Sonens F-klass är stökig - råd? *långt*

[*Tovan]

... och det är ingen överraskning för mig; han bytte förskola sista året innan F-klass, och förskolegruppen var... Vilda Västern. Krig mellan avdelningarna, med pinnar, i skogen, var det som gällde, och sonen, som är en lugn filur, van att leka rollekar i kuddrummet, blev livrädd och hade jättesvårt att finna sig tillrätta.

När förskoleklass började vände det på en hand - tre dagar tog det, så mådde sonen bra och allt hade lugnat sig. Kompisar ringer och vill leka o s v. Struktur och gammal luttrad fröken antar jag är förklaringen. *så tacksam*

Hela tiden har det funnits en grupp barn som varit "busiga", inte alldeles lättstyrda, haft svårt att lyssna och följa regler, men vad jag har förstått har de inte i F-klass gett sig på andra barn. Alltså, inga elakheter, bara olydnad, om ni förstår. *har svårt att förklara* Förrän nu!

Dels är det problemet: Att det har vänt, och sonen raporterar om slagsmål och stryptag och knuffar igen. Inte bara mot honom, men från samma grupp barn om fem -sex st, inte alls alla de "stökiga barnen", alltså. Dels verkar det gå den stabila, kloka läraren lite ur händerna - förseelse och konsekvens hänger inte ihop, ett exempel är att de "bångstyrigaste" barnen får som konsekvens att de inte får vara med på torsdagarnas simning.

Följder: Dels funderar sonen jättemycket över reglerna, han tycker det är skönt med strukturen, men blir illa till mods över det här med simningen - han tycker läraren bryter mot sin egen regel "alla får vara med" , och han tycker iband att läraren grälar på fel barn, så att säga.

Dels känner jag av att misstämning och "snack" sprider sig i föräldragruppen. Många av sonens kompisar hör till gruppen som inte är så följsamma, och deras föräldrar är förtvivlade, de känner sig skuldbelagda och skäms, och upplever att läraren bara ser negativa sidor hos barnen. Sen finns det säkert också föräldrar som bara är "anti skolan" mitt i detta, som spär på och eldar under konflikten...

Så, alltså, frågor: Vad ska jag göra? Det är inte mitt barn som trasslar, så att säga - men han är rätt påverkad av alltihop. Jag är dessutom väldigt illa till mods över det här med att det pratas så mycket bland föräldrarna, och vad som kan ligga till grund för det. Hur skulle ni som personal ta det om jag väckte frågan? Hur skulle ni ta det om ett barn, som min son, kom och hade "synpunkter", som det här med simningen och reglerna? Är det dags för ett föräldramöte? Skulle ni koppla in specialpedagog? Tankar i övrigt?

Tillägger: Rektor är fantastisk, vet jag sen tidigare, men jag vill inte gå förbi läraren - jag har inte nänts prata med henne än, ju, och det känns schysstast att göra det först.

[Anonym]

En tanke jag får angående simningen är att det kanske inte är ett straff för att ungarna inte sköter sig i skolan utan helt enkelt att de inte klarar av att uppföra sig i simhallen. Bråkar de där och inte lyssnar utgör de ju en fara både för sig själv och andra barn.

[Inisan]

Och Inisan skulle vara signatur och inte rubrik

[Sist]

Jag tycker att du ska skriva ett brev till läraren med dina och sonens funderingar. Och så boka in ett samtal där ni kan diskutera dem. Men genom att skriva om dem först kan läraren hinna fundera över svaren. Vad gäller din son så är ju livet sådant här, man träffar folk som inte beteer sig och det är en livskunskap att kunna hantera det. Prata med honom och låt honom fundera över hur olika barn gör och varför och vad de kunde gjort i stället. Svaret när det gäller simningen kan kanske jag ge honom här. I en simhall är det viktigt att man följer regler, gör man inte det finns risker. Alltså får inte de barn som inte har lärt sig att följa regler följa med, av säkerhetsskäl.

[Anonym1]

Inte alls kul på något sätt. Inte lätt att vara ensam lärare med många elever.

Jag hade faktiskt ringt upp fröken, eller pratat med henne vid hämtning/lämning och bett om ett litet möte. Nämnt vad det handlar om osv. Där kan ni prata och lufta. Kanske naturligt att lyfta det till rektorn då, från hennes sida. Kanske har hon redan pratat med rektorn om att det är stökigt? Kanske behöver hon hjälp av er föräldrar att lyfta frågan till rektorn? Kanske kan man se över organisationen och försöka göra så att det kommer en extra resurs in i klassen lite grann? Om skolan vet om att ni föräldrar reagerar och att barnen inte är trygga så måste det ta tag i det. De måste vara aktiva ute på rasterna och andra "risktider". Barnen måste kunna vara trygga.

En kurator kan kopplas in och ha samtal i smågrupper tex.

Tycker att kanske ett föräldramöte kunde vara bra. Föräldrarna måste självklart ta sitt ansvar och göra sitt för att få barnen att förstå att de gör fel, att andra mår dåligt av vad de gör. Inte fasen får man slåss, ta stryptag osv osv.

För mig är det konstigt att inte elevvårdsteamet är inkopplat och att ingen förälder reagerat?!!

[*Tovan]

Ja, så har jag också tänkt - det upplevs ju helt klart som ett straff, men det kan mycket väl ligga sådana argument som du skriver bakom, och det har jag den största förståelse för.

[*Tovan]

Tack för ett klokt svar - jag känner att jag inte är helt och hållet på fel spår, i alla fall. Vi har pratat mycket om det här med vägval och konflikter och sådär. Han har konstaterat att "Man kan tycka om någon som gör dumma saker", t ex - det tror jag är en viktig lärdom för honom just nu!

[*Tovan]

Tack för ditt svar! Vi tänker rätt lika, tror jag. Det finns en fritidspedagog i klassen också, så de är två med barnen under skoltid.

Grejen är ju också att andra föräldrar kan ha reagerat utan att jag vet om det. Jag är ärligt talat lite rädd att verka überpräktig här - men äsch, det kanske är risker man får ta, bara.

Ett prat med läraren ska jag definitivt ta - jag gillar henne, som sagt, och är lite rädd att hon får ta otroliga mängder skit just nu.

[*Tovan]

Tack alla tre igen! Nu har jag pratat med läraren - hon har koll. Elevvårdsteamet är inne, det finns en plan och ett tänk. Jag blev lättad, och hon fick en dunk i ryggen; inte vet jag om det behövdes, men hon fick den ändå.

[maisy]

Det behövdes säkert! Dunkar i ryggen kan man aldrig få för många av. Vad skönt att höra att hon hade koll, och vad klokt av dig att prata med läraren.

[*Tovan]

Tack! *ger Maisy Mus en försiktig ryggdunk, liten som hon är*

[Anonym1]

Åhh, härligt!
Bra att du tog tag i det och så bra att du gav henne en dunk i ryggen - det behövs!

[*Tovan]

Tack snälla för ditt stöd. Ja, jag är nöjd!