Dottern känner sig mobbad
_04 Alla barn
  1. Anonym
    #1

    Dottern känner sig mobbad

    Hej

    min dotter, född -04, känner sig mobbad på dagis, speciellt av ett barn. Detta barnet är känt för att vara bråkigt och störigt och personalen jobbar med det. Så mitt förtroende för personalen är ändå högt.
    Men min dotter var ledsen senast i morse för att hon inte vill gå i samma skola i höst som honom! Hon är ledsen för hon tror att han (eller någon annan) alltid kommer att vara dum mot henne.
    "Mobbningen" har pågått en längre tid, men det är först nu hon säger ngt. Hon är en tjej som biter ihop... Jag blir också ledsen då jag inser att hon burit på detta jobbiga så länge utan att säga ngt...
    I övrigt har hon många kompisar och förskolepersonalen säger att hon är populär och omtyckt av många.

    Jag undrar: är det rätt att säga att hon inte kommer att gå på samma skola som honom (vi kan önska en annan) och stå fast vid sitt ord och önska en annan skola?
    Hur ska vi få henne att få bättre självförtroende så att hon klarar av situationen?
  2. 1
    Dottern känner sig mobbad Hej

    min dotter, född -04, känner sig mobbad på dagis, speciellt av ett barn. Detta barnet är känt för att vara bråkigt och störigt och personalen jobbar med det. Så mitt förtroende för personalen är ändå högt.
    Men min dotter var ledsen senast i morse för att hon inte vill gå i samma skola i höst som honom! Hon är ledsen för hon tror att han (eller någon annan) alltid kommer att vara dum mot henne.
    "Mobbningen" har pågått en längre tid, men det är först nu hon säger ngt. Hon är en tjej som biter ihop... Jag blir också ledsen då jag inser att hon burit på detta jobbiga så länge utan att säga ngt...
    I övrigt har hon många kompisar och förskolepersonalen säger att hon är populär och omtyckt av många.

    Jag undrar: är det rätt att säga att hon inte kommer att gå på samma skola som honom (vi kan önska en annan) och stå fast vid sitt ord och önska en annan skola?
    Hur ska vi få henne att få bättre självförtroende så att hon klarar av situationen?
  3. Anonym
    #2

    Risken

    med att lova en sådan sak är väl att om det sedan inte blir så - eller han också väljer den skolan - så kommer dottern att tycka att ni svek henne ännu mer. Jag tror mer på att stötta dottern, kräva att saken tas upp med personalen ordentligt och att de gör en handlingsplan för hur de ska hantera detta.
    Jag som skriver detta har erfarenhet av två saker. Min äldste (nu 8) hade en liknande situation på dagis när han var i samma ålder. Personalen jobbade stenhårt med att få barnen att dra åt samma håll och idag, efter att ha tvingats gå i samma klass (vi kan inte välja bort) så har de hittat en balans och leker frivilligt med varandra på fritiden då och då. Personalen jobbade hårt med att få den som mobbade att inte känna sig utstött, utan hjälpa honom hitta vägar att bli kompis med barn i stället. När de byggde upp hans självkänsla slutade han att ge sig på min son och några andra.
    Den andra erfarenheten är att ha varit mobbad själv i den ålder som våra 04r är nu. Lekistiden var riktigt jobbig. Jag höll det också för mig själv länge, så jag känner starkt med din dotter. Men när vi började skolan hade alla mognat lite mer och det upphörde helt (att det sedan blev en ny omgång som tonåring på en annan skola är en annan historia, men jag vet vad innebär att vara utsatt både som liten och större).
    Jag väljer att skriva det här anonymt i dag, bor på en liten ort och jag vill inte att någon som vet vem jag är läser in fel saker om sonens situation för några år sedan. Bolla gärna tillbaka vad personalen tänker göra. Jag hoppas och tror att ni tillsammans kan lösa detta på ett bra sätt - för båda barnen.
    *styrkekramar*
  4. 2
    Risken med att lova en sådan sak är väl att om det sedan inte blir så - eller han också väljer den skolan - så kommer dottern att tycka att ni svek henne ännu mer. Jag tror mer på att stötta dottern, kräva att saken tas upp med personalen ordentligt och att de gör en handlingsplan för hur de ska hantera detta.
    Jag som skriver detta har erfarenhet av två saker. Min äldste (nu 8) hade en liknande situation på dagis när han var i samma ålder. Personalen jobbade stenhårt med att få barnen att dra åt samma håll och idag, efter att ha tvingats gå i samma klass (vi kan inte välja bort) så har de hittat en balans och leker frivilligt med varandra på fritiden då och då. Personalen jobbade hårt med att få den som mobbade att inte känna sig utstött, utan hjälpa honom hitta vägar att bli kompis med barn i stället. När de byggde upp hans självkänsla slutade han att ge sig på min son och några andra.
    Den andra erfarenheten är att ha varit mobbad själv i den ålder som våra 04r är nu. Lekistiden var riktigt jobbig. Jag höll det också för mig själv länge, så jag känner starkt med din dotter. Men när vi började skolan hade alla mognat lite mer och det upphörde helt (att det sedan blev en ny omgång som tonåring på en annan skola är en annan historia, men jag vet vad innebär att vara utsatt både som liten och större).
    Jag väljer att skriva det här anonymt i dag, bor på en liten ort och jag vill inte att någon som vet vem jag är läser in fel saker om sonens situation för några år sedan. Bolla gärna tillbaka vad personalen tänker göra. Jag hoppas och tror att ni tillsammans kan lösa detta på ett bra sätt - för båda barnen.
    *styrkekramar*
  5. Anonym
    #3
    Tack snälla du för ditt svar. Jag har även skrivit under "Barnomsorg" och fått många bra svar och svarat, läs gärna mer där.
    Personalen är duktig och jobbar med hela gruppen. De jobbar för att stärka pojkens självkänsla. Men nu efter jul så har det blivit "värre" igen.
    Jag ska peppa dottern hemma, ligga på personalen på dagis (men jag ser redan att de tar det på allvar, de stämmer av med den som hämtar varje dag vad som hänt mellan dottern och pojken) och se till att de verkligen tar tag i det.
    Tack igen för ditt svar, det värmde!
  6. 3
    Tack snälla du för ditt svar. Jag har även skrivit under "Barnomsorg" och fått många bra svar och svarat, läs gärna mer där.
    Personalen är duktig och jobbar med hela gruppen. De jobbar för att stärka pojkens självkänsla. Men nu efter jul så har det blivit "värre" igen.
    Jag ska peppa dottern hemma, ligga på personalen på dagis (men jag ser redan att de tar det på allvar, de stämmer av med den som hämtar varje dag vad som hänt mellan dottern och pojken) och se till att de verkligen tar tag i det.
    Tack igen för ditt svar, det värmde!
  7. Anonym
    #4

    Skönt

    att du fått fler svar i den andra gruppen (har läst dem också). Det man mest behöver som förälder är ju stöd och stöttning, oavsett om man håller med om vad andra råder en så kan man få nya idéer när man hör hur andra tänker kring det man berättar.
    Mina tankar finns hos er och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni alla tar er igenom det här och går styrkta ur erfarenheten. Det är ju inte så att man önskar svårigheter för sina barn, men förr eller senare ska vi alla lära oss att ta oss igenom motgångar. Jag är på ett sätt "glad" att jag hade några motgångar innan jag blev tonåring. (Jag hade så klart gärna varit utom dem, men jag lärde mig något av dem. Hoppas du förstår hur jag menar.)
    När ni stöder er flicka så lär hon sig också att ni vuxna finns där, att ni gör allt ni kan och att alla har ett ansvar för att förändra något som är dumt. Även om ni inte kan ändra allt, så har ni försökt. Det ger trygghet, jag lovar! Det är inte alltid vuxenvärlden "ser" och tar barns oro på allvar och det är ett gruvligt svek. Ni reagerar och visar att det hon känner är OK att känna och att hon inte ska behöva ha det så. Håller tummarna för er!
    *kram*
  8. 4
    Skönt att du fått fler svar i den andra gruppen (har läst dem också). Det man mest behöver som förälder är ju stöd och stöttning, oavsett om man håller med om vad andra råder en så kan man få nya idéer när man hör hur andra tänker kring det man berättar.
    Mina tankar finns hos er och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni alla tar er igenom det här och går styrkta ur erfarenheten. Det är ju inte så att man önskar svårigheter för sina barn, men förr eller senare ska vi alla lära oss att ta oss igenom motgångar. Jag är på ett sätt "glad" att jag hade några motgångar innan jag blev tonåring. (Jag hade så klart gärna varit utom dem, men jag lärde mig något av dem. Hoppas du förstår hur jag menar.)
    När ni stöder er flicka så lär hon sig också att ni vuxna finns där, att ni gör allt ni kan och att alla har ett ansvar för att förändra något som är dumt. Även om ni inte kan ändra allt, så har ni försökt. Det ger trygghet, jag lovar! Det är inte alltid vuxenvärlden "ser" och tar barns oro på allvar och det är ett gruvligt svek. Ni reagerar och visar att det hon känner är OK att känna och att hon inte ska behöva ha det så. Håller tummarna för er!
    *kram*
  9. Anonym
    #5
    Hej!
    Tack så hemskt mycket för dina svar. Du skriver så klokt!
    Själv gick jag igenom en svår period i högstadiet, och kom starkare ut ur den, och jag är glad att den inte kom under gymnasietiden...
    Kram
  10. 5
    Hej!
    Tack så hemskt mycket för dina svar. Du skriver så klokt!
    Själv gick jag igenom en svår period i högstadiet, och kom starkare ut ur den, och jag är glad att den inte kom under gymnasietiden...
    Kram

Liknande trådar

  1. Dottern svårt mobbad
    By Anonymis in forum Skolbarn
    Svar: 39
    Senaste inlägg: 2011-10-09, 23:22
  2. Dottern känner sig mobbad
    By Anonym in forum Småbarn
    Svar: 20
    Senaste inlägg: 2010-02-14, 20:26
  3. nu känner jag mig mobbad
    By kmcb in forum Ordet är fritt
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2007-10-12, 07:40
  4. Sonen känner sig mobbad
    By MiaNyfiken in forum Ordet är fritt
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2007-02-07, 11:39
  5. känner mig mobbad
    By Lott@ in forum _0607 Julibarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-03-18, 08:52
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar