fånigt jobbigt med dagis
_0712 Decemberbarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2007
    #1

    fånigt jobbigt med dagis

    Nu är min tjej på inskolning för dagis. Jag är jättetacksam att vi har haft möjlighet att haft henne hemma de första två åren och hon är tjej som är väldigt trygg i sig själv. Hon älskar dagis, pratar om att hon vill dit (på sitt sätt) när vi inte är där och får släpa henne skrikandes därifrån när vi ska hem (hon vill vara kvar). Men det är jag som tycker att det är ett så stort steg, trots att hon inte har några problem med det. Det var mycket jobbigare än jag hade kunnat föreställa mig, och då har jag haft ångest för att sätta henne på dagis enda sedan hon föddes.

    Känner mig så fånig som tycker att det är jobbigt. (Är ju dessutom höggravid just nu så med alla hormoner i kroppen och att jag sover dåligt och har ganska ont gör mig visserligen extra känslig just nu). Är det någon som känner igen sig och också tyckt det var tufft steg att lämna bort ert första barn när det skulle börja dagis?

    Det handlar nog mycket om att släppa taget. Har dessutom knappt haft barnvakt hittills så det är en stor omställning att någon annan ska "ta över" och vara med min underbara tös hela dagarna. Har dessutom lite fobi för att hon ska bli sjuk trots att jag vet att hon behöver bygga upp sitt immunförsvar så det är mycket inre konflikter nu. Vet ju att hon behöver det sociala också.. bara så jobbigt helt enkelt...
  2. 1
    fånigt jobbigt med dagis Nu är min tjej på inskolning för dagis. Jag är jättetacksam att vi har haft möjlighet att haft henne hemma de första två åren och hon är tjej som är väldigt trygg i sig själv. Hon älskar dagis, pratar om att hon vill dit (på sitt sätt) när vi inte är där och får släpa henne skrikandes därifrån när vi ska hem (hon vill vara kvar). Men det är jag som tycker att det är ett så stort steg, trots att hon inte har några problem med det. Det var mycket jobbigare än jag hade kunnat föreställa mig, och då har jag haft ångest för att sätta henne på dagis enda sedan hon föddes.

    Känner mig så fånig som tycker att det är jobbigt. (Är ju dessutom höggravid just nu så med alla hormoner i kroppen och att jag sover dåligt och har ganska ont gör mig visserligen extra känslig just nu). Är det någon som känner igen sig och också tyckt det var tufft steg att lämna bort ert första barn när det skulle börja dagis?

    Det handlar nog mycket om att släppa taget. Har dessutom knappt haft barnvakt hittills så det är en stor omställning att någon annan ska "ta över" och vara med min underbara tös hela dagarna. Har dessutom lite fobi för att hon ska bli sjuk trots att jag vet att hon behöver bygga upp sitt immunförsvar så det är mycket inre konflikter nu. Vet ju att hon behöver det sociala också.. bara så jobbigt helt enkelt...
  3. Medlem sedan
    Jun 2008
    #2
    Jag känner inte precis igen mig men jag förstår delvis hur du tänker. När Linnea var liten hade jag liknande känslor. Både jag och min man saknar dessutom egen erfarenhet från dagis så vi visste inte alls vad detta innebar - massa hopfösta barn med barnpassare (nej, det trodde vi inte riktigt men i ena änden av en tänkt skala). Men sista halvåret innan hon skulle börja så såg vi på hennes utveckling hur bra hon mådde av att träffa andra barn och vara i andra miljöer än hemma och vi kände också på hennes sätt att vara att det förmodligen skulle gå bra. Vilket det också gjort!

    Angående sjukdomar så har vi varit väldigt förskonade. Jag trodde hela hösten skulle bli ett enda långt VAB. Men fram till veckan innan jul hade vi haft henne hemma 3 dagar. (I julveckan blev det tre till, men då var vi själva sjuka också så det är svårt att säga vad som var vad. Sen blev hon sjuk igen veckan efter nyår.) Så det behöver inte bli så illa, även jag tror att det måste vara värre att börja nu - mitt i influensa- och förkylningssäsongen. Men som du skriver så är det bra att bygga upp immunförsvaret också genom att bli utsatt för smittorna!
  4. 2
    Jag känner inte precis igen mig men jag förstår delvis hur du tänker. När Linnea var liten hade jag liknande känslor. Både jag och min man saknar dessutom egen erfarenhet från dagis så vi visste inte alls vad detta innebar - massa hopfösta barn med barnpassare (nej, det trodde vi inte riktigt men i ena änden av en tänkt skala). Men sista halvåret innan hon skulle börja så såg vi på hennes utveckling hur bra hon mådde av att träffa andra barn och vara i andra miljöer än hemma och vi kände också på hennes sätt att vara att det förmodligen skulle gå bra. Vilket det också gjort!

    Angående sjukdomar så har vi varit väldigt förskonade. Jag trodde hela hösten skulle bli ett enda långt VAB. Men fram till veckan innan jul hade vi haft henne hemma 3 dagar. (I julveckan blev det tre till, men då var vi själva sjuka också så det är svårt att säga vad som var vad. Sen blev hon sjuk igen veckan efter nyår.) Så det behöver inte bli så illa, även jag tror att det måste vara värre att börja nu - mitt i influensa- och förkylningssäsongen. Men som du skriver så är det bra att bygga upp immunförsvaret också genom att bli utsatt för smittorna!
  5. Medlem sedan
    Dec 2007
    #3
    Jag kan inte heller säga att jag känner igen mig, men jag förstår dig ändå.

    För oss var det lite av en välsignelse när Albin började på dagis. Innan var han rätt gnällig på eftermiddagarna, men sedan han började på dagis så är han mycket gladare. Så vi tror att han helt enkelt var uttråkad.
    Albin började förra året i februari och under vårterminen hade vi honom hemma 6-7 dagar totalt. Då var han hemma 4 dagar pga ögoninflammation.
    Nu under hösten har han varit hemma ungefär lika mycket och då var det 5 dagar pga ögoninflammation. Så det behöver inte blir så att hon är jättemycket sjuk. Visst det är snorig näsa mer eller mindre hela tiden, det har blivit lite värre nu efter jul för han bytte avdelning men han har inte haft feber eller behövt vara hemma.
  6. 3
    Jag kan inte heller säga att jag känner igen mig, men jag förstår dig ändå.

    För oss var det lite av en välsignelse när Albin började på dagis. Innan var han rätt gnällig på eftermiddagarna, men sedan han började på dagis så är han mycket gladare. Så vi tror att han helt enkelt var uttråkad.
    Albin började förra året i februari och under vårterminen hade vi honom hemma 6-7 dagar totalt. Då var han hemma 4 dagar pga ögoninflammation.
    Nu under hösten har han varit hemma ungefär lika mycket och då var det 5 dagar pga ögoninflammation. Så det behöver inte blir så att hon är jättemycket sjuk. Visst det är snorig näsa mer eller mindre hela tiden, det har blivit lite värre nu efter jul för han bytte avdelning men han har inte haft feber eller behövt vara hemma.

Liknande trådar

  1. Jobbigt att lämna på dagis :(
    By Libra in forum _0609 Septemberbarn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2008-01-27, 10:00
  2. jobbigt på dagis?
    By kajira in forum Småbarn
    Svar: 42
    Senaste inlägg: 2007-06-01, 15:11
  3. Fånigt jag vet :)
    By Älvan in forum Försöker bli med barn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-02-28, 09:51
  4. Är det fånigt...
    By Venus in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2006-02-23, 22:27
  5. Fånigt, fånigt...
    By avataria in forum Hälsa & välbefinnande
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2005-12-22, 10:35
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar