totalt i att räkna två sidor med honom eftersom vi kände att det var fel - och läraren sa inget. De andra familjen bråkade och gjorde en privat utredning. Sedan flyttade de på sonen till en annan skola.
    Det ska väl vara en realistisk arbetsbelastning hemma, visst är det bra om man kan jobba ikapp, vi jobbar med vår mindre son nu varje dag,på helger och lov, men här är läraren mkt klok , hon säger "Jag vet inte hur mkt man kan pressa honom" så vi balanserar och balanserar och försöker vara flexibla för att inte helt ta död på hans motivation.

    När det gäller tillsyn var det ngt liknande i ettan för vår son, han hade nyss bytt skola och vi hade bett om en assistent, men inte fått. Sen hade vi hjärtat i halsgropen de tre första veckorna, sen hände ngt allvarligt då personalen sa att han kanske måste åka in till akuten - men han behövde inte - efter detta sa jag till rektorn" nu får du lov att se till att han FÅR en assistent innan fredag, annars håller jag honom hemma 'för han är ju lite förkyld'" - jag blev förvånade över min egen handlingskraft eftersom jag itne är den typen i vanliga fall, men...., i alla fall.... här hjälpte det!!!

    Du måste fortsätta tjata, eller..... kan du skriva ner det... och lyfta det hela till rektorn - så det finns på papper!!! Det gjorde vi med en sak nu i höstas.

    Hinner inte skriva mer nu - och kankse har jag läst vad du skrivit slarvigt
  6. 3
    Så var det också för vår son på lågstadite, han hade en lärare som inte förstod vår son och menade att han skulle räkna två sidor hemma varje dag (vilket skulle ha tagit kanske 1½ timme). Även en kille som senare fick dyslexi sa man så åt. De och vi kämpade och kämpade. Vi struntade totalt i att räkna två sidor med honom eftersom vi kände att det var fel - och läraren sa inget. De andra familjen bråkade och gjorde en privat utredning. Sedan flyttade de på sonen till en annan skola.
    Det ska väl vara en realistisk arbetsbelastning hemma, visst är det bra om man kan jobba ikapp, vi jobbar med vår mindre son nu varje dag,på helger och lov, men här är läraren mkt klok , hon säger "Jag vet inte hur mkt man kan pressa honom" så vi balanserar och balanserar och försöker vara flexibla för att inte helt ta död på hans motivation.

    När det gäller tillsyn var det ngt liknande i ettan för vår son, han hade nyss bytt skola och vi hade bett om en assistent, men inte fått. Sen hade vi hjärtat i halsgropen de tre första veckorna, sen hände ngt allvarligt då personalen sa att han kanske måste åka in till akuten - men han behövde inte - efter detta sa jag till rektorn" nu får du lov att se till att han FÅR en assistent innan fredag, annars håller jag honom hemma 'för han är ju lite förkyld'" - jag blev förvånade över min egen handlingskraft eftersom jag itne är den typen i vanliga fall, men...., i alla fall.... här hjälpte det!!!

    Du måste fortsätta tjata, eller..... kan du skriva ner det... och lyfta det hela till rektorn - så det finns på papper!!! Det gjorde vi med en sak nu i höstas.

    Hinner inte skriva mer nu - och kankse har jag läst vad du skrivit slarvigt
  7. Medlem sedan
    Feb 2009
    #4
    Tack båda för svar, ska ta ett djupt andetag och ställa krav när läst på mer om rättigheterna. Tack.
  8. 4
    Tack båda för svar, ska ta ett djupt andetag och ställa krav när läst på mer om rättigheterna. Tack.
  9. Medlem sedan
    Feb 2009
    #5

    simskola stockholm??

    Hej alla,
    Har son på 9 år med damp, add, ocd och autistiska drag.

    Simskola har aldrig funkat för han är rädd för vatten, dålig motorik, ängslig, clownar sig för att slippa alt. totalvägrar.
    Han behöver extra stöd i siminlärning, helst i liten grupp alt. individuell undervisning.

    Jag har inte lyckats hitta någon eller någonstans som kan hjälpa här i Stockholm?

    har ngn några tips?
    Blå
  10. 5
    simskola stockholm?? Hej alla,
    Har son på 9 år med damp, add, ocd och autistiska drag.

    Simskola har aldrig funkat för han är rädd för vatten, dålig motorik, ängslig, clownar sig för att slippa alt. totalvägrar.
    Han behöver extra stöd i siminlärning, helst i liten grupp alt. individuell undervisning.

    Jag har inte lyckats hitta någon eller någonstans som kan hjälpa här i Stockholm?

    har ngn några tips?
  11. Medlem sedan
    Feb 2009
    #6
    Detta hamnade totalt fel, sorry!!
  12. 6
    Detta hamnade totalt fel, sorry!!

Liknande trådar

  1. Skolans ansvar
    By Jonna+2 in forum Bokstavsbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-05-08, 21:40
  2. skolans ansvar?
    By mamma blå två in forum Autismspektrum
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2010-01-18, 19:50
  3. Skolans ansvar
    By Mamma Erik in forum Skolbarn
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2009-09-09, 05:05
  4. 16 år och skolans ansvar?
    By draåthelvete in forum Autismspektrum
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2008-06-01, 21:14
  5. Skolans ansvar??
    By Jenny+fyra kottar in forum Ordet är fritt
    Svar: 27
    Senaste inlägg: 2007-01-24, 08:35
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar