Skilsmässa, att lämna för nån annan?
  1. Anonym
    #1

    Skilsmässa, att lämna för nån annan?

    Innan jag lämnade min man för en annan undrade jag alltid hur man kunde göra så mot sin partner och familj. Nu när jag själv gått igenom en skilsmässa så undrar jag varför det är så självklart att den som lämnar blir syndabocken?

    I mitt fall var det attraktionen till en annan som gav mig kraft att bryta upp från en destruktiv relation utan sex (min exman var inte attraherad av mig) och utan kärlek (vi bråkade jämt) .

    Mitt ex vägrar fortfarande att inse sin egen del utan tycker allt var mitt fel. Kortsagt att jag är en slampa som lämnade honom för en annan. Att jag förstört hans liv. Jag är nöjd med beslutet. Det blev verkligen bättre.

    Men varför är det så självklart att det är honom det är synd om? Jag menar han hade chansen i flera år att vårda vår relation och han tog den aldrig.
    Och innan jag träffade en annan hade jag inte kraft nog att bryta upp så nertryckt som jag var.

    Eller vad är era erfarenheter och tankar?
  2. 1
    Skilsmässa, att lämna för nån annan? Innan jag lämnade min man för en annan undrade jag alltid hur man kunde göra så mot sin partner och familj. Nu när jag själv gått igenom en skilsmässa så undrar jag varför det är så självklart att den som lämnar blir syndabocken?

    I mitt fall var det attraktionen till en annan som gav mig kraft att bryta upp från en destruktiv relation utan sex (min exman var inte attraherad av mig) och utan kärlek (vi bråkade jämt) .

    Mitt ex vägrar fortfarande att inse sin egen del utan tycker allt var mitt fel. Kortsagt att jag är en slampa som lämnade honom för en annan. Att jag förstört hans liv. Jag är nöjd med beslutet. Det blev verkligen bättre.

    Men varför är det så självklart att det är honom det är synd om? Jag menar han hade chansen i flera år att vårda vår relation och han tog den aldrig.
    Och innan jag träffade en annan hade jag inte kraft nog att bryta upp så nertryckt som jag var.

    Eller vad är era erfarenheter och tankar?
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2
    Kanske för att många tycker att man avslutar det man har innan man påbörjat något nytt?
  4. 2
    Kanske för att många tycker att man avslutar det man har innan man påbörjat något nytt?
  5. Anonym
    #3
    Jo det tyckte jag med. Men det är inte alltid så enkelt. Ibland kommer motivationen först när man träffat en annan. Bättre sent än aldrig ;-)
  6. 3
    Jo det tyckte jag med. Men det är inte alltid så enkelt. Ibland kommer motivationen först när man träffat en annan. Bättre sent än aldrig ;-)
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Det kan jag förstå. Fast man måste ju inte offentliggöra ordningen kanske?
  8. 4
    Det kan jag förstå. Fast man måste ju inte offentliggöra ordningen kanske?
  9. Anonym
    #5
    Fast jag kan tycka det är rätt fegt ändå. Då få man väl hitta motivationen....annars stjäl du ju en massa år av din partners liv som kanske går och tror att allt är bra. Det är ett ganska egoistiskt tänkande om man vet att man mår dåligt i relationen så ta dig i kragen och lämna...
  10. 5
    Fast jag kan tycka det är rätt fegt ändå. Då få man väl hitta motivationen....annars stjäl du ju en massa år av din partners liv som kanske går och tror att allt är bra. Det är ett ganska egoistiskt tänkande om man vet att man mår dåligt i relationen så ta dig i kragen och lämna...
  11. Anonym
    #6
    Du blandar här äpplen och päron tycker jag.


    Man är ju så utelämnad till sin partner. Man har ju lagt livet och tilliten i hans/ hennes händer.
    Likväl du i din f.d. händer som hans i dina.
    Även om man har en dålig relation så är man skyldig den andre att vara ärlig.
    Antingen tar man sitt delade nsvar att reda upp förhållandet eller så avslutar man det.
    Er dåliga relation hade ni båda del i och ansvar för.

    Hur ni avslutade relationen har ni var för sig också ansvar för.
    Han får ansvara för att han inte gjorde någon insats till att avsluta förhållandet med dig.

    Du får stå till svars för att du inte heller avslutade förhållandet med honom. Iallafall inte på ett rakt sätt, utan fegade ur och tog bakdörren ut.

    Som jag ser det så har ni därmed fortfarande inte avslutat ert förhållande.
    Ni är inte fria.

    Du svek tyvärr, så jag förstår att han är besviken.
    Sen att du inte hade kraft att avsluta på ett rakt sätt, är bara en borförklaring.

    Även om det nu blev bättre för dig så står han kvar utlämnad med brusten tillit till sin omvärld.

    Tyvärr så kommer du inte att få ro innan du gjort det som krävs av dig. Stå upp för din del av ansvaret.
    Han får också lov vara mer nyanserad och se sin del i det hela och ta sitt ansvar att han inte vågade bryta upp.
    Han tar nu den enklaste vägen och har fått tillfälle att skylla allt på dig. Och det är orättvist!

    Skriv ett brev till honom. Tror inte att det går att prata med en sårad person som inte ser nyanserat.
    Skriv det som varit bra och skriv det som varit dåligt.
    Skriv om det gemensamma ansvaret för relationen.
    Be om förlåtelse för din del.

    Bli fri!

  12. 6
    Du blandar här äpplen och päron tycker jag.


    Man är ju så utelämnad till sin partner. Man har ju lagt livet och tilliten i hans/ hennes händer.
    Likväl du i din f.d. händer som hans i dina.
    Även om man har en dålig relation så är man skyldig den andre att vara ärlig.
    Antingen tar man sitt delade nsvar att reda upp förhållandet eller så avslutar man det.
    Er dåliga relation hade ni båda del i och ansvar för.

    Hur ni avslutade relationen har ni var för sig också ansvar för.
    Han får ansvara för att han inte gjorde någon insats till att avsluta förhållandet med dig.

    Du får stå till svars för att du inte heller avslutade förhållandet med honom. Iallafall inte på ett rakt sätt, utan fegade ur och tog bakdörren ut.

    Som jag ser det så har ni därmed fortfarande inte avslutat ert förhållande.
    Ni är inte fria.

    Du svek tyvärr, så jag förstår att han är besviken.
    Sen att du inte hade kraft att avsluta på ett rakt sätt, är bara en borförklaring.

    Även om det nu blev bättre för dig så står han kvar utlämnad med brusten tillit till sin omvärld.

    Tyvärr så kommer du inte att få ro innan du gjort det som krävs av dig. Stå upp för din del av ansvaret.
    Han får också lov vara mer nyanserad och se sin del i det hela och ta sitt ansvar att han inte vågade bryta upp.
    Han tar nu den enklaste vägen och har fått tillfälle att skylla allt på dig. Och det är orättvist!

    Skriv ett brev till honom. Tror inte att det går att prata med en sårad person som inte ser nyanserat.
    Skriv det som varit bra och skriv det som varit dåligt.
    Skriv om det gemensamma ansvaret för relationen.
    Be om förlåtelse för din del.

    Bli fri!

  13. Medlem sedan
    Sep 2006
    #7
    Min erfarenhet är också att det är mindre socialt accepterat att lämna en relation - vilket är märkligt.
    Sen kan jag tycka att lämna x för y är lite... fegt. Efter 3-5 år visar det sig om det blev att gå ur askan i elden. Skulle det bli så kan jag förstå att omgivningen inte ser med blida ögon på den som lämnade.
  14. 7
    Min erfarenhet är också att det är mindre socialt accepterat att lämna en relation - vilket är märkligt.
    Sen kan jag tycka att lämna x för y är lite... fegt. Efter 3-5 år visar det sig om det blev att gå ur askan i elden. Skulle det bli så kan jag förstå att omgivningen inte ser med blida ögon på den som lämnade.
  15. Medlem sedan
    May 2009
    #8
    Jag tror att det ligger i att den som blir lämnad är den som lämnas utan möjlighet att ta ett beslut och som oftare hamnar kvar i spillrorna medans den som beslutar att lämna går vidare i sitt liv mycket fortare.

    Det är inget att känna ångest över för det finns alltid många anledningar till skilsmässor och det är alltid två i ett äktenskap, ingen av parterna är enbart ett offer. Du har ju som du beskriver varit ett offer inom äktenskapet istället.
  16. 8
    Jag tror att det ligger i att den som blir lämnad är den som lämnas utan möjlighet att ta ett beslut och som oftare hamnar kvar i spillrorna medans den som beslutar att lämna går vidare i sitt liv mycket fortare.

    Det är inget att känna ångest över för det finns alltid många anledningar till skilsmässor och det är alltid två i ett äktenskap, ingen av parterna är enbart ett offer. Du har ju som du beskriver varit ett offer inom äktenskapet istället.
  17. TS Anonym
    #9
    Fast jag tycker inte jag fegade ur. Okej att jag borde ha gjort slut innan men hur lätt är det när man har hus, barn etc. Hade jag varit tjugo år och utan barn. Så ja, jag hade gjort slut innan jag träffade en ny. Men nu kämpade jag faktiskt tills det inte gick längre. Jag var uppenbart kär i någon annan än i min man.

    Dessutom berättade jag långt innan för min man att jag hade känslor för en annan, vi gick i familjeterapi osv, men det var för sent helt enkelt. Jag ville inte mörka för min man vad som hände, i hopp om att det skulle lösa sig. Men det borde jag väl ha gjort, gjort slut, låtsats som inget och sen blivit i hop med min nya man. Inte särskilt ärligt i min värld.

    Lätt att dömma andra eller hur?
  18. 9
    Fast jag tycker inte jag fegade ur. Okej att jag borde ha gjort slut innan men hur lätt är det när man har hus, barn etc. Hade jag varit tjugo år och utan barn. Så ja, jag hade gjort slut innan jag träffade en ny. Men nu kämpade jag faktiskt tills det inte gick längre. Jag var uppenbart kär i någon annan än i min man.

    Dessutom berättade jag långt innan för min man att jag hade känslor för en annan, vi gick i familjeterapi osv, men det var för sent helt enkelt. Jag ville inte mörka för min man vad som hände, i hopp om att det skulle lösa sig. Men det borde jag väl ha gjort, gjort slut, låtsats som inget och sen blivit i hop med min nya man. Inte särskilt ärligt i min värld.

    Lätt att dömma andra eller hur?
  19. Medlem sedan
    Jan 2009
    #10
    Att lämna någon för en annan betyder sannolikt att man gått bakom ryggen på den man levt med. Detta ser många som ett osympatiskt beteende - nästa gång är det kanske dem som du går bakom ryggen. Detta tror jag är orsaken till att du blir syndabocken i andras ögon.

    Samtidigt håller jag med dig - att den som står utanför faktiskt inte kan bedöma vad som sker inom ett förhållande.

    Personligen tycker jag illa om att leta syndabockar - kanske är det ingens fel att ett förhållande tar slut - kanske är det som kakorna i burken - de räckte inte längre än så och kanske fanns det inget att baka på kvar i skafferiet?
  20. 10
    Att lämna någon för en annan betyder sannolikt att man gått bakom ryggen på den man levt med. Detta ser många som ett osympatiskt beteende - nästa gång är det kanske dem som du går bakom ryggen. Detta tror jag är orsaken till att du blir syndabocken i andras ögon.

    Samtidigt håller jag med dig - att den som står utanför faktiskt inte kan bedöma vad som sker inom ett förhållande.

    Personligen tycker jag illa om att leta syndabockar - kanske är det ingens fel att ett förhållande tar slut - kanske är det som kakorna i burken - de räckte inte längre än så och kanske fanns det inget att baka på kvar i skafferiet?
  21. Medlem sedan
    May 2008
    #11
    Visst kan det vara så att det behövs något som drar för att komma ur en drestuktiv relation. Men den om du och din f d man inte var överrens om skuldfördelningen när det gäller ansvaret för er relation före den nya mannen tidigare kommer ni nog inte att bli det senare heller. Ge upp det och låt honom ha sin version, den kan du inte göra något åt.

    Jag tror att om din f d man inte är intresserad av att se sin del i hur er relation utvecklades så är det inget han kommer att ändra nu när relationen är avslutad. Det är mycket enklare för honom att skylla allt som ev var fel i er relation på den nya mannen, eller på att du träffade den nya mannen än att fundera över hur det var innan och vad som ledde till hur det blev sen. Du kan inte göra nåt för att föändra hans bild av hur det blev och det finns ingen anledning att fortsätta försöka.

    Jag har haft denna diskussion flera gånger med mit ex men det är bara at konstatera att han har sin bild av hur det var och vad som hände och jag har min. Hppas att ditt ex låter bli att blanda in barnen i vad som var rätt och fel av er att göra. I så fall tycker jag att du ska släppa frågan om skuldfördelning och gå vidare. Om du behvöer prata med någon om det, gör det med någon annan än din f d man, kanske via familjeterapin ni var på?
  22. 11
    Visst kan det vara så att det behövs något som drar för att komma ur en drestuktiv relation. Men den om du och din f d man inte var överrens om skuldfördelningen när det gäller ansvaret för er relation före den nya mannen tidigare kommer ni nog inte att bli det senare heller. Ge upp det och låt honom ha sin version, den kan du inte göra något åt.

    Jag tror att om din f d man inte är intresserad av att se sin del i hur er relation utvecklades så är det inget han kommer att ändra nu när relationen är avslutad. Det är mycket enklare för honom att skylla allt som ev var fel i er relation på den nya mannen, eller på att du träffade den nya mannen än att fundera över hur det var innan och vad som ledde till hur det blev sen. Du kan inte göra nåt för att föändra hans bild av hur det blev och det finns ingen anledning att fortsätta försöka.

    Jag har haft denna diskussion flera gånger med mit ex men det är bara at konstatera att han har sin bild av hur det var och vad som hände och jag har min. Hppas att ditt ex låter bli att blanda in barnen i vad som var rätt och fel av er att göra. I så fall tycker jag att du ska släppa frågan om skuldfördelning och gå vidare. Om du behvöer prata med någon om det, gör det med någon annan än din f d man, kanske via familjeterapin ni var på?
  23. Anonym
    #12
    Vem har sagt att det är lätt?
    Just för därför att du nu är äldre och det faktum att du har barn, så var ditt ansvar att avsluta med barnens pappa på ett juste sätt.

    Sen är klart att du inte kan rå för att du förälskade dig i en ny man. Det rår man inte på.

    Om du nu tycker att du nte gjort något fel i det hela och tagit fullt ansvar inför din f.d. , då är väl allt frid och fröjd
    då! eller??

    Men eftersom ni fortfarande har en konflikt, så återstår ju en del oklarheter att reda upp.

    Se upp så att du inte tar med dig den här gamla skiten in i ditt nya liv.

    Det är ingen som dömer dig. Det gör ditt dåliga sambete åt dig.
  24. 12
    Vem har sagt att det är lätt?
    Just för därför att du nu är äldre och det faktum att du har barn, så var ditt ansvar att avsluta med barnens pappa på ett juste sätt.

    Sen är klart att du inte kan rå för att du förälskade dig i en ny man. Det rår man inte på.

    Om du nu tycker att du nte gjort något fel i det hela och tagit fullt ansvar inför din f.d. , då är väl allt frid och fröjd
    då! eller??

    Men eftersom ni fortfarande har en konflikt, så återstår ju en del oklarheter att reda upp.

    Se upp så att du inte tar med dig den här gamla skiten in i ditt nya liv.

    Det är ingen som dömer dig. Det gör ditt dåliga sambete åt dig.
  25. Anonym
    #13
    Ibland träffar man nån när det är precis fel tillfälle i livet. Så kan det vara. Jag har också stått där och kämpa alldeles för länge. Fast det vet man ju inte förrän ett tag efter man faktiskt brutit upp. Det är lättare att se saker och ting klart efteråt.
  26. 13
    Ibland träffar man nån när det är precis fel tillfälle i livet. Så kan det vara. Jag har också stått där och kämpa alldeles för länge. Fast det vet man ju inte förrän ett tag efter man faktiskt brutit upp. Det är lättare att se saker och ting klart efteråt.
  27. Anonym
    #14
    Jag har gjort nåt liknande. I mitt fall var det rent sysisk attraktion från båda håll som gjorde att jag orkade bryta upp från ett destruktivt förhållande. Några år efteråt kunde min man se sin del i att förhållandet gick åt fanders. Han har ingen aning om min fling i samband med skilsmässan. Och det var inget som höll eller ens var tänkt att hålla nån längre tid heller.

    Det är svårt att bryta upp när man har villa, barn och volvo. Det är inte så som livet var tänkt att vara när man blev kär, fick barnen och köpte huset. Det är enligt min erfarenhet att se allmänt accepterat att döma den som går (oavsett ny eller inte) om det inte ligger misshandel eller andra partens otrohet bakom.

    Ingen annan vet hur ni hade det. Ingen annan har levt i erat förhållande. Ingen annan kan tillräckligt mycket för att döma nån av er.

    Han kanske inser längre fram vad som gick fel eller så gör han det inte. Du kan inte ta ansvar för hans reaktion, du kan bara ta ansvar för vad du gör och hur du beter dig i brytningen. Bry dig inte om att det är honom det är synd om. För det är självklart att det är synd om honom. Du har ju gått vidare till nåt bättre. Det är lite som att 2 blir uppsagda från jobbet. Ena får ett drömjobb, den andre får inte ens a-kassa. Båda förlorade jobbet, men inte är det väl synd om den som ändå hamnade på drömjobbet?

    Ta ditt ansvar för det du gör och för era gemensamma barn. De måste också få landa i det här att mamma och pappa inte bor ihop längre innan nån ny kommer in i bilden för dem.
  28. 14
    Jag har gjort nåt liknande. I mitt fall var det rent sysisk attraktion från båda håll som gjorde att jag orkade bryta upp från ett destruktivt förhållande. Några år efteråt kunde min man se sin del i att förhållandet gick åt fanders. Han har ingen aning om min fling i samband med skilsmässan. Och det var inget som höll eller ens var tänkt att hålla nån längre tid heller.

    Det är svårt att bryta upp när man har villa, barn och volvo. Det är inte så som livet var tänkt att vara när man blev kär, fick barnen och köpte huset. Det är enligt min erfarenhet att se allmänt accepterat att döma den som går (oavsett ny eller inte) om det inte ligger misshandel eller andra partens otrohet bakom.

    Ingen annan vet hur ni hade det. Ingen annan har levt i erat förhållande. Ingen annan kan tillräckligt mycket för att döma nån av er.

    Han kanske inser längre fram vad som gick fel eller så gör han det inte. Du kan inte ta ansvar för hans reaktion, du kan bara ta ansvar för vad du gör och hur du beter dig i brytningen. Bry dig inte om att det är honom det är synd om. För det är självklart att det är synd om honom. Du har ju gått vidare till nåt bättre. Det är lite som att 2 blir uppsagda från jobbet. Ena får ett drömjobb, den andre får inte ens a-kassa. Båda förlorade jobbet, men inte är det väl synd om den som ändå hamnade på drömjobbet?

    Ta ditt ansvar för det du gör och för era gemensamma barn. De måste också få landa i det här att mamma och pappa inte bor ihop längre innan nån ny kommer in i bilden för dem.
  29. Medlem sedan
    Mar 2006
    #15
    Enligt en undersökning jag såg nåt år sen så ville 50% av alla i ett förhållande egentligen avsluta förhållande. Så du är inte ensam om att tillhöra "de där fega" osv människorna som inte avslutar, de som vi läser om i kommentarerna här ovan.

    Jag stannade själv i ett dött äktenskap i ganska många år innan jag gjorde slut på det. Min fru gjorde det inte, trots att det var hon som drog sig undan mig. Med barn och allt annat, så är det inte så lätt. Fega? Ja, kanske det. Eller också tänkte vi "Nu har vi skaffat barn ihop, nu får vi klara ut detta för deras skull".

    Jag vet flera som inte klarat av att ta sig loss förrän de träffat en ny. Trots att skilsmässa diskuterats hemma, så stannar man kvar, orkar inte (för den som tror att det är lätt att skiljas bara för att man "vill", den tror fel).

    Jag har skrivit en hel del om sånt här på min blogg, efter att ha läst rätt mycket tex här. Det är lätt att döma andra, men jag tror de flesta kan hamna i samma situation som du gjort. Sen är väl de allra flesta överens om att det är smartare och bättre på alla vis om man avslutar först, och träffar en ny sen.

    Sen pratas det alltid om att den som hittar en ny är den som sviker. Visst sviker den. Men den som sviker alla andra löften, då, och behandlar sin partner som skit, och vägrar erkänna några som helst fel på sig själv? Är den utan skuld helt, bara för att partnern råkade träffa en annan?

    Och slutligen, det enda vi med säkerhet vet om andras förhållanden, är att vi inte vet allt om dem. Vi kan aldrig sätta oss in i hur det var, hur de borde gjort, vad som borde sagts. För vi har inte varit med i alla år, vi har inte hört/sett/upplevt allt de gjort.
  30. 15
    Enligt en undersökning jag såg nåt år sen så ville 50% av alla i ett förhållande egentligen avsluta förhållande. Så du är inte ensam om att tillhöra "de där fega" osv människorna som inte avslutar, de som vi läser om i kommentarerna här ovan.

    Jag stannade själv i ett dött äktenskap i ganska många år innan jag gjorde slut på det. Min fru gjorde det inte, trots att det var hon som drog sig undan mig. Med barn och allt annat, så är det inte så lätt. Fega? Ja, kanske det. Eller också tänkte vi "Nu har vi skaffat barn ihop, nu får vi klara ut detta för deras skull".

    Jag vet flera som inte klarat av att ta sig loss förrän de träffat en ny. Trots att skilsmässa diskuterats hemma, så stannar man kvar, orkar inte (för den som tror att det är lätt att skiljas bara för att man "vill", den tror fel).

    Jag har skrivit en hel del om sånt här på min blogg, efter att ha läst rätt mycket tex här. Det är lätt att döma andra, men jag tror de flesta kan hamna i samma situation som du gjort. Sen är väl de allra flesta överens om att det är smartare och bättre på alla vis om man avslutar först, och träffar en ny sen.

    Sen pratas det alltid om att den som hittar en ny är den som sviker. Visst sviker den. Men den som sviker alla andra löften, då, och behandlar sin partner som skit, och vägrar erkänna några som helst fel på sig själv? Är den utan skuld helt, bara för att partnern råkade träffa en annan?

    Och slutligen, det enda vi med säkerhet vet om andras förhållanden, är att vi inte vet allt om dem. Vi kan aldrig sätta oss in i hur det var, hur de borde gjort, vad som borde sagts. För vi har inte varit med i alla år, vi har inte hört/sett/upplevt allt de gjort.
  31. Medlem sedan
    Nov 2006
    #16
    *Trycker på gillaknappen. Hårt.*
  32. 16
    *Trycker på gillaknappen. Hårt.*
  33. Medlem sedan
    Aug 2008
    #17
    Jag tror inte en människa går från ett bra förhållande bara för att denna träffat någon annan. Grunden för att avsluta förhållandet finns redan där, bara att man inte ser den, eller vill erkänna för sig själv att man misslyckats. För det är ju det man har.

    Det är ju inte direkt ovanligt att man har ett "plåsterförhållande" vid en separation. I vissa fall kanske precis innan, i vissa fall precis efteråt. Det är möjligt att det ibland är det utlösande faktorn för en separation ur ett förhållande, men jag har svårt att tänka mig att det är själva grundorsaken.
    Vad jag tycker mig ha sett är att dessa plåsterförhållanden sällan överlever.
  34. 17
    Jag tror inte en människa går från ett bra förhållande bara för att denna träffat någon annan. Grunden för att avsluta förhållandet finns redan där, bara att man inte ser den, eller vill erkänna för sig själv att man misslyckats. För det är ju det man har.

    Det är ju inte direkt ovanligt att man har ett "plåsterförhållande" vid en separation. I vissa fall kanske precis innan, i vissa fall precis efteråt. Det är möjligt att det ibland är det utlösande faktorn för en separation ur ett förhållande, men jag har svårt att tänka mig att det är själva grundorsaken.
    Vad jag tycker mig ha sett är att dessa plåsterförhållanden sällan överlever.

Liknande trådar

  1. Annan samvetsfråga, skilsmässa?
    By Mamman*3 in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2012-06-04, 17:33
  2. Annan samvetsfråga, skilsmässa?
    By Mamman*3 in forum Ordet är fritt
    Svar: 37
    Senaste inlägg: 2012-05-23, 15:25
  3. Fel eller rätt att lämna för någon annan
    By Anonym olycklig in forum Kärlek & relationer
    Svar: 51
    Senaste inlägg: 2012-01-02, 20:01
  4. Ang vår skilsmässa
    By Sofia m.Ludvig in forum Autismspektrum
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-03-07, 11:55
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar