Jag behöver råd.
Jag har en pappa till mitt barn som är 11 år som varit frånvarande i flera år och sedan poppat upp som gubben i månen. Efter sitt plötsliga uppdykande för ett år sedan har han skött sig jättebra. Regelbunden kontakt med barnet i stort sett varje helg, hämtar och lämnar efter överenskommelse. Inget bråk. Vi har inget samarbetsavtal eller umgängesavtal eftersom han vägrat komma till FR, och fortsätter vägra när jag för det på tal.
Inför påsklovet sa han att han ville åka till sina föräldrar med vårt barn och jag tänkte "okej, jag har haft alla lov i hela hennes liv, så varför inte". Dottern var förväntansfull.
På resdagen, i lördags, meddelade han att det inte blir någon påskresa eller påsklov hos hans föräldrar. Han hade fått jobb. Det gör att jag inte bokat fritids, och inte tänkt ut några aktiviteter under påsklovet. Jag har tagit på mig jobb hela påsken, bokat sedan en månad tillbaka då vi bestämde att han skulle ta påsklovet. Det är mycket svårt för mig att avboka jobbet under pågående arbetsvecka. Jag blev arg över att han avbokat påsklovet på resdagen och då sa han "du bestämmer inte över mig, kärringjävel". Jag blev helt paff, hade nästan glömt att han kunde säga sådana saker. Vi har inte bott ihop på tio år. Han gick ut ur lägenheten och slog upp dörren på vid gavel. Dottern såg detta, och sade sedan att hon inte vill träffa pappa mer. Han har bokat bio i morgon och då ska de alltså ses igen. Han håller kontakt via hennes mobil, inte med mig. Nu säger hon att hon vill gå på bio med honom.
Vad gör jag nu?
Kan man tvinga fram umgängesavtal?
(Så vi åtminstone vet när han ska träffa henne och inte bara ringer och exempelvis har bokat bio. Jag förstår dock att u-avtal också kan brytas hur som helst, men det är ju i alla fall ett avtal).
Jag vill inte längre att han ska få komma och gå när det passar, eftersom det inte fungerade (alltså han ställde in på påsklovets resdag).
Han har inte alls bett om ursäkt för det där med kärringjävel heller, fast det har ju iofs inget med barnet att göra.
Vi har delad vårdnad.
Jag tog hand om dottern i åtta år utan att han ens ringt, men nu är han alltså en del i hennes liv igen. Det gick bra tills i lördags.
1
Han ställde in påsklovet på resdagen Jag behöver råd.
Jag har en pappa till mitt barn som är 11 år som varit frånvarande i flera år och sedan poppat upp som gubben i månen. Efter sitt plötsliga uppdykande för ett år sedan har han skött sig jättebra. Regelbunden kontakt med barnet i stort sett varje helg, hämtar och lämnar efter överenskommelse. Inget bråk. Vi har inget samarbetsavtal eller umgängesavtal eftersom han vägrat komma till FR, och fortsätter vägra när jag för det på tal.
Inför påsklovet sa han att han ville åka till sina föräldrar med vårt barn och jag tänkte "okej, jag har haft alla lov i hela hennes liv, så varför inte". Dottern var förväntansfull.
På resdagen, i lördags, meddelade han att det inte blir någon påskresa eller påsklov hos hans föräldrar. Han hade fått jobb. Det gör att jag inte bokat fritids, och inte tänkt ut några aktiviteter under påsklovet. Jag har tagit på mig jobb hela påsken, bokat sedan en månad tillbaka då vi bestämde att han skulle ta påsklovet. Det är mycket svårt för mig att avboka jobbet under pågående arbetsvecka. Jag blev arg över att han avbokat påsklovet på resdagen och då sa han "du bestämmer inte över mig, kärringjävel". Jag blev helt paff, hade nästan glömt att han kunde säga sådana saker. Vi har inte bott ihop på tio år. Han gick ut ur lägenheten och slog upp dörren på vid gavel. Dottern såg detta, och sade sedan att hon inte vill träffa pappa mer. Han har bokat bio i morgon och då ska de alltså ses igen. Han håller kontakt via hennes mobil, inte med mig. Nu säger hon att hon vill gå på bio med honom.
Vad gör jag nu?
Kan man tvinga fram umgängesavtal?
(Så vi åtminstone vet när han ska träffa henne och inte bara ringer och exempelvis har bokat bio. Jag förstår dock att u-avtal också kan brytas hur som helst, men det är ju i alla fall ett avtal).
Jag vill inte längre att han ska få komma och gå när det passar, eftersom det inte fungerade (alltså han ställde in på påsklovets resdag).
Han har inte alls bett om ursäkt för det där med kärringjävel heller, fast det har ju iofs inget med barnet att göra.
Vi har delad vårdnad.
Jag tog hand om dottern i åtta år utan att han ens ringt, men nu är han alltså en del i hennes liv igen. Det gick bra tills i lördags.
Det har funkat i ett år nu, skriver du. Jag skulle börja med att helt lugnt säga att jag tycker att det har varit så bra och att jag är förvånad och undrar vad som hänt för att han ska agera på det viset.
Men att komma som det passar och ibland inte är inte okej. Framförallt inte för barnet. Vill han inte komma överens om något mer förutsägbart alls? Hur funkar det? Brukar han liksom ringa ibland och vilja träffa sitt barn eller?
2
Det har funkat i ett år nu, skriver du. Jag skulle börja med att helt lugnt säga att jag tycker att det har varit så bra och att jag är förvånad och undrar vad som hänt för att han ska agera på det viset.
Men att komma som det passar och ibland inte är inte okej. Framförallt inte för barnet. Vill han inte komma överens om något mer förutsägbart alls? Hur funkar det? Brukar han liksom ringa ibland och vilja träffa sitt barn eller?
Jag har frågat honom idag på telefon om den här vändningen, men han tappade humöret och sa att det var min attityd som gjorde att allt har spruckit. Jag tycker ändå att jag måste få kritisera att han ställer in hela påsken!
Hittills har han ringt eller sms:at samma dag eller några dagar i förväg och frågat om det är okej att träffa henne. Eftersom jag varit glad över hans nyvaknade intresse, och tydligt sett att det varit så väldigt bra för min dotter, har jag hela tiden sagt ja. Jag har velat ta tillvara deras relation.
Men efter det här utbrottet vill jag inte vara lika tillmötesgående längre. Jag vill att de ska ha en relation, men inte att han kan komma som det passar honom längre.
När jag fört umgängesschema på tal tidigare har han sagt att han inte kan ha ett sådant eftersom han inte kan jobba då. Han får uppdrag med korta varsel, både helger och veckodagar.
Jag förstår att det inte är så fruktbart att tvinga fram ett umgängesschema, men efter den här inställda påsken kan jag ju helt enkelt inte lita på honom.
Han har tidigare år vägrat komma på samarbetssamtal, så jag tror inte att han vill det nu heller.
3
Jag har frågat honom idag på telefon om den här vändningen, men han tappade humöret och sa att det var min attityd som gjorde att allt har spruckit. Jag tycker ändå att jag måste få kritisera att han ställer in hela påsken!
Hittills har han ringt eller sms:at samma dag eller några dagar i förväg och frågat om det är okej att träffa henne. Eftersom jag varit glad över hans nyvaknade intresse, och tydligt sett att det varit så väldigt bra för min dotter, har jag hela tiden sagt ja. Jag har velat ta tillvara deras relation.
Men efter det här utbrottet vill jag inte vara lika tillmötesgående längre. Jag vill att de ska ha en relation, men inte att han kan komma som det passar honom längre.
När jag fört umgängesschema på tal tidigare har han sagt att han inte kan ha ett sådant eftersom han inte kan jobba då. Han får uppdrag med korta varsel, både helger och veckodagar.
Jag förstår att det inte är så fruktbart att tvinga fram ett umgängesschema, men efter den här inställda påsken kan jag ju helt enkelt inte lita på honom.
Han har tidigare år vägrat komma på samarbetssamtal, så jag tror inte att han vill det nu heller.
Det är svårt det här. Du har ett bagage av att inte kunna räkna med honom alls. Så kommer han tillbaka och det fungerar bra. Jag förstår att det kanske blir större då med tanke på historiken. Men om detta är första gången så skulle jag låta saken bero om det nu fortsätter att fungera framöver. För du måste också släppa det som har varit och se till ditt barns bästa även om du har god lust att hänga honom upp och ner och slå honom med stekpannan.
Om det däremot blir fler gånger och inte funkar för barnet, så får du ta tag i det och sätta stopp.
4
Vad menar han mer konkret om din attityd?
Det är svårt det här. Du har ett bagage av att inte kunna räkna med honom alls. Så kommer han tillbaka och det fungerar bra. Jag förstår att det kanske blir större då med tanke på historiken. Men om detta är första gången så skulle jag låta saken bero om det nu fortsätter att fungera framöver. För du måste också släppa det som har varit och se till ditt barns bästa även om du har god lust att hänga honom upp och ner och slå honom med stekpannan.
Om det däremot blir fler gånger och inte funkar för barnet, så får du ta tag i det och sätta stopp.
Jag tycker det beror mycket på vilket jobb pappan har. Alla kna inte styra sina arbetstider utan måste rycka in på kort varsel om chefen eller kunden eller uppdragsgivaren kräver det. Ibland är många hårt pressade på sina jobb och då är det lätt om det "rinner över".
Är det så är det förstår viktigt att dottern inser det så hon inte blir jätteledsen om det inträffar. Också viktigt för dig att kunna planera så klart
;-)
Sen tycker jag det är synd att du ensam har tagit hand om allt utan att begära Enskild Vårdnad. Men det är lätt att vara efterklok och det är lättare att få EV nu än för 9 år sen.
Det du borde göra nu är absolut att kräva ett umgängesavtal. Inget umgänge utan umgängesavlat nånsin anser jag. Jag skulle också förklara för dottern att hon inte får bestämma massa saker med sin pappa utan att fråga dig först om det är ok. Förklara att det är för att du måste kunna planera inte för att du vill hindra henne från att göra roliga saker med sin pappa.
5
Jag tycker det beror mycket på vilket jobb pappan har. Alla kna inte styra sina arbetstider utan måste rycka in på kort varsel om chefen eller kunden eller uppdragsgivaren kräver det. Ibland är många hårt pressade på sina jobb och då är det lätt om det "rinner över".
Är det så är det förstår viktigt att dottern inser det så hon inte blir jätteledsen om det inträffar. Också viktigt för dig att kunna planera så klart
;-)
Sen tycker jag det är synd att du ensam har tagit hand om allt utan att begära Enskild Vårdnad. Men det är lätt att vara efterklok och det är lättare att få EV nu än för 9 år sen.
Det du borde göra nu är absolut att kräva ett umgängesavtal. Inget umgänge utan umgängesavlat nånsin anser jag. Jag skulle också förklara för dottern att hon inte får bestämma massa saker med sin pappa utan att fråga dig först om det är ok. Förklara att det är för att du måste kunna planera inte för att du vill hindra henne från att göra roliga saker med sin pappa.
Tänkte bara berätta att pappan nu talat om att han inte ville träffa dottern under veckan som gått, och meddelat att han inte kan träffa henne nästa vecka heller. När jag frågade om veckan efter det så blev svaret "tror inte att jag kan det": När jag frågade om veckan efter det så sa han också "tror inte det".
Han "straffar" min dotter genom att inte träffa henne, när det är mig han är arg på. Han ville att jag bad om ursäkt för att jag blev så arg när han ställde in påsklovet, och då bad jag motvilligt om ursäkt för att få slut på gnället över min attityd mot honom.
Tyvärr gjorde det inte att han vill träffa dottern snart igen, som jag hade hoppats.
Jag ska mejla honom om samarbetssamtal, men han tycker antagligen att det är provokation.
Jag är så trött. Nu börjar kanske dotterns "ensamma år" igen, då han inte vill träffa henne. Jag vet inte vad jag ska göra.
6
Hej igen!
Tack för de tips jag fått på min tråd.
Tänkte bara berätta att pappan nu talat om att han inte ville träffa dottern under veckan som gått, och meddelat att han inte kan träffa henne nästa vecka heller. När jag frågade om veckan efter det så blev svaret "tror inte att jag kan det": När jag frågade om veckan efter det så sa han också "tror inte det".
Han "straffar" min dotter genom att inte träffa henne, när det är mig han är arg på. Han ville att jag bad om ursäkt för att jag blev så arg när han ställde in påsklovet, och då bad jag motvilligt om ursäkt för att få slut på gnället över min attityd mot honom.
Tyvärr gjorde det inte att han vill träffa dottern snart igen, som jag hade hoppats.
Jag ska mejla honom om samarbetssamtal, men han tycker antagligen att det är provokation.
Jag är så trött. Nu börjar kanske dotterns "ensamma år" igen, då han inte vill träffa henne. Jag vet inte vad jag ska göra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
