Ansökan om enskild vårdnad?

[Anonym]

Hej..

Jag har för 1. 5 år sen skilt mig från min man sedan 6 år tillbaka. Vi har en son med funktionshinder på 6 år gemmensamt. Jag bor kvar is taden vi bodde i innan skilsmässan, han har dock flyttat 36 mil bort. hans kontakt med sonen under denna tid har varit sporadiskt och han har inget eg intresse i pojken eller hans liv överhuvudtaget, när han ringer pratar han mest om sig själv. Han har aldrig under detta år haft pojken hos sig mer än ett par timmar.

Han har flera ggr sagt att han skall sova hos honom, men alltid dragit en ursäkrt och dragit sig ur. Han är inte särskilt tålmodig eller har det engagemanget som krävs för att ta hand om sonen längre stunder han är mkt krävande.

Plötsligt i vintras vid en hämtning säger han " HJag kommer till XXX nät han har jullov då ska han följa med mig till min stad och vara där en vecka, du vet att jag har rätt till det" Jag trodde att marken skulle försvinna under mina fötter och jag mådde illa, han skulle aldrig klara en vecka med sonen och ta hand om honom på rätt sätt om ni förstår.... Till detta säger han att han kommer att ta honom utomland i tre veckor, ngt han har hotat med tidigare... DE ggr han har varit med pojken några timmar och jag sedan hämtat honom har min son varit arg, våldsamm, ledsen och mkt upprörd. Pappan har förtalat mig, försökt manipulra pojken och inte gett han uppmärksamhet. Pojken vra helt förkrossad och mådde väldigt dt åligt. NU har jag kortat ner detta väldigt mkt hoppas ni fattr....

Jag töttnade på alla hot och ansökte om ensam vårdnad. Han vägrar ge sig av princip och inget annat, han skiter i pojken... Vi ska nu ha en vårdnadsutredning och jag är livrädd... har inget förtroende för soc, eller familjerätt tycker de är inkompetenta.... Och pappan är duktig på att dupera andra och visa sig från sin bästa sida när det gäller.... Själv är man helt slutkörd utbränd... pojken har särskilda behov, behöver mkt hjälp, jag pluggar heltid och jobbar för att få det att gå ihop... Någon som har varit med om detta? Hur går utredningen till? Vad skall jag tänka på? hur stor är chansen att få ensam vårdnand? Ska jag ge upp och ha gemensam vårdnad kvar ? Vad är bäst att görA? tÄNK OM DE får för sig att jag är en dålig förälder och tar barnet eller rekommenderar att pappan skall ha vårdnaden? Ni annar inte vilken hjälplöshet jag känner, jag satte mig själv i denna situation, samtidigt som utgången är oviss.

[Birgitta97]

Jag förstår att du är orolig, man kan få de hemskaste scenarier i huvudet när man grubblar på hur det ska gå för ens barn.

Sanolikt behöver du inte vara särskilt orolig för att hela vårdnaden ska gå till pappan, sonen har ju trots allt bott hos dig sedan skilsmässan och du bor kvar på samma ort osv. Det är starka argument för att du ska få behålla både vårdnad och boende. Däremot är det ju inte säkert att pappan blir av med sin juridiska vårdnad, det ska en hel del till för att det ska bli så.

Vad har ditt juridiska ombud sagt? Har du yrkat på ensam vårdnad i kombination med en viss utformning av umgänget? Vad har pappan kommit med för motyrkanden?

[Tweedy]

Jag kan ju tycka att du sätter gränser på ett sunt sätt för barnet. En förälder kan inte bara poppa upp och komma och gå som denne vill utan det är ju barnets behov som styr.

Det jag funderar på är det du skriver att barnet har särskilda behov.. Snackar vi NPF-diagnos eller ngn annan? Är det NPF så behöver ju pojken verkligen struktur och tydliggörande vardag och med pappans hattande så faller det inte inom de ramarna

[Malinau]

Den här pappan har ju försvunnit ur barnets liv. Där finns inte längre någon trygg relation. De känner inte varandra särskilt väl. En domstol kommer inte att tycka att det är en bra idé att pappan kan dyka upp någon gång om året och tvinga barnet med sig. Ungefär som att låna ett tält liksom. Barn är inga prylar.

Föräldrar har inga rättigheter till umgänge och att han ska ha rätt att hämta sitt barn är bara dumheter. Hur man inrättar vårdnad, boende och umgänge ska vara för barnets bästa. Tar han strid för något sådant så visar han ju bara hur dumt han tänker.

Visst kan han sitta hos familjerätten och ljuga, i alla fall om vad han har för ambitioner. Inför det kan du vara beredd med frågor till honom. Hur ser han på relationen med barnet nu för att få veta om han har insikt om att den nästan inte finns, hur ser han på handikappet, hur tänker han sig att bygga upp relationen, hur tänker han sig att upprätthålla den, kommer han att kunna engagera sig i barnets vardag med det avståndet och i så fall hur etc.

Att de ska ge vårdnad och boende till honom i domstol håller jag för uteslutet om du inte bevisas vara helt olämplig och bortom hjälp, vilket jag förutsätter inte är fallet.

[A.No.Nym]

Litet tips bara: Vårdnaden är inte så viktig i ditt fall utan det viktiga är umgänget. Vårdnad och umgänge är två olika saker juridiskt.

Men helt klart är att ni måste ha ett ordentigt umgängesavtal! Pappan har inte alls rätt att bara ta barnet över ett lov hur som helst. Jag tyckler absolut du ska vägra att han tar sonen med utomlands!

När du skriver att barnet har ett funktionshinder måste du kunna styrka det om det ska påverka tvisten. Du måste ha någon typ av läkarintyg eller liknande. Bara dina ord räcker inte. Tvärt om kan det få motsatt effekt och du kan bli anklagad för att smutskasta pappan.

Kram och Lycka till.